Lämna häst på träning, funkar det?

Saile

Trådstartare
Är det någon som har gjort det med goda resultat? Och då menar jag träning i form av toleransträning/miljöträning samt "lydnad".
Min älskade häst är världens mysigaste men han har en och annan räv bakom örat, lättskrämd och lite "överallt och ingenstans".
Jag börjar fundera på att lämna honom till någon duktig över vintern men är osäker på hur pass mycket man kan träna en häst och ändra dess beteende.
Kan man få en osäker häst säker? En lite olydig häst lydig?

Mitt häst- och ridsjälvförtroebde är i botten och för varje grej som uppstår blir jag bara ledsen och stressad.
Men jag älskar min häst och skulle aldrig kunna sälja honom. Det största problemet ligger ju hos mig. Jag har kunnat rida honom utan ångest i 5 år (även ridit in honom själv) men nu efter jag fått barn vill jag kunna ta lugna harmoniska ritter.
 
Det bästa tror jag hade varit om nån kunde träna er tillsammans. Annars är ju risken den att hästen funkar med tränaren men inte med dig.

Ja, det har jag också tänkt på. Men det blir ju väldigt omständigt om någon ska komma till mig 4-5 ggr i veckan och träna oss båda två. Det borde ju funka att jag kommer dit hästen är en gång i veckan och tränar?
 
Jag tror att alla friska hästar går att få lydiga :) inte alls dumt att skicka på träning och sedan hälsa på regelbundet: sedan höra med tränaren om/när du kan rida lektioner samtidigt :) Är det mycket "jobb" på en häst vill man inte alltid att ägaren ska sitta upp direkt ;) kan bli bakslag... ex man håller på och tar igenom något, börjar bli bra men problemet ligger ändå "nära till hands" & räcker med ett felsteg så är man tillbaka på ruta 1. Bättre att ta lektioner efter träningsperioden eller på slutet när det mesta är "klart". :)

Viktigt att tala om vad hästen gör, i vilka situationer och omfattning; är ex skillnad på "sursparkar" mot pisk och rejäla bocksprång. Har själv varit med om ägare som inte berättat hela sanningen och när jag sedan sitter upp på hästen får man en otrevlig överraskning med risk att göra illa sig riktigt ordentligt.
 
Ibland är det rätta att sälja hur ont det än gör. Livet förändras och det som passade innan kanske inte är rätt nu. I lördags åkte min älskade sexåring som jag aldrig trott jag skulle sälja. Jag har fött upp henne själv och hon är helt min typ av häst. Hon har egna idéer, står gärna på bakbenen och bockar rejält dessutom. För att hon ska funka behöver hon ridas fem-sex dagar i veckan av en orädd ryttare som inte backar med handen. Det är tyvärr inte jag just nu. Jag har tvillingar som är ett år. Jag hinner inte rida så många dagar i veckan och det funkar dåligt att jag skadar mig. Kvar blev istället hennes fyraåriga bror. En helt annan häst, trevlig och lättsam. Men inte av hennes kaliber när det kommer till kapacitet. Och inte hästen mitt hjärta klappar mest för. Det hugger till i hjärtat när jag tittar ut mot hagen och hon inte är där. En del av mig kommer nog alltid sakna henne. Men samtidigt. Jag var inte rätt för henne längre. Hon kom alltid och ville jobba när jag visade mig. Vandrade utmed staketet och ville vara med. Hon galopperade på släpet när jag skulle köra iväg och visa henne för spekulant. Och så bra köparen red henne! Hon var så fin att jag nästan inte ville sälja. Nu väntar många roliga och trivsamma uteritter med hennes bror, och massa utvecklande träningar och tävlingar. Utan att ha hjärtat i halsgropen första halvtimmen. Det kommer bli hur bra som helst. Jag vet att jag valt rätt. Och jag hoppas att min glada lilla häst kommer få det liv som passar henne.
 
Lämna bort för att få tillrisen (lydig) och sedan själv rida på plats för samma ryttare/tränare tycker jag är en bra kombination.

Då har ryttaren/tränaren listat ut hur bäst hantera hästens små nycker, vet hur man löser problemen och jag som ägare får se att det faktiskt går vilket ofta ger mig den lilla push som behövs.
 
Jag har en häst som är väldigt uppmärksam på omgivningen och reagerade onödigt skarpt på vissa saker. VI gick kurs över två dagar ihop för att jag ska lära mig ett system för att hantera stressnivån. Det var helt nödvändigt för att vi ska funka ihop för jag vill inte heller sälja min häst. Jag tror faktiskt att det bästa är att du är med om något liknande. För oss var det så här: Första dagen jobbade tränaren med min häst. Dagen efter tränade han mig och hästen tillsammans. Sen har vi fått öva själva hemma, det började jag med samma kväll som vi kom hem och så fortsätter vi att öva. Hästarna speglar ofta oss och jag har ju köpt en häst med massa energi, precis som jag har så jag får lära mig att hantera min utstrålning bara...
 
