Köpa ut till 17-åring?

Det går utmärkt att ha en nolltolerans mot alkohol (som barn) och samtidigt bli uppringd av en full tonåring för hämtning. Det lyckades min mamma med och det tänker jag också sträva efter. Aldrig i livet att jag skulle köpa ut åt någon alls. Dels är det olagligt och sen har jag sett för mycket elände på jobbet för att kunna tycka något annat att alkohol egentligen borde förbjudas. Och då är jag ingen nykterist, långt därifrån.

Är det inte bättre att lära dem hantera det som de ändå kommer konfronteras med?
 
Är det inte bättre att lära dem hantera det som de ändå kommer konfronteras med?

Hur menar du att lära dem? Det enda sättet att göra det på är ju att supa till med dem och det kommer ju aldrig ske.

Jag tror inte att man lär sina barn dricka på ett ansvarsfullt sätt genom att ge dem alkohol hemifrån. Det tillkommer grupptryck, kompisar, andra bekanta, dåligt omdöme, drama, känslor osv osv på fester och tillställningar som inte går att kontrollera. Det enda jag tänker är lära barnen deras egenvärde, rätt till sin egen kropp och att de alltid kan ringa hem om de hamnar i problem. Och sen ärligt talat bara hoppas på det bästa.
 
Jag tror inte att man lär sina barn dricka på ett ansvarsfullt sätt genom att ge dem alkohol hemifrån. Det tillkommer grupptryck, kompisar, andra bekanta, dåligt omdöme, drama, känslor osv osv på fester och tillställningar som inte går att kontrollera. Det enda jag tänker är lära barnen deras egenvärde, rätt till sin egen kropp och att de alltid kan ringa hem om de hamnar i problem. Och sen ärligt talat bara hoppas på det bästa.

Plus att jag tror det blir en begränsande faktor om man som 15-åring vet att det finns någon i hemmet som inte uppskattar det man gör. Festandet blir inte lika ofta eller hårt eftersom det måste planeras och smusslas och skaffas alkohol osv. Eller ja, så var det för mig. Hade helt klart supit mer och hårdare om jag inte varit tvungen att krångla så mycket för att dölja det när jag var i 15-16-årsåldern. Och då hade jag på inga sätt någon extrem förälder, jag visste bara att det inte var uppskattat.

Förutom allt det hade jag aldrig någonsin kunnat förlåta mig själv om något hände någon som jag köpt ut åt. För det är ändå så att olyckor händer lättare när folk är berusade och speciellt om man dessutom är omogen och ovan. Olyckan bryr sig ju inte om vem som köpte alkoholen men samvetet gör det, helt klart.
 
Det går utmärkt att ha en nolltolerans mot alkohol (för barn) och samtidigt bli uppringd av en full tonåring för hämtning. Det lyckades min mamma med och det tänker jag också sträva efter. Aldrig i livet att jag skulle köpa ut åt någon alls. Dels är det olagligt och sen har jag sett för mycket elände på jobbet för att kunna tycka något annat än att alkohol egentligen borde förbjudas. Och då är jag ingen nykterist, långt därifrån.
Jag håller med dig i det du skriver. Mina föräldrar lyckades med precis samma sak.
 
Jodå, 100 %. Nä men sannolikheten är extremt låg. Vi umgås inte i pundar-kretsar direkt. Skulle hon köra lite partyknark bryr jag mig inte heller. Tycker mest det är extremt löjligt av @Niyama

:rofl::rofl::rofl::rofl::rofl::rofl: på dig själv.

Du kan inte vara 100% säker.

Min mamma trodde aldrig jag skulle fastna i alkoholträsket och blev väldigt chockad när det uppdagades.

Har testat annat som hon inte vet om heller, och då umgås jag ändå inte i s.k "pundarkretser" (Vad det nu ens är)
 
Hur menar du att lära dem? Det enda sättet att göra det på är ju att supa till med dem och det kommer ju aldrig ske.

Jag tror inte att man lär sina barn dricka på ett ansvarsfullt sätt genom att ge dem alkohol hemifrån. Det tillkommer grupptryck, kompisar, andra bekanta, dåligt omdöme, drama, känslor osv osv på fester och tillställningar som inte går att kontrollera. Det enda jag tänker är lära barnen deras egenvärde, rätt till sin egen kropp och att de alltid kan ringa hem om de hamnar i problem. Och sen ärligt talat bara hoppas på det bästa.

