Kollega som tar ut sin bitterhet på mig

[Ava22]

Kort om min bakgrund, är gravid i vecka 25, fick hjälp med att bli gravid (ÄL-sprutor, tabletter), vi försökte i 1,5 år och fick ett MF innan. Jag är 32 år.

Min kollega: har inga barn, blir inte gravid (vet inte om hon haft MF), gjort en utredning men hennes kille gjorde inte sin del så det blev inget mer av det, är 44 år i år.

Vi var ganska nära och träffades utanför jobbet fram tills för ca 1,5 år sedan. Sen berättade jag att jag försökte bli gravid och vi kämpade och att vi gjorde en utredning. Efter det har hon betett sig trist mot mig. Det kan vara arbetsrelaterade och privata saker. Så fort jag säger något så ska hon alltid vända det mot mig och göra det negativt. Hon har ofta åsikter om hur jag utför mitt jobb fastän jag gör rätt och kan argumentera varför jag gör på ett visst sätt. Jag vågar aldrig visa henne tips och tricks, det har jag slutat med för hon blir bara arg på mig. Jag måste numera alltid tänka igenom exakt vad jag säger till henne så hon inte vänder det mot mig. Jag försöker svälja och tänka att det inte är så lång tid kvar att jobba nu, men denna vecka har jag verkligen blivit rejält ledsen ett par gånger. Det är flera på jobbet som reagerat på vad hon säger till mig.
Jag vågar aldrig prata om bebisen eller min graviditet när hon är i närheten, när vi fikar eller äter lunch som grupp. Och är det nån som tar upp det så byter jag ämne direkt. Men jag vill inte göra det längre! Jag vill prata om det, vara glad över bebis, även på jobbet!
Jag förstår att hon mår dåligt och är jätteledsen, men jag vet inte hur jag ska göra längre. Det känns som det bara blir värre och värre och jag vet inte hur jag ska palla eller bete mig mot henne för att det ska bli bättre. Ett alternativ som jag testat ju att ta upp det med henne, eller säga emot, men jag har försökt. Hon lyssnar inte och blir bara ännu mer arg. Jag vill ha det lugnt på jobbet tills jag går. Är det bara att bita ihop eller vad säger ni?

 

[AgentCarter]

Det finns inte möjlighet att prata med din chef om detta? Det är inget nytt problem och lär inte bli bättre efter bebis har kommit och du kommer tillbaka till jobbet.

(grattis också!)

 

[TheRedLightning]

Jag säger som @Kethets ta upp det med din chef/arbetsledare. Sånt där ska inte behöva förekomma på en arbetsplats. Är du med i facket kan man även ta hjälp och fråga om råd av dom också.
Det är inte ditt fel att hon inte kunnat få barn, jag hade nog valt att avsluta kontakten med henne och sen totalignorera henne. Först talat om sakligt för henne varför, lyssnar hon inte då och blir arg då hade jag bara ignorerat, men tror att du bör börja med att prata med chefen.
Inte kul när det blir såhär, men lycka till med allt.

 

[Ava22]

Jag är konsult, så när jag går för mammaledigt så slutar jag helt. Min chef vill nog gärna ha mig tillbaka, men allt kan hända på 1 år. Och jag vet att henne kommer jag inte ha någon kontakt med efter jag går därifrån.
Att prata med min chef går tyvärr inte, hon stoppar hellre huvudet i sanden än att reda ut en konflikt eller annat.

 

[TheRedLightning]

Jag är konsult, så när jag går för mammaledigt så slutar jag helt. Min chef vill nog gärna ha mig tillbaka, men allt kan hända på 1 år. Och jag vet att henne kommer jag inte ha någon kontakt med efter jag går därifrån.
Att prata med min chef går tyvärr inte, hon stoppar hellre huvudet i sanden än att reda ut en konflikt eller annat.

Är du med i facket?

 

[Ava22]

Är du med i facket?

Jepp, men dock inte i samma som arbetsplatsen tillhör, men det borde inte ha ngn betydelse?

 

[TheRedLightning]

Jepp, men dock inte i samma som arbetsplatsen tillhör, men det borde inte ha ngn betydelse?

Nä, jag tycker inte det, råd borde de kunna ge ändå och eventuellt hjälpa dig. Något ska man ha tillbaka för att man betalar fackavgift.

 

[Halali]

Låt dig inte bli trampad på. Säg ifrån på skarpen, iaf tydligt a la Ribbing (hon har en del oväntat bra tips mot ohövliga typer). Säger hon elaka saker framför folk så markera framför folk. Ta-ingen-skit. Själv hade jag nog om hon fortsatt efter det blivit elak tillbaka och sagt rakt ut vad jag tänkte om hennes avundsjuka etc.. Vad fasen, man har INGEN rätt att bete sig som ett as för att man är avis. Hon kan gå runt o tänka för sög själv men hon får fasen knipa igen framför dig. Nolltolerans. (Är du inte typen som pallar att säga ifrån så ja ta det enbart via chefen, men jag veto 17 om det kommer hjälpa.. är om du har en bra chef som vågar vara tydlig.) Du kan ju givetvis ta det med chefen också, men vid gudar, låt henne inte göra dig ledsen. Du har inget att skämmas för, du ska ju få njuta nu Lycka till med bebis!!

