Kräsna barn

[Sofie.S]

Våra barn (4 och 2,5 år gamla) är oerhört kräsna gällande mat. I matväg äter de i princip bara makaroner, ris, potatis eller lax, panerad fisk, köttbullar, korv eller pannkaka. De kan absolut inte ha tex makaroner och köttbullar tillsammans på tallriken, de äter isåfall först köttbullar och sen makaroner. De äter absolut inte lassange, fiskgratäng och sådana rätter.

Ni som har kräsna barn, hur gör ni?
Jag och barnens pappa har olika syn på detta. Jag vill att om vi tex lagar lassange erbjuder barnen något annat, tex makaroner eller liknande lättlagat. Medan mannen inte vill att barnen får valmöjlighet - de får äta det som vi äter.

Jag förstår hans tanke men, jag tycker att det är viktigt att barnen får i sig mat.
Hur tänker ni?

 

[lillsmurfagirl]

Går dom på förskolan? Hur går det med maten då?

Ett alternativ är att "äta rester" också när ni gör annan mat än det ni ska äta. Dvs det finns färdiglagade makaroner som ni ställer fram som alla kan ta av. Så finns det alltid nåt för barnen äta.

Min son är inte så gammal men har alltid varit kräsen. Vi fick rådet alltid ha nåt man vet han gillar (som man själv också tar av) och sen alltid erbjuda annan mat.

Jag har dock inga planer på att göra specialmat som min mamma gjorde till mig men om ni har köttbullar och makaronet en dag så gör lite extra makaroner så kan ni ha med det till nästa dag.

Att dom äter maten var för sig ser jag inget fel i, jag var kanske inte lika extrem men såsen fick absolut inte röra övriga maten.. Hällde nån sås över maten var det som att hela middagen blev förstörd..

 

[lillsmurfagirl]

Och jag avskydde mat som var blandad. Ex lasagne, gratäng osv.. Ville ha allt separat. Inte helt ovanligt tydligen.idag älskar jag lasagne så jag växte bort från det. Däremot tror jag inte på tvång men heller inte att specialgöra mat.
Säger inte ni vill tvinga dom, men om dom inte vill ha maten så kan man ju annars ha nån macka framme.

 

[lillsmurfagirl]

Går dom på förskolan? Hur går det med maten då?

Ett alternativ är att "äta rester" också när ni gör annan mat än det ni ska äta. Dvs det finns färdiglagade makaroner som ni ställer fram som alla kan ta av. Så finns det alltid nåt för barnen äta.

Min son är inte så gammal men har alltid varit kräsen. Vi fick rådet alltid ha nåt man vet han gillar (som man själv också tar av) och sen alltid erbjuda annan mat.

Jag har dock inga planer på att göra specialmat som min mamma gjorde till mig men om ni har köttbullar och makaronet en dag så gör lite extra makaroner så kan ni ha med det till nästa dag.

Att dom äter maten var för sig ser jag inget fel i, jag var kanske inte lika extrem men såsen fick absolut inte röra övriga maten.. Hällde nån sås över maten var det som att hela middagen blev förstörd..

Var kanske otydlig och sorry för många svar. Menade med restet att ni även tar lite, så det ingår i maten liksom. Då blir det inte utpekande dom äter annatvar tydligen rätt viktigt när min son knappt åt nåt. Då åt vi samma och till slut smakade han av det andra med

 

[Unafraid]

Jag var extremt kräsen när jag var liten. Jag åt helt enkelt inte om jag inte tyckte om. Och det var massor av grejer. Det gick typ över helt först när jag var 23. det finns inte en chans att jag hade ätit, då hade jag hellre svultit. Kanske inget tips, men det var så jag fungerade. Åt inga grönsaker/frukt före jag blev vuxen. Nu äter jag de mesta grönsakerna, jag har lärt mig det som vuxen.