Min pappa lät mig smaka mindre mängder hemma och lärde mig att det ska vara gott att dricka alkohol och att man dricker med måtta och att man ALDRIG NÅGONSIN ska dricka hembränt!! Han lärde mig att det inte är något superspännande med alkohol utan något som kan förhöja en måltid eller ge ett litet behagligt rus (men att man inte ska sträva efter att bli full). Han (och mamma) var väldigt noga med när de gav mig mina två 4,5%-iga cider från systemet att det endast var dessa två jag fick dricka och att de litade på mig. Det gjorde de rätt i. Jag var fullständigt nöjd med mina två cider. Jag blev lite smålullig men inte mer. Och trots att jag under några år levde studentliv så har jag aldrig druckit så mycket att jag fått en blackout eller gjort något jag ångrat dagen efter. Så jag anser att mina föräldrar gjorde ett bra jobb och gav mig de verktyg jag behövde när det gäller alkohol. Sen hjälpte det ju att nästan alla mina vänners föräldrar gjorde likadant. Hon som hade med sig hembränt var den som stack ut och vi andra ville definitivt inte göra som hon. Jag undrar ibland vad som hade hänt om hennes mamma också hade köpt två cider till henne. Hade hon ändå gått ut och köpt hembränt eller hade hon varit nöjd med sina två cider precis som vi var.
 
Men vi är ju trots allt sjukt många som INTE drack mer än det föräldrarna köpt åt oss. Eller jo, möjligen en mun eller två av kompisens cider av annan sort men inte mer än så. Är vi mytologiska icke-existerande varelser då?

Det går liksom att lita på sina barn och ha en bra, stabil och trygg relation med dem.

Exakt så. Min upplevelse är att de vars föräldrar problematiserade alkohol till den grad att de inte ens lät en 16-17 åring smaka på lite öl/vin byggde upp någon slags spänning kring alkohol vilket gjorde att deras barn var mer benägna att testa sina gränser när de var på behörigt avstånd från sina föräldrar. Dessa var sedan också rädda för att deras föräldrar skulle få veta att de druckit så de hellre sov över hos killar än åkte hem berusade, åkte svarttaxi istället för att ringa pappa när de skulle hem på natten m.m. De utsatte sig helt enkelt för mer risker än de vars föräldrar hade en mer avslappnad relation till alkohol.
 
Plus att jag tror det blir en begränsande faktor om man som 15-åring vet att det finns någon i hemmet som inte uppskattar det man gör. Festandet blir inte lika ofta eller hårt eftersom det måste planeras och smusslas och skaffas alkohol osv. Eller ja, så var det för mig. Hade helt klart supit mer och hårdare om jag inte varit tvungen att krångla så mycket för att dölja det när jag var i 15-16-årsåldern. Och då hade jag på inga sätt någon extrem förälder, jag visste bara att det inte var uppskattat.

Förutom allt det hade jag aldrig någonsin kunnat förlåta mig själv om något hände någon som jag köpt ut åt. För det är ändå så att olyckor händer lättare när folk är berusade och speciellt om man dessutom är omogen och ovan. Olyckan bryr sig ju inte om vem som köpte alkoholen men samvetet gör det, helt klart.

Måste ju tillägga att supande inte hade accepterats av mina föräldrar. Hade jag druckit mer än mina två cider (eller försökt skaffa på egen hand) hade de inte blivit glada utan väldigt besvikna! Så jag hade definitivt inte fritt fram att festa och supa hårt bara för att de köpte två cider till mig. De hade inte köpt vodka eller liknande starkare grejer än de två 4,5-iga cider. Vad de hade gjort om jag misskött mig vet jag inte då det aldrig hände.

För min del handlar det om förtroende. Jag hade fått ett förtroende (de två ciderna) och det tog jag på allvar. Jag ville ha kvar deras förtroende för mig. Ville att de skulle lita på mig.
 
@Lingon Ja det var ju bra att det fungerade för dig och det kanske fungerar utmärkt på dina barn också. Det är dock inte min erfarenhet av ungdomsfyllor, varesig från min egen tonårstid eller från jobbet. Min mamma pratade jättemycket alkohol med mig men det gick in i ett öra och ut genom det andra. Verkligen inte hennes fel på något sätt, hon gjorde så gott hon kunde och var väldigt klok tycker jag såhär i efterhand. Det som gick in var väl att höra av sig om något hände och att aldrig lämna en kompis. Det följde vi till punkt och pricka!

