Kan inte. Vill inte. Jag vet inte om du har någon funktionsnedsättning eller problematik som gör att du i allmänhet har svårt med anpassning, men av vad som framgår i tråden så låter det mer som att du är van vid att alltid kunna specificera vad du vill ha och sedan köpa det. Om det är så, så blir det helt enkelt en lärdom i att prioritera och planera, om än sent i livet.
Det är skittrist och frustrerande att känna att man inte kan få det man känner skulle göra ens liv bättre, men för de allra flesta människor i Sverige är det vår vardag. Man får vänta, göra små steg på vägen i rätt riktning, omprioritera eller bara avstå. Acceptera det icke perfekta, och ha tålamod att jobba sig mot målet. Man kan leva ett utmärkt liv även utan att alla drömmar slår in. Dina planer verkar dessutom väldigt beroende av din sambo, så om inte annat för din egen skull kan det vara bra att jobba lite på acceptansen för att ett bra liv kan se olika ut.
Livet passerar för att du inte vågar acceptera något annat än din egenritade plan för hur ett perfekt liv för dig ser ut, och du vill inte hoppa förrän du når dit på en gång. Du vill inte behöva låta ditt barn vänta på att få bo i det perfekta huset, men kanske är det en viktig lärdom även för henne att ibland behöva längta efter något och jobba sig dit, och ibland även upptäcka på vägen att något annat blev lika bra.
