Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

[vindvissla]

Det är så himla svårt att veta om man gör rätt eller fel. Nu måste läggningen dessutom funka för en liten individ till.

Sam är 2 och har aldrig varit lätt att lägga. Han har helt enkelt noll intresse av att sova och stänger inte ögonen förrän de trillar ihop av sig själv. Innan dess gör han allt för att vara vaken, hoppar, studsar, bankar huvudet i kudden mm. Det är inte killen man håller fast, buffar i rumpan eller blir arg på, då får man merarbete som heter duga.

Innan Isaac föddes brukade det funka på mindre än en timme om vi låg i sängen med Sam. Jag hade lyckats så långt att han inte fick gå ur sängen, inte hoppa utan bara vara "lugn". Då bökade han runt tills han stupade.

När Isaac föddes försökte jag göra som vanligt, att jag låg i sängen med båda och försökte få Sam att somna. Men han började sparkas, nypas och slåss. Så jag gick över till att stå bredvid sängen och sjunga för honom med Isaac i famnen. Det funkade rätt så bra - i två dagar. Sen började han hoppa ner från sängen, han skulle kolla ut genom fönstret och in i klädkammaren och allt annat utom att sova. Jag var lugn och lyfte upp honom i sängen var gång, bäddade ner och sa godnatt. Men efter att ha upprepat trehundra gånger sa jag att om han inte stannade i sängen så gick jag ut och väntade utanför.

Sagt och gjort. Där är vi nu. Sam hoppar ur sängen, jag varnar och när han gör det han inte får så går jag ut utanför dörren. Sam ligger innanför dörren och skriker. Han är inte direkt ledsen, bara skitarg. Jag går in var 3-5 minut och kollar om han ångrat sig och vill lägga sig i sängen, annars går jag ut igen.

Är jag på rätt spår? Kan man göra såhär? Det är ju en människa och han förstår mycket väl vad jag säger. Han är sjukt envis men det är jag också. Det som inte känns bra är att han blir så upprörd.

Vad tycker ni? Kan jag göra på något annat sätt? Sambon jobbar kväll 5 dagar i veckan och de övriga två försöker vi dela på så gott det går. Jag lägger alltså Sam (och är ensam med båda) 5-6 kvällar i veckan.

 

[Hyacinth]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Klart du kan göra så, du MÅSTE ju få en lösning på problemet. 5-minutersmetoden (eller vad man nu ska kalla det) är trots allt väl beprövad och ger resultat för många. Han måste ju sova, så jag tycker att det är helt okej att du sätter ner foten lite. I långa loppet kommer Sam och du att tjäna ofantligt på att han lär sig somna själv, och är man två år är det ingen orimlig begäran.
Stå ut en vecka eller två, och löser det sig inte eller ser ljusare ut kan du ju fundera på alternativ.

 

[lobell]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Jag har en 2 och en 3-åring som tidigare somnat snabbt när de legat i spjälsäng.
Nu när de har stora sängar så de brukar vissa kvällar smita ut och vilja leka med oss eller varandra.
Vi säger bara gonatt en gång, lägger dem i sängen med liten lampa tänd i fönstret.
Så fort de kommer ut tar vi dem i handen och lägger dem i sängen utan att säga nåt. Första veckan tog det upp mot en timme.
Sista veckan tar det ca 10 minuter som högst.
De vet att de inte får nån uppmärksamhet då vi är helt tysta.

 

[TinyWiny]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Vad händer om han får vara uppe längre än lillebror? Om ni alltså lägger lillebror först så att han vet att lillen sover och att du ska sova snart med?

Jag anar att det inte känns riktigt bra som du gör nu?

Kan du göra rutinen innan läggning längre och kanske ännu lugnare så att han blir trött av själva rutinen?

Jag gav faktiskt upp och lade mina barn i min säng, la mej själv i mitten och "sov". Innan dess släckte jag ner överallt utom just en liten svag lampa i sovrummet.

