Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

[Squie]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Vad ska man svara om hen blir arg och undrar vad vi grundar våra "misstankar" på? Om hen till exempel blir väldigt arg och hävdar att vi snokat o s v.

?

Fråga först om ni ens får ta upp det med personen. Fråga 'Går det bra att vi pratar om det här?'

Nöj er så med svaret. Ni kan så ett frö där o återkom till det hela vid senare tillfälle.

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Jag tror att ni ska vara så ärliga som möjligt. Och att ni inte snokat men att ni bryr er.

Men, vi har ju egentligen "snokat". Kollat vad hen slängt in för påsar i garderoben i hallen om vi exempelvis råkat överraska hen när hen kommit hem. Samt hittat gömmor. Inte jag då, men mitt syskon.

Så vi är ju skyldiga till att ha snokat.

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Fråga först om ni ens får ta upp det med personen. Fråga 'Går det bra att vi pratar om det här?'

Nöj er så med svaret. Ni kan så ett frö där o återkom till det hela vid senare tillfälle.

"Går det bra att vi pratar om hur väldigt oroliga vi är för dig och ditt välmående?"

Jo, kanske. Men tiden känns plötsligt knapp, med tanke på att mitt syskon snart lämnar landet. Och av någon anledning har jag allt mer börjat frukta för hens liv, och därför vill jag inte nöja mig med ett nej-svar. Jag vill berätta om min oro - nu. För det kanske inte kommer "ett senare tillfälle".

 

[mandalaki]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Men, vi har ju egentligen "snokat". Kollat vad hen slängt in för påsar i garderoben i hallen om vi exempelvis råkat överraska hen när hen kommit hem. Samt hittat gömmor. Inte jag då, men mitt syskon.

Så vi är ju skyldiga till att ha snokat.

"Vi har försökt få reda på vad som pågår för att vi bryr oss om dig och är så oroliga för dig". Typ.

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Tack. Det är så vi får lägga fram det. Vi har aldrig gjort något i syfte att skada hen, vi vill hen verkligen bara väl...

Min förälders syskon har hört av sig till mig nu under kvällen och gett en massa stöd och råd. Så glad över att jag har deras stöd just nu.

Återkommer efter helgen för att meddela hur allting har gått.

 

[Squie]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

"Går det bra att vi pratar om hur väldigt oroliga vi är för dig och ditt välmående?"

Jo, kanske. Men tiden känns plötsligt knapp, med tanke på att mitt syskon snart lämnar landet. Och av någon anledning har jag allt mer börjat frukta för hens liv, och därför vill jag inte nöja mig med ett nej-svar. Jag vill berätta om min oro - nu. För det kanske inte kommer "ett senare tillfälle".

Fast...om du låser motparten..spelar det ingen roll hur mkt tid du har..eller inte har. Du har en enda chans att göra ditt första intryck!

Det är ett oerhört känsligt läge..o du måste vara smart! Att köra argumentet 'mitt syskon flyttar snart' håller inte. Inte alls. Ska ni in o agera på någon annans planhalva är det på dennes vilkor ni gör det.

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Jag förstår vad du menar. Men då får hen gå därifrån, det finns fler sätt för hen att visa att hen inte vill prata om detta känner jag. Vill hen inte prata alls och är inte mottaglig för det så kommer vi heller inte kunna prata med hen.

Vi har ringt och hört med föreningar för alkoholberoende-anhöriga och de har gett samma råd som uppkommit i tråden så vi får pröva det.

 

[Squie]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Jag förstår vad du menar. Men då får hen gå därifrån, det finns fler sätt för hen att visa att hen inte vill prata om detta känner jag. Vill hen inte prata alls och är inte mottaglig för det så kommer vi heller inte kunna prata med hen.

Vi har ringt och hört med föreningar för alkoholberoende-anhöriga och de har gett samma råd som uppkommit i tråden så vi får pröva det.

Du kan aldrig ändra på någon annan, du kan bara ändra dig själv.

 

[mandalaki]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Vi har ringt och hört med föreningar för alkoholberoende-anhöriga och de har gett samma råd som uppkommit i tråden så vi får pröva det.

Jag tycker att ni ska gå på det. Det låter ju som om det känns rätt för er och nu har ni förberett er bra också.

 

[Kattennizze]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Fast...om du låser motparten..spelar det ingen roll hur mkt tid du har..eller inte har. Du har en enda chans att göra ditt första intryck!

