Sv: Lastning igen...
Vår pålla fick motorstopp flera meter från transporten när vi försökte lasta henne. På en dryg timme hade vi fått henne att stå med framhovarna på rampen och nosa in i trailern, längre kom vi inte. Vi försökte med linor runt rumpan, att peta (inte slå!) på bakbenen med ett spö, vi lockade med havre och morötter, vi smackade, men inte f-n tänkte väl hon gå in i en liten låda heller!
Till slut blev hon less på oss och stängde av fullständigt, vi fanns inte! Hon bara stod rakt upp och ner med blicken i fjärran…
Detta upprepade sig alla de gånger vi försökte lasta, åka på bete/träning/tävling kändes som att vi kunde glömma
Min dotter ringde då en bekant vars syster är ”hästlastarproffs”, och systern kunde tänka sig att komma och hjälpa till.
Grundläggande ledarskapsövningar hette lösningen för oss. Och lååångt grimskaft! Pållan fick lära sig att gå fint på lagom avstånd, stanna när man stannade, backa när man bad om det, svänga när man svängde – så självklart, men ibland har man svårt att se det självklara. ”Kan man flytta hästen dit man vill på marken, då kan man få den att följa en in i transporten också” löd budskapet. Så sant…
När pållan kom fram till rampen ville hon ändå inte riktigt gå på den, så då använde vi oss av linor – inte bakom rumpan, utan som framåtdrivande i luften på sidorna (linorna satt fast i trailern, en på var sida, när pållan stannade fast man bad henne gå framåt så satte vi linorna i vågrörelse upp/ner samt smackade lite), och då gick hon framåt. Mycket övning med fram och back på rampen, ett par steg in, backa ut, gå ända in i trailern, backa ut, stanna på rampen, fram, back….vi övade och nötte, tre gånger kom ”syster” ut och hjälpte oss komma vidare, och tredje gången hade vi ”examen”! Lasta in, stå för sig själv en stund, åka en sväng runt ridhuset, stå för sig själv en stund till, lastas ur lugnt o fint (nåja, ganska!), och gå in igen direkt!
Vi har sedan övat på själva, och pållan har varit och tävlat, varit på bete, åker på träning – hon har blivit superduktig! Vi behöver inte linor längre (men vi har dem alltid med i bilen för säkerhets skull), tvekar hon så räcker en smackning för att hon ska knalla rätt in. Ibland tränar vi utan att stänga och åka, hon behöver bara gå in och ut ett par gånger så det ska kännas som den naturligaste sak i världen att gå in i en låda om matte ber om det.
Jag trodde ALDRIG att det skulle gå att få henne så lättlastad som hon är nu, och vi tog hjälp av ”syster” för bara ett halvår sedan – nu är målet att så småningom kunna få pållan att bli självlastande – att bara kunna skicka in henne i transporten, det vore drömmen! Men vi är rätt nöjda som det är nu också!!