Från att ha lagt barn alltför länge (läs timmar) så tog det bara några minuter innan de sov båda två

Efter någon månad gjorde jag samma sak fast i deras rum, sonen var då tre och dottern ett. Dottern somnade på stört och sonen inom tio minuter.

Jag lade alltså lillasyster först och sedan fick storebror vara uppe själv några minuter med mej och sedan la vi oss också. Eftersom lillasyster då redan sov så var det ju smyga som gällde och tystnad, det var viktigt för sonen.
För min son var det viktigt att veta vad jag gjorde så om jag "sov" så somnade han.

Hoppas att du hittar ett sätt som känns bra i hjärtat, det sätt du gör på nu är bara fel om det känns fel för dej.

Och ja, helt normalt gränstestande tvååring...

 

[Sunshine]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Jadu, jag tog ju den kampen for ratt lange sen nu eftersom jag har tva sma barn och det liksom inte funkar att de inte gar och lagger sig samtidigt...

Sa lange han bara ar arg, och inte fortvivlad om du forstar vad jag menar, sa ar det bara att vara talmodig
Det funkar, men det ar valdigt individuellt hur lang tid det tar.
Nu ar han ju sa pass gammal att du kan forklara exakt vad spelreglerna ar, det underlattar!

 

[Ajda]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Tuva har varit bökig med att få att sova mer eller mindre sen hon föddes.

Hon har varit vaken till 22-23 om kvällarna och bara somnat om vi gått och lagt oss samtidigt. Vilket är dötrist eftersom vi vill gärna ha ett par timmar för oss själva i lugn och ro på kvällen.
Det är klart vissa dagar har det gått bra att somna tidigare som kl 20 men överlag har det varit sena kvällar.
Hon har samsovit hos oss för att hon sovit såpass dåligt i spjälsängen och vi ändå fått lyfta över henne till oss mitt i natten. I vår säng sov hon hela natten utan uppvak.

Nu började hon på dagis i början av januari och vi kände då att nu måste hon somna tidigare på kvällen så hon inte är ett vrak på morgonen. Kände att det är min skyldighet som mamma att se till.
Gick sådär att köra metoden du kör med Sam nu. Jag gick aldrig ut ur rummet men tillät henne inte att gå ner från sängen osv.
En dag blev jag så irriterad för hela kvällarna gick åt att söva henne och kl 22 när hon väl sov så var det i princip dags för oss att gå och lägga oss. Då la jag henne i spjälsängen, sa godnatt och strök henne över huvudet. Hon ställde sig upp och grät och slängde nappen. Jag lå i vår säng bredvid och låtsades sova. Gck upp efter 3 min och stoppade om henne igen. Hon gjorde om samma sak och jag min efter 3 minuter. Då somnade hon!
Sen dess har har det inte varit några problem att lägga henne i hennes spjälsäng och hon somnar ofta inom 5 minuter. Och hon går och lägger sig kl 19-20 nu.

Nu så kör dagiset emd att dom ska sova ute i vagnar om dagarna och då vaggas dom inte till sömns så där har barnen fått lära sig att det går att somna av sig självt. Så lite fick vi nog gratis därifrån.

 

[vindvissla]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Ja jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. Jag måste "hota" med något eftersom inget annat fungerar. Och det enda som fungerar är att hota med att jag går ut. Att leda tillbaka till sängen har jag provat, först funkade det typ två nätter och sen blev han helt förstörd, jätteledsen och sen blev han helt hyper och hoppade ur sängen, jag lovar att han hoppade ur ungefär tretusen gånger på en timme. Och sparkas och slåss när jag försöker lägga upp honom igen.

Jag får väl tillägga att jag är otroligt konsekvent, har dresserat massor av olydiga hästar och har två (nåja, en och en halv) vältränade hundar, så helt fel på det kan jag inte vara...

Jag skriver mer senare, nu vaknar Isaac. Tack för er input hittills...

 

[jerseyko]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Rasmus är likadan men inte varje natt.

