Lära barn att sova själva, hur?

[Wonderwoman]

Har två grabbar på snart 7 och 8 år.
Hemma hos sin pappa går de snällt upp och lägger sig själva utan krångel.

Hemma hos mig så skall jag ligga bredvid dom för att de skall kunna sova. Den yngsta somnar på 2 sekunder så det är inga större bekymmer men den stora tar lång tid på sig. Har börjat med att spela musik när han skall sova, det hjälper lite och att ha hörlurar så han inte tänker så mycket på annat.
För det är just de att han tänker på en massa otäcka saker, behöver inte ens vara något men han har livlig fantasi och kokar ihop något som skrämmer honom. Skillnaden är dock att hemma hos sin pappa så sover ena hunden hos honom som ger trygghet, här är det ingen utav hundarna som vill ligga hos barnen tyvärr.
Även om jag ligger hos honom och han kanske sovit 30 min så vaknar han så fort jag reser mig..

Vill att de skall kunna lägga sig själva och somna själva när de ändå börjar bli rätt stora. Men vet inte hur jag skall göra.

Någon som har tips?

 

[Vogue]

Har två grabbar på snart 7 och 8 år.
Hemma hos sin pappa går de snällt upp och lägger sig själva utan krångel.

Hemma hos mig så skall jag ligga bredvid dom för att de skall kunna sova. Den yngsta somnar på 2 sekunder så det är inga större bekymmer men den stora tar lång tid på sig. Har börjat med att spela musik när han skall sova, det hjälper lite och att ha hörlurar så han inte tänker så mycket på annat.
För det är just de att han tänker på en massa otäcka saker, behöver inte ens vara något men han har livlig fantasi och kokar ihop något som skrämmer honom. Skillnaden är dock att hemma hos sin pappa så sover ena hunden hos honom som ger trygghet, här är det ingen utav hundarna som vill ligga hos barnen tyvärr.
Även om jag ligger hos honom och han kanske sovit 30 min så vaknar han så fort jag reser mig..

Vill att de skall kunna lägga sig själva och somna själva när de ändå börjar bli rätt stora. Men vet inte hur jag skall göra.

Någon som har tips?

Låt honom lägga sig själv?
Är han 7-8år så borde han kunna läsa nu?
Att hitta lite trevliga böcker och att läsa ett kapitel med en bra lampa samt något gosedjur som spelar musik och är nattlampa?
Eller att du läser ett kapitel och sen är det sova utan dig som gäller?

Barn är ju inte dumma, går du med på extra mammamys så är det väl klart att dom passar på när ni inte ses jämt dessutom

Finns ett gosedjur som heter ”Tranquil turtle nattlampa med musik” i olika utföranden, tänkte själv köpa den till min kommande son Den kanske kan bli en kompis/rutin precis som hunden tänker jag?

Finns ju också nattlampor som diskret sätts i vägguttag osv

 

[Wonderwoman]

Låt honom lägga sig själv?
Är han 7-8år så borde han kunna läsa nu?
Att hitta lite trevliga böcker och att läsa ett kapitel med en bra lampa samt något gosedjur som spelar musik och är nattlampa?
Eller att du läser ett kapitel och sen är det sova utan dig som gäller?

Barn är ju inte dumma, går du med på extra mammamys så är det väl klart att dom passar på när ni inte ses jämt dessutom

Finns ett gosedjur som heter ”Tranquil turtle nattlampa med musik” i olika utföranden, tänkte själv köpa den till min kommande son Den kanske kan bli en kompis/rutin precis som hunden tänker jag?

Finns ju också nattlampor som diskret sätts i vägguttag osv

Har försökt med böcker och det funkar rätt bra. Inte alltid han vill tyvärr.
Blir ju lite mera kaos nu över sommaren också när de är lediga och det är ljust. Känner att jag hade bättre kontroll och rutiner i våras när det va skola m.m.

Skall definitivt kolla upp det gosedjuret! Kan nog vara något
Tack för tipset!

 

[Rhinos]

Har två grabbar på snart 7 och 8 år.
Hemma hos sin pappa går de snällt upp och lägger sig själva utan krångel.

Hemma hos mig så skall jag ligga bredvid dom för att de skall kunna sova. Den yngsta somnar på 2 sekunder så det är inga större bekymmer men den stora tar lång tid på sig. Har börjat med att spela musik när han skall sova, det hjälper lite och att ha hörlurar så han inte tänker så mycket på annat.
För det är just de att han tänker på en massa otäcka saker, behöver inte ens vara något men han har livlig fantasi och kokar ihop något som skrämmer honom. Skillnaden är dock att hemma hos sin pappa så sover ena hunden hos honom som ger trygghet, här är det ingen utav hundarna som vill ligga hos barnen tyvärr.
Även om jag ligger hos honom och han kanske sovit 30 min så vaknar han så fort jag reser mig..

