@skogaliten självklart är det möjligt att ändra både grundlagar och lagstiftningar.
Sekretess och anonymitet är dock kopplat till ett samhälle där man inte vill ha regering och andra makthavare , organisationer osv som utan restriktioner samlar information och fakta om individer . Själva EU har ju rätt nyligen utifrån samma resonemang stiftat och implementerat GDPR . Jag tror det blir rätt svårt att argumentera för en lagändring som direkt inkräktar på folks rätt till anonymitet i det här fallet, som du förespråkar.
@skogaliten självklart är det möjligt att ändra både grundlagar och lagstiftningar.
Sekretess och anonymitet är dock kopplat till ett samhälle där man inte vill ha regering och andra makthavare , organisationer osv som utan restriktioner samlar information och fakta om individer . Själva EU har ju rätt nyligen utifrån samma resonemang stiftat och implementerat GDPR . Jag tror det blir rätt svårt att argumentera för en lagändring som direkt inkräktar på folks rätt till anonymitet i det här fallet, som du förespråkar.
GDPR har ingen som helst bäring på frågeställningen om det kan/bör/ska vara rimligt med anonyma anmälningar till myndigheter.
GDPR har inget med anonymitet på nätet att göra, eller med sekretesslagstifning.
GDPR reglerar i vilken utsträckning, hur länge, och varför någon organisation får lagra personuppgifter, eller absolut inte får det.
KL
Det finns ett stort antal skäl för varför en organisation får lagra personuppgifter, samt att det finns ett stort antal skäl för när personuppgifter inte ska lagras eller för när rätten att lagra personuppgifter upphör och personuppgifter därför ska raderas enligt GDPR.
GDPR innebär också ett regelverk avseende hur och när man kan lämna ut personinformation som man har rätt att samla på sig, till tredje part.
Dessutom så finns det andra lagar och regler, som gör att en organisation måste lagra personuppgifter, vilket då är tillåtet och fullt i enlighet med GDPR.
T.ex. gäller det anställningsavtal, rätten att hålla ett kundregister, eller de uppgifter som innefattar personuppgifter, som har med bokföringslagen att göra.
Inget av det jag beskriver ovan, har med anonyma anmälningar att göra.
I många stater i Östblocket under Sovjettiden, i Nazityskland inklusive ockuperade områden, eller för den delen i vilket totalitärt samhälle som helst, så är anonyma anmälningar något som förekommit i stor utsträckning.
Det finns alltid någon regel som "grannen" brutit mot, det gäller bara att hitta rätt regel, för den som vill vara elak eller hämnas.
Å andra sidan, i demokratiska samhällen, så är det viktigt, att missförhållanden kan komma till myndigheternas kännedom, så att vare sig folk eller fä, far illa.
Frågan är , hur ser man till att man inte skyddar anmälaren såpass mycket, så att det istället blir oskyldigt anmälda, som hamnar i kläm.
Integritet och rättssäkerhet, är intressanta frågor, men låt oss begränsa oss till "djurskydd", för att inte allt i hela världen ska behöva vara med.
Både den som anmäler, och den som blir anmäld, förtjänar något slags rimlig nivå av skydd för sin person och sin verksamhet.
Anmälaren ska slippa hot och trakasserier, samtidigt som möjligheten att anmäla anonymt, inte ska kunna användas som ett hot, eller för att trakassera.
Samtidigt, så ska naturligtvis det vara så, att någon som behöver anmäla, inte ska behöva avstå, i rädsla för att det ska bli känt, att det var just den personen var den som anmälde.
Om vi antar, att "okynnesanmälningar" (det finns säkert ett flertal undervarianter av detta fenomen) faktiskt existerar, så kan dessa, eftersom det blir en offentlig handling av själva anmälan, skada någons verksamhet, enbart genom sin existens i enlighet med "ingen rök utan eld". Alltså att presumtiva kunder avstår från att handla med den anmälde, trots att det inte fanns några fel på verksamheten.
Vi vet också, att t.ex. djurrättsaktivister, sätter i system att anmäla vissa djurhållare, med syfte att "trakassera lagligt". Trots att verksamheten håller sig inom regelverket.
När man säger "det går inte" att hitta ett system/regelverk, som fungerar "åt båda hållen", så blir jag ganska rabiat.
Jag har genom livet mött så mycket av "det går inte" attityden, men sett den motbevisad väldigt många gånger.
Om man inte försöker hitta en lösning på ett problem, så kan man naturligtvis inte hitta någon lösning.
Om man istället med ett öppet sinnelag, börjar fundera och analysera, utreda och och sammanställa, engagera jurister, djurskyddshandläggare, djurägare samt djurägarorganisationer, så kanske det går att hitta något slags bättre lösning än dagens.
En lösning där den som behöver anmäla, fullt ut vågar anmäla, där det går att återkoppla till anmälaren från myndighetens sida, där den som blir anmäld gång på gång av något okynne, känner sig trygg med att myndigheten "hanterar okynnet" på ett bra sätt, samt att helheten i djurskyddskontrollerna blir betydligt mer rättssäkert än det är idag.