Jag undrar också vad det är för människor som har en sådan sysselsättning att de i stort sett inte behöver lämna sina hundar ensamma.
Själv levde jag ensam under de första åren som jag hade min hund. Hon skaffades som 8 veckor gammal valp.
I början var jag hemma med henne, hade då sommaruppehåll lämpligt nog i studierna... så det gick bra!
När hon var närmare året, ja då fick jag andra tider i skolan... vilket gjorde att hon fick vara själv mer.
Varje morgon rastades hon innan jag åkte till skolan 8.20.
Halv tolv åkte jag hem på lunchen, och då fick hon en halvtimmes promenad innan jag var tvungen att åka tillbaka till skolan. Sedan fick hon vara själv från 12.30 till kl var 15.45 när jag var klar för dagen.
Det betyder att hon var ensam ca 3,5 timme förmiddag, fick lunchrastning, och sedan ysjälv i ytterligare tre timmar.
Numera lever jag sambo och vi har två hundar.
Sambon aretar heltid, och har sällan möjlighet att komma hem på lunchen. Själv har jag tur att arbeta mycket hemma numera.... så jag är sällan borta mer än 6 timmar i veckan!!!!!!! Men vissa dagar får det klara sig mellan 9-12, för att rastas en halvtimmar på lunchen... och sedan klara sig mellan 13-15.
numera har alltså min vovve det oerhört bra, med mig hemma så mycket! Men det har inte alltid varit så.....
En liten valp ska inte lämnas allt för mycket... självklart mår en hund överhuvudtaget inte bra av att lämnas ensam i för många timmar!
Men jag vet också hur det är att själv sträva så gott man bara kan... och dessvärre har man ju förpliktelser och sysselsättning.. vilket är nödvändigt för att överleva ekonomiskt!
Det bästa för personen kanske kunde vara att hitta en granne/vän/bekant/släkting som är pensinär eller arbetslös!
Som kan hjälpa honom att vara med valpen och rasta den, så att den slipper vara ensam så mycket!
Jag hade ett tag hjälp av en arbetslös granne, vilket fungerade mycket bra! Det är inte fel att fråga om hjälp!