Låta hund somna in hemma

[galathea]

Den tunga baksidan. Stunden är snart här då min högt älskade Cerberus kommer behöva få somna in. Det kan bli i morgon, det kan bli om ett halvår. Det är med explosiv värk i bröstet och tårar i ögonen som jag måste börja förbereda mig. Som jag under ett halvår försökt förbereda mig. I januari låg han inlagd pga lunginflammation i nästan två veckor, och i februari kom beskedet att båda lungorna blivit skadade. Detta påverkar honom inte till vardags mer än att han hostar lite, framförallt då han sover på rygg. Men det gör att han får lunginflammationer, och en dag kommer antibiotikan inte längre hjälpa.

Samtidigt som jag faller ner i ett avgrundsmörker varje gång jag tänker tanken på att jag snart kommer förlora min absolut bästa vän så känner jag även att jag fått ett litet privilegie. Jag har möjlighet att göra allt det han älskar en sista gång, och jag har möjlighet att låta honom somna in hemma om vi tror att inget mer finns att göra.

Men vem ringer man? Jag bor på landet i Herrljungatrakten, från att tidigare ha bott i Göteborg. Egentligen vill jag att vår fantastiska veterinär i Gbg som följt oss och hjälpt oss i allt detta även gör det sista steget, men jag tänker att för hans skull ska han inte behöva åka i nästan två timmar om ändå inget går att göra för att göra honom bättre. Därför vill jag skaffa lite alternativ.

Är det distriktsveterinärer som kan hjälpa till med detta? Tar de sedan med sig honom? Jag vill att han kremeras så att jag får hem honom sedan igen. Någon här som har erfarenhet? Det känns som att jag åker på en motorväg på väg rätt in i en betongvägg och jag kan inte göra något för att bromsa eller veja. Jag skakar av bara tanken på att förlora Cerberus, men jag måste göra vad som är bäst för honom. Och för min egen skull måste jag nu i förväg ta reda på vart jag kan vända mig när den dagen kommer.

 

[Malibu_Stacy]

Den tunga baksidan. Stunden är snart här då min högt älskade Cerberus kommer behöva få somna in. Det kan bli i morgon, det kan bli om ett halvår. Det är med explosiv värk i bröstet och tårar i ögonen som jag måste börja förbereda mig. Som jag under ett halvår försökt förbereda mig. I januari låg han inlagd pga lunginflammation i nästan två veckor, och i februari kom beskedet att båda lungorna blivit skadade. Detta påverkar honom inte till vardags mer än att han hostar lite, framförallt då han sover på rygg. Men det gör att han får lunginflammationer, och en dag kommer antibiotikan inte längre hjälpa.

Samtidigt som jag faller ner i ett avgrundsmörker varje gång jag tänker tanken på att jag snart kommer förlora min absolut bästa vän så känner jag även att jag fått ett litet privilegie. Jag har möjlighet att göra allt det han älskar en sista gång, och jag har möjlighet att låta honom somna in hemma om vi tror att inget mer finns att göra.

Men vem ringer man? Jag bor på landet i Herrljungatrakten, från att tidigare ha bott i Göteborg. Egentligen vill jag att vår fantastiska veterinär i Gbg som följt oss och hjälpt oss i allt detta även gör det sista steget, men jag tänker att för hans skull ska han inte behöva åka i nästan två timmar om ändå inget går att göra för att göra honom bättre. Därför vill jag skaffa lite alternativ.

Är det distriktsveterinärer som kan hjälpa till med detta? Tar de sedan med sig honom? Jag vill att han kremeras så att jag får hem honom sedan igen. Någon här som har erfarenhet? Det känns som att jag åker på en motorväg på väg rätt in i en betongvägg och jag kan inte göra något för att bromsa eller veja. Jag skakar av bara tanken på att förlora Cerberus, men jag måste göra vad som är bäst för honom. Och för min egen skull måste jag nu i förväg ta reda på vart jag kan vända mig när den dagen kommer.

Usch, jag beklagar!
Distriktsveterinär utför hemavlivning men kroppen får du sedan själv köra till krematoriet. Så är det i alla fall där jag bor. Ring dit och hör dig för, kan vara annorlunda i ditt län.
Rekommenderar dig också att titta runt på veterinärers hemsida som bor i närheten av dig. En del utför hemavlivningar och då brukar det stå.

 

[Kakis]

Jag ringde ut distriktsveterinären. Precis som @Malibu_Stacy skriver kan de ej ta med kroppen så jag valde att begrava. Hos oss kunde man inte boka exakt tid då den som utför detta är på jour så det kan komma mer akuta saker emellan.

 

[Migo]

Här finns div privatpraktiserande veterinärer med ambulerande verksamhet som kan komma hem och utföra avlivningen. Tror att iaf en av dem erbjuder tjänsten att ta med kroppen för kremering efteråt.

