Ledsen vid tillsägelse

[voltis]

Vi behöver inte säga åt C särskilt ofta, då hon inte gör så mkt bus som kräver en ordentlig tillsägelse. Men det har väl hänt att man hotat till om hon springer iväg för långt bort eller så. Men hon är aldrig grinig, gnällig eller bråkig. Gråter mkt mkt sällan, då är det för att hon har ont eller är trött.

Hon är förresten snart 3 år

Men i dag hände ngt som fick mig att fundera. Hon hällde med flit ut vatten på mattan, fast jag sagt åt henne att inte leka med vattnet just där. Så jag satte mig på huk sänkte rösten och förklarade tydligt att det inte var ok att göra så. Höjde ej rösten eller lät arg, utan mer bestämd: detta var inte ok nu får vi torka upp. Såg att hon tog illa vid sig och ville inte att jag skulle tittta på henne, så hon viftade med handen i ansiktet på mig. Jag föste bort handen och sa att man inte slår sin mamma. Fortfarande lugn ton.
Då börjar hon störtgråta. Inte fejk utan verkligen ledsen var hon.

Blev helt ställd. Kunde inte annat än trösta henne och sitta i famnen och prata om det hela tills hon blev lugn igen. Att det inte var ok det hon gjorde men att hon inte behövde bli ledsen, jag var ju inte arg.
Sen var hon sitt glada jag igen!

Det jag mest funderade på är mitt eget sätt att hantera motgångar, tillsägelser och kritik. Får sällan ngt av det , men jag har mkt lätt för tårar! Visar både glädje sorg och ilska med tårar och det är jättejobbigt.
Vill inte att hon ska bli likadan och undrar då om det finns ngt man bör tänka på för att stärka henne när det gäller att ta motgångar/kritik.

Nu är hon ju ingen känslig tjej annars (som sagt gråter väldigt sällan, aldrig grinig eller gnällig), men händelsen idag kände jag igen mig själv i så mkt så börjar ju fundera.
Hon reagerar också starkt på arga människor eller leksaker med arga miner.
Och det har jag också svårt för Varför blir det så? Vi är aldrig arga eller höjer rösten hemma.... och som sagt hon gör aldrig ngt som kräver höjda röster heller.

Oj vad långt och rörigt, hade väl mest lite funderingar bara är säkerligen bara en fas hon går igenom just nu, kanske har en känslig period?

 

[kpist]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Skulle tro att det är en fas, min lillskit är likadan just nu. Bryter ihop för ingenting helt oförklarligt. Hon är väl i och för sig Cs motsatts och svarar oftast "AAH dumma dig!" på tillsägelser.

 

[cirkus]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Vi är aldrig arga eller höjer rösten hemma.

Kanske just därför ? Det är ovant och okänt och då blir det läskigt ?

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Kanske just därför ? Det är ovant och okänt och då blir det läskigt ?

Jag fick samma tanke, ser man aldrig arga människor är det kanske inte så konstigt att man blir tycker det är otäckt när det väl händer.

När det gäller att barnet blev ledsen vid tillsägelsen - det händer för jämnan här hemma, jag har aldrig tänkt att det skulle vara någon särskild känslighet eller så? Det är väl så de flesta barn är, nära till tårar, nära till ilska och nära till skratt?

 

[rubytoo]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Känner igen detta och G är ju också 3år

 

[Apollo 13]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Jag är nog inne på samma linje som cirkus och Mabuse.

Fö tycker jag att du borde fundera på varför du tycker det är jobbigt att reagera med gråt? Istället för att försöka få din dotter till att inte reagera med gråt, lär henne att det är okej att gråta om man vill. Det verkar ju uppenbarligen vara den hon (ni) är?!

 

[voltis]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Självklart låter jag henne reagera med gråt, det har jag alltid uppmuntrat till. Att visa känslor, och det har hon inga problem med. Men hon är överlag en rätt nöjd glad tjej så detta som hände i går kändes så nytt så jag blev lite paff.
Har väntat på trotsåldern och fejkgråten, som ännu ej kommit.

Tänkte väl mest på vad man aktivt kan göra för att stärka ngn, så att hon kanske slipper bli så känslig som mig

Det värsta är nästan det att jag gråter när jag blir arg, då känns det som att ingen tar mig på allvar. Hade en helt förskräcklig chef ett tag som jag tilllslut var tvungen att ställa mot väggen då hon var hemsk mot oss alla anställda. Började med att säga min sak, då sa hon massa dumma saker och istället för att stå stark och kommentera det så kom tårarna. Då kramar hon mig och säger: nej men var inte ledsen. Jag var fly förbannad inte ledsen, men det tror man ju lätt!

