lady_vip
Trådstartare
Förväntar ni er det?? Eller ni är den typen som ser till att ha så mycket kött på benen som möjligt och sen går dit och ifrågasätter allt...?
Jag började nämligen fundera häromdagen, då min veterinär körde över mig totalt. Loka har alltid varit "öronbarn" och konstant haft öronproblem och inflammationer. Jag har varvat med medici och rengöring, men det har aldrig blivit bra. Nu har hon dessutom börjat klia sig mer än normalt, och hon biter även på tassarna. Många ser nu säkert samma sak som jag, dvs allergi av något slag...
Ringer till min vanliga vet. som sedan några år tillbaka har en extra veterinär som jobbar där, henne fick jag tag i. Förklarade dilemmat och sa att jag ville göra en allergiutreding. Det tyckte hon inte utan ordinerade ännu mer kortison och medicin till öronen. Jag upprepade än en gång att jag ville utreda det hela. Hon påpekade mycket noga att det var VÄLDIGT DYRT och försäkringsbolaget ersatte inte. Det får kosta vad det kosta vill tyckte jag, men hon skulle ändå inte göra tester och förklarade att det var komplicerat med vävnadsprover, biopsi och till sist kanske blodprov...
Jag gav upp och fick receptet inringt till apoteket...
Samma sekund som jag la på ångrade jag mig, jag VET ju att hunden är allergisk mot något, allt tyder på det.
Ringde till en annan veterinär, jakthundsspecialist, och ställde samma frågor till henne. Fick en tid några dagar senare och hon konstaterade snabbt mina farhågor, allt tyder på allergi av något slag. Tog massa blodprov som nu är ivägskickade och jag har fått ett öronpulver att ha i hennes öron.
Dyrt va det inte, eftersom försäkringsbolaget ersätter....
Hon underströk också att det var bra att jag kom i ett så tidigt skede, då kan vi ju göra rätt mycket åt det.
Det fick mig att fundera på den andra veterinären, tänk om jag hade lyssnat på henne, ignorerat min hunds symptom och låtit det gå långt, vilket lidande det hade orsakat.
Stötte får några veckor sedan på en goldenhane, tränar i min kurs och jag såg direkt att det va nåt knas... Frågade ägaren lite diskret om de hade kollat hans höfter. Det hade det inte, dock hade han haft problem med växtvärk, de hade varit mycket hos veterinär och de hade undersökt honom grundligt och kommit fram till växtvärk. Att sedan hunden hade det fortfarande efter månader när den var 10 månader gammal reagerade ingen för. Igår kom ägaren till kursen med gråten i halsen, då skulle de troligtvis behöva avliva hunden pga grova höftledsfel Något som jag såg direkt när jag såg hunden som vet. missade...
Jag har ju själv också förlorat cirka 40'000 pga av att en besiktningsveterinär inte kunde lysa hästen i ögonen och se att hon var blind...
Så hur står det till med kompetensen hos våra veterinärer egentligen?? Självklart finns det ju klippor, men ska man inte kunna gå vart som helst och få samma vård där...?
//E
Jag började nämligen fundera häromdagen, då min veterinär körde över mig totalt. Loka har alltid varit "öronbarn" och konstant haft öronproblem och inflammationer. Jag har varvat med medici och rengöring, men det har aldrig blivit bra. Nu har hon dessutom börjat klia sig mer än normalt, och hon biter även på tassarna. Många ser nu säkert samma sak som jag, dvs allergi av något slag...
Ringer till min vanliga vet. som sedan några år tillbaka har en extra veterinär som jobbar där, henne fick jag tag i. Förklarade dilemmat och sa att jag ville göra en allergiutreding. Det tyckte hon inte utan ordinerade ännu mer kortison och medicin till öronen. Jag upprepade än en gång att jag ville utreda det hela. Hon påpekade mycket noga att det var VÄLDIGT DYRT och försäkringsbolaget ersatte inte. Det får kosta vad det kosta vill tyckte jag, men hon skulle ändå inte göra tester och förklarade att det var komplicerat med vävnadsprover, biopsi och till sist kanske blodprov...
Jag gav upp och fick receptet inringt till apoteket...
Samma sekund som jag la på ångrade jag mig, jag VET ju att hunden är allergisk mot något, allt tyder på det.
Ringde till en annan veterinär, jakthundsspecialist, och ställde samma frågor till henne. Fick en tid några dagar senare och hon konstaterade snabbt mina farhågor, allt tyder på allergi av något slag. Tog massa blodprov som nu är ivägskickade och jag har fått ett öronpulver att ha i hennes öron.
Dyrt va det inte, eftersom försäkringsbolaget ersätter....
Hon underströk också att det var bra att jag kom i ett så tidigt skede, då kan vi ju göra rätt mycket åt det.
Det fick mig att fundera på den andra veterinären, tänk om jag hade lyssnat på henne, ignorerat min hunds symptom och låtit det gå långt, vilket lidande det hade orsakat.
Stötte får några veckor sedan på en goldenhane, tränar i min kurs och jag såg direkt att det va nåt knas... Frågade ägaren lite diskret om de hade kollat hans höfter. Det hade det inte, dock hade han haft problem med växtvärk, de hade varit mycket hos veterinär och de hade undersökt honom grundligt och kommit fram till växtvärk. Att sedan hunden hade det fortfarande efter månader när den var 10 månader gammal reagerade ingen för. Igår kom ägaren till kursen med gråten i halsen, då skulle de troligtvis behöva avliva hunden pga grova höftledsfel Något som jag såg direkt när jag såg hunden som vet. missade...
Jag har ju själv också förlorat cirka 40'000 pga av att en besiktningsveterinär inte kunde lysa hästen i ögonen och se att hon var blind...
Så hur står det till med kompetensen hos våra veterinärer egentligen?? Självklart finns det ju klippor, men ska man inte kunna gå vart som helst och få samma vård där...?
//E