 

[macbeth]

Det är, vad jag förstått det, ganska vanligt att barn inte klarar av att ha maten blandad. Går det att servera maten i sådana där tallrikar med olika fack, så att de olika matdelarna verkligen inte nuddar varandra? Eller servera i separata små skålar?
Kan också vara en idé att ställa fram lite grönsaker på bordet medan ni lagar mat, som det är fritt fram att ta för sig av. Ofta gör otålig hungerväntan att det slinker ner saker som annas totalvägras
Ser absolut ingen poäng i att tvinga någon mäniska att äta mat den inte gillar, oavsett ålder. Däremot gärna erbjuda av det ni äter, helt utan press eller krav, och om de tackar nej bara säga något i stil med "nähä, då blir det mer till mig". Det tror jag i längden kan bjuda in till nyfikenhet, medan tjat snarare förstärker motviljan.

 

[Flixon]

Jag skulle nog se till att ha många valmöjligheter på bordet, varav något som jag vet att barnen äter (även om det bara är typ gurkstavar). Mest för att barnen ska kunna sitta med vid bordet och äta något. Sen brukar vi erbjuda typ gröt eller dylikt en stund efter maten /innan läggdags, så barnet blir mätt men det blir inte istället för maten alla andra äter.

Sen har vi börjat tramsa jättemycket vid maten, där jag eller pappan ropar "nej, ät inte pruttköttet /fisbönorna/valfritt läskigt-att-smaka-på" det tycker vår 3,5-åring är hysteriskt roligt och har sedan vi började med det insett att hon tycker om både kål, fisk, bönor osv. Det lägger ingen press på henne eftersom vi säger att hon INTE ska äta den, och så blir det roligt och busigt att smaka något nytt. Sen pratar vi om att hon kommer fisa så hon väcker oss på natten osv mycket moget

 

[Eli]

Jag skulle nog se till att ha många valmöjligheter på bordet, varav något som jag vet att barnen äter (även om det bara är typ gurkstavar). Mest för att barnen ska kunna sitta med vid bordet och äta något. Sen brukar vi erbjuda typ gröt eller dylikt en stund efter maten /innan läggdags, så barnet blir mätt men det blir inte istället för maten alla andra äter.

Sen har vi börjat tramsa jättemycket vid maten, där jag eller pappan ropar "nej, ät inte pruttköttet /fisbönorna/valfritt läskigt-att-smaka-på" det tycker vår 3,5-åring är hysteriskt roligt och har sedan vi började med det insett att hon tycker om både kål, fisk, bönor osv. Det lägger ingen press på henne eftersom vi säger att hon INTE ska äta den, och så blir det roligt och busigt att smaka något nytt. Sen pratar vi om att hon kommer fisa så hon väcker oss på natten osv mycket moget

BRA tips! Detta ska vi prova på vår snart 3-åring som också krånglar väldigt mycket vid matbordet nu. Leker bara med maten och inget äts.

 

[Sofie.S]

Går dom på förskolan? Hur går det med maten då?

Ett alternativ är att "äta rester" också när ni gör annan mat än det ni ska äta. Dvs det finns färdiglagade makaroner som ni ställer fram som alla kan ta av. Så finns det alltid nåt för barnen äta.

Min son är inte så gammal men har alltid varit kräsen. Vi fick rådet alltid ha nåt man vet han gillar (som man själv också tar av) och sen alltid erbjuda annan mat.

Jag har dock inga planer på att göra specialmat som min mamma gjorde till mig men om ni har köttbullar och makaronet en dag så gör lite extra makaroner så kan ni ha med det till nästa dag.

Att dom äter maten var för sig ser jag inget fel i, jag var kanske inte lika extrem men såsen fick absolut inte röra övriga maten.. Hällde nån sås över maten var det som att hela middagen blev förstörd..

Det är likadant på förskolan. En av personalen fick lära sig ”den hårda vägen”. Personalen serverade en tallrik med ris och kycklinggryta till äldsta dottern, hon blev vansinnig. Tog många dagar innan dottern ens tittade åt personalens håll..

Precis - jag ställer mig inte och lagar två olika maträtter. Men som idag gjorde vi hemmalagad pizza och tjejerna protestera så jag serverade snabbmakaroner.