C kan bli arg men det går över fort och hon är inte blyg eller känslig på det sättet. Men reaktrionen i går fick mig att fundera och hoppas att hon inte utvecklar min känslighet, och om man i så fall kan jobba på det

Ingen stor sak alls och läst nu att det är mkt vanligt i denna ålder att bli mer känslig, speciellt vid tillsägelser.
Det hon gjorde i går tror jag beror på att hon visste att hon gjorde ngt fel, inte bara busigt. Och att hon då skämdes = grät.

 

[Apollo 13]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Oj, nu kändes det som att du tog det som mer kritik än det egentligen var. Du är nog den av oss som kan svara bäst på dessutom hur pass jobbigt det varit för dig att vara känslig. För i mina ögon kan det ju vara någon positivt och fint att vara just känslig.

Jag kan också reagera med gråt när jag blir riktigt arg, men då har jag redan hunnit explodera likt en atombomb innan Har också alltid avskytt att jag varit så, men varför eg? Det är ju så jag är. Men som sagt, jag kan ju bara referera till hur jag känt och det har aldrig varit på en nivå att det blivit FÖR jobbigt sas. Har du upplevt det som ett problem att du verkligen vill hjäpa henne med det så finns det nog massor du kan göra. Jobba väldigt mycket med självkänsla, självförtroende osv. Några praktiska exempel har jag inte nu, men det finns nog väldigt mycket litteratur i ämnet skulle jag gissa.

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Tja, man kan ju säga åt barnet att inte gråta, och på olika sätt visa att det är fel att gråta och visa sig ledsen inför andra. Då lär man sig ofta till slut att kontrollera sig såpass att man inte börjar gråta.

Däremot kan det kanske vara en poäng att prata om skillnaden mellan att vara arg och att vara ledsen, och att man kan visa att man är arg på andra sätt. Du säger att ni aldrig någonsin visar ilska eller är arga hemma, så var ska hon lära sig hur man gör när man är arg och behöver visa det? Ett sätt är såklart att göra som du gör, visa ilska på samma sätt som ledsenhet, genom att gråta. Ungefär som att många som aldrig gråter visar ilska och ledsenhet på samma sätt, genom att bli arga. Om du vill att hon ska få fler uttrycksmedel, så får du kanske hjälpa henne lite på traven, både att skilja på känslorna och uttrycka dem olika? Som du själv säger så har det ju vissa nackdelar att uttrycka ilska och ledsenhet på samma sätt som vuxen, inte minst för att det gör att omgivningen kan få svårt att förstå om man är arg eller ledsen.

 

[voltis]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Nej skulle aldrig få för mig att säga åt henne att hon inte får gråta. Fördelen men att jag själv har lätt till gråten är att jag efter att fått gråta ut en skvätt mår så mkt bättre!
När hon gråter, då av att hon gjort illa sig eller vad det kan vara så får hon gråta tills det går över. Automatiskt kanske man säger: men det gick ju bra, det var inte så farligt. Men aldrig att jag skulle säga till henne att sluta gråta. speciellt när det är äka tårar av ledsenhet/sorg.
Har inte fått uppleva trots-gråten ännu så får väl se

Alltså lite gnat och tjat har vi ju hemma och vi gömmer inte undan känslorna. Men då vi inte skriker och bråkar när vi är oense så är det ju klart att hon inte fått uppleva det så mkt, så det kan ju verka skrämmande.
Dock när jag sa åt henne och hon började gråta så var det med låg tydlig röst, men hon kände nog att jag menade allvar och då blev det jobbigt. Tror det var mer det som påverkade henne, att mamma faktiskt kan vara bestämd och inte bara glad och skojig hela tiden

Är eg inte orolig över faktumet att hon började gråta, det var bara så nytt så då börjar man ju tänka.
Jättetacksam för alla era inputs och berättelser, tar inte illa vid mig (eller börjar gråta)

 

[vindvissla]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

min forsta grabb blir bara arg nar man skaller pa honom (i C's alder tanker jag pa nu) och svarar pa "skall" med att dunka huvudet i golv, vaggar, dorrar och skrika och fa utbrott.

Andra grabben later mer som C, han blir otroligt ledsen nar man sager at honom. Jag tror inte han skams, men han tycker det ar obehagligt nar jag ar arg pa honom, samtidigt som han har sa starka impulser att peta pa storebror, dra hunden i benet, smasha frukost over bordet eller nagot annat som jag anser oacceptabelt.

Jag trostar direkt och han brukar faktiskt inte fortsatta.

En annan teori jag har ar att han gor dessa saker nar han faktiskt menar "jag har dotrakigt, gor nat kul med mej". Och avledning innan negativt bus funkar faktiskt jattebra.

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Vad är trots-gråten för nånting?

