För att det ofta dras upp som en kvinnas "superhjälteförmåga", när det egentligen handlar om ojämnställda förhållanden där kvinnan får dra tyngsta lasset.
Dessutom så är det nästintill odrägligt vardagligt och nedsättande. Killar får leka och fantasiera om att flyga, vara så stark att man kan lyfta tåg, eller rädda världen, medan tjej/kvinnofantasier ska sträcka sig till att vara ok mamma?
Varför är det inte att vara en superhjälte att vara pappa? För att det inte är det. Vardag är inte skitspännande direkt. Visst, det kanske är fantastiskt med barn och livsändrande och utmanande etc, men det är inte i samma klass som att rädda hela världen från undergång.
För mig, att dra fram "modiga kvinnor/vardagshjältar/vanliga personer man ser upp till" när man försöker ge exempel på kvinnliga superhjältar, är att sätta ribban ojämnlikt lågt.
Om man frågar efter manliga superhjältar/hjältar att klä ut sig till, skulle "någon man ser upp till" verkligen hamna så högt på listan? Det är ju lika spännande och kul som potatis med brunsås.
En superhjälte kan vara mamma också förståss, det är ingen biologisk motsättning där, men det är inte huvudskälet till att hjälten är hjälte. Det är liksom magnitudskillnad mellan att byta blöjor och kontrollera vädrets makter (Storm).