Kollektiv?

[Mammas]

För att inte deraila tråden om otrohet, där frågan om boende kom upp, skapar jag en ny tråd.

Citerade ett gäng inlägg från tråden ifråga (men pallade inte byta sida, så de som snackat i ämnet efter sida 18 får svara igen ).

Jag och en vän diskuterade en gång lösningen "frånskilda kvinnor som lever tillsammans under småbarnsåren". Vi gillade tanken.
Jag skulle lätt kunna bo med en kvinnlig vän, så länge vi har privata ytor. Så vill jag i och för sig ha det nu med

@Hyacinth åh jag skulle lätt kunna tänka mig att bo så. Jag blir seriöst deprimerad om jag inte får umgås tillräckligt med människor (känner mig superlåg nu bara för att jag varit hemma två dagar från jobbet = håller på att bli tokig) och jag har aldrig varit så nöjd med ett boende som när jag hade två vänner boendes bokstavligt talat en meter från mig. Vi kunde ha dörrarna öppna om vi ville och prata från våra olika lägenheter . Men så kunde man liksom stänga dörren och vara helt i fred också om man ville det. Lycka liksom.

Så ja. Om Hosey nån gång fattar vilken trist typ egentligen är och dumpar så mig kommer jag definitivt flytta in i kollektiv* .

* har dock en idé om att folk som faktiskt bor i kollektiv är typen av människor jag inte skulle gilla? får klura vidare!

Åhå ett bukekollektiv tror jag men en massa kul typer. Jag är definitivt på.

Jag vill INTE ha ett kollektiv som jag inbillar mig att det är . Linser, skitiga kök och möten men vin, middagar och musikaler. Jag gillar mina vänner men har lätt för att isolera mig. Har också bott vägg-i-vägg med vänner, det var fantastiskt. Bodde även med goda vänner i nåt kollektivliknande ett par år, det var fabulöst.


Du inser att ni borde flytta till Gävle va?

@Hyacinth Ja, jag vill INTE ha linser eller diskscheman . Däremot - läggan bredvid så man har sitt eget och så hänger man och har vinkvällar och kan umgås och prata när man vill och laga mat tillsammans när man känner för det och så bakishäng på söndagar. Åh.

Gävle? Vad förutom @micaelathegreat finns i Gävle?

Jag gillar också den tanken! Framförallt om det liksom är som några lägenheter i en så att säga - så att det finns ett naturligt allrum mitt i där alla som vill kan samlas med ingång till separata lägenheter (samt att det ska gå å nå sina lägenheter även utan att behöva gå igenom om en inte vill träffa folk). Typ som ett långtidsboende liksom

Bukeinsamlig och köpa herrgård kanske?

Jag tyckte också det var himla fint att ha det så när jag pluggade, det enda som var så otroligt jäkla jobbigt var när det tog slut mellan mig och mitt ex och vi bodde grannar Det blev väldigt mycket dokusåpa över det hela med, mestadels hans, vänner runtomkring i samma korridor

Det skulle ju iofs kunna bli typ ett experiment och som någon form av omvänd bachelor. Tänk så mycket bra material vi skulle kunna bidra med till tråden om ev otrohet och relationer

Jag har en vän + pojkvän inneboende under en kort period, vilket sammanföll med att en annan vän fick akut behov av att bo så nu bor även hon + hund här. Tyvärr går hennes hund och min katt inte ihop, så det är det lite meck med. Och få tider i tvättstugan är lite tjorvigt, men vi har lånat mitt ex tvättstuga så alla har rena kläder. Annars funkar det himla bra faktiskt! Det är mysigt att kunna sitta och snacka lite på kvällen, praktiskt att kunna få hjälp om en behöver någon som går ut med hunden/matar katten om en är iväg. Alla är vuxna människor så städningen flyter på bra. Alla har ett eget rum att gå iväg till om en vill vara ifred. Hade inte fixat det om vi hade haft extremt olika syn på städning osv, men det är kanske inte så konstigt?

Men just det där att en kan sitta och småprata på kvällskvisten, det är fint!

 

[Mammas]

Uhm, kom på att de frågor jag tänkte ställa inte kom med: vad är din drömboendeform? Vill du bo med någon, isf partner eller vän? Ha mycket space runt dig på landet eller att vännen bor i huset/lägenheten bredvid?

