Låtsaskompisar...

[Thera]

Jag hörde en ganska intressant sak häromdagen. Jag har en bekant som är ganska mycket för andar och övernaturliga saker.

Hon påstår att barns låtsaskompisar i själva verket är andar (ja, spöken) som leker med barnen. Enligt henne föds alla med förmågan att se övernaturliga saker, men de flesta förlorar förmågan när de blir äldre och föräldrarna intalar barnet att det inte finns spöken och låtsaskompisar.

Sen fick jag höra om ett barn som hade en låtsaskompis som han kallade för ett speciellt namn. Det var både för- och efternamn, inget vanligt, som barnet egentligen inte borde ha kunnat hitta på själv. Låtsaskompisen hittade på konkreta saker som man också undrar om barnet verkligen har fantiserat ihop, det var liksom inte på hans nivå. Bland annat berättade barnet om när låtsaskompisen körde av vägen med sin röda Volvo...

Ganska spännande faktiskt, även om jag inte vet själv vad jag ska tro.. förmodligen snappar barn upp fler saker än vad man tror i sin omgivning, men det är ändå rätt häftigt...

Vad är era erfarenheter av låtsaskompisar? Brukar ni kunna spåra var barnet har fått grejerna ifrån eller har de klurat ut egna namn, händelser och så vidare?

 

[TinyWiny]

Sv: Låtsaskompisar...

*raderat*
tio tecken

 

[vampyriskminiponny]

Sv: Låtsaskompisar...

Jag växte aldrig ifrån mina låtsaskompisar. Fast nu vet jag att dem e spöken!

 

[Bubbla]

Sv: Låtsaskompisar...

Min son hade tio låtsaskompisar från Stockholm som alla hette Felix...

Hmmm...hur ska man tolka det då?

 

[Kalaspinglan]

Sv: Låtsaskompisar...

Jag hade en låtsaskompis i tre-fyraårsåldern. Han var uppenbarligen så verklig att jag bröt ihop på arlanda när mamma och pappa inte bokat någon biljett åt honom på planet till Marocco. Men någonstans där försvann han från mig, och när vi kom tillbaks till Sverige så hade jag inga låtsaskompisar alls...

 

[havreflinga]

Sv: Låtsaskompisar...

Ha, ha! Jag hade en låtsaskompis när jag var liten. Hon var definitivt inget spöke. Jag hade skapat henne helt själv. Jag minns att jag bestämde utseende, namn och liknande när jag "uppfann" henne.

 

[Yamaha]

Sv: Låtsaskompisar...

Min son som idag är inne på sitt fjortonde år hade två låtsaskompisar när han var i 3-5 årsåldern.
Jag är själv ganska intresserad av andar, liv efter död osv men jag är ganska övertygad om att han skapat sina kompisar helt av egen kraft.
Båda kompisarna hade egenskaper och intressen som precis liknade min egen son. Dom gick klädda i jobbarbyxor hela dagarna och det var så Casper helst ville gå klädd i den åldern.
Dom hette Bibu och Fälan och var han fick namnen ifrån, det kommer jag aldrig begripa..
Dom gick omkring här hemma och byggde på sitt hus som dom skulle flytta in i tillsammans med min son och jag fick ingående beskrivningar av hur arbetet fortskred.
Men idag har han inget minne av det. Säger han iaf.

 

[millus]

Sv: Låtsaskompisar...

Kl

Min dotter hade låtsaskompis, en gång när hon skulle bada och såg sig själv i ett fönster så sa hon med sin mest förvånade röst " AnnaLena, ska du OCKSÅ bada" det lät jätteroligt. Dottern var nog ca 2,5 år då!

//millus

 

[ameo]

Sv: Låtsaskompisar...

Hahaha...
Selma var inte mer än dryga året när hon började med sin första låtsaskompis - Morscha, skulle jag nog stava det, med samma betoning som morfar. Möjligtvis kommer det från ordet morfar, jag vet inte.. barnens morfar är död sen långt innan de föddes. Morscha har varit med i ur och skur på alla möjliga sätt - jobbigast var när Selma envisades med att sitta på ena sidan av skottkärran, för Morscha satt ju där också ... Efterhand utvidgades skaran av låtsaskompisar med Kallsa och senare även Röschebösch...
Sen har ju naturligtvis Signe inspirerats av detta, så hennes första ord för rutschbana "Lrlrösh" (typ HUR stavar man ljud?) har blivit en låtsaskompis... Så nu är det två som härjar om sina låtsaskompisar här och där...
Jag tycker det är härligt med kreativa ungar och är man bara lit esmidig och spelar med så är det ju inga problem. Även om man tvingas spänna fast Morscha och Kallsa med säkerhetsbältet i bilen när man redan är 10 minuter sen till simmis... Fast det går snabbare än att ta konflikten som blir om man inte gör det...

 

[havreflinga]

Sv: Låtsaskompisar...

jobbigast var när Selma envisades med att sitta på ena sidan av skottkärran, för Morscha satt ju där också ...

Ge stackars Morscha lite mat, så han väger lite...

