Förhoppningsvis blir det bara en oskyldig som blir praxis och vad jag hoppas får ersättning precis som andra oskyldig som suttit hektad oskyldig eller får pengar inte för han var oskyldig utan hade fel ålder.
Som en fd kollega. Värdet på bilen var mer än 1/3 av skulden. Bilen och lånet var i en släktings namn.
Detta då de anser att pengarna går att spåra till brottet.
Jo, även jag har genomgått en och annan säkerhetsprövning i yrket - men att inte kunna få arbeta som t.ex. bilmekaniker, receptionist, verkstadspersonal eller andra yrken som inte i sig kräver säkerhetsklassning är en förskräcklig utveckling. Lär inte i slutändan gynna borgenärskollektivet i stort.
Vilket om det stämmer gör att 100% av de liknande saker jag läst om i media varit "bluffar". Förvånansvärt att man först genomför ett upplägg för att kringgå lagen, och sedan går till media för att gråta ut när det inte fungerade utan gick sideways. Hästarna är inte riktigt hemma på gården i såna fall. Nu vet jag inget i det aktuella fallet, men förra fallet som dryftades i media som slogs upp som rättshaveri - var i själva verket högst medvetet kringgående av lagen.
Ska släktskap omkullkasta annan möjlighet till att föra bevisning om ägande, bara för att mekanikern är avkomma till den primära kunden? Jag tycker att det här går alldeles för långt.
Det värsta är i såfall medias sätt att medverka till att göra det omöjligt att ha seriösa diskussioner. Om de alltid sållar och vinklar bort avgörande fakta kan ju ingen riktigt kunna resonera om vad som är eller inte är rimliga bedömningar i de fall som det rapporteras om.
Självklart inte, men det blir plötsligt en helt annan story där det lutar väldigt starkt åt något helt annat än det som förmedlas. Särskilt när detta släktskap döljs.
Det är inte ägande som ska bevisas. Det är frånvaro av någon annans brukande.
...och jag tycker det är ännu viktigare att egendomsskyddet upprätthålls och att gängse övriga rättsliga principer upprätthålls.
Stämmer det verkligen? Är det inte just ägandet som ska styrkas för att bryta presumtionen att föraren är rättmätig ägare och därmed den vars egendom kan utmätas? Tillfälligt brukande av någon skuldsatt person innebär väl inte att egendomen anses ägas trots att någon annan kan styrka ägandet rent sakrättsligt? Själva tanken är väl att det förvisso föreligger en presumtion för att brukaren äger, men att om ägandet kan styrkas av annan så bryts presumtionen?
Oavsett hur rimliga eller orimliga grader av antaganden det är som görs och på vilka grunder så är det väl inte något i de här tillämpningarna som bygger på ren presumtion utan att det sker bedömningar?
Jag trodde du menade en förmodad presumtion att den som vid ett enskilt tillfälle kör anses vara brukare i den utsträckningen att det utgör grund för att utmäta fordonet. (man tar väl knappast en buss i linjetrafik för att en anställd förare har skulder, typ).
Det verkar som om dottern är VD på verkstaden men inte att hon är mekanikern som framfört bilen.