 

[Texaz]

Skulle kunna tänka mig att dela hus/ha inneboende! Bor ju tyvärr lite för stort, även om det är praktiskt när släkten kommer och hälsar på, men det är ju bara fråga om ett par tillfällen per år. Gäller nog dock att man tänker rätt lika kring t ex städning för att det ska fungera...

 

[Amha]

Kollektiv hade jag nog inte fixat. Jag bor med min partner och min partner är en ensamvarg. Det passar bra på så vis då jag har behov av lite utrymme. Jag har träffat några bra män när jag dejtade men alla föll på att de sökte mycket närhet. Att ha vänner inom några km avstånd hade varit rätt trevligt dock. I huset bredvid: nej tack.

Sen beror det nog också lite på hur man bor och hurdan relationen till dessa vänner är. Det @niphredil berättade om med lägenheter som kunde stå öppna och att man stänger om man vill vara ifred låter trevligt. I hus känns det svårare att hålla distans om man bor tätt och vill vara ute i trädgården. Hade folk kommit och bankat på dörren i min lägenhet hade jag haft svårt att säga "nej sorry, jag vill vara själv" men att ha dörren öppen när man är social känns lite mer lagom

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle absolut inte vilja dela lägenhet eller hus, jag vill kunna stänga om mig och ha kök och vardagsrum etc för mig själv.

Sen skulle jag vara extrempetig med vem som får bo med oss i mitt nästan-kollektiv .

 

[Snurrfian]

Uhm, kom på att de frågor jag tänkte ställa inte kom med: vad är din drömboendeform? Vill du bo med någon, isf partner eller vän? Ha mycket space runt dig på landet eller att vännen bor i huset/lägenheten bredvid?

Jag får typ panik av tanken med ert kollektiv! Mitt drömboende är gård ute på landet, okej att se något annat hus men inget måste. Mycket och stora utrymmen där man kan komma undan och vara själv, kunna sitta i trädgården utan att någon känner sig tvungen att säga något osv.

 

[starcraft]

Bästa boendet var när jag och mina kompisar bodde i en mindre förening, alla hade varsin lägenhet, men uteplatser vätte mot innergården så man såg ju om folk var hemma. Då kunde man liksom bara springa över och knacka på om man ville ha sällskap, låna socker eller vad det nu kan vara. Hände ofta att om någon var ute och käka och man själv skulle äta att man tog sin tallrik och joina in. Men detta hade ju alla fördelar med att ha sitt eget också, som att man får ha vilken ordning man vill osv. Numera bor de på andra håll och mina nya grannar håller sig mer för sig själv.

Jag och en kompis har diskuterat att det optimala skulle vara att bo med en eller flera kompisar som har samma mått av renlighet och att alla känner att man hjälper till för att få hushållet att fungera, men att man har egna rum. Men då får man sällskap vid middagar, behöver inte vara den enda som ska städa, tömma diskmaskinen osv. Vet inte om detta dock är mer en utopi eller faktiskt genomförbart...

Jag trivs ganska bra att bo själv, men saknar just sällskap vid måltider, att inte alltid behöva vara den som kommer på vad det ska bli till middag osv.

 

[Sleepy]

Jag får typ panik av tanken med ert kollektiv!

Men eller hur? Space är så viktigt för mig; både i tid och rum. Var och en har sin gård och så kan man hälsa på lite ibland; perfekt.

 

[Stefffie]

Jag bor I typ kollektiv redan, av ren nodvandighet - att bo sjalv ar alldeles for dyrt!
Vi ar fyra stycken I min lgh, och delar kok, vardagsrum, balkong och tva badrum. For oss funkar det valdigt bra da vi alla lever hyfsat olika liv och ar hemma pa olika tider, sa lagenheten kanns sallan full!
Trevligt att kunna ta ett glas vin och snacka over middagen dock, nar vi ar flera hemma samtidigt.

Dock ar detta inte "kompisar" per se - vi kommer alla overrens bra, men jag kande dem inte innan jag flyttade in, och vi har olika sociala grupper, vilket ar en skillnad mot dar jag bode innan, da jag och en kompis delade en lagenhet, och vi kunde skvallra mycket mer om gemensamma vanner.

Kanns som att en sadan har losning kanske kan funka for Bukefolk? Eller ar det egna rummet for litet?
https://www.theguardian.com/money/2016/apr/27/corporate-answer-to-flatsharing-london-collective

Mitt ideala boende ar ute pa landet, men med massa gaster som kommer o halsar pa!

 

[Myrten]

Jag bor ju av och till på ett svenskt forskningsinstitut utomlands. Där har alla egna rum med toa och handfat och så finns det gemensamt kök. Detta resulterar ofta i social samvaro. Därtill finns det naturligtvis trädgård, sällskapsrum, bibliotek mm där människor träffas. Huset är väldigt stort, så jag känner aldrig att det är trångt. Generellt är folk också mycket bra på att respektera andras behov av plats. Jag är social om jag vill.

Med viss modifikation är det mitt drömboende. Jag tror jag skulle kunna leva så, men helst med egen dusch också och lite mer eget utrymme. De gästrum jag bor i är ju för kortare tid så där finns bara säng, arbetsplats och begränsat förvaringsutrymme. Men lite mer så...

Kollektiv - JA. Jag har kollat på kollektivhus men det har dagliga matlag och tiderna funkar inte med mina arbetstider.

 

[FengurLaugar]

Jag får typ panik av tanken med ert kollektiv! Mitt drömboende är gård ute på landet, okej att se något annat hus men inget måste. Mycket och stora utrymmen där man kan komma undan och vara själv, kunna sitta i trädgården utan att någon känner sig tvungen att säga något osv.

Jag med

 

[starcraft]

Kanns som att en sadan har losning kanske kan funka for Bukefolk? Eller ar det egna rummet for litet?
https://www.theguardian.com/money/2016/apr/27/corporate-answer-to-flatsharing-london-collective

Jag hade lätt kunnat bo där. Man behöver ju inte så himla stort egentligen (skriver hon som bor själv på 50kvm ) men va dyrt det var! Nu vet jag att det är jättedyrt att bo i London, men den hyran när det ändå är delat och som jag förstod det ändå en bit från city centre känns lite väl saftig. Jag kan byta mina egna lakan

 

[TeamLundVer]

Jag har delat lägenhet under studenttiden. Först med bästa vännen + en kille vilket fungerade super. Vi hade hur trevligt som helst, lagade mat tillsammans, festade ihop, spelade datorspel, kollade film mm. Dock blev det för mycket umgänge med bästa vännen som dessutom gick i min klass, hade häst på samma stall och i övrigt hade samma fritidsaktiviteter som jag. Vi tröttnade lite på varandra i slutet av den perioden...

Vi bestämde för att dela på oss (för att rädda vänskapen) samtidigt som killen flyttade ihop med sin tjej. Istället hittade jag 2 nya att dela lägenhet med och det blev urkass. Tog 4 månader innan jag hittat något annat.

Drömboendet för mig är ungefär så som jag bor nu med det undantaget att jag hade önskat att övriga på vår lilla gata (6 hus) var våra vänner (hade jag fått önska hade bästa vännen med familj bott i ett hus, brorsan + sambo i ett av de andra och kusinen med familj i det tredje). Alltså att man hade gatufest på sommaren, ungarna hängde hos varandra, spontana middagar osv. Inget fel på de som bor där men de flesta är pensionärer som inte vill vara sociala.

 

[Petruska]

Jag har bott i trapphuskollektiv och tycker att det är den optimala boendeformen. Jag tänker mig någon form av kollektivhus när jag blir äldre. Den form jag gillar handlar om att ha en egen lägenhet och att det finns gemensamma utrymmen. Dagliga matlag med fasta tider är för mycket av det goda, men i mitt gamla trapphuskollektiv hade vi lite olika fikor, kvällste, kvällsöl, kvällsvin, söndagsfrukost - men utan fasta scheman.

 

[Bison]

Jag är pedant och vill vara för mig själv så kollektiv är bara ett stort nej för mig.
Vill bo litet och mysigt utan massa folk överallt.

 

[tanten]

Avkomman bor med ett par vänner i en stor lägenhet mitt i stan. De är i samma ålder, har inte lika intressen men funkar fint ihop. De har sina rum att gå undan till men delar kök och (gigantiskt) vardagsrum.
Fördelen är att aldrig behöva vara ensam. Men att kunna vara ensam.