Vill att de skall kunna lägga sig själva och somna själva när de ändå börjar bli rätt stora. Men vet inte hur jag skall göra.

Någon som har tips?

Jag hade nog sovit i samma säng som honom ett tag. Verkar som att han har ett närhetsbehov just nu.

 

[LionQueen]

Ljudböcker är kanon (för vuxna/mig i alla fall, så varför inte för barn?). Man kan ställa in en sömntimer så att den inte håller på hela natten.
Skönt att somna till någon som pratar...

 

[Manji]

Jag brukade lyssna ljudbok (kassettband!!) när jag var liten och rädd. Funkade i alla fall ibland, musik funkade inte utan det skulle vara något berättade.

 

[Sofie_B]

Följ barnet! Ge så mycket närhet så dom kräks på det till slut. Barn är inte beräknande eller manipulativa på det sättet, utan dom uttrycker behov. Genom att följa och ge dom det dom önskar kommer du mycket snabbare att få trygga och självständiga barn. Strunta i vad dom kan och inte kan hos pappa, det är en helt annan relation och situation.

Vi har haft samma situation med äldsta bonussonen som är 12 nu. Tyvärr så gjorde vi allt för att få honom att sova själv, vilket till slut gjorde alla olyckliga och fick motsatt effekt. När jag sen läste på lite mer och vi gjorde en helomvändning och sa att han fick flytta in hos oss permanent och sova där så länge han ville så dröjde det inte länge innan han sen ville prova sova själv och så småningom blev mycket tryggare. Han är dock lite av en orolig själ och det dröjde till 12 innan han stadigt sov själv, men tyvärr beror det nog mycket på alla ”taktiker” för att lära honom att trygga sig själv

 

[Eloise]

Följ barnet! Ge så mycket närhet så dom kräks på det till slut. Barn är inte beräknande eller manipulativa på det sättet, utan dom uttrycker behov. Genom att följa och ge dom det dom önskar kommer du mycket snabbare att få trygga och självständiga barn. Strunta i vad dom kan och inte kan hos pappa, det är en helt annan relation och situation.

Vi har haft samma situation med äldsta bonussonen som är 12 nu. Tyvärr så gjorde vi allt för att få honom att sova själv, vilket till slut gjorde alla olyckliga och fick motsatt effekt. När jag sen läste på lite mer och vi gjorde en helomvändning och sa att han fick flytta in hos oss permanent och sova där så länge han ville så dröjde det inte länge innan han sen ville prova sova själv och så småningom blev mycket tryggare. Han är dock lite av en orolig själ och det dröjde till 12 innan han stadigt sov själv, men tyvärr beror det nog mycket på alla ”taktiker” för att lära honom att trygga sig själv

Det här känner jag igen. När jag fyllde 11 fick jag en knäpp och fick fullständig panik över tanken att om några timmar sover vi alla i huset och vem ska ta hand om mig då om nånting händer?
Sov hos mina föräldrar varje natt, tvingades gå o lägga mig i egen säng, men fick frispel och grät och hyperventilerade till de till slut gav med sig och någon bytte plats med mig.
Sådär höll det på fram till jag var 13, vi flyttade till nytt hus, sovrum vägg i vägg utan dörrar vilket gjorde att jag köpte att sova i egen säng igen. Det tog en vecka sen flyttade jag till ett sovrum i andra delen av huset.

Kombinationen av miljöombyte och tryggheten av att veta att de var nära gjorde att jag helt plötsligt inte behövde det mer.

 

[Imogen]

1. Ignorera alla dumheter om att barnet ska kunna sova själv och att barnet vill ha dig nära på pin kiv. Om det dessutom är så att han inte kan sova för att han tänker på otäcka saker är knappast lösningen att utsätta honom för så mycket otäckt som möjligt. Det är en otroligt märklig idé att barn på egen hand skulle lära sig att bli trygga.

2. Följ barnets behov. Uppenbarligen behöver barnet närhet för att kunna somna. Barnet kommer somna själv när det är tryggt nog att göra det. När det är är jätteindividuellt.

3. När det år som kämpigast. Tänk på att om bara ett ögonblick har du en tonåring som inte kan tänka sig något värre än att kramas med mamma

 

[Magnum]

1. Ignorera alla dumheter om att barnet ska kunna sova själv och att barnet vill ha dig nära på pin kiv. Om det dessutom är så att han inte kan sova för att han tänker på otäcka saker är knappast lösningen att utsätta honom för så mycket otäckt som möjligt. Det är en otroligt märklig idé att barn på egen hand skulle lära sig att bli trygga.

2. Följ barnets behov. Uppenbarligen behöver barnet närhet för att kunna somna. Barnet kommer somna själv när det är tryggt nog att göra det. När det är är jätteindividuellt.

3. När det år som kämpigast. Tänk på att om bara ett ögonblick har du en tonåring som inte kan tänka sig något värre än att kramas med mamma

Älskar att läsa alla dina kloka svar!

 

[Hyacinth]

Har två grabbar på snart 7 och 8 år.
Hemma hos sin pappa går de snällt upp och lägger sig själva utan krångel.

Hemma hos mig så skall jag ligga bredvid dom för att de skall kunna sova. Den yngsta somnar på 2 sekunder så det är inga större bekymmer men den stora tar lång tid på sig. Har börjat med att spela musik när han skall sova, det hjälper lite och att ha hörlurar så han inte tänker så mycket på annat.
För det är just de att han tänker på en massa otäcka saker, behöver inte ens vara något men han har livlig fantasi och kokar ihop något som skrämmer honom. Skillnaden är dock att hemma hos sin pappa så sover ena hunden hos honom som ger trygghet, här är det ingen utav hundarna som vill ligga hos barnen tyvärr.
Även om jag ligger hos honom och han kanske sovit 30 min så vaknar han så fort jag reser mig..

Vill att de skall kunna lägga sig själva och somna själva när de ändå börjar bli rätt stora. Men vet inte hur jag skall göra.

Någon som har tips?

Jag hade frågat om han vill sova i min säng istället, eller om brorsorna kan sova i samma rum ett tag.

 

[pollex]

Jag tänker att man faktiskt måste balansera barnens och den vuxnes behov. Nu vet jag inte mer om @Wonderwoman s situation än vad som framkommer av TS, men om jag t ex tänker mig situationen att jag skulle vara ensam vuxen med mina stora barn varannan vecka så skulle jag uppleva det tämligen olidligt att jag skulle behöva lägga mig tillsammans med dem varje kväll och vara sängliggande från deras läggtid. Men därifrån får man väl prova sig fram. Kan man bestämma att den vuxne ligger kvar en viss tid? Göra sängen tryggare med ett gosedjur, med ljudbok/musik? Kan den vuxne hålla sig inom sådant avstånd från barnets rum att barnet hela tiden hör att man är där? Kan det hjälpa att den vuxne sedan kommer och lägger sig i sängen igen när det är vuxenläggdags?

 

[Lupino]

Jag tänker att man faktiskt måste balansera barnens och den vuxnes behov. Nu vet jag inte mer om @Wonderwoman s situation än vad som framkommer av TS, men om jag t ex tänker mig situationen att jag skulle vara ensam vuxen med mina stora barn varannan vecka så skulle jag uppleva det tämligen olidligt att jag skulle behöva lägga mig tillsammans med dem varje kväll och vara sängliggande från deras läggtid. Men därifrån får man väl prova sig fram. Kan man bestämma att den vuxne ligger kvar en viss tid? Göra sängen tryggare med ett gosedjur, med ljudbok/musik? Kan den vuxne hålla sig inom sådant avstånd från barnets rum att barnet hela tiden hör att man är där? Kan det hjälpa att den vuxne sedan kommer och lägger sig i sängen igen när det är vuxenläggdags?

Mycket med att ha barn kan faktiskt kännas olidligt, men man gör det ändå för att man har satt en knodd till världen som man har ansvar för och vill det allra bästa.

Jag tänker att TS kan prova om sonen kanske vill sova i hennes säng så kanske han klarar att sova vidare även när hon går upp och gör lite kvällssysslor.

Jag har ett barn som jag ofta får sitta hos och som, även om jag är helt säker på att hon somnat, direkt frågar var jag är på väg när jag supertyst reser mig. Men antingen sitter jag där lite längre eller så säger jag att jag ska plocka ur tvättmaskinen/duscha eller något annat halvlångt moment och att jag sen kommer och sitter igen. När jag kommer tillbaka 10 minuter senare har barnet alltid somnat. Eller så får hon somna i min säng och då brukar jag oftast inte behöva vara där för det är så tryggt av sig självt.

 

[pollex]

Mycket med att ha barn kan faktiskt kännas olidligt, men man gör det ändå för att man har satt en knodd till världen som man har ansvar för och vill det allra bästa.

 

[pollex]

Mycket med att ha barn kan faktiskt kännas olidligt, men man gör det ändå för att man har satt en knodd till världen som man har ansvar för och vill det allra bästa.

Jag tänker att TS kan prova om sonen kanske vill sova i hennes säng så kanske han klarar att sova vidare även när hon går upp och gör lite kvällssysslor.

