Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

[Immer]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Men det var ju bra.

 

[traceys]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Min erfarenhet är inte att akademisk ridkonst = blankt kandar och sporrar. Alla akademiska ryttare är inte kloner av Bent Branderup, utan ryttare med olika bakgrunder, erfarenheter och attityder. Tack och lov.

Men det går inte att blunda för att den utrustningen används flitigt inom inriktningen och att blankt kandar i vissa fall används flitigt på väldigt unga hästar även av meriterade tränare. I specialshoparna för AR kan man köpa akademiska stänger och renässansstänger, men vissa av dem har inte ens tränsbett i sortimentet. Och ni kan ju prova att bildgoogla "akademisk ridkonst"... Stänger, stänger och åter stänger.

Så vad ska folk tro?

Så sant som det är sagt. Man kan undra varför det är så om det i verkligheten är så ovanligt som en del menar?

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Det har varit märkligt modererat på AR forumet allt för länge.. tur att forumet plockades bort och bara blev ett prefix i forumet ridning.. eller troligtvis därför.

Märker man ju bara i denna diskussionen där moderatorn Aaaaldrig sett något som förekommer ganska frekvent inom grenen.. som stång på unga hästar och piff och puff.. Snacka om skygglappar de luxe...

Det blir väl alldeles säkert ett gult kort för mig oxå i och med denna kritiken

Men det skiter jag i..

Fast det där är ju bara trams. Jag har ju heller inte sett det och varit på kurser och ridit för AR-tränare sedan 06. Det känns som en fördom att det skulle vara vanligt. Att påstå att det förekommer frekvent då känns helt uppåt väggarna.
Det finns säkert någon konstig sk tränare som förespråkar detta, men det finns konstiga filurer inom alla inriktningar. Det är nog ingen nyhet för någon här.
Jag kan för mitt liv inte fatta vad det är för tränare ni sett eller lyssnat på.
Nu har jag inte ridit för någon av de som är kända förstås, men om det finns någon som öppet propagerar för stångbett till unga hästar så skulle jag vilja fråga denne varför. Helgalet tycker jag.
(men samtidigt så skulle det vara intressant att veta vilka namn, för då vet jag vilka jag ska akta mig för.)

 

[axel]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Men du ser ju aldrig ngt. varken på film eller IRL.

Stången som du själv rider på kommer knappast från en bokstavstränare??
Hur gammal var hästen när du övergick till det?
Anledningen kommer jag ihåg.

INGET proffs rider på annat än anatomiskt ledat tränsbett.

Just för att hästen måste våga trampa på mot bettet o gå att få in "mellan tyglarna" Lika på båda. Skrämmer man den till att knäppa av tappar man även bakbenen. De är inte korkade. De VET vad de har i munnen!

Rakt stelt bett är inte anatomiskt, men kan vara bra om hästen har haft obehag av vanligt= handen. Belastar tungan mer än lan o mungipa. Vilket de flesta inte brukar uppskatta. Tränsbettets konstruktion har man använt i århundraden, men på senare tid förbättrat avsevärt.

Stång- för krig= enhandsfattning vid regelrätta strider. Fanbärare m. fl.

Svea kan det där mkt mkt bättre....

 

[fio]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Men du ser ju aldrig ngt. varken på film eller IRL.

Nä precis...

Sen har vi alldeles för olika syn på vad som är duktiga ryttare och välutbildade hästar så därför så ser vi ju inte samma saker.. kanske därför vissa aldrig ser nått

Tycker knappt inte ens dom "bästa" inom grenen är redo för stång.. ungefär som om det skulle vara tillåtet i LB att rida på stång.

 

[tuaphua]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Även jag har sett en himla massa ridning på blank stång på unga hästar. Eller stång i komb med kapson. Dock med mest i stångtygeln.
Gärna i komb med en ryttare i obalans som inte har oberoende hand.
Även på äldre outbildade hästar. Det heter att man får till framåt/nedåt-sökningen för att hästen och ryttaren är utbildade nog.
Visst får man en falsk känsla av framåt/nedåt iom att de för skallen och främre delen av halsen dit. Men hästarna har halsen indragen i manken inte helt sällan.
Och inte fasen går de i den formen på träns.
Då anser jag att man inte är klar för kandar ens.

Detta kan man se på träningar för stora AR-namn, de största.

