Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[Fruentimber]

Nu var det visserligen så att @Myrten frågade.

Hon skrev: Sen känner jag att jag vill lägga ett tuggben för hunden som dödades, men är det olämpligt? Jag känner starkt för de som förlorat sina anhöriga men ÄVEN för den som förlorat sin hund. Men människor kan kanske ta illa upp? Det här är en ärlig fråga! (Min fetning)

Hon var alltså själv inne på att människor kunde ta illa upp. Och jag svarade med min inställning. Hon efterlyste just svar.

Jag kan inte se att jag på något vis taggat eller citerat dig? Eller?
Min reaktion är på den efterföljande totalt meningslösa diskussionen där en flickas liv ställs mot en hunds och vem som bör uppmärksammas. Så brutalt jäkla onödigt av er.

 

[Tora]

Jag har både hundar och barn och jag ser inget som helst fel i att sörja båda. En sorg är en sorg är en sorg. Hur kan man säga att vissa sorger inte räknas? Att ställa sorger mot varandra? Går det ens?

Jag hade aldrig kunnat säga till ägaren till hunden ansikte mot ansikte "Du, du fattar väl att du bara har förlorat en hund. Inte kan du lägga något här för att hedra din döda hund."

Alla är ju offer i detta meningslösa och fega dåd.

I mitt hjärta finns det plats för både två och fyrbenta offer

 

[Sporthorse]

Åhlens mailar ut att de imorgon har "rea på rökskadade varor"... känns ju minst sagt makabert...

Mycket märkligt! Dom borde skänka varorna till behövande istället, men antar att pengar är viktigast.

 

[athena_arabians]

Åhlens mailar ut att de imorgon har "rea på rökskadade varor"... känns ju minst sagt makabert...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt...

 

[Masqueradee]

Åhlens mailar ut att de imorgon har "rea på rökskadade varor"... känns ju minst sagt makabert...

Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta, men min tanke är verkligen bara "nej"..

 

[Andromedae]

Bra idé, MSF är en bra organisation

Jag skapar en insamling nu, tänkte sprida på Facebook och lite så.

 

[athena_arabians]

Jag skapar en insamling nu, tänkte sprida på Facebook och lite så.

Perfekt

 

[mandalaki]

Jag kan inte se att jag på något vis taggat eller citerat dig? Eller?
Min reaktion är på den efterföljande totalt meningslösa diskussionen där en flickas liv ställs mot en hunds och vem som bör uppmärksammas. Så brutalt jäkla onödigt av er.

Får jag inte svara dig om du inte taggat mig? Då får du vara tydligare med det nästa gång.

 

[Myrten]

Nu var det visserligen så att @Myrten frågade.

Hon skrev: Sen känner jag att jag vill lägga ett tuggben för hunden som dödades, men är det olämpligt? Jag känner starkt för de som förlorat sina anhöriga men ÄVEN för den som förlorat sin hund. Men människor kan kanske ta illa upp? Det här är en ärlig fråga! (Min fetning)

Hon var alltså själv inne på att människor kunde ta illa upp. Och jag svarade med min inställning. Hon efterlyste just svar.

Ja. Och jag har fått svar. Många verkar tycka att det är helt ok att uppmärksamma hundens ägares sorg.

Mina egna upplevelser av sorg (som är MINA och nog så jobbiga även om säkert många tycker att jag skulle kamma till mig) har jag redogjort för. Jag tycker att jag varit öppen med att det inte är så att jag för den skull dissar andras sorg. Jag tycker inte att det finns ett behov av att vikta sorg. Men att förlora ett barn måste vara bland det värsta som kan hända människor. Om inte annat så för att vi är oförberedda på det. Det är tack och lov inte längre något som är en del av livet, något vi förväntar oss. Annat var det för 150 år sedan, liksom fortfarande i andra delar av världen. Men för den skull betyder det ju inte att vi inte upplever sorg när gamla människor dör.

 

[Fruentimber]

Får jag inte svara dig om du inte taggat mig? Då får du vara tydligare med det nästa gång.

