Belethien
Trådstartare
Chansar och skriver in detta här och ser vilken respons jag får (misstänker dock att tråden inte ens får vara kvar men tänkte prova).
Jag spenderade hela denna lördag på SLU och lyssnade på när hundgruppen talade om hur deras forskning bedrivs, olika sjukdomar hos hund som är intressanta i dagsläget och även om hur genetisk forskning kan uttnyttjas från humansidan.
Hundgruppen är ett forskningslag som riktar sig in på genetiska sjukdomar hos hund. Deras hemsida finns på http://hunddna.slu.se/ och de arbetar för att vi ska ha friskare hundar men även människor. På konferensen togs ett urval av de sjukdomar, som arbetas med, upp, så som PRA, HD och AD, EPI och DM. De talade även om hunden som modelldjur och deras nya biobank som ska spara prover i frys så att flera olika forskare och djurägare kan använda dem.
Åke H. var där och pratade om varför Sverige har bra förutsättningar för hundaveln- dels att vi har världens största register med dokumentering av hundar och sjukdomar, men även att vi (vilket tydligen är unikt) har återkoppling till hundarnas ägare på SKK’s hemsida. Det möjliggör att kunna hitta ägaren till sjuka hundar och få ett samarbete och dialog mellan forskarna och ägarna. Vi är även väldigt öppna med sjukdomarna vi har och kan därför stoppa dem mera effektivt. Känns ju skönt att veta faktiskt, att vi inte är helt körda
En annan foskare fortsatte med att tala om hunden som modell. Hon talade om saker som hitch-hiking (där en egenskap följs av en sjukdomsgen, ex. Chinese Crested har tandbortfall som uppkommer i samband med nakenheten), founder effect (få hundar står som grund för de ca. 400 raserna vi har idag och behovet av homogenitet har också fört att vissa avelsdjur som burit på defekter har fört sina gener vidare till många hundar), avelsmatadorer (en hanne får mååånga barn) och avelsmetoder(faktorer som små populationer, inavel, tidig avelsdebut o.s.v.). Kort och gott hur våran avelsstrategi har fungerat de senaste åren, hur hundens utveckling sett ut o.s.v.
Hon hoppades på i framtiden att, med forskningen, kunna bidra till bättre diagnoser, mediciner, behandlingar, genetiska test och en mer effektiv avelsrådgivning. Hela konferensen byggde på mycket om vad forskningen gör och varför det behövs engagemang från hundägare med insamlandet av blodprov, information o.s.v.
Hon pratade även att de har ett samarbete internationellt med LUPA ( http://www.eurolupa.org/ ) som jobbar med samma sak som dem. Nämligen har hunden som en modell.
Orsaken till att hundar är kanon som modelldjur är faktumet att de är så otroligt inavlade och lika varandra. Även deras styrka är variationen mellan raser (ex. genom och rasbundna sjukdomar); detta kan med fördel användas i humanforskning senare. Dessutom har de en mycket högre sjukdomsfrekvens än vi människor. Människor som modeller är sämre eftersom det är otroligt många faktorer som spelar in medan hundar är väldigt lika genetiskt sett och variationer/mutationer syns lättare. De får även samma/liknande sjukdomar som oss, de lever i samma miljö (med allt vad hygien, motion och mat betyder), de åker till veterinären vid sjukdom där de får en bra diagnos samt är de registrerade i SKK och framför allt försäkrade. Som kaka på allt så är många uppfödare och hundägare väldigt engagerade i sina små ”bebisar” vilket ökar möjligheterna för forskningen. Detta innebär alltså att Sveriges system för hundar gör det lätt att ge bra statistisk information men även utförlig info om var individ.
Det talades också om nya projektet "Biobanken"; vad som händer med proverna som skickas in av hundägare helt enkelt. Hur de bankas, registreras och hanteras för att så många som möjligt ska kunna använda sig av det materialet. Varje droppe blod är värdefullt och kan bidra till mycket.
När hon var klar kom det en SKK representant till tals, som talade om SKK’s roll i forskning och utveckling av gentester för avelsurval. Hon talade om förnuftet och hur man bör fundera på vilka gentester som är relevanta för rasen eller ens vilka tester som är huvudtaget lämpliga. SKK godkänner relevanta och vetenskapligt validerade tester, inte vilket "pick och pack" som helst. Det talades om att ta hela rasen i åtanke inför avel och inte bara enstaka gentester. Även om hur rasklubben skulle hantera och ställa sig till nya tester, söka information och fundera om det är vettigt eller inte att gentesta för vissa sjukdomar (om de förekommer tillräckligt ofta o.s.v.) .
SKKs strategier för hur man ska hantera sjukdomar var uteslutning av hundar av ex. PRA och deras föräldrar. Men de lägger också stor vikt vid att rasklubbarna får bestämma vilka andra som ska uteslutas, ex. kullsyskon till en PRA hund (där 67% av kullen med säkerhet bär på anlaget!). Vet att detta inte gäller sssk men andra rasklubbar kanske gör så?
Som slutkläm talade hon om att undvika inavel, använda fler djur att avla på (och där höll hon med mig om att en storleksavvikelse eller färgavvikelse är onödigt att ta ur avel), undvika matadoravel och allt för tidig avelsdebut (som mynnade ut i en debatt om Kooikerhonjde och deras sena utveckling mentalt). Hon talade också lite kort om vilka typer av insatser SKK gör för forskningen; ex. finansiering av biobanken, tillgången till registrerad data, samarbetsavtal med hundgruppen o.s.v.
Efter detta var det lunch och sedan fick man sätta sig och lyssna på föreläsningar. Tyvärr gick det inte att lyssna på alla eftersom många gick samtidigt men jag var nöjd ändå över upplägget. Först kom PRA på listan, väldigt intressant där det talades om vad PRA var, olika sorters PRA och skillnaden mellan raser. De raser som var drabbade mest var:
Golden (där 1 av 400 utvecklar sjukdomen, jämfört hos människa där oddsen är 1 på 4000) Dvärg Schnauzer (där det uppvisats många affekterade hundar i alarmerande takt) Jämthund, Engelsk Springer Spaniel, Chinese Crested Dog (som har Retinopati, liknande)
Nästa bit handlade om Pyometra, statistiskt så drabbas var 4:e tik och i vissa raser drabbas 50% (Rottweiler). Det talades om vilka typer av riskfaktorer som fanns, ex. ras, p-sprutor, abort-medel, valpning o.s.v. De raser som ligger högst i risk är Långhårig Collie, Rottweiler, Cavalier King Charles Spaniel, Golden Retriever och Engelsk Cocker Spaniel. De som ligger lägst i risk är Schäfer, Drever, Tax och Hamiltonstövare.
Det var också en föreläsning om MH och avel för mentalitet. Det talades om MH tested som ett avelsredskap och att det i dag hade en arvbarhet på 2-25% för de totala 33 egenskaperna som mäts under MH’t. Vid personlighets-kopplade moment (som ex. ”framåtanda”) så är arvbarheten 30% vilket gör det till ett riktigt bra test, jämfört med saker som arvbarhet hos ex. mjölkproduktion hos kor.
Något han också påpekade, efter en fråga från moi, var att MH testen har mycket störningar och självklart påverkar hanteringen av ägaren hundens resultat. Men i grunden så ser vi vad som finns där.
Det förkortade testet tog även upp- man klargjorde att orsaken till testet är att effektivisera det. I dagsläget tar det så lång tid att göra att MH test och därför kommer det att skalas ned till en light-version. Eftersom 8000 hundar årligen testas kräver det mycket manpower, men det kommer inte bli något krav på SKKs sida att man måste ersätta det långa testet med det nya korta.
Sista föreläsningen var om det nya kommande HD och AD indexet. Det kommer att likna BLUP-index för hästar och där man gör en avelsvärdering (som komplement till resterade hundens egenskaper!) på hundarnas AD och HD resultat genom att ta olika faktorer i beräkning (ålder, kön, sederingsmedel) och även sammanfatta släktens resultat och grunda avelsvärderingen på det. Det kommer också vara en säkerhets-"siffra" som talar om resultatet går att lita på eller inte. Jag fick även veta att arvbarheten på HD och AD ligger på mellan 20-60% beroende på populationen, statistiska metoden och även mätmetoden.
Så detta var en riktigt rolig och intressant dag. Vi hundägare hade alla elit-gänget samlade runt oss så frågorna haglade och stämningen var trevlig. Så himla bra initiativ och hundgruppen ska vara mycket stolt över en kanonkul dag med massa intressant information!
Det känns så himla viktigt, det här med våra hundars hälsa med även med att bidra till framtida forskning. För grejjen är den att vi får inte resultat på en gång när vi skickar in blodprover och vi kommer inte direkt kunna använda oss av materialet som det ser ut i dagsläget. Vi kommer inte kunna att få använda hundarnas "genetiska information" som vi skickar in för att avelsvärdera våra djur eller registrera dem centralt någonstans, p.g.a. tystnadsplikt o.s.v. I framtiden kanske vi kan använda blodproven till mera privata ändamål men nu handlar det om att bidra med prov till forskning som förhoppningsvis om några år antingen ger oss gentester eller mer förståelse för hur vissa sjukdomar fungerar. Ha tålamod är mitt råd, one day
Hoppas detta lååånga inlägg öppnar för lite diskussion av er avels och hundintresserade. Om den får bli kvar s a s.
Jag spenderade hela denna lördag på SLU och lyssnade på när hundgruppen talade om hur deras forskning bedrivs, olika sjukdomar hos hund som är intressanta i dagsläget och även om hur genetisk forskning kan uttnyttjas från humansidan.
Hundgruppen är ett forskningslag som riktar sig in på genetiska sjukdomar hos hund. Deras hemsida finns på http://hunddna.slu.se/ och de arbetar för att vi ska ha friskare hundar men även människor. På konferensen togs ett urval av de sjukdomar, som arbetas med, upp, så som PRA, HD och AD, EPI och DM. De talade även om hunden som modelldjur och deras nya biobank som ska spara prover i frys så att flera olika forskare och djurägare kan använda dem.
Åke H. var där och pratade om varför Sverige har bra förutsättningar för hundaveln- dels att vi har världens största register med dokumentering av hundar och sjukdomar, men även att vi (vilket tydligen är unikt) har återkoppling till hundarnas ägare på SKK’s hemsida. Det möjliggör att kunna hitta ägaren till sjuka hundar och få ett samarbete och dialog mellan forskarna och ägarna. Vi är även väldigt öppna med sjukdomarna vi har och kan därför stoppa dem mera effektivt. Känns ju skönt att veta faktiskt, att vi inte är helt körda
En annan foskare fortsatte med att tala om hunden som modell. Hon talade om saker som hitch-hiking (där en egenskap följs av en sjukdomsgen, ex. Chinese Crested har tandbortfall som uppkommer i samband med nakenheten), founder effect (få hundar står som grund för de ca. 400 raserna vi har idag och behovet av homogenitet har också fört att vissa avelsdjur som burit på defekter har fört sina gener vidare till många hundar), avelsmatadorer (en hanne får mååånga barn) och avelsmetoder(faktorer som små populationer, inavel, tidig avelsdebut o.s.v.). Kort och gott hur våran avelsstrategi har fungerat de senaste åren, hur hundens utveckling sett ut o.s.v.
Hon hoppades på i framtiden att, med forskningen, kunna bidra till bättre diagnoser, mediciner, behandlingar, genetiska test och en mer effektiv avelsrådgivning. Hela konferensen byggde på mycket om vad forskningen gör och varför det behövs engagemang från hundägare med insamlandet av blodprov, information o.s.v.
Hon pratade även att de har ett samarbete internationellt med LUPA ( http://www.eurolupa.org/ ) som jobbar med samma sak som dem. Nämligen har hunden som en modell.
Orsaken till att hundar är kanon som modelldjur är faktumet att de är så otroligt inavlade och lika varandra. Även deras styrka är variationen mellan raser (ex. genom och rasbundna sjukdomar); detta kan med fördel användas i humanforskning senare. Dessutom har de en mycket högre sjukdomsfrekvens än vi människor. Människor som modeller är sämre eftersom det är otroligt många faktorer som spelar in medan hundar är väldigt lika genetiskt sett och variationer/mutationer syns lättare. De får även samma/liknande sjukdomar som oss, de lever i samma miljö (med allt vad hygien, motion och mat betyder), de åker till veterinären vid sjukdom där de får en bra diagnos samt är de registrerade i SKK och framför allt försäkrade. Som kaka på allt så är många uppfödare och hundägare väldigt engagerade i sina små ”bebisar” vilket ökar möjligheterna för forskningen. Detta innebär alltså att Sveriges system för hundar gör det lätt att ge bra statistisk information men även utförlig info om var individ.
Det talades också om nya projektet "Biobanken"; vad som händer med proverna som skickas in av hundägare helt enkelt. Hur de bankas, registreras och hanteras för att så många som möjligt ska kunna använda sig av det materialet. Varje droppe blod är värdefullt och kan bidra till mycket.
När hon var klar kom det en SKK representant till tals, som talade om SKK’s roll i forskning och utveckling av gentester för avelsurval. Hon talade om förnuftet och hur man bör fundera på vilka gentester som är relevanta för rasen eller ens vilka tester som är huvudtaget lämpliga. SKK godkänner relevanta och vetenskapligt validerade tester, inte vilket "pick och pack" som helst. Det talades om att ta hela rasen i åtanke inför avel och inte bara enstaka gentester. Även om hur rasklubben skulle hantera och ställa sig till nya tester, söka information och fundera om det är vettigt eller inte att gentesta för vissa sjukdomar (om de förekommer tillräckligt ofta o.s.v.) .
SKKs strategier för hur man ska hantera sjukdomar var uteslutning av hundar av ex. PRA och deras föräldrar. Men de lägger också stor vikt vid att rasklubbarna får bestämma vilka andra som ska uteslutas, ex. kullsyskon till en PRA hund (där 67% av kullen med säkerhet bär på anlaget!). Vet att detta inte gäller sssk men andra rasklubbar kanske gör så?
Som slutkläm talade hon om att undvika inavel, använda fler djur att avla på (och där höll hon med mig om att en storleksavvikelse eller färgavvikelse är onödigt att ta ur avel), undvika matadoravel och allt för tidig avelsdebut (som mynnade ut i en debatt om Kooikerhonjde och deras sena utveckling mentalt). Hon talade också lite kort om vilka typer av insatser SKK gör för forskningen; ex. finansiering av biobanken, tillgången till registrerad data, samarbetsavtal med hundgruppen o.s.v.
Efter detta var det lunch och sedan fick man sätta sig och lyssna på föreläsningar. Tyvärr gick det inte att lyssna på alla eftersom många gick samtidigt men jag var nöjd ändå över upplägget. Först kom PRA på listan, väldigt intressant där det talades om vad PRA var, olika sorters PRA och skillnaden mellan raser. De raser som var drabbade mest var:
Golden (där 1 av 400 utvecklar sjukdomen, jämfört hos människa där oddsen är 1 på 4000) Dvärg Schnauzer (där det uppvisats många affekterade hundar i alarmerande takt) Jämthund, Engelsk Springer Spaniel, Chinese Crested Dog (som har Retinopati, liknande)
Nästa bit handlade om Pyometra, statistiskt så drabbas var 4:e tik och i vissa raser drabbas 50% (Rottweiler). Det talades om vilka typer av riskfaktorer som fanns, ex. ras, p-sprutor, abort-medel, valpning o.s.v. De raser som ligger högst i risk är Långhårig Collie, Rottweiler, Cavalier King Charles Spaniel, Golden Retriever och Engelsk Cocker Spaniel. De som ligger lägst i risk är Schäfer, Drever, Tax och Hamiltonstövare.
Det var också en föreläsning om MH och avel för mentalitet. Det talades om MH tested som ett avelsredskap och att det i dag hade en arvbarhet på 2-25% för de totala 33 egenskaperna som mäts under MH’t. Vid personlighets-kopplade moment (som ex. ”framåtanda”) så är arvbarheten 30% vilket gör det till ett riktigt bra test, jämfört med saker som arvbarhet hos ex. mjölkproduktion hos kor.
Något han också påpekade, efter en fråga från moi, var att MH testen har mycket störningar och självklart påverkar hanteringen av ägaren hundens resultat. Men i grunden så ser vi vad som finns där.
Det förkortade testet tog även upp- man klargjorde att orsaken till testet är att effektivisera det. I dagsläget tar det så lång tid att göra att MH test och därför kommer det att skalas ned till en light-version. Eftersom 8000 hundar årligen testas kräver det mycket manpower, men det kommer inte bli något krav på SKKs sida att man måste ersätta det långa testet med det nya korta.
Sista föreläsningen var om det nya kommande HD och AD indexet. Det kommer att likna BLUP-index för hästar och där man gör en avelsvärdering (som komplement till resterade hundens egenskaper!) på hundarnas AD och HD resultat genom att ta olika faktorer i beräkning (ålder, kön, sederingsmedel) och även sammanfatta släktens resultat och grunda avelsvärderingen på det. Det kommer också vara en säkerhets-"siffra" som talar om resultatet går att lita på eller inte. Jag fick även veta att arvbarheten på HD och AD ligger på mellan 20-60% beroende på populationen, statistiska metoden och även mätmetoden.
Så detta var en riktigt rolig och intressant dag. Vi hundägare hade alla elit-gänget samlade runt oss så frågorna haglade och stämningen var trevlig. Så himla bra initiativ och hundgruppen ska vara mycket stolt över en kanonkul dag med massa intressant information!
Det känns så himla viktigt, det här med våra hundars hälsa med även med att bidra till framtida forskning. För grejjen är den att vi får inte resultat på en gång när vi skickar in blodprover och vi kommer inte direkt kunna använda oss av materialet som det ser ut i dagsläget. Vi kommer inte kunna att få använda hundarnas "genetiska information" som vi skickar in för att avelsvärdera våra djur eller registrera dem centralt någonstans, p.g.a. tystnadsplikt o.s.v. I framtiden kanske vi kan använda blodproven till mera privata ändamål men nu handlar det om att bidra med prov till forskning som förhoppningsvis om några år antingen ger oss gentester eller mer förståelse för hur vissa sjukdomar fungerar. Ha tålamod är mitt råd, one day
Hoppas detta lååånga inlägg öppnar för lite diskussion av er avels och hundintresserade. Om den får bli kvar s a s.
