Kompromissa om boendeort

[BernT]

Men du ville ju inte ens bo i Torslanda för några månader sen?

Det var ett exempel på var vi hade haft råd.

 

[BernT]

Måste ni flytta direkt till hus då? De jag känner som stigit över från hyres- till bostadsrättsmarknaden har i första flytten gått från hyreslägenheten till en lika stor bostadsrätt. Och sen därifrån till större, i flera flyttar.

Tror väl iofs att de flesta som bor i hus inte har 1.5 miljon i buffert. Mitt intryck är snarare att de flesta har alldeles för lite i buffert och inte har råd göra nödvändiga renoveringar etc. Det ser man ju när man går på husvisning hur folk misskött husen.

 

[Mabuse]

Tror väl iofs att de flesta som bor i hus inte har 1.5 miljon i buffert. Mitt intryck är snarare att de flesta har alldeles för lite i buffert och inte har råd göra nödvändiga renoveringar etc. Det ser man ju när man går på husvisning hur folk misskött husen.

Säkert inte, men man kan ju ändå flytta flera gånger och jobba sig fram till drömboendet?

 

[Zinfernia]

Det gjorde jag inte? Jag skrev att det är lite knasigt att tänka att ”alla andra” har råd med något som bevisligen knappt någon har råd med. Som att tro att alla andra bara går i Gucci, typ.

Du skrev:

Men vem har råd att köpa hus varsomhelst? Vissa områden startar husen på 20 miljoner, ska alla som inte har råd med det anse sig som fattiga då?

Vilket blir helt fel, fattig är som sagt inte ordet jag själv hade använt.
Sen har vi ju alla olika parametrar för vad "gott om pengar" innebär. För mig är 5 miljoner i kontantinsats massor, för någon annan är det småpengar. Och för en tredje är 500 kronor massor.
När jag umgås med människor som har det väldigt gott ställt händer det absolut att jag emellanåt känner att min egna ekonomi inte är så himla stark, trots allt.

 

[mars]

Nä det håller jag med om är så jävla onödiga kommentarer. Jag förstår att du är besviken, men jag har svårt att förstå att du inte förstod att du skulle bli besviken. Om du förstår vad jag menar. Ingen har ju kunnat få det du vill ha typ någonsin (inte sen 80-90 talet iaf) utan att göra avkall på något först. Om man inte är född med bra förutsättningar (dvs föräldrar eller andra som kan sponsra)

Det kan jag lova att det inte gick att gå från noll till drömbostaden på 80 talet heller.

 

[Thaliaste]

Jag kan väl visst ta till mig. Det betyder inte att min känsla av besvikelse försvinner på en sekund? För att en för mig okänd människa på internet säger ditten och datten. Tycker @Voeux skrev det bra. Och @Zinfernia med.

sen de som spekulerar i huruvida nån annan har diagnos osv det är ju bara för att trycka ner. Jag har ingen diagnos öht, så

Nej, du missförstod det jag skrev och det var således inte för att trycka ner dig. Jag har förklarat vad jag menade men kan göra det igen. Och för @Zinfernia som också har vridit till det.

Det jag menade var att jag inte känner till om detta med att inte kunna kompromissa om bostad är en enskild jobbig grej eller om du har det jobbigt när du inte får exakt som du vill gällande fler saker i livet. Jag känner inte dig och jag kommer inte ihåg tidigare trådar från dig. Men om det hade varit så, så hade jag tänkt att du nog inte skulle fokusera så mycket enbart på boendet utan mer på de bakomliggande faktorerna och jag hade tyckt att det är ett rätt kasst råd att säga "väx upp och välkommen till verkligheten" som ju är återkommande annars i tråden. Men som jag också skrev så kommer det inte fram något som säger att det skulle vara så (och jag spekulerar alltså inte om det) utan då blir konstaterandet att du helt enkelt bara har en naiv förväntan på hur livet ska kunna fixas, och råden blir därefter.

Verkar som att det var väldigt känsligt och provocerande för er båda att konstatera att många (men inte BernT för att vara extra tydlig nu!) kan ha olika bakomliggande orsaker som gör saker och ting jobbigt. Funktionsnedsättning, diagnos, uppväxtmiljö, trauma eller vad som, eller ett helt vanligt onamnsatt beteendemönster. Jag träffar på mycket sånt, och det är inte så känsligt för mig att prata om så jag insåg inte på förhand att det skulle missförstås. Och jag tyckte jag var tydlig när jag skrev att det INTE verkar vara så här. Men jag har försökt förklara igen nu hur jag menade, blev det klarare nu BernT?

