Självklart är det okej att träna, eller inte. Det är okej att träna som nyförlöst mamma enbart på grund av utseende också. Det är okej att vara hur fåfäng som helst, eller inte alls. Jag tycker inte att det är upp till någon annan att bedöma vad man gör med sin tid och med sin kropp. Jag tror problemet är just att man ser det som kritik när man börjar prata om fettförakt. Det är ingen kritik mot individen, utan som jag ser det enbart ett uppmärksammande av någonting problematiskt. Jag är fullkomligt medveten om att jag inte direkt gynnar kroppspositivism i min vänkrets, eller i samhället, när jag tränar så mycket och dessutom är fåfäng. Det sätter säkerligen press på någon i min närhet som börjar jämföra sig eller känner sig dålig som inte tränar lika mycket. Jag anser dock inte att det är mitt livsuppdrag motarbeta kroppshetsen. Jag måste få leva och hanka mig fram mellan normer och vardag precis som alla andra. Däremot försöker jag vara väldigt medveten om hur jag pratar om min kropp, och andras kroppar. Känner jag mig tjock så säger jag det inte till mina vänner. Det finns ingen anledning att dumpa över min kroppshets på dom också. Jag kommenterar inte andras kroppar. Jag försöker prata om kroppar enbart i form av funktion och hur fantastisk träningen är för kropp och själ. Skulle någon belysa att en del av mitt beteende är sprunget ur smalnorm och fettförakt så hade jag svarat "Absolut!", och inte tagit det som kritik. Jag är medveten om det och jag är medveten om problemet med det. Så jag försöker hitta en balansgång, både för min egen del men också för samhällets bästa. Utan att det är varken mitt livsuppdrag eller att jag skiter i det helt.
Jag tycker det är samma med fler strukturer i samhället. Påstår man att någon har gett uttryck för unken kvinnosyn så tar det hus i helvete, i stället för att personen kanske ska fundera igenom vad hen sa och vad det kommer ifrån. Det betyder INTE att man är kvinnohatare, men att vi alla har fått en släng av skadliga strukturer i oss. Jag lyckas också få konstiga tankegångar ibland eller så hoppar det ur någon groda, som man bara vad tusan kommer det där ifrån egentligen?
Å ja, blir också tokig på att alla säger att man är "duktig" när man tränar. Härligt, bra jobbat osv. fungerar hur bra som helst men duktig känns sådär. Jag tycker det låter som att man är "bättre" än andra.
berätta något mer ointressant typ. OBS icke drygt menat bara fascinerad för jag trodde verkligen ingen vuxen höll på så. 
