Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[mandalaki]

Ok, om det bara var två gånger du använde snyftkalas så backar jag på "upprepade gånger".

Men när du förklarat hur du bett om ursäkt så kommer du med det här:

Men det är som att man sparkar någon som redan ligger, en nation som är på väg att duka under med kung och statsminister som måste avbryta sina agendor för att tala till folket, personer som ligger sömnlösa, ej anhöriga människor som gråter på gatorna av att en enda galning gjort en hemsk sak som renderat i 4 döda västerlänningar. Jag tycker det är väl värt att fundera på vad denna starka norm kommer ifrån, varifrån kommer denna upplevda svaghet och vilka konsekvenser den kan få.

Snacka om raljant. Och om det nu är så att det som hände i fredags egentligen inte var något särskilt, att en mer eller mindre galen man går ut för att göra ett terrordåd, fyra personer dör och fler skadas är något man får räkna med en fredag i april - varför lägger du sådan möda på att diskutera det överhuvudtaget?

 

[Jeffery]

Min upplevelse är att så fort ordet terrorist nämns så går polisen all-in. På gott och ont.

Vad syftar du på för terrorism som polisen gått all-in på att jaga?

Julhandelsbombaren 2010 blev kvar på plats, och behövde inte jagas.
Darth Vader i Trollhättan blev kvar på plats, och behövde inte jagas.

Pratar du historiska händelser så
Ambassadockupationen 1975 blev Kommando Holger Meins kvar på plats, och behövde inte jagas.
Mats Hinze? Gryningspyromanen? Amalthea?

 

[sjoberga]

Ok, om det bara var två gånger du använde snyftkalas så backar jag på "upprepade gånger".

Men när du förklarat hur du bett om ursäkt så kommer du med det här:


Snacka om raljant. Och om det nu är så att det som hände i fredags egentligen inte var något särskilt, att en mer eller mindre galen man går ut för att göra ett terrordåd, fyra personer dör och fler skadas är något man får räkna med en fredag i april - varför lägger du sådan möda på att diskutera det överhuvudtaget?

Inte något särskilt? Har jag aldrig antytt. Det är dock något som händer i mycket värre former varje månad på andra platser - inget som borde utlösa ett "nationellt trauma" som kräver konstant tomgångsmedierapportering efter akuta skeendet är över. Jag saknar ett perspektiv som inte går ut på att nationen är hotad.

 

[mandalaki]

Inte något särskilt? Har jag aldrig antytt. Det är dock något som händer i mycket värre former varje månad på andra platser - inget som borde utlösa ett "nationellt trauma" som kräver konstant tomgångsmedierapportering efter akuta skeendet är över. Jag saknar ett perspektiv som inte går ut på att nationen är hotad.

Och jag håller alltså inte med om den historieskrivningen. Folk gör fel, polisen gör fel, medierna gör fel, statsministern och kungen gör fel. Det är bara en, möjligen två, personer på Bukefalos som gör rätt.

I'll leave you to it.

 

[Petruska]

Vi är mitt uppe i den rättsliga processen. Han är häktad på sannolika skäl misstänkt för terrorbrott. Där är vi just nu. Då kan massmedierna heller inte kalla det något annat.

Vad gäller bränderna på asylboenden vill jag minnas att de utreddes som mordbrand. Men jag är inte helt säker. Däremot är jag helt säker på att de inte utreddes som terrorbrott. Då kan massmedierna heller inte kalla det terrorbrott. Däremot kan debattörer däremot naturligtvis argumentera för det.

Edit Jag hittar artiklar om domar för mordbrand och grov mordbrand vad gäller asylboendena.

Fast vad jag kan minnas hette det terrorist och terror genast i flertalet sammanhang. Metodvalet bidrog väl till det. Jag kommer inte ihåg i vilken mån folk såg gärningsmannen och beskrev utseendet (och jag kommer inte att kolla, sådana detaljer i media tillhör det jag räknar som rätt meningslös information), men om så, så kan man ju befara att det bidrog till benämningen.

De rättsliga förehavandena och själva massmediauppbåden sammanfaller ju inte alltid helt i tid, det beror ju tex på vilken tid det tar innan man har en misstänkt och innan man har fått tag i honom, och sen tar det ju ofta ett bra tag innan det blir rättegång. De benämningar jag tänker på nu, är de som cirkulerar i både etablerad och annan media direkt i samband med de här uppmärksammade brotten.

 

[mandalaki]

Fast vad jag kan minnas hette det terrorist och terror genast i flertalet sammanhang. Metodvalet bidrog väl till det. Jag kommer inte ihåg i vilken mån folk såg gärningsmannen och beskrev utseendet (och jag kommer inte att kolla, sådana detaljer i media tillhör det jag räknar som rätt meningslös information), men om så, så kan man ju befara att det bidrog till benämningen.

De rättsliga förehavandena och själva massmediauppbåden sammanfaller ju inte alltid helt i tid, det beror ju tex på vilken tid det tar innan man har en misstänkt och innan man har fått tag i honom, och sen tar det ju ofta ett bra tag innan det blir rättegång. De benämningar jag tänker på nu, är de som cirkulerar i både etablerad och annan media direkt i samband med de här uppmärksammade brotten.

Och jag vet att jag såg "det misstänkta terrordådet" ända fram till häktningen. Jag vet det säkert för jag reagerade på att syftningen är lite lustig, att ett dåd kan vara misstänkt.

Men hursom, jag läste och hörde inte allt, det gjorde nog ingen av oss så vi kan ha sett båda delarna. Men det jag kommenterade var att du pratade om terrorbrott som en benämning i det rättsliga efterspelet, och det stämmer inte eftersom han sitter häktad för just det. Just nu är han häktad för terrorbrott. Det är vad vi vet.

 

[Petruska]

Ok, om det bara var två gånger du använde snyftkalas så backar jag på "upprepade gånger".

Men när du förklarat hur du bett om ursäkt så kommer du med det här:


Snacka om raljant. Och om det nu är så att det som hände i fredags egentligen inte var något särskilt, att en mer eller mindre galen man går ut för att göra ett terrordåd, fyra personer dör och fler skadas är något man får räkna med en fredag i april - varför lägger du sådan möda på att diskutera det överhuvudtaget?

Diskussionen gäller väl snarare hur särskilt det var, på vilka sätt det var särskilt, hur det skulle vara möjligt att betrakta det, och liknande. En av de särskilda sakerna, från mitt håll sett, var att "alla" gick bananas.

Något i stil med 250 personer dör om dagen. De flesta givetvis till åren komna, men ändå, det är deras enda liv.

En mer eller mindre sjuk, utslagen, uppenbarligen på väldigt många sätt väldigt svag person av den noggranna massmediala karaktärsteckningen att döma, begår uppenbart rätt hopplöst dåd. Fyra personer dör, det kunde ganska lätt ha blivit fler. Ja, sådant händer.

Hur väljer vi att svara på det? Uppenbart är ett mycket smalt spektrum av svar socialt möjliga, om man vill uthärda.

 

[fio]

Ska man vara petig (jag läste och skrev slarvigt innan): bevisbördan är densamma (dvs åklagarens) och beviskraven är desamma (dvs höga) oavsett om det rör sig om ett terrorbrott eller något annat brott. Dock måste fler rekvisit vara uppfyllda för att det ska kunna röra sig om terrorbrott genom mordbrand än bara mordbrand.

I Sverige har vi inte haft många fällande domar i terroristrättegångar. När vi antog lagen innebar det högre beviskrav för att det skulle klassas som terroristbrott. Det är mycket som ska stämma exat in, säger Magnus Ranstorp.

http://www.metro.se/artikel/experterna-då-räknas-det-som-terrorism-xr

 

[Petruska]

Och jag vet att jag såg "det misstänkta terrordådet" ända fram till häktningen. Jag vet det säkert för jag reagerade på att syftningen är lite lustig, att ett dåd kan vara misstänkt.

Men hursom, jag läste och hörde inte allt, det gjorde nog ingen av oss så vi kan ha sett båda delarna. Men det jag kommenterade var att du pratade om terrorbrott som en benämning i det rättsliga efterspelet, och det stämmer inte eftersom han sitter häktad för just det. Just nu är han häktad för terrorbrott. Det är vad vi vet.

Mina invändningar rör inte i första hand hur rätten benämner det. Det är värst vad jag har börjat skriva uselt på sistone.

Misstänkt terrordåd, uppfattar jag som just att man skriver terror. Misstänkt blir ju närmast lite förvirrande, eftersom det knappast rådde tvivel om huruvida brottet hade begåtts. Jag studsade över formuleringen av båda skälen, både terror och misstänkt.

 

[Breaktown]

Fast vad jag kan minnas hette det terrorist och terror genast i flertalet sammanhang. Metodvalet bidrog väl till det. Jag kommer inte ihåg i vilken mån folk såg gärningsmannen och beskrev utseendet (och jag kommer inte att kolla, sådana detaljer i media tillhör det jag räknar som rätt meningslös information), men om så, så kan man ju befara att det bidrog till benämningen.

