Kommentarer om barnets storlek

[bergstopp]

Jag är nyfiken på hur andra ser på kommentarer kring andras barns storlek?
Vi har alltid fått höra hur stor vår kille är även fast jag tycker att han är helt normal.
Han ligger snäppet över "normal" på kurvan men har alltid, på månaden, följt klädstorlekarna. Alltså 50 0-1 mån, 56 1-2 mån, osv..
Jag funderar på om någon annan blir lika irriterad som jag när någon ständigt kommenterar storleken på barnet.
Jag förstår inte varför man ska göra det överhuvudtaget?
Är jag överkänslig?

 

[ako]

Vår yngsta är rätt stor (och var typ jättestor ett tag - 10 kg vid 6 mån ) o det har hänt att folk har kommenterat det, men jag ser inte det som något konstigt eller som kritik. Nu är han 2.5 år och börjar ha stl 104 redan, och visst har mån sagt att "oj kam han ha det redan", men är man 96 cm lång o väger 16 kg så gör man.

Vårt mellanbarn var rätt så ytte-pyttig tills hon var 1 ungefär (i dag precis medelstor femåring ) o en o annan kommenterade det också. Inget som bekymrade mig heller, men det var ju kul att få amvändning för de där gulliga pyttekläderna lite längre

Är det ditt första barn och han dessutom är rätt liten (alltså i ålder) fortfarande så är det kanske så att du fortfarande är lite omtumlad av allt det nya och därför reagerar.

 

[hvala]

Jag har inte brytt mig alls. Men jag har nog inte fått så väldigt mycket kommentarer om storleken, jag har mest fått höra hur söt hon är. Det är iofs lite störigt i perioder. Som tur är var det mest när hon var bebis.

Jag har dock en kompis som har en bebis som är riktigt stor (typ 11 kg och ca 75 cm vid 6 mån) och hon är less på att det ska kommenteras.

 

[turbofling]

En gang blev jag irriterad/ledsen/upprörd pa det. Var med min svägerska hos gynekologen, samma som jag gick till när min yngsta var i magen, min dotter var da runt halvaret. Normalstor och lite bebisrund sa som manga bebisar är. Gynekologen kommenterade min dotter pa ett sätt som jag uppfattade som hanfullt, kommenterade att hon hade sa stor rumpa sa byxorna nästan gick sönder. Nu har det gynekologen en knasig syn pa vikt överhuvudtaget men det var droppen, jag gar inte till henne igen.

Annars tycker jag inte det är jobbigt om det är lagom. Kan bli irriterad om det tjatas om samma sak hela tiden, vem är bebisen mest lik, vad stor/liten han/hon är osv.

 

[Jenka]

Nej, har inte reagerat över att få sådana kommentarer och säkert gett de några gånger också.

Fast när frågan väckts funderar jag nu på hur länge man gör det. En 6månaders bryr sig ju inte.

 

[Michellan95]

Jag bryr mig inte kan jag ärligt säga.

Kommenterar faktiskt själv mina nära vänners barn eftersom jag jämför deras jämngamla barn med mina barn. Fast när jag säger något är det inte "oj vad stor/liten hen är" utan mer "nu har NN verkligen växt om NN" och de brukar kommentera mina barn också (gärna om hur smala mitt ena barn är).

Främlingars barn kommenterar jag inte om inte de säger något om mina barn först men oftast inte ens då. (Även då om hur smal min blivande sjuåring är och hur "liten" tvååringen är)

Mina barn är 6,5 år och 2 år, så kommentarerna fortsätter @Jenka

 

[Tora]

Så länge inget sägs för att vara elakt så hade jag inte brytt mig alls. Ser inte riktigt varför man skulle bry sig.

 

[Bexzor]

Våra två yngsta barn är väldigt stora för åldern och har alltid varit. 3 åringen väger strax under 20 kg och har 116/122 i tröjor. (kan inte längden utan till, och kör samtidigt vagnen med ena foten för att få minstingen att sova). Minste sonen på 10 månader har 86/92 i tröjor. Han vägde 13,7 kg nu vid 10 mån kontrollen på BVC, vet inte heller hans längd utantill. Vi får ofta höra att de är stora men det är fakta så vi bryr oss inte nämnvärt mycket. Enda som är synd är släktingar som länge köpte efter åldersrekommendationer på kläder och de passade max 1-2 gånger.