I min värld är blank stång något man kanske, som ryttare med helt oberoende sits/hand och då alltså har grym balans, något man kanske kan rida på på en mycket välutbildad häst, alltså en sån häst som de flesta aldrig kommer få sitta på ens under sitt liv.
Om vi nu inte pratar nödbroms(tillfälligt), utan alltså som dressyrbetsling.

Att UTBILDA på blank stång(eller kandar för den delen) ser jag ingen poäng i.
Och nog fasen borde tränarna se till att hindra elever från att så lättvindigt slänga på stång.
Jag vet flera som tror att hästen inte kan gå på tränsbett och de måste ha stång. När man sen ridit hästen eller tränat de människorna så har det helt plötsligt gått utmärkt att formge de hästarna på tränsbett.
Vissa har också rekommenderats stång av tränare, trots att de har stora balansproblem och använder handen att hålla balansen i, utöver att de är grova och otimeade i hjälperna.

Kolla också på hästens rygg och buk vid arbete. Och se om de har hängkula/hängbuk. Det fenomenet uppstår oftare på stångridna som backar av framifrån.
Innan hästen är på sitsen får man inte till optimal form på stång. För man behöver inverka med handen.

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

*KL, med risk för urspårning och inte riktat till någon enskild*

Jag har inte varit på AR-kurser på länge, och om ni säger att det är jätteovanligt med blank stång och stång på unghästar så tänker inte jag säga emot. Det är väl jättebra i så fall.

Däremot vet jag ju hur snacket går t ex i AR-grupperna på Facebook. Där är det många som berättar att de har stång på ganska outbildade hästar. De vanligaste motiveringarna är:
- Stången hjälper hästen att söka sig framåt-neråt. Och har man problem att hästen kommer bakom hand eller blir för låg kan man välja en lyftande (???!!!) framåtvinklad stång.
- Hästen känns lugn i munnen och slutar tjafsa om man rider på stång. Man har provat tränsbett ett par gånger men då tjafsade hästen och då känns det snällare med stången.
Jag har sett de här argumenten ganska många gånger, och det är ganska få som säger emot. Så det är ju uppenbarligen något som är relativt accepterat ändå.

Och, som sagt, majoriteten av de bilder som läggs ut visar ekipage som rider på stång. Många bilder är säkert tagna när man "finrider". Och visst, jag tycker inte att det är fel att söndagsrida på stång någon gång ibland även på en häst som bara kommit en bit i ridningen. Så länge man är försiktig och inte kräver full prestation tycker jag gott att man kan unna sig att njuta av känslan som man får på blank stång, och även utnyttja det som utbildningskontroll för att kolla hur övriga hjälper funkar. Och självklart kan man rida på stång och enhandsfattning när man bruksrider.

MEN jag tycker att stång är något man använder för att pröva det man redan kan, inte för att gena förbi trassligheter i grundutbildningen. Sökning framåt neråt kommer dels när hästen bjuder framåt genom hela kroppen och kroppen har bringats i balans genom rakriktning. Dels kommer den som en naturlig reaktion när hästen svarar på ett tygeltag med eftergift i nacken. Under förutsättning att bettet inte är för skarpt kommer den då att följa bettet framåt när ryttaren långsamt ger den en större ram. Den kommer att sträcka fram hela halsen från manken och framåt och lyfta och välva hela halsens överlinje och sätta nosen längst fram, och den kommer självmant att söka kontakt utan motstånd med ryttarens hand.

Vad gäller tjafs med tränsbettet så finns det en del hästar som tycker att stångbett är det enda de vill ha i munnen. Lyckligtvis finns det en mängd stångbett som har urtag för en bridongtygel, så man behöver inte använda hävstångseffekten för att göra dessa hästar glada.

Oftare tjafsar dock hästen för att man inte har hittat rätt munstycke i rätt storlek för just den hästen, eller inte rider med en hand som uppmuntrar hästen att bli eftergiven, eller för att man inte sätter hästen i balans = hästen har ingen chans att göra rätt, eller för att man missar att lära hästen vad man vill ha för effekt av tygeltagen.

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Var är gilla-knappen!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Så är det till stor del. Olika referensramar och därför kan det vara svårt att bara disskutera nått enkelt för att det blir som två olika världar. Tycker en del har väldigt bråttom oavsett gren när det kommer till vissa saker. Förstår heller inte riktigt varför det skulle vara så fantastiskt att börja med tex stång när hästen nått en viss nivå (varierar). Blir även fundersammer om "munskolan" givetvis bra att ha koll på olika bett. Men målet är stång och det är det jag inte riktigt fattar påängen med. Ser inte kopplingen mellan ett visst bet och kraftskapande ridkonst och allt vad det heter. Det borde ju rimligtvis vara mer konsentrerat på själva träningen - ridningen alltså. Sen tycker jag inte heller att det är fel att rida på ett helt rakt bett mellan varven. Beror ju på vad hästen säger. Bettlöst är även det ett alternativ. Tre eller tvådelat. Kandar osv.