Han är skitförbannad, tårarna sprutar, han kastar saker, slänger sig själv på golvet osv.

Vi gör samma sak varje kväll, välling i soffan och då sitter man stilla där. Sen borsta tänderna, pussa och vinka god natt och bäddas ner i sängen.

Ibland springer han upp, börjar leka, kommer med sin bobby car! Det som fungerar är att leda honom till sängen eller gå med honom och att han lägger sig själv. Bädda om och pussa, inte säga något.
Kastar han sig på golvet eller kastar iväg nappen eller något i den stilen så vänder jag och går ut och väntar utanför dörren.

Ibland tar det 3 timmar, ibland 3 sekunder.

 

[mimmipigg]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Vår minste har varit en liten terrorist på alla plan, han klättrade ur spjälsängen innan han kunde gå, vi satte en 20 cm ram i överkant på sängen, han klättrade över. Att ha honom i vår säng var ett skämt. Hålla fast var inget alternativ.
En natt tröttnade pappa och var ner efter en grind som han la som ett lock över spjälsängen och drog fast med ett spännband!
Vad gör pojken?
Jo, han lägger sig ner och somnar!
Han behövde ett begränsat rum för att kunna lägga sig ner och slappna av.
Efter den dagen var läggningen inga problem, han vek själv ner "locket" (vi tog en långsida från en gammal spjälsäng och satte gångjärn på) och pekade på spännbandet som vi använde som lås, sen tog han tutten och la sig på rygg och somnade på en minut.
Har barn mycket spring i benen och svårt att koppla av är det begränsade rummet en trygghet.

Hade en gång på jobbet (förskollärare) en liknande pojke men han skulle man hålla fast. Ett ben över hans ben, lägga pojken emot sig så att ena armen blev låst, min arm över bröstet på pojken och hålla fast hans fria arm. Min andra arm runt hans huvud så att han inte kunde ruska på det. Låter hemskt men han ville ha det så.
Sen låg han och blinkade med ögonen jättefort innan han somnade inom ett par minuter eller så länge som han orkade blinka.

 

[vindvissla]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Ja nu börjar det likna nåt, spjälsäng med lock låter ju till och med som om jag skulle kunna prova

Vi har alltid samsovit, och sovrummet består nu av en säng, that's it. Där finns absolut inget roligt att pilla med (fast ibland drar han av alla sängkläder, kuddar och täcken ner på golvet när han är arg). Det är alldeles bäckmörkt för minsta lilla ljusstrimma gör att han kan hoppa i sängen. Vi har alltid haft det mörkt så det är inget nytt.

Så det är ingen fara att han blir sådär arg? Om jag lämnar honom en längre stund (jag låste dörren och ammade Isaac som skrek i vardagsrummet intill) så lägger han sig i sängen. När jag kom in nästa gång, efter kanske tio minuter låg han i sängen med sin katt, och då lämnade jag dörren på glänt. Funkade toppen trots att han var vaken. Visst är han inte för liten för att förstå detta? Att jag går om han inte tar det lugnt? Och att jag står utanför och kommer tillbaka igen?

 

[vindvissla]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Isaac har kolik just nu och är inte alls glad om kvällarna. Det gör ju inte saken lättare att ha en skrikande bebis, så han får vara i sjalen och jag gungar. Inte optimalt men vad ska man göra? Jag provade ju att ligga i sängen med båda men Sam blev helhyper och sparkades och headbuttades. Jag provade rätt många gånger och varnade innan jag gick men det gick ine hem...

Skönt att höra att han är normal, då är det bara jag som ska skicka in ansökningarna till dårhuset

 

[TinyWiny]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Isaac har kolik just nu och är inte alls glad om kvällarna. Det gör ju inte saken lättare att ha en skrikande bebis, så han får vara i sjalen och jag gungar. Inte optimalt men vad ska man göra? Jag provade ju att ligga i sängen med båda men Sam blev helhyper och sparkades och headbuttades. Jag provade rätt många gånger och varnade innan jag gick men det gick ine hem...