 

[Freddie]

Jag har nog aldrig reagerat speciellt mycket på det. Vår son var väldigt stor för sin ålder det första halvåret (mer än tre kurvor över medel på vikt, vägde mer än tio kilo när han var fyra månader), så det kom många kommentarer. Nu var det länge sedan, men jag kan faktiskt inte erinra mig att det störde mig. Jag tror aldrig jag uppfattade det som negativa kommentarer, utan folk var mest fascinerade över hur stor han var.

 

[bergstopp]

Tack för era svar!
Verkar ju vara jag som är lite känslig då.
Speciellt irriterande är det när sonens farföräldrar nämner det vaaarje gång vi ses, ifrågasätter tillochmed hans klädstorlek "kan han verkligen ha strl 86?"
Dom får honom att framstå som en jätte, tycker jag.

 

[Raderad medlem 6459]

Verkar ju vara jag som är lite känslig då.

Äsch, alla är känsliga på olika punkter . Jag minns en tråd där föräldrar här klagade över människor som började prata typ bebisspråk med deras bebisar och jag satt då och bara för jag gör det JÄMT*. Tanken hade inte ens föresvävat mig att det kunde störa nån! Nu försöker jag att låta bli dock, eftersom jag förstått att folk avskyr det*2.

*typ om jag står i en hiss tillsammans med en mamma med barnvagn och bebis, så kan jag inte låta bli att bara 'nämen heeeeeej!' till bebisen med sån där töntig mjuk röst.
*2 det framkom i samma tråd att hundägare avskyr samma sak och då fick jag skämmas igen för jag är idioten som alltid bara "nämen VOVVE!" när jag ser en hund.

 

[Pilot]

Äsch, alla är känsliga på olika punkter . Jag minns en tråd där föräldrar här klagade över människor som började prata typ bebisspråk med deras bebisar och jag satt då och bara för jag gör det JÄMT*. Tanken hade inte ens föresvävat mig att det kunde störa nån! Nu försöker jag att låta bli dock, eftersom jag förstått att folk avskyr det*2.

*typ om jag står i en hiss tillsammans med en mamma med barnvagn och bebis, så kan jag inte låta bli att bara 'nämen heeeeeej!' till bebisen med sån där töntig mjuk röst.
*2 det framkom i samma tråd att hundägare avskyr samma sak och då fick jag skämmas igen för jag är idioten som alltid bara "nämen VOVVE!" när jag ser en hund.

Jag pratar också alltid med en extra mjuk och mildröst. Är dessutom övertygad om att jag själv tindrar extra med ögonen.
Även vanliga barn har jag en barnröst till, eller, jag har ju såklart mängder med olika röster till dem, en glad, en neutral, en bestämd, en arg o.s.v. i all oändlighet. De behöver ju lära sig och kunna tolka en (läs mig) tydligt.

Jag tycker det är helt absurt med människor som pratar med sin "vanliga" röst som man pratar med vuxna. Jag tycker att de flesta som pratar med barn pratar med känsla i rösten. Eller hur man nu ska förklara det.

För att inte prata om djur, upptäckte att jag pratade med min vanliga röst när jag kör bil och katten sitter bredvid. Det var han ju inte van vid. Så fort jag använder min "mjuka" röst blir han lugnare och tryggare. = Mindre jamningar och så lägger han sig ner.

Totalt OT, men jag har gått runt och tänkt på detta själv hela förra veckan typ.

 

[Ferrari]

Jag reflekterar över det själv en del.

Min nu 7 åring följde mittkurvan perfekt hela tiden. Vägde drygt 9,8 kg vid 1 år.

Min nu 4 åring väger i dagsläget 14 kg, var 8 kg/72 cm vid 1 år.