Och det verkar vara som att det är just nivån som varierar när man börjar vilket som jag uppfattar det alldeles för tidigt både från häst- och människosynpunkt.

Edit:

Inlägg 47:

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Att målet är stång inom AR är inte så konstigt. Riddarprovet är ett viktigt mål för många och riddarprovet rids normalt sett på blank stång.

Riddarprovet är (eller var när jag höll på med AR) ett prov där den blivande riddaren skulle visa att hen kunde grundutbilda en häst till en nivå där den är användbar som brukshäst, just som en markering att all dressyr måste ha en praktisk grund och leda till något användbart. Hästen ska inte behärska alla manegens konster - men den ska vara vändbar, flyttbar i sidled, den ska kunna byta galopp, den ska bära sig på bakdelen och den ska självklart gå att rida på en hand.

Sen är det med statuterna för riddarprovet precis exakt som med TR II. Båda ser utmärkta ut på pappret. Men det är "stormästarens"/dressyrdomarnas bedömningar som avgör hur praktiken kommer att se ut.

 

[Fiador]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Delvis kl

Håller helt med att stång är till för enhandsfattning just för att det inte ger särskilt mycket hjälp för hästen att tolka signaler i sidled (direkta och indirekta tygeltag) vilket ju är A o. O för en unghäst. Det är ju till det det är designat, för att lämna en hand fri att arbeta (eller strida) med, så jag har verkligen svårt att förstå varför man använder stång på unga/orutinerade hästar som behöver skolas i sidan först.

MEN ett delat tränsbett är ju egentligen inte designat för att användas med två händer samtidigt heller. Det tvådelade trycker upp i gommen och det tredelade trycker på lanerna när båda tyglarna används samtidigt, tex det ena guidar och den andra håller emot. Det skapar också frustration och förvirring hos en ung/orutinerad häst. Så jag kan förstå att folk går över till raka bett, eller tom stång, i tron att dom hjälper hästen bättre.

Men det allra enklaste vore om folk insåg fördelen med att rida med en tygel i taget principen och väntade med att "forma" den "raka" hästen tills dess det inte längre behövs något direkt tryck för att hästen svara på båda tyglarna med eftergift i nacken. Då kan man rida med vilket utbildningsverktyg som helst, tvådelat som tredelat tränsbett, Am. hackamore (bosal/repgimma) eller sidepull (kanske finns fler som inte jag känner till) utan att få några problem med vare sig hästen eller huvudlaget.

Nej det största problemet tror jag är okunskap om hur verktygen fungerar och utfrån det använda dom med eftertanke. Den okunskapen finns inom alla inriktningar, även inom den "vanliga" dressyren.

 

[svea]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Nej det största problemet tror jag är okunskap om hur verktygen fungerar och utfrån det använda dom med eftertanke. Den okunskapen finns inom alla inriktningar, även inom den "vanliga" dressyren.

Håller med.

 

[axel]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Det tvådelade trycker upp i gommen och det tredelade trycker på lanerna när båda tyglarna används samtidigt, tex det ena guidar och den andra håller emot

Nej idag med Sprenger som bettutvecklare främst så gör varken det 2 eller 3 delade det du beskriver o billigare plagiat följer.

Guldstjärna till dig i övrigt.

Jag blir så trött på ryttare o troligen usla "tränare" som inte kritiserar sina elever när hästen inte "går" att rida på tränsbett.

Lite självkritik kan inte skada istället för att återigen skylla på hästen.
Sätt upp en elitryttare på kusen o vips så "går det" om än en stunds korrigeringar av kanske långvarig felridning. Som har kunskapen att lära om- göra rätt.

 

[Fiador]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Ja håller med, är själv en stor kritiker/skeptiker till hur stångbettsanvändandet tenderar att användas på allt för oskolade hästar med alltför orutinerade ryttare, men AR är inte den enda "skolan" där detta sker. "Western" är en annan. Det har liksom blivit så pga att tävlingar och annat inbjuder till detta på allt för unga hästar. Jag ser även många tävlingsdressyrryttare använda stången med allt för mycket tryck i tygeln, börjar med "dubbla" tyglar (kandar) allt för tidigt. Det verkar vara en trend allmänt att det ska gå fort fram så att man kan tävla på högre nivåer och detta med "hög nivå" verkar sitta i utrustningen.