De rättsliga förehavandena och själva massmediauppbåden sammanfaller ju inte alltid helt i tid, det beror ju tex på vilken tid det tar innan man har en misstänkt och innan man har fått tag i honom, och sen tar det ju ofta ett bra tag innan det blir rättegång. De benämningar jag tänker på nu, är de som cirkulerar i både etablerad och annan media direkt i samband med de här uppmärksammade brotten.

Stefan Löven uttalade sig en timme efter dådet. Han sa att allting tyder på att det är en terrorattack. Hur mycket han hade lyssnat på beskrivningar av mannens utseende vet jag inte. Man skulle också kunna gissa att han blivit rekommenderad av Säpo och polisen vad han skulle säga, men vad vet jag.

Att folk efter ett sådant uttalande från statsministern antar att det är en terrorattack tycker jag inte är så konstigt.

 

[Petruska]

Stefan Löven uttalade sig en timme efter dådet. Han sa att allting tyder på att det är en terrorattack. Hur mycket han hade lyssnat på beskrivningar av mannens utseende vet jag inte. Man skulle också kunna gissa att han blivit rekommenderad av Säpo och polisen vad han skulle säga, men vad vet jag.

Att folk efter ett sådant uttalande från statsministern antar att det är en terrorattack tycker jag inte är så konstigt.

Ja, jag noterade det och tänkte ungefär så. Alltså, förebilderna för rätt sätt att reagera i såna här sammanhang är både många och starka. Att statsministern ingår bland dem, är ju självklart. Eftersom jag kommer från en politikerfamilj, tänkte jag på hur jag skulle ha sagt om jag vore statsminister. Och jag antar att jag hade sagt ungefär som Löfven. Alternativet hade ju varit misstroendevotum och nyval, eller något åt det hållet.

Alltså, jag tänkte mig att jag skulle tänka i det tysta som jag nu faktiskt tänker, men säga som Löfven sa. Det betyder inte att jag tror att Löfven inte sa sitt hjärtas mening. Det har jag ingen uppfattning om.

 

[fio]

Diskussionen gäller väl snarare hur särskilt det var, på vilka sätt det var särskilt, hur det skulle vara möjligt att betrakta det, och liknande. En av de särskilda sakerna, från mitt håll sett, var att "alla" gick bananas.

Något i stil med 250 personer dör om dagen. De flesta givetvis till åren komna, men ändå, det är deras enda liv.

En mer eller mindre sjuk, utslagen, uppenbarligen på väldigt många sätt väldigt svag person av den noggranna massmediala karaktärsteckningen att döma, begår uppenbart rätt hopplöst dåd. Fyra personer dör, det kunde ganska lätt ha blivit fler. Ja, sådant händer.

Hur väljer vi att svara på det? Uppenbart är ett mycket smalt spektrum av svar socialt möjliga, om man vill uthärda.

Jag tror terrorexperten på Svt förklarade varför det var ett misstänkt terrordåd och det handlade väl om brottets karaktär , att det tidigare skett samma sak i Nice och London och ja dom talade hela tiden om misstänkt terrordåd och troligt terrordåd.

 

[Petruska]

Jag tror terrorexperten på Svt förklarade varför det var ett misstänkt terrordåd och det handlade väl om brottets karaktär , att det tidigare skett samma sak i Nice och London och ja dom talade hela tiden om misstänkt terrordåd och troligt terrordåd.

Ja, det är ju det jag skriver.

 

[fio]

Ja, det är ju det jag skriver.

Ja men dåså, då fattar jag inte vad du argumenterar för? Fast jag fattar dock ganska lite utav vad du försöker få fram i denna tråden faktiskt, det ter sig något förvirrande måste jag säga för att vara du

 

[Petruska]

Och jag håller alltså inte med om den historieskrivningen. Folk gör fel, polisen gör fel, medierna gör fel, statsministern och kungen gör fel. Det är bara en, möjligen två, personer på Bukefalos som gör rätt.

Det är väl iofs inte så ovanligt att man finner sig i situationer där det är ungefär vad man tycker. Jag tänker på tex genusrelaterade frågeställningar. En del frågeställningar som har med integration och strukturell rasism att göra likaså. Kanske jag kan komma på fler än en eller två på buke som jag tycker gör rätt, men en försvinnande minoritet är vad det är fråga om.

Och jag har ju pekat på ett par exempel som jag tycker gör mer rätt eller i alla fall mer intressant än majoriteten även i det här fallet. Peter Englund har också skrivit rätt bra i DN. Athena Farrokhzad numera även i ETC. Och ytterligare en och annan, även okända tex fb-vänner.