 

[Emmahpemma]

Sv: Låtsaskompisar...

haha, jag hade ett par låssaskompiar en snällkalle och en dumkalle, och dessa två förvandlades till hundar ibland..
jag har skällt ut mormor efter noter engång i affären, för att hon hade lyft upp hundversionen av snällkalle på bandet..

min kusin hade två låtsaskompisar, en stor kanin och en rosa elefant. ska nog påminna honom om det på midsommar då han gifter sej!

min lillasyster hade nog också någon låtsaskompis, men jag minns inte vad det var för något.

låt barna fantisera om sina vänner, kan inte tänka mej att det är någon fara, så länge det inte går till överdrift!

 

[Thera]

Sv: Låtsaskompisar...

Dom hette Bibu och Fälan och var han fick namnen ifrån, det kommer jag aldrig begripa..

Nä, det kan man ju undra..

Gud, vilken fantasi ungar har ibland...

 

[Thera]

Sv: Låtsaskompisar...

Jag hade en låtsaskompis i tre-fyraårsåldern. Han var uppenbarligen så verklig att jag bröt ihop på arlanda när mamma och pappa inte bokat någon biljett åt honom på planet till Marocco. Men någonstans där försvann han från mig, och när vi kom tillbaks till Sverige så hade jag inga låtsaskompisar alls...

Han blev ju såklart sur när han inte fick följa med! Det skulle jag också ha blivit!

 

[ulda]

Sv: Låtsaskompisar...

Jag hade en låtsaskompis som jag glömt namnet på. Sen bodde det ett grönt spöke i garderoben, ett rött under trappen, ett blått på nåt ställe jag glömt osv...

 

[Stefffie]

Sv: Låtsaskompisar...

När jag o min två år äldre bror var små och bodde uppe i Göteborg så minns jag klart o tydligt att vi hade en "period" då vi hade en imaginär Tintin som var med oss överallt, i sandlådan, gungan, vid matbordet, och speciellt väl minns jag en händelse då vi åkte bil.
Jag ville nämligen sitta i mitten i baksätet, men se nej, det gick ju inte enligt min bror, för där satt ju Tintin. Jag protesterade, det kunde han ju inte, för han hade ju inget bälte på sig! "Men, vad slarvig han är" sa min bror, o tillsammans spände vi fast "tintin" i mittensätet.
Det var nog ingen ande skulle jag tro

 

[White Eagle]

Sv: Låtsaskompisar...

Ha, ha! Jag hade en låtsaskompis när jag var liten. Hon var definitivt inget spöke. Jag hade skapat henne helt själv. Jag minns att jag bestämde utseende, namn och liknande när jag "uppfann" henne.

Lite nyfiken bara, hur vet du att det inte var en ängel?
Hur vet du att det var du som "uppfann" din låtsaskompis?

Hur vet man att det verkligen är en låtsaskompis och inte en ängel?

Jag menar hur mycket av det man minns från när man var liten är verkligen sitt eget minne och inte en massa blandningar av egna minnen och det man fått berättat av vuxna?

Jag har en märklig relation till en kille på min dotters dagis.
Killen är ca 3 år och går i en annan avdelning än min dotter, jag är relativt nyinflyttad och känner inte så många här. Jag har inte en aning om vem som är hans föräldrar.
När jag såg denna lilla kille så gick det ett igenkännande inom mig, och varje gång han ser mig så ropar han nästan förtvivlat MAMMA efter mig. Jag vet självklart inte vad det beror på.

Nu till din låtsaskompis.

Hur såg du din kompis?
Som en bild inne i ditt huvud?
Som en fysisk person?
Eller inte alls?

Har de vuxna i din närhet samma minnen som du själv har?

 

[ameo]

Sv: Låtsaskompisar...

Ge stackars Morscha lite mat, så han väger lite...

Problemet är att det nog inte räcker... Du förstår, Morscha är så liten att han lätt får plats i Selmas hand. Han syns inte direkt i backspegeln när han kör bakom oss med sin bil, när vi åkler och handlar. Men fördelen är att han ALLTID kan få plats att parkera bredvid oss...

 

[escodobe]

Sv: Låtsaskompisar...

Jag hade låtsaskompisar, men de var hästar och hundar allihop.
Jag hade en stor svart hings stom hette inferndo som förljde med mig överallt. Han stod på mattan brevid min säng när jag sov.

 

[FeatherCloud]

Sv: Låtsaskompisar...

intressant tanke, det där med andar och spöken...

själv hade jag inga låtsaskompisar, men min bror hade 3 stycken.. undrar vad det var för andar som uppenbarade sig för honom som Lyktstolpegubben och Greta Annaborg...

 

[havreflinga]

Sv: Låtsaskompisar...

Lite nyfiken bara, hur vet du att det inte var en ängel?
Hur vet du att det var du som "uppfann" din låtsaskompis?

Hur vet man att det verkligen är en låtsaskompis och inte en ängel?
---
Hur såg du din kompis?
Som en bild inne i ditt huvud?
Som en fysisk person?
Eller inte alls?

Har de vuxna i din närhet samma minnen som du själv har?

Jag vet att det inte var en ängel, för jag uppfann min låtsaskompis efter att ha sett (eller läst) om Alfons Åberg och hans låtsaskompis Morgan. Morgan ritades med en vit streckad linje - alltså såg min låtsaskompis oxå ut så. Fast det var en tjej med flätor.

Dessutom var jag ganska gammal, runt 10 år, så jag minns det väl. De vuxna var nog inte särskilt intresserade av min låtsaskompis. Jag vet inte om de ens kommer ihåg henne.