Tränare och annat hakar väl på, det är ju deras levebröd. Sen kan ju jag tycka att det inte är en särskilt bra egenskap hos en tränare att uppmuntra något som varken hästen eller ryttaren egentligen är redo för. Min egen tränare är stenhård på den fronten, visserligen får man använda vad man vill, men under dom snart 7-8 år jag tränat för denna tränare har jag inte sett stångbettsridning mer än ett par gånger på kurser och annat och dom gångerna så har det snart åkt av...

Vissa skulle kanske säga att vi är på så "låg" nivå så vi kommer aldrig dit (till stångbettet alltså), men rida med stångbett det gör man bara på en "färdig" häst, och när är man egentligen färdig om man tänker efter? Det är utbildning/inlärning vi håller på med när vi träffar vår tränare och då använder vi ett inlärningsverktyg...

Angående "moderna" "ergonomiska" tränsbett så hävdar jag på att det är metoden som fungerar bäst för inlärning, att den är anpassad till verktygen, inte tvärtom....

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Min häst var åtta år när jag började använda stångbett också. Sedan dess rids hon på tränsbett och stångbett. (och innan enbart på tränsbett). Jag ser rätt mycket på olika träningar, kurser och clinics. Jag tycker det är intressant och lärorikt så jag passar på när tillfälle finns. Jag rider inte på blank stång mer än någon eller ett par gånger per år. Jag rider med dubbla tyglar när stången används. Men vad har detta med saken att göra. Jag skrev hur det sett ut på kurser som jag självu. Varit med på och de jag tittat på. Har aldrig sett en ryttare rida en ung h(eller äldre outbildad) häst på stång och inte hört någon tränare förespråka det. Då låter det ju väldigt konstigt när någon påstår att det är vanligt. Är det inte någ
on speciell tränare det gäller?

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Som vanligt så skriver du klockrent!

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Nä precis...

Sen har vi alldeles för olika syn på vad som är duktiga ryttare och välutbildade hästar så därför så ser vi ju inte samma saker.. kanske därför vissa aldrig ser nått

Tycker knappt inte ens dom "bästa" inom grenen är redo för stång.. ungefär som om det skulle vara tillåtet i LB att rida på stång.

Haha! Det är faktiskt lite komiskt vilken uppfattning ni fått om mig. Jag förstår inte riktigt hur?
Men som jag skrivit massor av gånger tidigare så rider inte jag ren AR. Jag rider för AR-tränare och blandar det med den vanliga dressyren som jag ridit hela tiden fram till -06. Det är blandningen som känns rätt för mig. Hur vanligt är egentligen helt rena AR-ekipage? Jag känner en enda som rider strikt AR. På våra kurser är nog de flesta som mig. De blandar. Vissa rider för AR-tränare och för bokstavstränare. Några tävlar. (både dressyr och hoppning). Några rider i bomlösa sadlar och de flesta sitter i vanliga dressyrsadlar. På dessa kurser rider många med tränsbett och det bett som jag ser mest är nog Kimblewick. Det verkar vara många som använder det. Just blandningen har för mig gjort att jag ser mycket mera nu än innan jag hittade min AR-tränare. Jag har många fler infallsvinklar, vilket enbart är positivt för mig. Jag gillar att titta. Det är bra för den egna utvecklingen.
Utöver dessa AR-kurser så tittar jag en hel del på tävlingsdressyr.
När vi på dressyrforumet diskuterar stora tävlingar så verkar mina åsikter vara de samma som många andras där, så där har jag inte varit avvikande. Det finns flera ekipage i världseliten som jag tycker mycket om att se. Tävlingsridning och träning visar olika saker.
Jag tror att man alltid blir begränsad om man anser att det ena är rätt och allt annat är fel. Det finns bra saker med den vanliga dressyrträningen och det finns bra saker med AR (tycker jag) och därför vill jag kombinera dem.
Nu har jag inte ridit för någon av "de stora" namnen inom AR så hur de är kan jag inte säga någonting om. Jag har sett en kurs för en av de kända en gång. (Där red någon på stång, de flesta på tränsbett och en i repgrimma.)
Eftersom det framställs som om ridning på blankt kandar är snudd på det enda inom AR och att det förespråkas och används på unga outbildade hästar, så måste jag reagera. Det finns säkert både tränare och ryttare som stämmer in på detta. Det håller jag med om, men att det skulle vara det vanliga, nej. Då skulle jag både hört och sett det på dessa 7 år.
Jag rider som sagt på blankt kandar någon eller några gånger per år. Det är tex då jag skrittar och helt fokuserar på mig själv/jobbar med mig själv, min sits, mina signaler, min position osv och använder då tyglarna i stort sett ingenting. Det handlar inte om hästens utbildning då.
Det vilar ett stort ansvar på tränare att guida sina elever rätt. En tränare som ta ekipaget för vad det är och se till deras utveckling och vad som behövs för att de ska komma framåt. Det finns inga genvägar. Ridning är svårt och man får lägga mycket tid på grunderna. Finns ingen grund finns inget att bygga på.
Sen får man komma ihåg att alla ryttare har olika mål. Vad ryttaren vill med sin ridning färgar ju lektionens innehåll.

