Jag är kluven, den här frågan är absolut inte svart eller vit.
Min grunduppfattning är att var och en bör ha rätten att utsätta sig för de risker h*n själv medvetet väljer. I stort sett allt vi gör är förknippat med medvetna risker, vi behöver inte gå så längt som till uppenbara högrisksysselsättningar som ridning eller mc-körning. Även att exempelvis rida med hjälm är en högriskverksamhet jämfört med att samla frimärken. Hela livet är en högriskverksamhet - vi vet att vi kommer att dö av någonting, det må vara hjärt-/kärlsjukdom, cancer, trafikolycka eller för den delen något hobbyrelaterat olycksfall.
Jämförelser med exempelvis ridning ser jag som i högsta grad relevanta. Vi vet att inte alla som röker kommer att insjukna eller dö av något rökningsrelaterat, och vi vet också att inte alla som rider, med eller utan hjälm, kommer att skadas nämnvärt. Båda riskerna utsätter man sig för synnerligen medvetet.
Med det sagt är jag samtidigt medveten om att vi har en gemensamt finansierad vårdapparat med påtagligt finita resurser. Det gör att jag känner att det trots allt är rimligt att lyfta frågor som denna till diskussion. Frågan gränsar förstås även till bland annat sjuklig fetma, eller andra livsstilsrisker.