Jag har ett barn som jag ofta får sitta hos och som, även om jag är helt säker på att hon somnat, direkt frågar var jag är på väg när jag supertyst reser mig. Men antingen sitter jag där lite längre eller så säger jag att jag ska plocka ur tvättmaskinen/duscha eller något annat halvlångt moment och att jag sen kommer och sitter igen. När jag kommer tillbaka 10 minuter senare har barnet alltid somnat. Eller så får hon somna i min säng och då brukar jag oftast inte behöva vara där för det är så tryggt av sig självt.

Eh, jaha, tack för upplysningen... följt av ett inlägg som beskriver en variant av just det jag skriver

 

[susanne]

Provat att lägga er skafötters?
Vi gör så i perioder när det behövs. Det är lättare att smyga upp då. Även att sitta tyst vid fotändan funkar. Ibland börjar vi med en massage innan det ska vara sovläge.

 

[Lupino]

Eh, jaha, tack för upplysningen... följt av ett inlägg som beskriver en variant av just det jag skriver

Jag reagerade på att du skrev att det var olidligt att ligga hos sitt barn varje kväll och då menade jag att man ibland kan behöva göra olidligt tråkiga/jobbiga saker för sitt barn.

Det som skiljer dig och mig är alltså inställningen till huruvida man kan behöva göra olidliga saker för sitt barn, dina råd var det inget fel på!

 

[pollex]

Jag reagerade på att du skrev att det var olidligt att ligga hos sitt barn varje kväll och då menade jag att man ibland kan behöva göra olidligt tråkiga/jobbiga saker för sitt barn.

Det som skiljer dig och mig är alltså inställningen till huruvida man kan behöva göra olidliga saker för sitt barn, dina råd var det inget fel på!

Jag har uppenbarligen inte lyckats göra mig förstådd. Jag upplevde den här tråden som väldigt stark i att bemöta barnets behov eller önskemål kring läggning och sovomständigheter - och det tycker jag är en bra sak. Däremot upplevde jag också att förståelsen av varför den vuxne önskade andra läggnings-/sovomständigheter som mer bristande - jag läste inte TS tanke om att ”de borde vara tillräckligt stora nu” som någon sorts principsak som skulle bankas igenom utan mer som innehållande en underliggande frågeställning om att ”jag vill kunna ägna kvällarna åt annat nu, vore inte det rimligt?”. Och mitt svar på den frågan är att jo, jag tycker det är ett rimligt önskemål utifrån barnens ålder, man bör kunna ha en dialog med barnet utifrån att ”jag vet att du vill att jag ligger kvar, men jag skulle behöva göra andra saker också på kvällarna, hur kan vi göra?” = väga in både barnets och den vuxnes behov.

 

[Lingon]

Mycket med att ha barn kan faktiskt kännas olidligt, men man gör det ändå för att man har satt en knodd till världen som man har ansvar för och vill det allra bästa.

Jag tänker att TS kan prova om sonen kanske vill sova i hennes säng så kanske han klarar att sova vidare även när hon går upp och gör lite kvällssysslor.

Jag har ett barn som jag ofta får sitta hos och som, även om jag är helt säker på att hon somnat, direkt frågar var jag är på väg när jag supertyst reser mig. Men antingen sitter jag där lite längre eller så säger jag att jag ska plocka ur tvättmaskinen/duscha eller något annat halvlångt moment och att jag sen kommer och sitter igen. När jag kommer tillbaka 10 minuter senare har barnet alltid somnat. Eller så får hon somna i min säng och då brukar jag oftast inte behöva vara där för det är så tryggt av sig självt.

Jag har så svårt för den attityden! Att man som förälder ska offra allt man är och sitt eget mående och sömn. Newsflash! Barnet mår inte bättre för att föräldern har gått in i väggen i sin ambition att alltid ge barnet det det vill ha. Man måste även i en förälder/barn relation se till att båda mår bra. Barnet har det mycket bättre med en förälder som faktiskt sover ordentligt på nätterna.

 

[Lupino]

Jag har så svårt för den attityden! Att man som förälder ska offra allt man är och sitt eget mående och sömn. Newsflash! Barnet mår inte bättre för att föräldern har gått in i väggen i sin ambition att alltid ge barnet det det vill ha. Man måste även i en förälder/barn relation se till att båda mår bra. Barnet har det mycket bättre med en förälder som faktiskt sover ordentligt på nätterna.

Jag tycker barn ska få det de vill ha när det gäller trygghet - på bekostnad av den vuxne. Om inte föräldern klarar det utan att gå in i väggen får den väl be om hjälp?!

Jag trodde vi pratade om att man TYCKER det är olidligt att ligga hos sitt barn varje kväll vilket jag kan köpa, men ändå anser att man kan behöva göra.

Det är otroligt mycket jag tycker är olidligt som jag ändå gör för barnens skull.