Jag har absolut sett hästar som varit på träning och kommit tillbaka "lydigare", bäst och mest hållbart resultat får man ju om man kan åka till hästen under träningen och få träna med hästen ch få hjälp med att se var den är i sin utbildning. Då hänger man med bättre själv och får enklare att bibehålla det där hemma.
I övrigt, oavsett vem jag lämnar hästen till, kändis eller någon jag känner och litar på, så vill jag åka till hästen minst en gång i veckan och se till den + se den tränas + träna själv. Jag har sett och hört allt för mycket när det gått på tok för att ägaren inte varit på plats tillräckligt ofta och kunnat stoppa i tid.
 
Kan du lämna iväg honom på träning och under tiden själv rida en lydig läromästare så att du får upp ditt självförtroende när det gäller din ridning? Jag tror ju inte det hjälper om du skickar iväg honom på träning och sen är du fortfarande likadan när han kommer tillbaka.

Sen är det ju så att det är lätt hänt att man ser annorlunda på livet efter man får barn. Det som roligt och spännande innan är läskigt och farligt nu. Det känner jag också. När jag var i tonåren fanns det inget roligare än hoppning och snabbt skulle det helst gå! Nu föredrar jag dressyren och om jag måste hoppa så vill jag ha låga hinder och en trygg och stabil häst. Jag tror man måste acceptera att man förändrats. Sen hur mycket man förändrats är ju individuellt. Men jag tror absolut att du behöver rida en trygg häst som kan ge dig självförtroendet tillbaka. Kanske en termin på ridskola hade varit bra under tiden din häst är på träning?
 
Kan du lämna iväg honom på träning och under tiden själv rida en lydig läromästare så att du får upp ditt självförtroende när det gäller din ridning? Jag tror ju inte det hjälper om du skickar iväg honom på träning och sen är du fortfarande likadan när han kommer tillbaka.

Sen är det ju så att det är lätt hänt att man ser annorlunda på livet efter man får barn. Det som roligt och spännande innan är läskigt och farligt nu. Det känner jag också. När jag var i tonåren fanns det inget roligare än hoppning och snabbt skulle det helst gå! Nu föredrar jag dressyren och om jag måste hoppa så vill jag ha låga hinder och en trygg och stabil häst. Jag tror man måste acceptera att man förändrats. Sen hur mycket man förändrats är ju individuellt. Men jag tror absolut att du behöver rida en trygg häst som kan ge dig självförtroendet tillbaka. Kanske en termin på ridskola hade varit bra under tiden din häst är på träning?

Det var en bra idé med ridskola! :)
 
Jag har en häst som är väldigt uppmärksam på omgivningen och reagerade onödigt skarpt på vissa saker. VI gick kurs över två dagar ihop för att jag ska lära mig ett system för att hantera stressnivån. Det var helt nödvändigt för att vi ska funka ihop för jag vill inte heller sälja min häst. Jag tror faktiskt att det bästa är att du är med om något liknande. För oss var det så här: Första dagen jobbade tränaren med min häst. Dagen efter tränade han mig och hästen tillsammans. Sen har vi fått öva själva hemma, det började jag med samma kväll som vi kom hem och så fortsätter vi att öva. Hästarna speglar ofta oss och jag har ju köpt en häst med massa energi, precis som jag har så jag får lära mig att hantera min utstrålning bara...

Vad för kurs var det? Låter intressant!
 
Jag tror det vore bra att lämna bort hästen på träning/tillridning och hälsa på och rida för samma tränare. Men däremellan skulle jag ha tagit privatlektioner på någon ridskola för att få rida lite andra och lugna hästar. Då utvecklas ni båda under tiden hästen är iväg.
 
Självklart går det att få bort osäkerhet, rädsla, osv och att träna in lydnad mm. Det är en av mina specialiteter (tränar hästar som arbete).

Som några redan skrivit är det bäst att träna er båda tillsammans men det går även bra att hästen tränas ensam och att ägaren sedan får ett par lektioner tillsammans med hästen för att kunna fortsätta på rätt spår :)
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Jag är lite hjälplös och vet varken in eller ut hur jag ska göra... Har en 12 årig valack som jag tävlat i hoppning med upp...
2 3
Svar
52
· Visningar
11 902
Senast: liiinnea
·
Hundhälsa Vet inte var jag ska börja, kör med anonymt nick, detta börjar bli ohållbart. För att hålla oss anonyma vill jag inte gå ut med ras på...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 036
Senast: soom
·
Hästmänniskan Har en lååååång historia jag ska försöka göra kort. Vill höra utomståendes åsikter o höra om det här är rimligt och jag bara...
2 3
Svar
52
· Visningar
14 894
Senast: QueenLilith
·
J
Hundhälsa Idag small det ordentligt... Jag hade stängt in min snart 2 år gamla schäferkille i stallet när jag skulle på promenad med hästen... Han...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
11 433
Senast: iowa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Hönstråden II
  • Storlek på rastgårdar?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp