Ledsen vid tillsägelse

[Apollo 13]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Nej, det är nog sant, han var nog äldre än så. Själv är jag sladdis efter dem så jag kan inte riktigt bekräfta det.
Självklart finns det gråt som är allvarlig trotts att de slutar tvärt, men jag har iaf uppfattat det på ett närstående barn som kan stå och gallskrika och låssas gråta, (utan tårar) för att denne vill få som den vill. Jag har nog inte uppfattat barnet som särskillt ledset/argt utan mest att det är ett sätt att försöka övertala föräldrarna om att de ska få som de vill. Typ, ju mer jag gallskriker, ju snarare tröttnar föräldrarna och jag får som jag vill. Ja, i drömvärldar vet barnet att det inte funkar, så är det väll dock inte. Dessutom så någon gång ska väll barnet börja prova sig fram för att se vart föräldrarnas gränser går. Hur långt barnet kommer i sitt testande av gränserna, lär ju i de flesta fall vara en avspegling av hur tydliga föräldrarna varit från början om vad som är okej eller inte okej.

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Jag tror inte att det handlar om att testa gränserna för vad som är ok, jag tror det handlar om hur mycket barnet känner att det måste ta i för att föräldrarna ska se det och lyssna. I alla fall om det handlar om att medvetet överdriva en känslomässig reaktion för att få en reaktion från föräldrarna. Förhoppningsvis krävs det inte att barnet måste låtsas bli helt förtvivlat för att föräldrarna ska lyssna.

Om man inte är jätteauktoritär som förälder så tror jag inte barn nödvändigtvis har så otroligt stort behov av att testa föräldrarnas gränser. Däremot tar det ju ett bra tag innan man vänjer sig vid livets orättvisor och besvikelser, t ex det inte alltid blir som man hade tänkt, att man misslyckas med sånt man försökte göra, osv. Jag upplever inte små barn som så otroligt intresserade av föräldrarnas gränser och känsloliv på det sättet, de är mest intresserade av sig själva och vad de kan göra.

Hur mycket känslor barnet visar i sin frustration över livets besvikelser tror jag beror mest på hur barnet är funtat, en del barn har livligare känslor än andra, såvida man inte uppfostrat det så hårt att det redan i unga år tvingats lära sig att man inte får visa känslor. Men det hoppas och tror jag är ovanligt, för det krävs nog extremt hårda metoder för att t ex en tvååring ska ha lärt sig att behärska sig.

 

[Jonas All Mighty]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Nu är jag ingen barnexpert då jag själv inte har några barn.

Men jag bor ihop med min bästa vän och hennes lilla familj och deras son som ska fylla fyra har haft samma beteende.. klarar ingen kretik alls.
Även om man väldigt ödmjukt förklarar att "man kan inte göra så på hunden för då får den ont och blir ledsen" eller liknande.. han störtgråter,,

Samma om han lekt med nån av hundarna som sagt ifrån.. Kommer han gråtande och säger "martin är jätte arg på mig" haha, lite sött ändå,,

 

[voltis]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Och jag skrev att Trots nog var fel ordval. Det många kallar för trots, i vardagligt tal, är dessa känsloutbrott som kanske vissa föräldrar tycker är jobbiga att handskas med och då kallar för "trots".
Att barnet lägger sig ner och gallskriker efter en tillsägelse är så klart inte trots, men kallas nog för det av många.

Jag bejakar alla sorters känslor och känsloutbrott. Jag tyckte inte det hon gjorde när jag sade åt henne var fel (grät). Jag blev bara så paff och ville höra om andra varit med om samma sak eftersom det aldrig hänt tidigare, ibland behöver man som förälder höra från andra att det är så med andra barn med. Även fast det inte spelar ngn roll!
Sen lite tips om hur man stärker ngns självkänsla. Är hon som mig en känslig person, må så vara. Men det är nog inte fel att ändå puscha lite lätt i rätt riktning. För min känslighet har inte bara varit positiv

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Men känslighet och självkänsla är väl oberoende faktorer, eller? Det går nog utmärkt att vara både känslig och ha bra självkänsla. Känsligheten handlar ju rätt mycket om hur receptiv man är, hur mycket man märker av andras reaktioner och känslor, osv. En okänslig människa blir ju lätt lite som en bulldozer.

När det gäller självkänsla/självförtroende (psykologisk forskning visar att de i stor utsträckning hänger ihop), så tänker jag att man bygger upp den genom att bekräfta medgångar, när barnet kunde och lyckades, och trösta i motgångar, så att de blir lättare att ta. T ex om barnet håller på att försöka lära sig nåt nytt, att glädjas med barnet när det lyckas, och att trösta och peppa på det igen när det misslyckas. Så att det inte blir så knäckt av misslyckandet att det ger upp, utan att det inte är någon katastrof, utan är värt att pröva igen. Att berömma och uppmuntra när barnet provar igen med något det precis misslyckats med (givet såklart att det är något som går att lyckas med, och inte t ex att få in en fyrkantig kloss i ett runt hål.)

Det bygger ju en känsla hos barnet att det kan klara saker det vill göra. Och sen såklart massor med kram och kärlek oavsett, att det är kul att lyckas med saker, men att andra människors uppskattning av en inte är beroende av det. Föräldrarna tycker om mig för att jag är jag, OCH jag är en kapabel person som kan lyckas även med sånt som är svårt och som inte går till en början.