Det är ett oerhört känsligt läge..o du måste vara smart! Att köra argumentet 'mitt syskon flyttar snart' håller inte. Inte alls. Ska ni in o agera på någon annans planhalva är det på dennes vilkor ni gör det.

Det sista vet jag inte om jag håller med om, jag tycker mera att det handlar om att sätta gränser runt sin egen person, samtidigt som man naturligtvis önskar att den anhörige tar tag i sin sjukdom eller i det här fallet, sjukdomar. Man kan ju aldrig gå på en alkoholists villkor, eftersom den personen är sjuk i en beroendesjukdom som har sitt naturliga förlopp. Det är ju inte människan bakom alkoholismen man pratar med utan med sjukdomen dessvärre. Nu kan jag inte så mycket om anorexia så det kan jag inte ge några råd om, men jag antar att det förvärrar hela problematiken avsevärt.
Alltså, det viktigaste i all kontakt med en missbrukare är hur mycket man själv orkar, och att man inte hamnar i ett medberoende, vilket är mycket lätt hänt. I många fall går det tyvärr inte att ha kontakt med en missbrukare, det kostar helt enkelt mer än det smakar. Man ska vara rädd om sig, och se till sina egna behov först och främst när man har en anhörig förälder som missbrukar. Detta tycker jag att TS ska fundera mycket kring, hur hen ska förhålla sig till en missbrukare. Vilket förhållningssätt som passar TS etc. och att söka stöd, det måste man ha som anhörig.

 

[Lejonelle]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Vad ska man svara om hen blir arg och undrar vad vi grundar våra "misstankar" på? Om hen till exempel blir väldigt arg och hävdar att vi snokat o s v.

?

Undvik att hamna i överbevisningsdiskussionen. Gå inte in där alls. Det är inte alls viktigt. Om ni har hittat massa flaskor är det inte ett dugg viktigt hur länge de har legat där eller hur snabbt de har druckits upp. Det som är viktigt är att ni är oroliga och att ni älskar er förälder som ni ser har problem med alkohol och som ni ser har gått ned ännu mer i vikt sedan sist.

Ni kommer att möta försvar och försök att hamna i vem-har-mest-rätt. För där kan man stanna trygg i sin förnekelse och hävda att ni har fel, har missuppfattat, har kränkt vederbörande etc. Det är mycket svårt att säga att ni har fel när ni vill kommunicera kärlek.

Min alkoholiserade svärmor dog idag...

 

[Squie]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Det sista vet jag inte om jag håller med om, jag tycker mera att det handlar om att sätta gränser runt sin egen person, samtidigt som man naturligtvis önskar att den anhörige tar tag i sin sjukdom eller i det här fallet, sjukdomar. Man kan ju aldrig gå på en alkoholists villkor, eftersom den personen är sjuk i en beroendesjukdom som har sitt naturliga förlopp. Det är ju inte människan bakom alkoholismen man pratar med utan med sjukdomen dessvärre. Nu kan jag inte så mycket om anorexia så det kan jag inte ge några råd om, men jag antar att det förvärrar hela problematiken avsevärt.
Alltså, det viktigaste i all kontakt med en missbrukare är hur mycket man själv orkar, och att man inte hamnar i ett medberoende, vilket är mycket lätt hänt. I många fall går det tyvärr inte att ha kontakt med en missbrukare, det kostar helt enkelt mer än det smakar. Man ska vara rädd om sig, och se till sina egna behov först och främst när man har en anhörig förälder som missbrukar. Detta tycker jag att TS ska fundera mycket kring, hur hen ska förhålla sig till en missbrukare. Vilket förhållningssätt som passar TS etc. och att söka stöd, det måste man ha som anhörig.

Känsligt läge så sätt att barn - vuxen redan har etablerat sin roll sedan uppväxten. Känsligt läge när barnet ska 'gå på' den vuxne o påverka.

Vilken konflikt vi än har med att göra gäller det att vara smart. Det gäller att använda språket på rätt sätt. Visst, vi alla kan svenska..men ändå är det så fruktansvärt svårt att föra en dialog där båda förstår vad man säger.

Hur Ts ska göra i långa loppet, det lägger jag mig inte i. Jag pratar utifrån hur de ska föra dialogen. Hur de tar upp ämnet inför den sjuke. Hur ingången där (i min värld) behöver se ut för att det ska bli så gynsamt som möjligt.

I all välmening.