 

[Lime]

Vad ledsamt, hoppas att du får ha Cerberus hos dig en stund till.
Jag ringde till en privatpraktiserande veterinär jag tycker väldigt bra om när jag ville ta bort min hund hemma. Till krematoriet fick en själv ta mig sig hunden, men jag hade en snäll släkting som ställde upp och gjorde det åt mig.
Har även jobbat på klinik där veterinären kunde avliva hemma och själv körde kroppen till krematorium efteråt, så det finns olika varianter.

 

[nightcrawler]

Den tunga baksidan. Stunden är snart här då min högt älskade Cerberus kommer behöva få somna in. Det kan bli i morgon, det kan bli om ett halvår. Det är med explosiv värk i bröstet och tårar i ögonen som jag måste börja förbereda mig. Som jag under ett halvår försökt förbereda mig. I januari låg han inlagd pga lunginflammation i nästan två veckor, och i februari kom beskedet att båda lungorna blivit skadade. Detta påverkar honom inte till vardags mer än att han hostar lite, framförallt då han sover på rygg. Men det gör att han får lunginflammationer, och en dag kommer antibiotikan inte längre hjälpa.

Samtidigt som jag faller ner i ett avgrundsmörker varje gång jag tänker tanken på att jag snart kommer förlora min absolut bästa vän så känner jag även att jag fått ett litet privilegie. Jag har möjlighet att göra allt det han älskar en sista gång, och jag har möjlighet att låta honom somna in hemma om vi tror att inget mer finns att göra.

Men vem ringer man? Jag bor på landet i Herrljungatrakten, från att tidigare ha bott i Göteborg. Egentligen vill jag att vår fantastiska veterinär i Gbg som följt oss och hjälpt oss i allt detta även gör det sista steget, men jag tänker att för hans skull ska han inte behöva åka i nästan två timmar om ändå inget går att göra för att göra honom bättre. Därför vill jag skaffa lite alternativ.

Är det distriktsveterinärer som kan hjälpa till med detta? Tar de sedan med sig honom? Jag vill att han kremeras så att jag får hem honom sedan igen. Någon här som har erfarenhet? Det känns som att jag åker på en motorväg på väg rätt in i en betongvägg och jag kan inte göra något för att bromsa eller veja. Jag skakar av bara tanken på att förlora Cerberus, men jag måste göra vad som är bäst för honom. Och för min egen skull måste jag nu i förväg ta reda på vart jag kan vända mig när den dagen kommer.

Jag bor i Herrljunga. Står åxå inför det jobbiga beslutet inom nått år. Hunden är 11,5.
Fick ta bort min lille hund för ett par år sen. Fast det blev akut på en fredagskväll. Vi fick åka till Alingsås då. Man kunde skicka på kremering har jag för mej. Vi tog med han hem. Annars har du Vara eller Distriktarna i Vårgårda eller smådjursvet inne i Herrljunga.

 

[Killaloe]

Jag har inget vettigt att komma med men vill bara säga att jag beklagar. Att gå och fundera och förbereda sig på det oundvikliga är fruktansvärt, men jag hoppas att ni har många fina dagar tillsammans framför er

 

[Åsa A]

Vår senaste hund som fick somna in fick göra det här hemma, mycket pga att han var stel i sin rygg och hade svårt att ta sig in i bilen. Som tur är så har vi en underbar veterinär i grannbyn, han gör hembesök för såna saker och han tog också med sig kroppen efteråt och skickade till kremering. Kostade en del men var SÅ himla värt det, vår hund låg i sin biabädd och tuggade godis medan veterinären gav honom sprutorna, sen bara la han ner huvudet och somnade... det gick så otroligt lugnt och fint till. Det är ju en otroligt jobbig situation att gå igenom, att behöva ta det där hemska beslutet, men med en så lugn och fin avslutning kändes det... tja, inte bättre, men i alla fall inte lika illa.

 

[Lena Furberg]

Åh, jag blir tårögd av den här tråden - lite pga att min egen hund blivit till åren och visar alltfler tecken på att kanske inte finnas kvar hos oss om 2 år. Jag kan knappt ens tänka tanken. Det är outhärdligt. Att lasta in honom i bilen och köra honom till veterinären en sista gång skulle jag ha ytterst svårt att klara av (även om jag givetvis skulle kunna om jag blev tvungen). Jag har också funderat kring om en veterinär istället kan komma hem till oss och blir "glad" över att läsa här att det inte alls är orimligt. Så, tack!

 

[lady_vip]

Vi har tagit hem veterinär till de sista 4 hundarna som fått somna in. Den sista blev väldigt akut, men distriktaren åkte ut mitt i natten (kostnaden blev såklart därefter).
Samtliga hundar har begravts hemma, på en speciell plats där vi planterar en växt för varje individ

Sen måste jag tillägga att vissa veterinärkliniker har fantastiska rutiner för avlivning.