 

[Thaliaste]

Säkert inte, men man kan ju ändå flytta flera gånger och jobba sig fram till drömboendet?

Egentligen så tycker jag inte att det är så knäppt att man kan jobba sig till en bostadskarriär genom att vara aktiv, påläst, acceptera några "hundår" längs vägen etc, på samma sätt som man kan göra jobbmässig karriär och tjäna en massa pengar som man sen ska köpa boendet för.

Att köpa på spekulation är jag däremot tveksam till, och dessvärre blir det mycket av sådant när många ska göra bostadskarriär. Det skuldberg vi byggt in i vårt boende är ju inte sund på en makronivå. (Att detta dessutom understötts av skattelättnader genom ränteavdragen...)

Jag är kluven i detta...

 

[Amha]

jag hyr ut en attefallare på tomten. Ligger snett bakom vårt hus så vi ser den inte. En altan ingår men inte tomt i övrigt. Det är en ung person som bor där, hen strosar inte direkt runt på tomten utan är antingen i huset eller på väg ifrån/hit.

Nu var jag bekant med personen sen innan men det är verkligen värt pengarn. Jag hade dock inte investerat 500’ för att bygga en attefallare att hyra ut.

Ja jag skulle säkert kunna hyra ut till typ brorsan men allt annat skulle riskera onödiga sjukdagar för mig. Jag får ju lägga mig sjuk pga hjärntrötthet när det blir mindre "situationer" med medryttare liksom

 

[Mabuse]

Egentligen så tycker jag inte att det är så knäppt att man kan jobba sig till en bostadskarriär genom att vara aktiv, påläst, acceptera några "hundår" längs vägen etc, på samma sätt som man kan göra jobbmässig karriär och tjäna en massa pengar som man sen ska köpa boendet för.

Att köpa på spekulation är jag däremot tveksam till, och dessvärre blir det mycket av sådant när många ska göra bostadskarriär. Det skuldberg vi byggt in i vårt boende är ju inte sund på en makronivå. (Att detta dessutom understötts av skattelättnader genom ränteavdragen...)

Jag är kluven i detta...

Jag menade inte att köpa på spekulation, utan att kanske inte gå från noll till drömmen, utan ta sig dit steg för steg. Det innebär ju inte att man är missnöjd på vägen heller. Jag flyttade hemifrån till ett studentrum, från studentrummet till en tvåa, från tvåan till en trea, och från trean till en fyra. Det tog tjugo år. Hade jag kunnat tänka mig att flytta hemifrån direkt till fyran? Absolut! Men det hade ju varit helt orealistiskt. Det innebär ju inte att studentrummet var spekulation, utan det var helt enkelt vad jag hade råd med då. När det fanns pengar till tvåan flyttade jag dit, sen fanns det pengar till en trea, osv. Nu med en fyra är det slut, dyrare än så här blir det inte. Nu är fokus på att minska lånen. Vi har en belåningsgrad på 30% av bostadens värde, så jag vet inte om jag skulle kalla det ”skuldberg”.

 

[Thaliaste]

Jag menade inte att köpa på spekulation, utan att kanske inte gå från noll till drömmen, utan ta sig dit steg för steg. Det innebär ju inte att man är missnöjd på vägen heller. Jag flyttade hemifrån till ett studentrum, från studentrummet till en tvåa, från tvåan till en trea, och från trean till en fyra. Det tog tjugo år. Hade jag kunnat tänka mig att flytta hemifrån direkt till fyran? Absolut! Men det hade ju varit helt orealistiskt. Det innebär ju inte att studentrummet var spekulation, utan det var helt enkelt vad jag hade råd med då. När det fanns pengar till tvåan flyttade jag dit, sen fanns det pengar till en trea, osv. Nu med en fyra är det slut, dyrare än så här blir det inte. Nu är fokus på att minska lånen. Vi har en belåningsgrad på 30% av bostadens värde, så jag vet inte om jag skulle kalla det ”skuldberg”.

Jag var otydlig med att jag menade att spinna vidare på ditt inlägg kopplat till den allmänna diskussionen i tråden och inte din specifika situation. Det verkar vara en ganska allmän uppfattning i tråden, att man ska köpa ett annat boende först som ska stiga i värde så att man sedan kan köpa det man vill ha. Men om det ska funka som en metod med något sånär tempo så behöver man hitta en bostad som stiger mer än marknaden man vill till, och då tillkommer ett visst mått av spekulation.