 

[Sar]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Vi hade en period (tror faktiskt att det var i 3-årsåldern) där våra tjejer grät väldigt lätt. Det kändes ibland som att jag bara behövde se på dem för att de skulle gråta (när de gjort något otillåtet). Det gav sig eftersom.

 

[Nisse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Sådär är Molly också. Man säger åt henne ett par gånger och ändå fortsätter hon och till slut söker man ögonkontakt med henne och säger allvarligt "du får inte göra så" och då kommer gråt.
Man visar inte ett dugg ilska, men gråten kommer ändå, nästan som att hon ångrar sig.
Jag brukar bara krama henne och trösta henne när det händer.
Jag tror inte att det är så ovanligt i deras ålder.

 

[voltis]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Vad är trots-gråten för nånting?

Tänkte mest på : slänga sig på golvet och skrika- gråten
"trots" är väl eg fel ord, och kan diskuteras i evighet. Menar mer arg-jag protesterar-låtsas vara ledsen

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Jag har nog uppfattat det som att barnet faktiskt är ledset om det gråter i det läget, varför tror du att det låtsas?

 

[voltis]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Menar inte vid tillsägelse, utan mer av typen: jag vill ha godis-gråtet som jag hör på jobbet varje dag.
Skrev ju att trots var lite fel ordval. Inte att det "låtsasgråter", men gråter inte för att den har ont eller blivit rädd. Utan att den inte får som den vill. Den typen av gråt.

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Jaha, ilskegråt? Det är väl allt annat än att låtsas vara ledsen, min tolkning av såna situationer är att barnet är så argt och frustrerat att det gråter, de känslorna tror jag är väldigt reella! Man gråter åt att hela situationen är så bottenlöst fel, och att det inte alls blir som man hade velat.

Även vuxna kan ju bli arga och ledsna om de blir besvikna, så det tror jag är en högst mänsklig reaktion, och väldigt känslomässigt verklig. Om jag t ex har sökt ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha och inte får det, eller om semestern som jag glatt mig åt blir inställd strax innan, så kanske jag inte lägger mig på golvet och skriker, men jag skulle bli väldigt, väldigt besviken och arg ifall min familj såg det som att jag "låtsasgrät" om jag blev ledsen över det. För mig känns det rätt respektlöst att sätta den etiketten på barns frustrationer och besvikelser, de är ju verkliga för barnen, det är deras äkta känslor just där och då.

Trots är, som du var inne på, någonting helt annat. Ett barn som trotsar gråter inte för att det inte får ta godis, ett barn som trotsar tar godis ändå, fast föräldern säger att man inte får. Gråten och ilskan är ju för att man inte får som man vill, och alltså INTE trotsar. Den som trotsar gör ju som den vill, trots att den inte får. Trots är en handling, inte en känsloyttring, som jag ser det.

Så både etiketterna "trotsgråt" och "låtsasgråt" känns för mig väldigt fel, eftersom båda är direkt missvisande, om vi pratar om den gråt som kan komma från ett argt och frustrerat barn som ännu inte lärt sig hantera livets besvikelser och begränsningar.

 

[Apollo 13]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Nu har inte jag jätte mycket erfarenhet av barn så jag säger detta med all ödmjukhet, men min uppfattning är att det finns massor med gråt från barn som inte är riktigt äkta.
Ett exempel var när min bror kom springandes hem till min mamma från lekparken. Mamma ser hur han springer i full fart (gråter inte), stannar utanför dörren, plingar på, börjar STÖRTGRÅTA och när mamma öppnar dörren vålar han **** SLOG MIG (vår andra broder). Min mammas svar blir då "jaha, vad gjorde du då?" Varpå min bror slutar grina, vänder på klacken och springer tillbaka och fortsätter leka.

Han skrek och grinade inte för att han var ledsen, han skrek och grät för att han ville ha uppmärksamhet och ville att koncekvensen skulle bli att min andre bror fick skäll.
I mina ögon är barn extremt duktiga på att lista ut koncekvenser av saker och ting och ser det nog som en självklarhet att barn försöker trycka på diverse knappar för att få föräldrar att reagera åt endera ena, endera andra hållet.

 

[Mabuse]

Sv: Ledsen vid tillsägelse

Men hur gammal var han då? Låter inte som en två-treåring, tycker jag?

Förhoppningsvis så tar man väl barn på såpass stort allvar att de inte känner att de behöver ta till den typen av skådespel för att få en reaktion från de vuxna? För övrigt, att barnet slutar gråta tvärt behöver i sig inte bero på att de inte var arga och ledsna. Min tvååring kan ibland bli helt otröstligt ledsen för att han missuppfattat något, t ex tror att han inte ska få åka tåg hem från dagis. När poletten trillar ner och han inser att det ska vi visst det, så slutar han vara ledsen på ögonblicket, för då är ju saker som de ska igen.