 

[Sofie.S]

Det är, vad jag förstått det, ganska vanligt att barn inte klarar av att ha maten blandad. Går det att servera maten i sådana där tallrikar med olika fack, så att de olika matdelarna verkligen inte nuddar varandra? Eller servera i separata små skålar?
Kan också vara en idé att ställa fram lite grönsaker på bordet medan ni lagar mat, som det är fritt fram att ta för sig av. Ofta gör otålig hungerväntan att det slinker ner saker som annas totalvägras
Ser absolut ingen poäng i att tvinga någon mäniska att äta mat den inte gillar, oavsett ålder. Däremot gärna erbjuda av det ni äter, helt utan press eller krav, och om de tackar nej bara säga något i stil med "nähä, då blir det mer till mig". Det tror jag i längden kan bjuda in till nyfikenhet, medan tjat snarare förstärker motviljan.

Äldsta dottern får panik om olika saker ligger på tallriken. Ketchup går bra. Men när vi äter tacos så äter hon köttfärs och gurka - köttfärsen lägger hon på tallriken och gurkbitarna på bordet..
Jag tar ett djupt andetag och låter dem hållas, till någon viss gräns.

 

[Blyger]

Jag var extremt kräsen när jag var liten. Jag åt helt enkelt inte om jag inte tyckte om. Och det var massor av grejer. Det gick typ över helt först när jag var 23. det finns inte en chans att jag hade ätit, då hade jag hellre svultit. Kanske inget tips, men det var så jag fungerade. Åt inga grönsaker/frukt före jag blev vuxen. Nu äter jag de mesta grönsakerna, jag har lärt mig det som vuxen.

Jag var lite likadan. Svält var inga problem. Att tvinga i mig saker ledde inte till något gott alls.
Led av selecting eating disorder ett tag som äldre.

Tycker du har fått massa bra tips i tråden!

Bara snälla, alla som läser, tvinga inte i barn mat de verkligen inte vill äta

 

[Pontevecchio]

Vi bråkar inte. Däremot får man smaka innan man säger nej. Vi lagar inte heller flera rätter utan gör fler alternativ typ finns alltid gurka och morot som vi vet att han äter.

Att hon sorterar maten hade jag inte lagt vikt vid. Hon äter och mår fint. Enough liksom

 

[westernsuzie]

Våra stora barn (4 och 6 år) är också rätt kräsna, framför allt den äldre och då härmar den yngre. 6-åringen gillar inte soppor, grytor, köttfärssås, lasagne och annan mat där olika ingredienser är blandade utan föredrar att äta saker var för sig. Hon har varit så från början och var supersvår att få börja äta, levde på typ banan, minimackor och katrinplommonpure tills hon var 1,5 år. Fyraåringen åt det mesta som liten, men blev kräsnare runt 2,5-3-årsåldern. Jag läste någonstans om att det är helt naturligt för barn mellan 2 och 5, 6 år ungefär att vara kräsna och selektiva med maten, och att det beror på att stenåldersbarnet i den åldern började plocka mat själv. Ett ”okräset” barn skulle då ha plockat saker som i värsta fall kunde vara giftiga. Därför äter barn i den åldern bara saker som de väl känner igen. Vet inte om det stämmer men det hjälper i alla fall mig att slappna av lite och tänka att det är normalt och kommer förmodligen bli bättre.

Vi brukar aldrig tjata eller truga i barnen mat, för då låser det sig bara helt och framför allt sexåringen blir arg och äter inte alls. Däremot kan jag ibland fråga om hon vill smaka pyttelite. Numera går hon ibland med på det, men ofta inte och då respekterar jag det. Jag lagar aldrig flera rätter, serverar däremot alltid många tillbehör i separata småskålar som barnen får plocka själv av, och ser till att det alltid står minst ett par saker på bordet som jag vet att de gillar. Och skulle det bli tvärstopp någon dag och hon inte vill ha alls har jag inga problem att värma på något från frysen eller göra en macka till henne.

Jag tror faktiskt att vårt sätt har hjälpt, för måltiderna är alltid en trevlig stund utan stress och press, och under senaste halvåret har hon flera gånger vågat prova saker hon inte ens i sina vildaste fantasier skulle ha ätit förut och ibland har hon gillat det sedan ätit det fler gånger!

