Ja, frågan är hur långt man kan dra det. Jag kan ju tycka att det är självklart att man ska få hjälp med allt det för att delta i samhället, men reglerna är hårda och många blir utan både det ena och andra. Jag får en liten känsla, ibland, av att man inte kan kräva att man ska få hjälp utan man får fixa det själv. Man skyller på penga- och personalbrist. Och accepterar den situationen.
Frågan är bara hur man fixar det själv? Reglerna för att få en ledarhund är hårda- man ska i stort sett vara blind, det finns bara 240 ledarhundar i Sverige. Jag är inte alls blind så enligt reglerna blir jag utan. Att jag har stor nytta av min egna outbildade hund när jag är ute och går bevisar ändå att en ledarhund hade varit behjälplig. Tyvärr anses det att man , om man har syn, stör ledarhunden i sitt arbete, men jag skulle däremot vilja hävda att man skulle kunna hjälpas åt istället, avlasta varandra. Bördan blir inte lika stor på hunden med en förare som har viss syn och bördan på den synsvaga att klara sig själv lättar lite när den har en ledarhund att ta hjälp av och lita på. Speciellt om andra diagnoser är inblandade, som i mitt fall epilepsi och hörselnedsättning. Men vad jag förstår kombinerar man inte en medicinsk servicehund med ledarhundsuppdraget. Vilket jag kan tänka att man hade kunnat göra om personen till hunden inte vore blind.
Just att komma iväg och simma borde väl inte vara omöjligt?Jag har svårt att förstå om jag skulle få avslag. Jag är väldigt rörlig, tar mig till jobbet själv och rör mig i centrum här, men det betyder inte att jag fixar allt själv, jag har ju tränat på det jag gör för att kunna det. Att simma ensam tycker jag är en säkerhetsrisk också. Så kanske borde jag låta bli helt enkelt och acceptera att detta är en sådan sak jag inte har rätt att göra i och med att jag inte kan?
I USA har man ett uttryck som heter "Legally Blind" ... Det skulle innebara att du ska ha den hjalp som en blind person far, da man inte behover blind pinne om man inte ar "legally blind". Legally blind ar den grans som innebar att man far all den hjalp man behover for sin synnedsattning.
Nej men precis. Jag har också tänkt att USA av alla ställena har kommit längre än Sverige i det här på något vis. Bara att titta på de som går med ledarhund där. I Sverige är det inte ens självklart att man får komma in på olika butiker och restauranger med en ledarhund (får man tex komma in på sjukhus?) medan i USA är det verkligen en rättighet. Här krockar det med allergikers och astmatikers rättigheter att vistas överallt. Och det borde de ju få göra. Borde man inte samtidigt ha rätt att få ha en ledarhund på samma ställe, jag menar, hur ofta finns det en hund på en restaurang eller butik (ledarhund-hjälpmedel i det här fallet, inte sällskap) med tanke på att vi har 240 ledarhundar i hela Sverige?
Jag tror att många tycker att man som funktionsnedsatt självklart ska få hjälp, men när de inser att det kostar pengar så finns det andra hål att stoppa pengarna i, då blir det inte alls lika prioriterat längre.
Jag tror att det helt enkelt ar en kulturell skillnad i tankesatt mellan USA och Sverige (och storre delen av Europa kanske) Har ar det naturligt att stracka ut handen och hjalpa nagon som behover. Nar vi var i Sverige och yngsta sonen sprang fram till en aldre kvinna med rullator som fastnade mitt i overgansstallet da gatan var uppgravd for att hjalpa henne sprang han forbi ett tiotal personer som gick runt henne dar hon stod och slet med att fa upp rullatorn ur gropen. Har ar det naturligt att hjalpa till ... kanske en eller tva skulle skynda forbi, men inte det tiotal (ALLA) som gick over medan hon stod dar. Tanten blev sa glad och lattad att hon grat nar hon fick hjalp.