Just det där har jag faktiskt lite svårt för. Vad är det för märkliga människor som tackar nej till KAKA, liksom?
Jag tackar alltid nej för jag äcklas av hembakatJust det där har jag faktiskt lite svårt för. Vad är det för märkliga människor som tackar nej till KAKA, liksom?
Jag accepterar det såklart, men jag tycker det är smått obegripligt. (Såvida de inte har någon sjukdom eller liknande som gör att de inte tål, sånt vet man ju inte alltid.)
är bara ok om det är min mamma eller pappa som bakat. Annars äter jag inte. Handlar alltså inte om kalorier osv utan att jag har nån slags mild fobi för hembakat.Just det där har jag faktiskt lite svårt för. Vad är det för märkliga människor som tackar nej till KAKA, liksom?
Jag accepterar det såklart, men jag tycker det är smått obegripligt. (Såvida de inte har någon sjukdom eller liknande som gör att de inte tål, sånt vet man ju inte alltid.)
att jag vet att det jag bakat är gott så jag tar det inte personligt om det är någon som inte äter. Med min historia skulle det aldrig falla mig in att kommentera vad någon äter/inte äter. Vi snackar nu grovarbetare som fått för sig att försöka uppföra sig när det är en kvinna i närheten de skulle bara veta Men som alltid, det gäller ju att känna av vad som är ok Just det där har jag faktiskt lite svårt för. Vad är det för märkliga människor som tackar nej till KAKA, liksom?
Jag accepterar det såklart, men jag tycker det är smått obegripligt. (Såvida de inte har någon sjukdom eller liknande som gör att de inte tål, sånt vet man ju inte alltid.)
Skämt å sido, vad spelar det för roll vad andra vill eller inte vill äta? (Inom hälsosamma ramar)Just det där har jag faktiskt lite svårt för. Vad är det för märkliga människor som tackar nej till KAKA, liksom?
Jag accepterar det såklart, men jag tycker det är smått obegripligt. (Såvida de inte har någon sjukdom eller liknande som gör att de inte tål, sånt vet man ju inte alltid.)
Hehe.. man kan annars vända på det. Det är väl lika märkligt att ta för givet att folk gillar kaka? Eller att det är märkligt att folk tar för givet att när det ska firas eller vara lite mysigt så måste det ätas..Just det där har jag faktiskt lite svårt för. Vad är det för märkliga människor som tackar nej till KAKA, liksom?
Jag accepterar det såklart, men jag tycker det är smått obegripligt. (Såvida de inte har någon sjukdom eller liknande som gör att de inte tål, sånt vet man ju inte alltid.)
Vi som jobbar i konferensbranchen och blir erbjudna KAKA ungefär 37824683964 ggr i veckan
Alltså, jag förstår ju ATT alla inte fungerar som mig, och det skulle aldrig falla mig in att kommentera om någon inte vill ha.
Jag blir till mig över kaka, för jag älskar kaka
. Kaka gör mig glad och höjer den dagen. Jag accepterar att det inte är så för alla och tar inte illa upp om folk vill avstå min kaka.Jag har nog en känsla av att du beskriver något som är ett mönster bland diverse mer eller mindre uttalade subkulturer eller olika grupper i samhället. I modebranschen handlar givetvis väldigt mycket om utseenede och kläder. Då blir det också viktigt hur och vad folk gör med just utseende och kläder. Och att då göra "fel", uttrycka fel sorts stilideal på fel sätt, får ganska stort - negativt - symbolvärde. Och kan omtalas nedlåtande.
Jag förstod redan som liten att hela konceptet i smyg liksom var lite "fult".Exakt!Precis så! Tror tyvärr att det är mkt vanligt! Mina föräldrar skulle aldrig serverat pulvermos och fiskpinnar. Vilket jag alltid fick hos min bästa kompis när jag var liten. Hennes föräldrar lyssnade på dansband, hade en minibar och kollade på "såpoperor", dessutom hette hennes pappa "Glenn"
Att du fick umgås med göteborgare..Precis så! Tror tyvärr att det är mkt vanligt! Mina föräldrar skulle aldrig servera pulvermos och fiskpinnar. Vilket jag alltid fick hos min bästa kompis när jag var liten. Hennes föräldrar lyssnade på dansband, hade en minibar och kollade på "såpoperor", dessutom hette hennes pappa "Glenn"
Helt OT men bilder på gråtande barn uppsatt som konst måste vara bland det mest störda att frivilligt ha hemma
De brukade åtminstone inte ha ljudeffekter. Och så grät barnen väldigt estetiskt, inte alls argt, utan mer med perfekt formade tårar som trillade nedför ett litet sorgset ansikte. Mycket rörande.Helt OT men bilder på gråtande barn uppsatt som konst måste vara bland det mest störda att frivilligt ha hemma
Men det kan nog vara det i vissa miljöer. Ungefär som att en tavla med gråtande barn hade stört ordningen i mitt föräldrahem, kan vi ju enkelt föreställa oss miljöer där alltför uppenbart plastikopererade, eller bara sminkade, kroppar stör ordningen. Jag menar, också när dessa uttrycker en genusidentitet som stämmer överens med kroppen från början.