Skönt att höra att han är normal, då är det bara jag som ska skicka in ansökningarna till dårhuset

Åh nej, har Isaac missat boken "barn nummer två får inte ha kolik"

Du är en bra mamma, följ ditt hjärta och fortsätt vara konsekvent så kommer du ha lika enkla barn som jag har har när de kommer i tonåren. Konsekvens ger trygghet och trygghet ger barn som inte måste testa de värsta grejerna.

Skickar ett gäng med peppkramar!

 

[Cilla]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

inte för att jag är nån expert, men jag tycker du verkar vara på rätt spår.

att låta honom komma till ro själv därinne i rummet låter väl ypperligt bra? han är ju iallafall i rätt rum och får själv bestämma när han vill lägga sig och sova och eftersom sakerna man kan göra med en stor säng är något begränsade, så lär han ju tröttna ganska fort.


mimmipiggs alternativ ska jag lägga på minnet för framtida testning!

 

[ameo]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

jag har en känsla av att det är frustration över att det har kommit en ny familjemedlem och av det skälet tror jag mindre än normalt på femminutersmetoden, som går ut på att stänga in barnet och gå därifrån. Jag tror att det kan göra saken ännu värre.

nu har våra barn iofs inte varit särskilt svåra att lägga, kanske beror det på vald metod - jag vet inte?
När våra barn har flyttat ifrån spjälsängen har vi suttit inne hos dem i sovrummet tills de har somnat. Vi har antingen haft med en . bok att läsa eller bärbara datorn, bara funnits där. (våra barn delar sovrum) Ibland har det tagit en evig tid, men oftast gick det bra. Och vi har barn som somnar och sover lugnt nu.

 

[viv]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Kan inte pappa ta Isaac medan läggningen pågår? Eller tvärtom, pappa tar läggning med Sam medan du har Isaac?

Har inga erfarenheter av läggning av små barn bara spånar lite.

 

[Hyacinth]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Han jobbar natt, så vindvissla måste som hon skriver lösa detta själv.

 

[Hyacinth]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Men hur gör man det på ett lugnt och fint sätt med en kolikbebis på magen när man är ensam hemma?
Våran 5-månaders som bara bökar runt kan man ju sitta brevid i 15 minuter max så sover hon, men om hon sprang runt, var arg eller speedad? Då går det ju inte, särskilt inte om det redan innan syskonets ankomst var trassligt att få barnet att vilja sova. Sam kanske behöver få vara själv några minuter för att kunna varva ned lite.

 

[vindvissla]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Ja så har jag gjort hittills, men när han supertrött studsar runt i sängen i två timmar så börjar man ju fundera på om det finns något enklare sätt, både för honom och för mig. Det känns som att min närvaro ger honom energi, han försöker bevisa att han visst inte tänker sova. När jag inte är i rummet slutar han hoppa. Om han blir ledsen går jag in och förklarar, lägger och pussar. Om han hoppar ur sängen varnar jag och om han inte håller sig stilla går jag ut igen.

Nu är sambon hemma ikväll så han ska få gunga kolikbebis så lägger jag Sam. Det är lite enklare att lyfta en vild tvååring utan barn i sjalen

 

[turbofling]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Jag tycker du verkar vara en jättebra mamma sa jag har bara ett rad. Lyssna pa din magkänsla och gör vad som känns rätt för dig.

 

[jerseyko]

Sv: Läggningen from hell - eller helt normalt gränstestande tvååring?

Rasmus har man aldrig kunnat vara med vid nattningen, han vill att man lägger ner honom, det är kolsvart, knäpptyst och ensamt! Sitter man med honom så gör han bara allt för att vara social.

Jag gör som du, kan han inte bete sig så går jag där ifrån. Precis som att jag lyfter ner honom från soffan om han hoppar i den, eller att han får gå ut från köket om han bara kastar slevar runt sig.
Jag väntar utanför dörren, vill han ha tröst så finns jag där och kan trösta. Skriker han bara får han göra det för sig själv.