Mli
Trådstartare
Jag och familjen var och tittade på en hund igår som verkade helt underbar. Anföll oss i trapphuset med pussar och glädje och var väldigt glad och go inne i huset, var inte skygg eller tillbakadragen det minsta. Efter en stunds bus och kel gick den och lade sig för att vila i soffan. Det måste väl innebära att den inte är stressad och överaktiv? Jag tyckte iallafall att det var värdefull information att den kunde koppla av trots främlingar inne. Den är 8 månader, korsning chi/papillon, rumsren och tränad/van att vara hemma själv. Snäll och glad med andra hundar och katter, van att åka bil. Chippad, reggad, vacc och avmaskad. Den äter ett bra torrfoder och är fint i hull. Kan både gå i koppel och lös, kommer direkt på inkallning.
För att vara en chi/papillonkorsning var den större än vad jag trott, vilket är bra! Såg ut som en nätt jackrussel/sdg. Väger ca 3,5 kg och kan då tas med som handbagage på flyget (vi flyger ofta).
Det borde vara den perfekta hunden för oss känns det som. Vi vill ju bara ha en sällskapshund på gården som man kan träna lite vardagslydnad med och kanske lite agility om nåt år ifall barnen vill.
Det jag tvekar till är att jag aldrig har haft en liten sällskapshund och att det är en liten hund. Alltså inte min favoritras med andra ord. Men det borde ju inte spela nån roll egentligen efter som den passar in på allt annat (och är sååå söt!
)
Sen är inte papillonsläkten ögonlyst.. iallafall inte vad ägaren vet. Hur stor risk är det egentligen den ska ha ögonproblem? Finns det nån chans att en vet kan lysa ögonen innan den är ett år? Alla raser har ju egna problem (mer eller mindre) och den enda chansen man kan påverka är att köpa en renrasig med friskt blod. Och inte ens det behöver bli bra (min toppstammade boxer hade alla fel en boxer kan ha). Och jag har inte hittat nån ras jag gillar, men den här blandningen verkar bra.
I eftermiddag ska jag ringa och ge besked, och jag måste säga att det lutar åt ett stort JA. Men jag vill inte ångra mig, vill inte känna att jag kunde hittat nåt bättre. Inte för att jag känner så nu, men ni kanske kan ge er input på saken så att jag känner mig säkrare oavsett beslut?
För att vara en chi/papillonkorsning var den större än vad jag trott, vilket är bra! Såg ut som en nätt jackrussel/sdg. Väger ca 3,5 kg och kan då tas med som handbagage på flyget (vi flyger ofta).
Det borde vara den perfekta hunden för oss känns det som. Vi vill ju bara ha en sällskapshund på gården som man kan träna lite vardagslydnad med och kanske lite agility om nåt år ifall barnen vill.
Det jag tvekar till är att jag aldrig har haft en liten sällskapshund och att det är en liten hund. Alltså inte min favoritras med andra ord. Men det borde ju inte spela nån roll egentligen efter som den passar in på allt annat (och är sååå söt!
)Sen är inte papillonsläkten ögonlyst.. iallafall inte vad ägaren vet. Hur stor risk är det egentligen den ska ha ögonproblem? Finns det nån chans att en vet kan lysa ögonen innan den är ett år? Alla raser har ju egna problem (mer eller mindre) och den enda chansen man kan påverka är att köpa en renrasig med friskt blod. Och inte ens det behöver bli bra (min toppstammade boxer hade alla fel en boxer kan ha). Och jag har inte hittat nån ras jag gillar, men den här blandningen verkar bra.
I eftermiddag ska jag ringa och ge besked, och jag måste säga att det lutar åt ett stort JA. Men jag vill inte ångra mig, vill inte känna att jag kunde hittat nåt bättre. Inte för att jag känner så nu, men ni kanske kan ge er input på saken så att jag känner mig säkrare oavsett beslut?