 

[westernsuzie]

Vi bråkar inte. Däremot får man smaka innan man säger nej.

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

 

[Eli]

Äldsta dottern får panik om olika saker ligger på tallriken. Ketchup går bra. Men när vi äter tacos så äter hon köttfärs och gurka - köttfärsen lägger hon på tallriken och gurkbitarna på bordet..
Jag tar ett djupt andetag och låter dem hållas, till någon viss gräns.

När vi äter tacos/fajitas/pulled nånting äter vår son tacochips i tortillabröd

 

[Ja88]

4-åringen är väl skapligt kräsen. Det går lite i perioder, ibland smakar hon gladeligen och äter glatt nya rätter, blandad mat, såser och soppor osv som normalt ratas. Och ibland så är det liksom tvärstopp om det inte är nåt av hennes säkra kort. Typ korv, köpta köttbullar, pasta med ketchup, kyckling med ris eller pannkaka. Rökt fisk, gärna abborre, älskar hon också faktiskt

Hursom, vi gör ingen större grej av det. Lagar inte olika maträtter men kan anpassa lite så det är större chans att det faller i smaken. Och vill hon bara äta pasta och dränka i ketchup ibland så fine. Grönsaker finns några säkra kort så då kan man fylla ut med det. Har hon ätit uselt av lunchen försöker vi kanske kompensera med middag som hon är mer förtjust i. Etc.

Är det hopplöst nån gång så kan hon förstås få äta macka och frukt eller nåt sånt men inte som regelbunden lösning, tycker inte det är ok att man regelmässigt tar två tuggor av maten och är "mätt" alt inte smakar alls och sen kan beställa mackor istället. Tycker nog vi har en rätt bra balans. Ofta är hon mycket mer pepp på att smaka när hon varit med och lagat maten och vissa rätter som tidigare ratats har vi sålt in genom att busa lite, typ bygga ansikten av potatismos, fiskpinnar och grönsaker

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Det undrar jag med, vi uppmuntrar såklart att smaka men säger de nej så ser jag inte riktigt vad mer man kan göra?

 

[Sofie_B]

Jag skulle nog se till att ha många valmöjligheter på bordet, varav något som jag vet att barnen äter (även om det bara är typ gurkstavar). Mest för att barnen ska kunna sitta med vid bordet och äta något. Sen brukar vi erbjuda typ gröt eller dylikt en stund efter maten /innan läggdags, så barnet blir mätt men det blir inte istället för maten alla andra äter.

Nu har inte vi den här problematiken, men jag lyssnar mycket på podcasts och läser mycket om barn och just mat"vägran" är ju ett oerhört vanligt ämne. Just det här rådet brukar ofta rekommenderas!

1) gör inte i ordning maten åt barnet, låt dom plocka själva. Ställ fram olika skålar med olika saker i och så får var och en ta som dom själva vill.
2) gör ingen stor grej av hur mycket eller vad som äts. Försök att bara ha is i magen. Även om dom en period lever på bara gurkstavar brukar barn över en 3-4 månadersperiod få i sig det dom behöver ändå.
3) om hungern sen gör sig påmind, känns inte att det är en förlust att ge en macka eller ett glad yoghurt eller vad det nu är. Avdramatisera maten.

Förstår att det är jättesvårt att bara slappna av, men försök!

 

[Vogue]

När folk skriver att barnen ska smaka innan de säger nej blir jag alltid så nyfiken på vad ni gör om de vägrar smaka?
Kul att det funkar för andra men våra säger nej typ 9 av 10 gånger när jag föreslår att de ska smaka.

Man lär sina barn att föräldrarna bestämmer och då finns inte tanken på att säga emot föräldern i den frågan.

 

[lilleknodd2]

Man lär sina barn att föräldrarna bestämmer och då finns inte tanken på att säga emot föräldern i den frågan.

Stackars barn.

 

[MiaMia]

Man lär sina barn att föräldrarna bestämmer och då finns inte tanken på att säga emot föräldern i den frågan.

Hur tänkte du befästa den inlärningen?
Hot, tvång, våld?
Eller säger du bara "mamma bestämmer" och så rättar ungen sig automagiskt efter det?