Statsministern (oavsett vilken vi råkar ha vid tidpunkten) och kungen tillhör väl de som både du och jag så gott som aldrig brukar hålla med helhjärtat, för övrigt. Jösses, är de plötsligt okritiserbara?

 

[Petruska]

Ja men dåså, då fattar jag inte vad du argumenterar för? Fast jag fattar dock ganska lite utav vad du försöker få fram i denna tråden faktiskt, det ter sig något förvirrande måste jag säga för att vara du

Det enda jag hade på hjärtat från början var ungefär att det här har blivit en så himla stor grej delvis på grund av att polis och massmedia gör så himla stor affär av det. Och kanske försöka peta lite grann i det där med hur tydligt vi har normer för lämpliga känslomässiga reaktioner i situationer som den här. Sedan har reaktionerna i så många riktningar lett till väldigt många tolkningar och konstiga frågor osv, som jag inte riktigt förutsåg.

Jag vågade i min enfald tro att den ingången var möjlig att diskutera - korkat nog, eftersom jag har vetat i 30 år att det inte är möjligt att diskutera i sådana här situationer. Folk verkar vilja ha sina "nationella trauman" ifred. Detta är första gången jag tar risken att diskutera något sådant, och det dröjer nog 30 år till nästa gång.

Jag är på riktigt ordentligt skakad, mycket svartsynt, ganska cynisk, mycket arg, mycket ledsen. Mycket pressad. Mycket ensam. Efter misstaget att skriva i den här tråden.

@sjoberga skrev att hen inte hade vågat. Hen fick genast på tafsen för det. Det är ju helt ofarligt. Hen är bara sjåpig. Att man är rädd betyder inte att något är farligt. Jag håller med om det - rädsla och farlighet matchar inte alltid varandra. I det här fallet visar det sig att farligheten överträffar min rädsla. Farligheten är större än rädslan trodde.

Jag har mött mycket motstånd när normer har skavt i mitt liv, jag är van vid att stå för minoritetsuppfattningar och minoritetserfarenheter (jag är också van vid motsatsen, givetvis, herregud jag är en vit akademiker). Det här är absolut ett av de värsta tillfällena när det gäller att ställa sig upp och ifrågasätta en norm som jag har upplevt.

 

[Jeffery]

Nu har ni ju med emfas påtalat vad ni upplevt som fel, skruvat och överdrivet - men jag undrar hur händelseförloppet på fredagseftermiddagen/kvällen hade sett ut i ett tänkt alternativt universum, där @Petruska och/eller @sjoberga efteråt hade befunnits nöjda, där samhällets funktioner, media och medborgare hade fungerat så exemplariskt som det bara gått..?

 

[Lena Furberg]

Jag undrar litegrann om just det stora känsloyttrandet och vältrandet (förlåt, jag menar det inte som negativt) i sorg och förtvivlan, är något som gör det aningen lättare för människor att komma över händelsen (för oss som detta är möjligt för). Man talar ju ibland om hur viktigt det är med ritualer i våra liv, hur ritualer (kring begravningar t.ex.) verkligen hjälper oss, hjälper oss att bearbeta och sedan nå ett slags avslut i viss mån. Om vi INTE reagerade på det viset många av oss gjort i det här fallet, hade det inneburit att det tagit längre tid att komma över händelsen och sluta tänka på den? Hade det istället inneburit ett enskilt grubblande utan ände?

 

[Luff]

Jag tänker i de banor som @sjoberga och @Petruska lagt fram. Inte likadant kanske men håller med i en hel del.
Har haft kollegor som försiktigt frågande har kollat med mig vad jag tyckte och sen pustande erkänt sig också funderat på den "nationella sorgen". Uttryck som;
-Jag vågade knappt säga något, är jag konstig som tycker bussolyckan var lika tragisk?
-Folk är ju jätteupprörda och tror att domedagen är nära.
-Nazistdemonstrationerna är väl ett större hot mot mänskligheten och demokratin?

Vi arbetar med ungdomar som dagligen är på gränsen åt alla olika håll.
Att då en galning i Stockholm, vilket väl var väntat skulle ske förr eller senare, begår ett terrorbrott?

Ja, det är hemskt och offrens anhöriga kan inga ljus och blommor trösta. Ja, många kommer att vara oroliga varje gång dom hör ljud som påminner dom.

Jag personligen tycker det är värre att veta att efterlysta brottslingar får arrangera nazistdemonstrationer än att veta att det finns galningar och fanatiker.

 

[stjarnhimmel]

Borttaget
Ska fundera en vända till