Sv: Korkade misstag vi alla gjort
Jag har väl också lyckats med en del dumheter genom åren...
*host*
Är rätt så disträ ibland. Absolut inte med flit, och är alltid fullt koncentrerad på det jag gör i närheten av hästar. Men vissa detaljer lyckas undgå mitt medvetande ibland, om man säger så..
Skulle t.ex. fodra en av (dåvarande) skolans hästar i hagen en gång. Lyckades få en stöt i handen när jag öppnade grinden - bra början liksom - en lös tråd blåste runt handtaget vilket resulterade i en ganska ordentlig smäll i min hand som gjorde att jag tappade handtaget. Hästen, ett ganska stort halvblodssto, fnös till och började takta fram och tillbaka. Tänkte inte mer på det då utan la hennes hö en bit bort från den leriga öppningen och just som jag tittade upp kom ett par hovar flygande, typ en handlängd från mitt huvud. "Ojdå"
Min kompis hade nyss blivit klar med ett ridpass och jag erbjöd mig att sadla av hästen åt henne (hon skulle väl prata med tränaren eller nåt). Visste att märren i fråga var en smitare så jag var ju smart och lämnade boxdörren uppe
bara till den grad att jag själv kom in i boxen.
Knäppte upp sadelgjorden, gick runt till andra sidan för att slänga upp den på sadeln och... hästen tränger sig förbi mig och ut ur boxen med sadel och allt.
Jag skyndar mig efter, tar tag i manen (grimma, vad är det?) och hästen rycker undan och galopperar ut ur stallet så det slår gnistor mot stallgången. Jag springer efter och ropar hästens namn, bara för att se skrället bocka av sig sadeln och glatt trava iväg till hagarna där hon ställer sig och betar. Det hela skulle väl inte ha varit såå hemskt, om inte det just då hållts en utomhuslektion med åskådare och allt. Var då ny i stallet, red inte ens där, bra första intryck liksom
Min fd sköthäst har även fått vara med om mycket tack vare mig... bl.a. har jag släppt honom i en hage med en häst han INTE kom överens med, kunde ha gått illa... en gång var vi ute på en barbackatur i skogen, kom ut på en grusväg och pålle var pigg och ville trava. Okej då, tänkte jag, lite trav kan vi väl ta. Då ville han öka... "nej", sa jag, "lugn nu", och försökte få honom att sakta ner. Men jag med min kassa balans och pålle med sin stötiga trav resulterade i att jag började glida åt sidan (och därmed inte kunde göra någon förhållning), han ökade, jag försökte kravla mig fast men tappade till slut taget och landade med ett pang på rygg. Hästen tvärstannade, vände sig om och trodde nog jag blivit galen när jag låg där, hysteriskt skrattande.
En annan gång var jag ute på en ridtur med samma häst och fick syn på lite kantareller. Jag tål inte svamp men tänkte att "mamma blir säkert glad om jag plockar lite åt henne"
Så jag hoppade av och började plocka. Plötsligt stelnar hästen till, jag tittar upp och ser en älgko stå bland träden bara några meter ifrån oss. Jag pratar lugnande,
"vi går snart härifrån, vänta bara så jag hinner stoppa kantarellerna i fickan", hon börjar gå emot oss, jag tappar kantarellerna, kastar mig upp i sadeln (snabbaste uppsittningen någonsin tror jag) och pålle travar hemåt i full fart med uppspärrade ögon och uppblåsta näsborrar....... behöver jag berätta att älgar från och med den stunden tillhör en av hästens extremt få fobier (mao, det och cyklister)?