Jag har aldrig någonsin sett min mamma full och jag har aldrig varit i kontexter där vuxna dricker alkohol för berusnings skull utan det har varit ett glas vin till maten och en sherry till kaffet. Ändå drack jag hembränt första gången när jag var 15 och festade ganska hårt från och med då. Den begränsande faktorn var som sagt att jag visste att min mamma inte hade gillat det och att det var rätt krångligt att få tag på alkohol.

Så alla gör väl som man tänker är bäst. Om jag får barn i framtiden kanske jag har "tur" och får ett barn som varit helt nöjd med sina två cider och sen tackat nej till allt annat. Men jag har sett för mycket för att veta att det också lätt inte är så och jag har också sett för mycket konsekvenser för att jag inte ska vilja underlätta drickande på något sätt.
 
Exakt så. Min upplevelse är att de vars föräldrar problematiserade alkohol till den grad att de inte ens lät en 16-17 åring smaka på lite öl/vin byggde upp någon slags spänning kring alkohol vilket gjorde att deras barn var mer benägna att testa sina gränser när de var på behörigt avstånd från sina föräldrar. Dessa var sedan också rädda för att deras föräldrar skulle få veta att de druckit så de hellre sov över hos killar än åkte hem berusade, åkte svarttaxi istället för att ringa pappa när de skulle hem på natten m.m. De utsatte sig helt enkelt för mer risker än de vars föräldrar hade en mer avslappnad relation till alkohol.

Men det går att ha en avslappnad syn på alkohol och inte köpa ut till sina barn. Det måste liksom inte vara "här har du en vinare, gör vad du vill" kontra "du är evigt dömd och utesluten ur den familjära gemenskapen om du kommer hem full".

Jag tänker att fyllor hör till ungdomen och att det är något de flesta går igenom bara. Men det innebär inte att jag tänker sanktionera det, speciellt inte genom att själv förse ungdomar med alkohol.
 
Men vi är ju trots allt sjukt många som INTE drack mer än det föräldrarna köpt åt oss. Eller jo, möjligen en mun eller två av kompisens cider av annan sort men inte mer än så. Är vi mytologiska icke-existerande varelser då?

Det går liksom att lita på sina barn och ha en bra, stabil och trygg relation med dem.

Nejdå, det är nog rätt vanligt. Problemet är att man inte kan veta att det verkligen är så. För mig hade det inte varit så och jag hade många vänner vars föräldrar trodde de höll sig till 4.5orna de köpt på systemet medan vi i själva verket använde dem som groggvirke för vodkan vi fixat.

Alla har ju olika upplevelser och man behandlar väl sina barn som man själv blev behandlad tänker jag eftersom det fungerade. Det blir ju folk av de flesta ändå, oavsett föräldrarnas olika versioner av inställning till alkohol. (Om nu inte föräldrarna själva är missbrukare eller annan dysfunktion i hemmet men det är ju en annan sak.)
 
Men det går att ha en avslappnad syn på alkohol och inte köpa ut till sina barn. Det måste liksom inte vara "här har du en vinare, gör vad du vill" kontra "du är evigt dömd och utesluten ur den familjära gemenskapen om du kommer hem full".

Jag tänker att fyllor hör till ungdomen och att det är något de flesta går igenom bara. Men det innebär inte att jag tänker sanktionera det, speciellt inte genom att själv förse ungdomar med alkohol.

Jag tänker att en tonåring kommer att dricka oavsett vad jag säger och då är det bättre att hen dricker den alkohol jag valt och i den mängd jag valt än försöker få tag på alkohol själv. För den alkoholen som en tonåring kan få tag på själv på stan vill jag absolut inte att hen dricker!! Som sagt, jag tror på att ge verktygen till att kunna hantera såna situationer.
 
Men det går att ha en avslappnad syn på alkohol och inte köpa ut till sina barn. Det måste liksom inte vara "här har du en vinare, gör vad du vill" kontra "du är evigt dömd och utesluten ur den familjära gemenskapen om du kommer hem full".

Jag tänker att fyllor hör till ungdomen och att det är något de flesta går igenom bara. Men det innebär inte att jag tänker sanktionera det, speciellt inte genom att själv förse ungdomar med alkohol.

Så klart det kan. Min egen upplevelse är dock att det inte är så.
 
Jag tänker att en tonåring kommer att dricka oavsett vad jag säger och då är det bättre att hen dricker den alkohol jag valt och i den mängd jag valt än försöker få tag på alkohol själv. För den alkoholen som en tonåring kan få tag på själv på stan vill jag absolut inte att hen dricker!! Som sagt, jag tror på att ge verktygen till att kunna hantera såna situationer.