Jag håller helt med dig om det du skriver om vad som kan ses som en naturlig bostadstrappa. Men när jag menar att det övergår i en osund karriär är när alltfler "vanligt folk" köper bostäder de egentligen inte vill bo i, utan köper med förväntan om att göra en stor vinst. Känner flera som köpt nybyggnadslägenheter så t ex, som de aldrig haft för avsikt att bo i. Jag tycker inte det är fel heller egentligen, när någon enskild gör en smart affär. Problemet blir när många gör så, och när förväntan blir att man ska tjäna ett par hundra tusen om året på att bara bo, för det är så det ska vara.

Med skuldberg menar jag också på makronivå, hur trenden ser ut i stort. Jag tror jag sett siffror på ca 40% I genomsnitt och nej, det är väl inte extremt. Men det är väldigt ojämnt fördelat, och vissa grupper/områden är väldigt högt belönade.

 

[Mabuse]

Jag var otydlig med att jag menade att spinna vidare på ditt inlägg kopplat till den allmänna diskussionen i tråden och inte din specifika situation. Det verkar vara en ganska allmän uppfattning i tråden, att man ska köpa ett annat boende först som ska stiga i värde så att man sedan kan köpa det man vill ha. Men om det ska funka som en metod med något sånär tempo så behöver man hitta en bostad som stiger mer än marknaden man vill till, och då tillkommer ett visst mått av spekulation.

Jag håller helt med dig om det du skriver om vad som kan ses som en naturlig bostadstrappa. Men när jag menar att det övergår i en osund karriär är när alltfler "vanligt folk" köper bostäder de egentligen inte vill bo i, utan köper med förväntan om att göra en stor vinst. Känner flera som köpt nybyggnadslägenheter så t ex, som de aldrig haft för avsikt att bo i. Jag tycker inte det är fel heller egentligen, när någon enskild gör en smart affär. Problemet blir när många gör så, och när förväntan blir att man ska tjäna ett par hundra tusen om året på att bara bo, för det är så det ska vara.

Med skuldberg menar jag också på makronivå, hur trenden ser ut i stort.

Jag förstod att du menade mer generellt - jag tog min ”bostadskarriär” som exempel på att vad som kan se strategiskt ut kanske i själva verket inte alls är det, utan bara att man gör det bästa av de möjligheter man har, flyttar en del, och har tur ibland. Vår nuvarande lägenhet är till 50% finansierad av realiserade värdeökningar på tidigare bostäder, men det innebär ju inte att tidigare boende var spekulativt. Att bo någonstans man inte alls vill bo i åratal enbart i spekulationssyfte tror jag är ganska ovanligt? Däremot att man väger in framtida värde när man köper något - det handlar ju mer om att förvalta de resurser man har, tänker jag. T ex välja nybyggen om de tenderar att inte falla i värde.

 

[Pilot]

Jag förstod att du menade mer generellt - jag tog min ”bostadskarriär” som exempel på att vad som kan se strategiskt ut kanske i själva verket inte alls är det, utan bara att man gör det bästa av de möjligheter man har, flyttar en del, och har tur ibland. Vår nuvarande lägenhet är till 50% finansierad av realiserade värdeökningar på tidigare bostäder, men det innebär ju inte att tidigare boende var spekulativt. Att bo någonstans man inte alls vill bo i åratal enbart i spekulationssyfte tror jag är ganska ovanligt? Däremot att man väger in framtida värde när man köper något - det handlar ju mer om att förvalta de resurser man har, tänker jag. T ex välja nybyggen om de tenderar att inte falla i värde.

Många försöker/ gör sig ett klipp genom att renovera och byta upp sig efterhand. (det tror jag du vet, men ingen har nämnt det.)

Att köpa en lägenhet av en gammal tant/ farbror som behöver ett rejält lyft är betydligt enklare än att tex renovera ett hus, även om väggar och liknande ska flyttas, göra om badrum, så slipper man fundera på grund, tak och fönster i många fall.

Jag skrev lite kort om min tidigare lägenhet som var astråkigt och skitfult (i mina ögon).
Nyfärg i alla rum, nytt golv, kakel och bänkskiva i köket lyfte min lägenhet något otroligt.

Det här blev nog lit kl, spann mer vidare på ditt inlägg.

 

[Thaliaste]

Jag förstod att du menade mer generellt - jag tog min ”bostadskarriär” som exempel på att vad som kan se strategiskt ut kanske i själva verket inte alls är det, utan bara att man gör det bästa av de möjligheter man har, flyttar en del, och har tur ibland. Vår nuvarande lägenhet är till 50% finansierad av realiserade värdeökningar på tidigare bostäder, men det innebär ju inte att tidigare boende var spekulativt. Att bo någonstans man inte alls vill bo i åratal enbart i spekulationssyfte tror jag är ganska ovanligt? Däremot att man väger in framtida värde när man köper något - det handlar ju mer om att förvalta de resurser man har, tänker jag. T ex välja nybyggen om de tenderar att inte falla i värde.

Ok, då förstår jag hur du menade. Jag tycker dock att det verkar som att spekulationsköp inte alls är ovanligt, och framförallt har ökat senaste 5-10 åren. Men dels är min uppfattning såklart färgad av att jag är i en ålder då en stor del av mina vänner under denna tid gått från studenthyresrum/-lägenhet -> olika varianter av lägenheter-> familjevilla i vissa fall i Stockholm/Uppsala-området. Detta har då varit ett återkommande samtalsämne under årens lopp, "hur man gör", bland egna vänner, bland kollegor i samma situation och på fester, men urvalet av personer vars planer och lösningar jag hört är förstås väldigt skevt. Dels vet jag ju inte heller hur mycket av de planer och historier som faktiskt blev/var sant och hur mycket som bara var snack.

De allra flesta har förstås bott i det de köpt och alla måste ju bo någonstans, så det blir svårt att avgöra hur mycket man ville bo just där och inte. Men absolut att jag hört många som väljer ett objekt framför det andra med motiveringen att de räknar med att det blir en bättre affär, men då står det vanligtvis inte mellan en lägenhet de vill bo i och en de absolut inte vill bo i utan de kan tänka sig båda. Så det finns ju olika grader av "spekulation" tänker jag, och det var där jag började. Att det är både bra och rimligt att göra bostadskarriär, men när det blir för mycket förväntan om ständigt starkt ökade priser och många dessutom inte har möjlighet att ta sig in på första karriärsteget, då blir det inte bra i det större perspektivet...

 

[em-pirre]

Sen är det ju så att vissa jobbar, kämpar och försöker hela livet och har ändå aldrig råd med att köpa ens en etta i ett billigt område. Det är lite naivt att tänka att jobba hårt automatiskt alltid ger pengar. Livet är orättvist.

 

[Lovisaleonora]

Jag håller helt med att den genomsnittliga bostadskarriären nog går via en bostadsrätt, för många eller kanske t o m de flesta.

Både jag och syrran har gjort så, och det har nästan varit en förutsättning. Nu började vi i 18-årsåldern, så vi hade ju tid att göra bostadskarriär. Börjar en senare i livet tror jag det blir svårt att jumpa mellan tågen s a s, att bara hoppa över några pinnar på karriärstegen. Få har hunnit samla kapital.

Så rådet till TS är väl att påbörja klättringen på stegen, ni kommer ju inte fram fortare genom att stå kvar på marken.

 

[vemsomhelst123]

Aha mindes att du hade lagt 4 kontant och nu hade buffert på 1.5 dvs 5.5 totalt men misstolkade dig nog då

Nu fattar jag hur du menade. 4 är vad vi skulle kunna lägga kontant, om du menade ungefär vad vi skulle få låna? I de 4 ingår de 1,5 jag tjänat på att bo och motsvarande vad min sambo tjänat på att bo. Just nu ligger bufferten i en lågt belånad bostad (40%) för att hålla nere kostnaden under tiden vi var föräldralediga. Behöver vi pengarna lånar vi upp bostaden.

 

[Kiwifrukt]

Sen är det ju så att vissa jobbar, kämpar och försöker hela livet och har ändå aldrig råd med att köpa ens en etta i ett billigt område. Det är lite naivt att tänka att jobba hårt automatiskt alltid ger pengar. Livet är orättvist.

Mycket klokt inlägg. Spinner vidare på det du skriver. En del har andra ”laster” som ligger dem om foten som försvårar, som att vara ensamstående. Jag kan på ett sätt förstå TS frustration, för jag kan också bli sjukt bitter på att jag inte heller kan köpa ett boende för att jag inte har någon partner. (Rent krasst säger banken ja med tanke på min lön och priserna där jag bor, så jag vet att jag ändå har det väldigt förspänt än många andra, men kontantinsatsen är problemet. Hade vi varit två hade jag kunnat vara i mål snart om han hade haft ett likartat sparande och vi hade levt jäkligt snålt kanske ett halvår. Nu är det år bort för mig.)

Jag kan också bli bitter och känna att det är orättvist, för precis som någon skrev i den här tråden, ”alla” har en partner, det är inget unikt. Fast jag vet att det inte alls är så, men det känns så. Men vad har jag då att välja på? Gräva ner mig och bli bitter resten av mitt liv och inte ta tag i de saker jag kan påverka för att få det liv jag vill ha eller spara så att jag kan köpa även om det tar längre tid och under tiden fylla mitt liv med annat som är meningsfullt för mig? Jag mår ju uppenbart bättre av alternativ två.

Alla, inte bara jag och inte bara TS, har dagar när allt känns extra bittert av olika anledningar. Det handlar ju om vad man gör det till. Om inte TS vill ta åt sig ett enda konstruktivt tips som kommer i tråden utan enbart väljer att fokusera på det som är dåligt, så är det ju ingen annan än hon själv som mår dåligt av det.

 

[em-pirre]

Mycket klokt inlägg. Spinner vidare på det du skriver. En del har andra ”laster” som ligger dem om foten som försvårar, som att vara ensamstående. Jag kan på ett sätt förstå TS frustration, för jag kan också bli sjukt bitter på att jag inte heller kan köpa ett boende för att jag inte har någon partner. (Rent krasst säger banken ja med tanke på min lön och priserna där jag bor, så jag vet att jag ändå har det väldigt förspänt än många andra, men kontantinsatsen är problemet. Hade vi varit två hade jag kunnat vara i mål snart om han hade haft ett likartat sparande och vi hade levt jäkligt snålt kanske ett halvår. Nu är det år bort för mig.)

Jag kan också bli bitter och känna att det är orättvist, för precis som någon skrev i den här tråden, ”alla” har en partner, det är inget unikt. Fast jag vet att det inte alls är så, men det känns så. Men vad har jag då att välja på? Gräva ner mig och bli bitter resten av mitt liv och inte ta tag i de saker jag kan påverka för att få det liv jag vill ha eller spara så att jag kan köpa även om det tar längre tid och under tiden fylla mitt liv med annat som är meningsfullt för mig? Jag mår ju uppenbart bättre av alternativ två.

Alla, inte bara jag och inte bara TS, har dagar när allt känns extra bittert av olika anledningar. Det handlar ju om vad man gör det till. Om inte TS vill ta åt sig ett enda konstruktivt tips som kommer i tråden utan enbart väljer att fokusera på det som är dåligt, så är det ju ingen annan än hon själv som mår dåligt av det.

Ja det blir ju lite av en käftsmäll för folk som jobbar stenhårt, sparar studerar, jobbar mera och sen är de ändå miljoner ifrån att kunna köpa och kanske dessutom singel.

Jobba hårt är inte alltid lika med att ha bra med pengar. Trevlig och bra person är inte alltid lika med partner. År efter år av otur innebär inte automatiskt att turen väntar. Vissa samlar på otur verkar det som.

 

[Lickety]

Ja det blir ju lite av en käftsmäll för folk som jobbar stenhårt, sparar studerar, jobbar mera och sen är de ändå miljoner ifrån att kunna köpa och kanske dessutom singel.

Jobba hårt är inte alltid lika med att ha bra med pengar. Trevlig och bra person är inte alltid lika med partner. År efter år av otur innebär inte automatiskt att turen väntar. Vissa samlar på otur verkar det som.

Men nog har man missat väsentligheter nånstans på vägen om man tror att man kan köpa något som är förunnat kanske de högsta inkomstpercentilerna för att man har pluggat och jobbat hårt.
Ens med en partner som tjänar bra är det långt bort för de flesta vanliga dödliga. Det är inte synd eller otur utan tur och hårt slit som gjort det möjligt att ha det så förbaskat bra att man både kunnat plugga, jobba, ha en partner och tjänar bra. Så ser jag det.

 

[Eurydome]

Ja det blir ju lite av en käftsmäll för folk som jobbar stenhårt, sparar studerar, jobbar mera och sen är de ändå miljoner ifrån att kunna köpa och kanske dessutom singel.

Jobba hårt är inte alltid lika med att ha bra med pengar. Trevlig och bra person är inte alltid lika med partner. År efter år av otur innebär inte automatiskt att turen väntar. Vissa samlar på otur verkar det som.

Vad är det som är en käftsmäll?