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

KL

Själva samtalet blev väldigt bra. Jag lät tårarna komma och förklarade min (vår) oro. Sa att vi är rädda att hen inte kommer leva så länge som hen ska, att hen kanske inte kommer hinna träffa våra framtida barn osv. Och att vi bara önskar och vill att hen ska må bra, så bra hen kan må.

Hen lyssnade verkligen till vad jag/vi hade att säga. Nekade inte till någonting (utan erkände allt). Sa att hen mått dåligt en längre tid. Det var ett väldigt fint samtal med mycket kärlek och känslor. Hen förstod till en början inte vår oro, men så småningom tog hen verkligen in vad vi sa. Hen sa att hen ska ta tag i detta nu, att det måste bli så, för hon vill inte att vi ska vara så oroliga för att hon försvinner... Vi får se hur det går men det känns skönt att ha pratat om det oavsett.

Tack för att hjälp.

 

[mandalaki]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Wow!

Fantastiskt jobbat

 

[Kattennizze]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Jag håller med Mandalaki, bra gjort. Och jag tycker också att det är hoppingivande att din förälder erkände allt. Hoppas det går bra i fortsättningen också.

 

[hastflicka]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Wow!

Fantastiskt jobbat

Jag kan bara halla med. Mycket starkt av dig och ditt syskon ... men ocksa av er foralder. Hoppas att foraldern klarar av att ta itu med sina problem.

 

[tott]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Härligt! Kanske det var precis detta som behövdes för att er förälder ska ta sig i kragen. Kanske h*n "väntade" på detta, utan att egentligen veta om det.
Önskar er all lycka!

 

[Lejonelle]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

KL
Själva samtalet blev väldigt bra.

Glad att det gick så bra. Mycket bra gjort av dig alltsammans och du kommer vara nöjd att du gjorde detta oavsett vad som händer sedan. Både alkoholism och ätstörning är mycket allvarliga sjukdomar MEN BEHANDLINGSBARA och det finns hjälp, finns hopp, och finns ett liv på andra sidan.

En vän till mig skrev härom veckan på FB att han firade 25 år som nykter alkoholist. Läget var livshotande då, men nu hjälper han andra genom sitt arbete i AA, har fin kontakt med barn och barnbarn och är en lycklig människa.

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Tillbaka igen.

Tyvärr har jag/vi varit dåliga i vår kommunikation (angående detta ämne) gentemot vår förälder sedan vi talade vid sen sist. Alla har fortsatt "spela spelet" och betett sig som vanligt. Jag har tänkt ha en uppföljning sedan länge, men fastnar alltid med orden i halsen. Tar fortfarande emot att tala om känslor med min förälder. Mycket har också berott på att jag faktiskt upplevt hens mående som bättre - piggare, gladare.

Mitt syskon ringde mig och var väldigt, väldigt ledsen idag. Orolig, tyckte tvärtemot mig att det blivit mycket sämre (ja, vi har tyvärr ganska dålig kontakt jag och mitt syskon så detta är första gången vi pratat om det sen senast). Jag känner mig uppgiven, har jag inbillat mig? Anstränger sig min förälder för att hålla skenet uppe framför mig? Känner mig väldigt sorgsen över det enorma ansvaret och den oron som mitt syskon också ständigt upplever.

Jag känner att jag behöver ta upp detta igen, för att följa upp och visa att vi fortfarande bryr oss - och att vi fortfarande ständigt lever i oro. Fråga hur hen mår, om något konkret har hänt sedan sist. Kanske försöka lägga upp lite mer förslag på hur hen skulle kunna gå tillväga? Kanske kan ni hjälpa mig med den biten, vad ska jag föreslå? Eller är det dumt att föreslå?

Behövde skriva av mig. Jag vill bara att min förälder ska må bra igen, och att jag ska slippa denna ständiga rädsla och oro. Det ligger nog långt i framtiden, men jag hoppas ändå att vi kan nå dit...

 

[Surrealistiskt]

Sv: Konfrontera förälder med alkoholism & anorexi

Funderar också på om det vore dumt att ta upp en sådan här sak över telefon. Tyvärr har jag ingen möjlighet att åka till föräldern på nästan en månad, och jag känner att jag inte vill vänta så länge. Kan det förstöra något att ta detta samtal över telefon, där avståndet distanserar oss från varandra? Där avsaknaden av kroppsspråk kan göra att samtalet inte får samma effekt? Åh, alla dessa tankar.