Jag såg inte riktigt anledningen till att behöva påpeka att det minsann var ett svar. Det var trots allt inte dig jag pekade ut personligen, eller specifikt det inlägget. Men ta gärna åt dig ändå, diskussionen ni för/förde är fruktansvärt onödig.

 

[TinyWiny]

Igår vid tre tiden gick jag ut i stallet för att ta in katten i buren för hans sista resa. Han var sjuk och jag kunde inte göra mer för honom. Inte mer än att låta honom slippa lida. Jag grät hysteriskt när jag kom in för att det var så vidrigt. Min älskade älskade katt Det gick fortare än jag trodde att få in honom i buren så jag satte mig i några minuter innan vi behövde åka, försökte samla mig och såg den här tråden. Jag fattade inte vad jag läste. Min sorg var redan så stor, så överväldigande att jag inte kunde ta in mer. Vi åkte till veterinären och han somnade in lugnt och stilla. Jag var helt förlamad av sorg och satt bara och stirrade mellan gråtattackerna. Det gick sakta upp för mig vad jag hade läst. Jag skickade meddelande och ringde till mina barn och skräcken, den fruktansvärda vidriga skräcken för att något skulle ha hänt dem, att de var där när det hände gjorde sorgen över katten futtig. Jag älskar mina djur. De betyder så oerhört mycket för mig och utan dem vore jag halv. Jag sörjer dem djupt när de dör och de finns alltid i mina tankar. Jag gör allt i min makt för djuren men mina barn är mina barn. Utan dem vet jag inte ens om jag hade orkat finnas. Det går för mig inte ens att föreställa sig, att ens förstå hur jag någonsin skulle kunna gå vidare om något så fruktansvärt hade hänt mina barn. Jag älskar som sagt mina djur så oerhört mycket och jag har gråtit så många tårar och jag gråter nu men mina barn är mina barn. Kärleken till dem övergår allt annat. Jag lider så oerhört med alla de som har förlorat sitt barn, sin förälder, sin partner, sina nära och kära och jag lider även med henom som förlorade sin hund. Så fruktansvärt vidrigt alltihop men ett djur är ett djur oavsett hur mycket vi älskar dem. Att förlora en människa som står en nära är så mycket värre.

 

[Lena Furberg]

Tro mig, det vill du ens inte föreställa dig. I mitt jobb mötte jag under en period föräldrar som förlorat sina barn undet traumatiska omständigheter. Du vill inte föreställa dig vad de gick igenom.

Jag har en mycket nära vän som gått igenom just detta, det mest ofattbara, och hon säger just det; du ska inte försöka föreställa dig för den smärtan vill du inte vara i närheten av att uppleva. Jag har svårt att förstå att man ens orkar leva vidare.

 

[mandalaki]

Ja. Och jag har fått svar. Många verkar tycka att det är helt ok att uppmärksamma hundens ägares sorg.

Mina egna upplevelser av sorg (som är MINA och nog så jobbiga även om säkert många tycker att jag skulle kamma till mig) har jag redogjort för. Jag tycker att jag varit öppen med att det inte är så att jag för den skull dissar andras sorg. Jag tycker inte att det finns ett behov av att vikta sorg. Men att förlora ett barn måste vara bland det värsta som kan hända människor. Om inte annat så för att vi är oförberedda på det. Det är tack och lov inte längre något som är en del av livet, något vi förväntar oss. Annat var det för 150 år sedan, liksom fortfarande i andra delar av världen. Men för den skull betyder det ju inte att vi inte upplever sorg när gamla människor dör.

Javisst, du har fått många svar som tycker att det är ok. Det ändrar dock inte vad jag tycker i frågan. Men jag kan också undra varför du ens frågade, när du redan bestämt dig för vad du tycker och vad du vill göra. Då är det väl bara att göra det.

 

[mandalaki]

Jag har en mycket nära vän som gått igenom just detta, det mest ofattbara, och hon säger just det; du ska inte försöka föreställa dig för den smärtan vill du inte vara i närheten av att uppleva. Jag har svårt att förstå att man ens orkar leva vidare.

De gör det nog bara för att de måste. Tyvärr vaknar man ju varje morgon trots det som hänt. Det är fasansfullt.

 

[Fruentimber]

Att förlora en människa som står en nära är så mycket värre.

För vem då?!
Bara sluta, snälla.
Vi behöver inte sitta och jämföra vems sorg som är "värst".
Det är liksom inte någon jäkla tävling.

Låt folk sörja som de vill.

 

[dobbis]

Men måste vi ens sitta här och diskutera vem som sörjer mest?

Uppenbarligen.

 

[Myrten]

Javisst, du har fått många svar som tycker att det är ok. Det ändrar dock inte vad jag tycker i frågan. Men jag kan också undra varför du ens frågade, när du redan bestämt dig för vad du tycker och vad du vill göra. Då är det väl bara att göra det.

Jag hade definitivt inte bestämt mig för någonting när jag skrev mitt första inlägg.

 

[Niyama]

Javisst, du har fått många svar som tycker att det är ok. Det ändrar dock inte vad jag tycker i frågan. Men jag kan också undra varför du ens frågade, när du redan bestämt dig för vad du tycker och vad du vill göra. Då är det väl bara att göra det.

Men herregud, @Myrten frågade för att hon ville ha input antar jag och de allra flesta verkar tycka att det är fint att göra det. Om hon själv vill, ska hon då avstå för att två personer inte tycker det och dessutom sitter och jämför sorg?!

 

[LittleJohn]

Hela diskussionen kring vem som är värst att förlora tycker jag är ganska markaber..
Alla har rätt till sin sorg, och sorg ska inte ställas mot varandra.

 

[Kilauea]

Igår vid tre tiden gick jag ut i stallet för att ta in katten i buren för hans sista resa. Han var sjuk och jag kunde inte göra mer för honom. Inte mer än att låta honom slippa lida. Jag grät hysteriskt när jag kom in för att det var så vidrigt. Min älskade älskade katt Det gick fortare än jag trodde att få in honom i buren så jag satte mig i några minuter innan vi behövde åka, försökte samla mig och såg den här tråden. Jag fattade inte vad jag läste. Min sorg var redan så stor, så överväldigande att jag inte kunde ta in mer. Vi åkte till veterinären och han somnade in lugnt och stilla. Jag var helt förlamad av sorg och satt bara och stirrade mellan gråtattackerna. Det gick sakta upp för mig vad jag hade läst. Jag skickade meddelande och ringde till mina barn och skräcken, den fruktansvärda vidriga skräcken för att något skulle ha hänt dem, att de var där när det hände gjorde sorgen över katten futtig. Jag älskar mina djur. De betyder så oerhört mycket för mig och utan dem vore jag halv. Jag sörjer dem djupt när de dör och de finns alltid i mina tankar. Jag gör allt i min makt för djuren men mina barn är mina barn. Utan dem vet jag inte ens om jag hade orkat finnas. Det går för mig inte ens att föreställa sig, att ens förstå hur jag någonsin skulle kunna gå vidare om något så fruktansvärt hade hänt mina barn. Jag älskar som sagt mina djur så oerhört mycket och jag har gråtit så många tårar och jag gråter nu men mina barn är mina barn. Kärleken till dem övergår allt annat. Jag lider så oerhört med alla de som har förlorat sitt barn, sin förälder, sin partner, sina nära och kära och jag lider även med henom som förlorade sin hund. Så fruktansvärt vidrigt alltihop men ett djur är ett djur oavsett hur mycket vi älskar dem. Att förlora en människa som står en nära är så mycket värre.

Det där är dina åsikter. Jag tycker det är jättefint av @Myrten att vilja lägga nåt där för hunden.
Nån annans sorg får aldrig vägas mot ens egen sorg, vi har rätt till våra känslor och tankar.
Bara för att andra har det värre så betyder inte det att man inte får sörja det man själv förlorat - eller har känslor för.