Jag vet inte om jag skulle klara det? Fast å andra sidan trodde jag inte att jag skulle överleva som ensam heller efter 20 års förhållande. Men det har jag gjort - i tio år. Så kanske skulle kollektiv bli en drömlösning när jag blir äldre och skruttigare?

 

[Stefffie]

Jag hade lätt kunnat bo där. Man behöver ju inte så himla stort egentligen (skriver hon som bor själv på 50kvm ) men va dyrt det var! Nu vet jag att det är jättedyrt att bo i London, men den hyran när det ändå är delat och som jag förstod det ändå en bit från city centre känns lite väl saftig. Jag kan byta mina egna lakan

Ja, hyran ar val saftig med mina matt ocksa - jag betalar betydligt mindre sjalv. Jag vet inte hur bra det gar for dem att fylla huset, men jag vet att manga ar beradda att betala for fullservice (som med hastar!). Laget kanns val mest trakigt med min mattstock matt, och ligger ju inte direkt nara de arbetsplatser dar de som har rad att betala £1,100 I hyra jobbar!

 

[Kattennizze]

Jag har bott i trapphuskollektiv och tycker att det är den optimala boendeformen. Jag tänker mig någon form av kollektivhus när jag blir äldre. Den form jag gillar handlar om att ha en egen lägenhet och att det finns gemensamma utrymmen. Dagliga matlag med fasta tider är för mycket av det goda, men i mitt gamla trapphuskollektiv hade vi lite olika fikor, kvällste, kvällsöl, kvällsvin, söndagsfrukost - men utan fasta scheman.

Så ser mitt drömboende ut också. Jag är så social så jag vill gärna umgås mkt med folk. Däremot vill jag inte ha matlag och sådant, är för jobbigt.

 

[mollyphlox]

För att inte deraila tråden om otrohet, där frågan om boende kom upp, skapar jag en ny tråd.

Citerade ett gäng inlägg från tråden ifråga (men pallade inte byta sida, så de som snackat i ämnet efter sida 18 får svara igen ).
















Jag har en vän + pojkvän inneboende under en kort period, vilket sammanföll med att en annan vän fick akut behov av att bo så nu bor även hon + hund här. Tyvärr går hennes hund och min katt inte ihop, så det är det lite meck med. Och få tider i tvättstugan är lite tjorvigt, men vi har lånat mitt ex tvättstuga så alla har rena kläder. Annars funkar det himla bra faktiskt! Det är mysigt att kunna sitta och snacka lite på kvällen, praktiskt att kunna få hjälp om en behöver någon som går ut med hunden/matar katten om en är iväg. Alla är vuxna människor så städningen flyter på bra. Alla har ett eget rum att gå iväg till om en vill vara ifred. Hade inte fixat det om vi hade haft extremt olika syn på städning osv, men det är kanske inte så konstigt?

Men just det där att en kan sitta och småprata på kvällskvisten, det är fint!

Tja, bor själv i något kollektiv-aktigt eller vad man nu ska kalla det. Hyr ett litet hus tillsammans med min ena syster, vi kommer bra överens och tycker om ganska samma saker. Varsitt sovrum har vi förstås, sen ingick även min katt i dealen om att vi skulle bo i samma hus.. Hela huset är 81 kvm, så helt ok för två personer. Mer förvaringsutrymme hade inte varit så tokigt..

Vi har lite olika jobbtider och fritidsintressen så man får den egentid man behöver ändå. Rätt trevligt att ha sällskap när man kommer hem och roligare att laga mat tillsammans, dessutom att inte alltid behöva städa/diska/tvätta allt själv är också en bonus. Trivs bättre att bo så här än att bo själv, dessutom är det ju billigare att bo två och dela på fasta kostnader..

 

[Brandgul]

Men just det där att en kan sitta och småprata på kvällskvisten, det är fint!

Jag har bott på studentkorridor och i studenthus. Sen har jag ett antal somrar bott kollektivt. Vi har haft egna rum och gemensamma kök och sällskapsytor.
Så länge jag har egen dusch och toa gillar jag verkligen att bo kollektivt.

Nu bor vi förvisso i eget hus, men gatans utformning ger känslan av lite grannkollektiv på gatan. Vi kan lämna barnen ute en stund om vi åker iväg för det finns alltid någon annan förälder tillgänglig osv. Vi trivs mycket bra med boendeformen och vi båda har alltid trivts med somrarna när vi bott kollektivt och så.