 

[galathea]

Sen måste jag tillägga att vissa veterinärkliniker har fantastiska rutiner för avlivning.

Den klinik vi haft hela tiden är jättefin med fin personal, och även om Cerberus inte är jättenöjd över att vara där är han heller inte stressad. Han gillar personalen och har spenderat en hel del tid där, dels då han stelopererades efter att ha trasat sönder carpus, och dels i vintras då han fick lunginflammationerna. Så hittar jag ingen här som kan komma hit så åker jag dit ändå, förstås. Det vore bara skönt att låta honom somna in i sin favoritsäng eller under sin favoritbuske där han älskar att ligga, och låta honom slippa åka bil i nästan två timmar om han mår så dåligt. (Han kommer få feber och ha svårt att andas. ) Och så vore det förstås skönt för mig att slippa vara bland folk, och slippa ta mig hem över 10 mil efteråt. Men jag litar helt på åtminstone den kliniken vad gäller rutiner och bemötande.

 

[galathea]

Tack för alla bra svar. Det är så oerhört tungt, och vi alla måste ju gå igenom detta. För mig har det varit en lång process att ens ta mig hit till den punkt där jag orkat ens skriva denna fråga. Jag har ännu inte orkat googla fram kontaktuppgifter till veterinärer, men ska göra det nu.

Tre gånger tog jag beslut att låta Cerberus somna in, då när han låg inlagd och var så dålig. Och varje gång blev han mirakulöst bättre och visade att han svarade på behandlingen. Det gör mig förvisso livrädd att jag skall ta beslutet för tidigt, samtidigt som jag känner mig trygg med att jag kommer veta när det är dags - hur fruktansvärt smärtsamt det än är. Jag har tillsammans med min veterinär i Göteborg en plan för hur vi ska göra. Inga mer inläggningar, han ska få antibiotika och om han inte svarar på den så vet vi att det är dags.

Cerberus kom in i mitt liv i en period då jag mådde mycket dåligt, och han vände allt. Jag har honom att tacka för allt det jag har idag, och hela den jag är. Jag har fyra hundar nu, och alla är mycket speciella för mig - men Cerberus är mitt allt. Han blir 10 i november om han får vara med så länge, så han är inte ung längre. Samtidigt är han heller inte gammal, och innan detta var han så stark och frisk så allt kom som en chock. Jag lever inte i villfarelsen att hundarna ska leva för alltid, jag trodde bara att vi hade flera år kvar. Min förra hund Carmen blev nästan 14 år gammal. På henne såg jag hur hon successivt åldrades, och det var liksom dags. Det smärtade men det var dags. Cerberus har blivit grå om nosen men är i övrigt stark och pigg och glad. Men jag förstår så klart. Och jag har fått en chans att varje dag berätta hur mycket jag älskar honom. Jag har fått en chans att skämma bort honom. Och även fast jag vaknar om nätterna och tvångsmässigt måste kolla hur han mår, så är det värt det. Det är värt alla galna summor pengar detta kostat mig, det är värt ångesten. Varje extra dag vi får är värd precis allt.

 

[Coop]

Till våra två senaste katter som vi varit tvungna att ta bort har vi tagit ut en privatpraktiserande veterinär som vi varit hos tidigare vid vaccinering och kastrering. Jag tror att hon kunde ta med sig dem efteråt men vi valde att begrava hemma. När det är dags för hunden, som blir otroligt stressad i andra miljöer, så tar vi ut henne igen.
Med katterna så gick det väldigt lugnt till, man sitter där och gråter medan veterinären gör sitt och djuret somnar. Vi småpratade litegrann under tiden, hon är med hela vägen och det blir i en trygg miljö vilket gör att det känns lite bättre.

OM jag får välja så kommer jag alla gånger att välja att ta bort hemma, de gånger det är möjligt.

 

[Sumsum]

Samtliga de veterinärer jag använt för att vaccinera/icke akuta saker till hästarna har kunnat hjälpa till med avlivningar av husdjur. Nu vet jag inte om du har häst men jag har haft hjälp av tre olika veterinärer för hemavlivning. Det är kanske inte alla man känner sig bekväm med, men för mig har det fungerat bra.

 

[Åsa A]

Åh, jag blir tårögd av den här tråden - lite pga att min egen hund blivit till åren och visar alltfler tecken på att kanske inte finnas kvar hos oss om 2 år. Jag kan knappt ens tänka tanken. Det är outhärdligt. Att lasta in honom i bilen och köra honom till veterinären en sista gång skulle jag ha ytterst svårt att klara av (även om jag givetvis skulle kunna om jag blev tvungen). Jag har också funderat kring om en veterinär istället kan komma hem till oss och blir "glad" över att läsa här att det inte alls är orimligt. Så, tack!

I Kristianstad finns numera en veterinär som har "rullande" klinik, hon gör sådana hembesök, bara hör av dig om du vill ha kontaktuppgifter.