Ja jag tänker också att en tonåring som vill dricka kommer dricka vad jag än säger, helt klart. Men jag inbillar mig ju inte att jag väljer varesig mängd, tillfälle eller att den ena sorten utesluter den andra. Och händer det någonting, typ bråk, misshandel, våldtäkt, intox, vill jag inte ha det på mitt samvete och behöva fundera över om det hänt om jag inte köpt ut.
 
Nejdå, det är nog rätt vanligt. Problemet är att man inte kan veta att det verkligen är så. För mig hade det inte varit så och jag hade många vänner vars föräldrar trodde de höll sig till 4.5orna de köpt på systemet medan vi i själva verket använde dem som groggvirke för vodkan vi fixat.

Alla har ju olika upplevelser och man behandlar väl sina barn som man själv blev behandlad tänker jag eftersom det fungerade. Det blir ju folk av de flesta ändå, oavsett föräldrarnas olika versioner av inställning till alkohol. (Om nu inte föräldrarna själva är missbrukare eller annan dysfunktion i hemmet men det är ju en annan sak.)
Det är klart att det finns olika upplevelser och erfarenheter av min variant av uppväxt med alkohol från föräldrarna. Det jag vänder mig emot är att det ENBART är dåligt. Jag fick ett förtroende av mina föräldrar, och jag gav ett till dem, som jag fick välja hur jag skulle förvalta. Jag visste att oavsett hur jag hanterade det så var de ett telefonsamtal bort. Alltid. Vilket de även var för mina vänner. De vänner som inte 'fick' dricka för sina föräldrar. Träffade skiten fläkten av någon anledning kom de och hämtade eller betalade taxi om de av någon anledning inte kunde köra. Den vetskapen och 100%iga tilliten räddade mitt liv sisådär 15 år senare. Träffar skiten fläkten är de där. Punkt. Oavsett vad. Och då har jag definitivt krossat dem/deras hjärtan mer än jag nästan kan bära.
 
@bumpo Ja men så var min mamma också även om hon inte köpte ut. Hon har hämtat mig i alla fall ett par gånger då jag inte alls kunnat ta hand om mig själv och helvete vad tacksam jag är över att inget annat hände. Och jag har haft vänner som sovit hos mig också för att de inte vågat hem onyktra. Så det behöver inte finnas någon motsättning mellan att inte köpa ut och ha barn som ringer eller kommer hem.
 
Exakt så. Min upplevelse är att de vars föräldrar problematiserade alkohol till den grad att de inte ens lät en 16-17 åring smaka på lite öl/vin byggde upp någon slags spänning kring alkohol vilket gjorde att deras barn var mer benägna att testa sina gränser när de var på behörigt avstånd från sina föräldrar. Dessa var sedan också rädda för att deras föräldrar skulle få veta att de druckit så de hellre sov över hos killar än åkte hem berusade, åkte svarttaxi istället för att ringa pappa när de skulle hem på natten m.m. De utsatte sig helt enkelt för mer risker än de vars föräldrar hade en mer avslappnad relation till alkohol.
Och forskning visar att det är precis tvärtom. Att ha en restriktiv tillgång till alkohol i hemmet under uppväxten leder till en senare alkoholdebut vilket i sin tur leder till minskad risk för alkoholmissbruk.
Jag tänker på den ärftliga faktorn också, mina barn har alkoholmissbruk på båda sidor av sina släkter, ergo dricker vi noll alkohol i hemmet. Lite dramatiskt kanske, men jag gör allt som står i min makt för att de inte ska bli beroende. Hade inte herediteten varit så stark för mina barn hade jag nog kunnat tänka mig att dricka måttligt vid valda tillfällen. Jag har inga problem med alkohol men har så mycket respekt för det så när jag fick barn för snart 10 år sen, blev jag helnykterist och kommer sannolikt vara det livet ut. Jag har en väldigt stor respekt för alkoholens förtjusande charm då jag sett flera släktningar och bekanta bli sjuka i beroende. Sen att köpa ut eller inte är en icke-fråga. Det är olagligt.
 
Jag blir förvånad över hur många som anger egna erfarenheter som argument för att bryta mot lagen och köpa ut till sin tonåring när all forskning (som dessutom är mycket omfattande) visar att det leder till ett ökat drickande hos de flesta individer.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Alkohol är komplicerat. Kanske inte för varje individ men sett i stort perspektiv är alkoholen roten till så mycket ont som händer i...
16 17 18
Svar
358
· Visningar
19 667

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Julklappar 2024!
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Valet i USA

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp