Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2
Vem har inte fördomar?
Jag har ju haft en fot i varje läger under många år(jobbat på travet, ridit TR hopp/dressyr/fälttävlan, ridit det jag gör nu, tricktränat, testat lite western, islandshäst och känner en hel del av alla dessa sorter plus distans, galopp etc).
Jag jobbar en del som problemlösare utöver dressyrjobben. Då kan man hamna i vilket sorts stall som helst.
Så iom det har många av mina fördomar suddats ut gällande de DUKTIGA inom alla grenar. För ju mer de kan desto mer tänker de lika inom olika grenar.
Mina tränare har elever tom GP. Så det de lär ut funkar ju på banan med. Men vi tänker, som många andra, tävlingsridning och uppbyggande träning som separata saker.
Imorgon ska jag med en elev till en dressyrdomare då hon ska rida programträning. Domaren tävlar tom GP och håller träning i tävling sas. Även hon är noga med att framhålla att det man rider på banan är show. Man tränar annat för att bygga upp hästen.
När jag ser din film ser jag en mycket flott häst
och en duktig ryttare.
Det ser mjukt och fint ut. Trevligt! Och kul att du lägger ut film.
Dock tror jag du skulle kunna snäppa upp det hela inte bara genom att sätta mer energi i hästen(som du gör på tävling). men också genom att våga gå ur det prydliga, TR-sitsen.
Den positionen ser jag som den färdiga varan och kanske inte alltid det man utbildar hästen i. Din är ju ung och inte färdig än.
Den har flott gång och fina förutsättningar. Men lite till kan man snabbare hitta i formgivningen om man tex vågar höja handen ur korrekt position för tävling.
Dock är det en signal som måste göras rätt och man måste belöna i exakt rätt läge med rätt timeing för att få korrekt effekt. Annars får man bara avbackad häst med hals in. Gör man rätt får man omvänt med ytterligare hals ur manke och mer lyft i bakre delen av halsen, basen mot manken.
Man måste då innan lärt in rundning, bibehållen bukaktivitet så ryggen ska vara kvar upp. och med rätt mått energi orkar den det.
Det går inte att förklara ett sånt här system via nätet eller i skrivet ord upplever jag. Just därför att det handlar om att man måste time:a så rätt. Därför måste det läras ut live. Och därför upplever jag att man uppfattar de gamla skrifterna så olika. För man har time:at det olika och fått olika respons.
Och därför vill jag inte lära ut via skrift eller i grupp.
Att man slutade lära ut det här systemet i SVerige(för vi har ridit så här med) är för att man när man skulle strida med skjutvapen behövde lära en stor grupp människor rida på kort tid. Man behövde då ett simplare signalsystem.
Det får vi idag lära oss på ridskolorna och det lär ut av alla som undervisar a la Strömsholm, Flyinge etc.
Utom lands rider många fortf med lite mer invecklade tygelsystem.
Jag har signaler för hur hästen ska komma ut med halsen ur manken, söka sig framåt nedåt. Hur den ska böja sig genom hela bålen(inte bara halsen, utan hela bålen så inner höft kommer in). Hur den ska ställa nacken.
Hur jag ska kunna höja eller sänka etc.
Jag kan också påverka balansen i manken i sidled och via det lyfta upp insidan tex i en vändning, volt eller piruett. Eller i skänkelvikning eller skolorna.
Skänkeln sätter jag energi i hästen med. Eller flyttar bakdelen.
Bogarna flyttar jag med tygeltag ngt mot hästens hals. I början mot halsen rent fysiskt med kontakt tygel/hals. På färdig häst genom att bara röra handen ngn cm upp/in mot halsen.
Jag arbetar också en del hästar vid hand, i träns, från marken. En del hästar har osunda rörelsemönster och går sönder vid ridning även av duktiga proffs.
Men det här mer invecklade systemet kan man lära om deras rörelsemönster.
Det gör jag dock avsuttet på såna hästar som har såna extrema behov.
Man lär sig också otroligt mycket när man bara har tyglarna att styra hästen med, att formge med etc.
Det går att göra alla övningar så. Det kräver ju dock att hästen kan samla sig om man vill göra mer än skritta och inte vill springa ihjäl sig.
Jag förstår det du säger om korrigeringsridning. jag rider mkt andras hästar där jag får just korrigeringsrida på en del av dem. Det är inte kul ridning.
Jag upplever dock att det här systemet sätter mindre spänningar i ryttare och hästar.
Om man inte kan kontrollera energin ser jag ingen ide att gasa på. Det blir bara spänningar. jag ser heller ingen ide att börja med fler hjälper än en i taget för de flesta ryttare. Klarar man inte av en hjälp blir det inte lättare om man ska göra fler saker samtidigt med olika kroppsdelar.
Alltså ser vi till att börja med en sak i taget.
När häst och ryttare förstår de kan man addera.
Så vi sätter in energin lite senare. Vi tror inte på att en häst som inte bär nog bak ska ridas på mer fram/med mer skänkel.
Den och ryttaren måste först skolas att använda sina kroppar rätt.