Krånglande ex

[Jenny1]

Sv: Krånglande ex

Nu räcker det.

Har sonen på MSN nu och han vill så gärna att jag kommer på söndag när han fyller 13 år. Det är pappas vecka, sonen ska inte till mig förrän på torsdag i nästa vecka. Jag sa att jag gärna kommer förbi en stund om det är okej med pappa. Sonen frågar sin pappa och får det uttömmande svaret "Inte vet jag". Jag ringer och frågar, jag får svaret "varför det, han är ju här nu." När jag frågade igen så: nej, jag får inte.

Sonen blev jätteledsen så nu är det nog. Jag kommer ringa familjerätten imorgon och boka tid. Nu är det upp till honom. Jag är trött på att han ALLTID sätter sig själv först, bryr sig inte ett dugg om barnen, det handlar bara om honom. Det är f-n 10 månader sen jag sa att jag ville skiljas nu, 7 månader sen jag flyttade och han blir bara bittrare och bittrare. Så tänk på mig nu, för nu drar jag igång det hela.. Eftersom det kommer bli vårdnadstvist eftersom han inte tänker komma till familjerätten.

 

[chrysler]

Sv: Krånglande ex

Vore konstigt om familjerätten höll på honom när du inte ens får komma & hälsa på din son på hans födelsedag, man upphör aldrig förvånas över bittra män.

 

[Kattennizze]

Sv: Krånglande ex

Jag önskar dig all lycka, speciellt som han är alkoholist eller har alkoholproblem så är det absolut bäst att du har vårdnaden om barnen. Han är inte en lämplig förälder!

 

[Jenny1]

Sv: Krånglande ex

Totalkris!!! Nu bara gråter jag, vet inte vad jag ska göra.

Nu har sonen fått för sig att han inte ska komma till mig igen, det är jakt i helgen. Det är ALLTID något roligt som händer hos exet de helger sonen ska vara hos mig. Konstigt va?? Exet har inget med det att göra säger han när jag frågar. Jag tror vad jag vill om det, han njuter ju när sonen inte vill åka till mig. Sonen har inte varit hos mig nu sen den 5/1 och ska komma på torsdag och vara kvar till måndag enligt det schema han själv varit med och bestämt och som exet skrivit under på. Men det vill han alltså inte. Jag sa att jag kan gå med på att han är hos pappa i helgen men då får han komma till mig i veckan nu, i morgon när dottern kommer, och vara kvar till fredag. Det vill han inte säger han. Jag ringer exet och säger att han måste hjälpa mig nu. Jag fick ju tvinga dottern att åka till honom när hon inte ville för att han "inte gick med på något annat." Det lät tveksamt om jag har något stöd där. Förmodligen inte. Det blir väl till att kontakta advokat i alla fall. Exet sa att han skulle prata med sonen men sen skulle jag slippa allt för sen skulle han skjuta sig. Det är vad han brukar säga, han har hotat med att skjuta sig så många gånger så jag har tappat räkningen nu. Så den här gången sa jag bara "jaha, bra". ("Bra" syftade nog mer på att han skulle prata med sonen först, inte att han sklle skjuta sig.)

Men det som sen blev väldigt jobbigt var att sonen, på MSN, skriver om att han mår så dåligt för att jag "har ställt till allt så här" (pappas ord att allt är mitt fel), så han tänker ta livet av sig. Jag skrev då att när han kommer till mig i morgon får vi prata och jag kan se till att han får hjälp när han mår så dåligt, någon att prata med. Då skriver han att han inte tänker gå och prata med "några fulla kärringar och gubbar". ??? Jisses, han blir så påverkad av sin pappa där ute att jag blir mörkrädd!! Ska han växa upp och vara så här bitter och må så dåligt från början??? Hur ska jag hjälpa honom???? Mår skit av det här just nu...

Jag vill ju bara att han ska må bra, men jag kan inte låta honom vara där ute hos sin pappa hela tiden, för det är så här det blir; ju mer han är där, särskilt nu när det blev så lång sammanhängande tid. Då blir han nästan lika bitter och grinig som sin pappa. Han mår inte bra, men vill ju inte själv därifrån. Hur f-n gör man då???????