Och så har jag min nu 5 månaders bjässe. 67 cm och 7,7 kg vid 4 månader. Och ja, i jämförelse med hans storasyster så känns han jättestor.

Alla barn växer olika. Mina tre är väldigt bra exempel på det. Lika perfekta för det är dom ändå. Men det är skönt när dom är större som små, varje gång tösa blivit sjuk så blir hon så mager då hon inte har resurser att ta av.

 

[Blueberry]

Jag är nyfiken på hur andra ser på kommentarer kring andras barns storlek?
Vi har alltid fått höra hur stor vår kille är även fast jag tycker att han är helt normal.
Han ligger snäppet över "normal" på kurvan men har alltid, på månaden, följt klädstorlekarna. Alltså 50 0-1 mån, 56 1-2 mån, osv..
Jag funderar på om någon annan blir lika irriterad som jag när någon ständigt kommenterar storleken på barnet.
Jag förstår inte varför man ska göra det överhuvudtaget?
Är jag överkänslig?

Storlek är ju väldigt lätt att kommentera, det syns liksom ganska direkt och folk är vana att prata om det de ser.

Vi får mest kommentarer om hur vild vår onge är.

 

[bergstopp]

Nej, har inte reagerat över att få sådana kommentarer och säkert gett de några gånger också.

Fast när frågan väckts funderar jag nu på hur länge man gör det. En 6månaders bryr sig ju inte.

Det är det jag undrar också. Men tydligen fortsätter det högt upp i åldrarna.
Jag har som mål att lära mitt barn att inte kommentera någon annans kropp eller utseende, annat än positivt.
Jag blev mobbad som liten pga att jag var lite åt det runda hållet, men absolut inte tjock( inser jag när jag ser bilder, där och då trodde jag ju att jag var ett fetto/fläskberg/tjockis och det har satt sina spår).

Men det blir svårt för mig att hålla undan mitt barn från sådant prat när folk kommenterar storleken på honom i tid och otid. Än så länge fattar han ju inte men ju större han blir desto mer kommer jag vara tvungen att säga ifrån.

 

[As_Vegas]

Jag får erkänna att jag är en av de som gärna kommenterar hur stora andras bebisar/barn är. Jag är uppväxt med att det är något positivt att ha ett stort barn. Att säga att "Oj! Va stor hen har blivit!" är att säga att "Ditt barn verkar friskt, välmående och väl omhändertaget.". Ungefär.

 

[Milosari]

Jag har missuppfattat helt tydligen. Jag trodde stor bebis = bra, så säger de i alla fall på BVC. Så jag blir nöjd när någon kommenterar hur stor och tjock min unge är .

 

[bergstopp]

Jag får erkänna att jag är en av de som gärna kommenterar hur stora andras bebisar/barn är. Jag är uppväxt med att det är något positivt att ha ett stort barn. Att säga att "Oj! Va stor hen har blivit!" är att säga att "Ditt barn verkar friskt, välmående och väl omhändertaget.". Ungefär.

Just "vad stor han blivit" gör inte så mycket, barn växer ju och blir större. Det är mer "vad stor han är", "han är verkligen stor" som stör mig. Men som sagt, det är nog bara jag som är känslig.
Så @Milosari
Du har inte missuppfattat. Det ÄR ju bra med stora barn, det vet ju jag också. Det är bara samhällets (eller personerna i min omkrets) rätt att ideligen kommentera det hela tiden.

 

[Korven]

Min var också stor, lång och rund. Hans kusin ett år äldre fick ärva kläder efter min . Men han blev normal sen , nu 180 cm 40 år gammal. Hans kusin är 172.

 

[KattenKorven]

Min lilla plutt ligger lite drygt tre kurvor över medel och drar storlek 86 nu vid knappa 8 månader. Vet inte hur mycket hon väger just nu, men över 12 kilo iallafall. Och ja, folk kommenterar heeela tiden. Och just nu blir jag bara glad och lite stolt, men visst oroar jag mig lite för hur hon ska hantera det om det fortsätter när hon blir större. Jag är själv 179 cm och tyckte det var jobbigt att som barn alltid få höra hur lång jag var.