Befarar man att man har problem med en granne kvistar man väl över med en bulle och ber om en kopp kaffe. Sedan försöker man styra samtalet för att berätta att man att man har blivit anmäld - men att man alls inte förstår vem som gjort det. Att länsstyrelsen inte hittat något fel. Att man bryr sig jättemycket om sina djur - så att man önskar att den som anmälde hade pratat direkt med en själv istället för tänk om man missar något eller om det finns bättre lösningar... Jag tror på att börja försöka med att prata och att försöka hålla rätt på vad man egentligen vill, dvs få anmälningarna att upphöra och inte att hämnas (Detta är kanske för att jag är dålig på diplomati och har blivit tvungen att öva mycket
)
Jag tror det är en på hund (dobbis?) som brukar säga att man får inte låta idioterna dra ner en till sin nivå - för väl där slår de en lätt med sin större erfarenhet.