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

Jag blir så trött på ryttare o troligen usla "tränare" som inte kritiserar sina elever när hästen inte "går" att rida på tränsbett.

Lite självkritik kan inte skada istället för att återigen skylla på hästen.
Sätt upp en elitryttare på kusen o vips så "går det" om än en stunds korrigeringar av kanske långvarig felridning. Som har kunskapen att lära om- göra rätt.

Men handen på hjärtat, hur ofta träffar man på hästar som inte går att rida på tränsbett? Jag har inte gjort det än. Jag känner till en häst som fungerar väldigt dåligt på tränsbett, men han har gått på travet tills han var 11 år och blir hyperstressad när han får tränsbett i munnen. Visst går han att rida, men med ett annat bett i munnen är han lugn och avspänd så ryttaren rider honom helt enkelt inte på tränsbett för att slippa stressa honom. Det är den enda jag träffat. Har också för många år sedan träffat ett anglosto som enligt ägaren inte gick att rida på tränsbett. Hon reds då på hack. Jag provade tränsbett i alla fall och visst gick hon att rida på det.
Tränarna har ett stort ansvar här. Sen finns det ju många olika modeller av tränsbett. Man får prova olika modeller och ta reda på vad hästen trivs med.
Självkritiskt måste man alltid vara när man håller på med ridning. Det är ju inte hästarna som "gör fel", det är ju vi ryttare som gör fel om det inte fungerar. Vi måste alltid rannsaka oss själva och se/fundera över vad vi kan förändra för att få ett bättre resultat. Där kommer också tränarna in för vad de ser från marken kan ge den pusselbiten man saknar när man sitter i sadeln.

 

[bigganl]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

MEN jag tycker att stång är något man använder för att pröva det man redan kan, inte för att gena förbi trassligheter i grundutbildningen. Sökning framåt neråt kommer dels när hästen bjuder framåt genom hela kroppen och kroppen har bringats i balans genom rakriktning. Dels kommer den som en naturlig reaktion när hästen svarar på ett tygeltag med eftergift i nacken. Under förutsättning att bettet inte är för skarpt kommer den då att följa bettet framåt när ryttaren långsamt ger den en större ram. Den kommer att sträcka fram hela halsen från manken och framåt och lyfta och välva hela halsens överlinje och sätta nosen längst fram, och den kommer självmant att söka kontakt utan motstånd med ryttarens hand.

 

[skiesabove]

Sv: Kraftskapande ridkonst - skarpa bett?

INGET proffs rider på annat än anatomiskt ledat tränsbett.

Just för att hästen måste våga trampa på mot bettet o gå att få in "mellan tyglarna" Lika på båda. Skrämmer man den till att knäppa av tappar man även bakbenen. De är inte korkade. De VET vad de har i munnen!

Jag är helt grön inom AR men har försökt läsa på mycket i sommar då jag tycker att det verkar intressant, och jag blir jätteförvirrad nu. Det här med "mellan tyglarna" och "mellan hand och skänkel" är väl inte något som används inom AR överhuvudtaget? Tyglarna ska väl hänga lösa så mycket som möjligt, och samlingen komma från att hästen "sätter sig" istället för att man klämmer ihop den med förhållande tyglar och drivande säte/skänkel? Eller? Förklara gärna så att jag förstår .

Och ALLA proffs inom dressyren rider ju emellanåt på kandar?