 

[lil-sis]

Bit ifrån.

 

[sicx]

Jag hade slutat ta hänsyn till henne.

Frågar någon dig om graviditeten eller bebis så svara precis som du vill och skit i att hon är nära. Det är faktiskt inte ditt fel att hon inte kunnat få barn, självklart har hon rätt att vara precis hur bitter och avundsjuk hon vill men det betyder inte att det på något sätt ska gå ut över dig.

Jag hade nog dock börjat med att förklara att det hon gör faktiskt gör dig ledsen, och fortsätter det så hade jag som sagt slutat anpassa mig och ta hänsyn till människan.

 

[Kilauea]

Jag blir ledsen av att se gravida på jobbet och höra om kollegors nyfödda barn. Ja, känner även avundsjuka på de som har lite äldre barn. Men att jag skulle vara sur och bitter på dem för det? Aldrig. Avundsjuk ja, men det är ju inte deras fel att jag inte har barn.
Så prata om din graviditet tycker jag, om folk frågar om hur det går och hur du mår osv.

 

[Ava22]

Okej, jag har sovit på saken, och tackar för alla svar! Jag ska prata om bebisen och graviditeten på jobbet trots att hon är med. Och jag ska försöka bita av, även om jag tror det blir svårast. När jag har gjort det innan så vänder hon alltid på det så jag blir "the bad one". Och det orkar jag inte med just nu.
Vi hade en diskussion för ett par veckor sedan, det var en kollega som tyckte att jag började tjocka på mig och det såg ut som jag hade trillingar i magen. Jag tog illa vid mig, varför säger man till en gravid kvinna att hon är tjock? Detta berättade jag för min bittra kollega, men hon tyckte jag var fånig. "man blir ju tjock när man är gravid, så är det bara, acceptera det" Och jag försökte få henne att förstå att alla uppskattar inte en sådan kommentar, men det var jag som inte förstod henne tydligen.

 

[cirkus]

Jag vet inte alls på vilken nivå hennes bitterhet är - om det är som ditt sista exempel (inlägg#12)hade jag inte brytt mig alls utan pratat normalt om bebin och inget annat. Om det det är värre än så hade jag pratat med henne och talat om hur du uppfattar henne och att det gör dig ledsen och bett henne sluta

 

[Ava22]

Jag vet inte alls på vilken nivå hennes bitterhet är - om det är som ditt sista exempel (inlägg#12)hade jag inte brytt mig alls utan pratat normalt om bebin och inget annat. Om det det är värre än så hade jag pratat med henne och talat om hur du uppfattar henne och att det gör dig ledsen och bett henne sluta

Det var bara ett exempel, men det är saker dagligen, små och större pikar.

 

[Madick]

Överlag, stå på dig när du får kommentarer du inte uppskattar. Som kommentaren om att det ser ut som du väntar trillingar, kan du säga "Varför tror du att det är ok att säga så bara för att jag är gravid?" Markera vad du inte tycker är ok, hur ska folk annars veta? Alla har vi olika gränser.

 

[Ava22]

Överlag, stå på dig när du får kommentarer du inte uppskattar. Som kommentaren om att det ser ut som du väntar trillingar, kan du säga "Varför tror du att det är ok att säga så bara för att jag är gravid?" Markera vad du inte tycker är ok, hur ska folk annars veta? Alla har vi olika gränser.

Det sa jag, den gången sa jag emot, hon blev sur och menade på att är man gravid så blir man tjock och då får man faktiskt acceptera att folk säger så. Jag sa emot igen, att alla som är gravida uppskattar inte sånt, jag gör det verkligen inte och att jag hade aldrig sagt så till en som är gravid! Men det gick inte in, hon tyckte hon hade rätt att säga det. Helknas..

 

[Madick]

Det sa jag, den gången sa jag emot, hon blev sur och menade på att är man gravid så blir man tjock och då får man faktiskt acceptera att folk säger så. Jag sa emot igen, att alla som är gravida uppskattar inte sånt, jag gör det verkligen inte och att jag hade aldrig sagt så till en som är gravid! Men det gick inte in, hon tyckte hon hade rätt att säga det. Helknas..

Men alltså, var det den som sa det du sa ifrån till och sen sa den knasiga också, eller jag förstår inte riktigt.

 

[Mabuse]

Det sa jag, den gången sa jag emot, hon blev sur och menade på att är man gravid så blir man tjock och då får man faktiskt acceptera att folk säger så. Jag sa emot igen, att alla som är gravida uppskattar inte sånt, jag gör det verkligen inte och att jag hade aldrig sagt så till en som är gravid! Men det gick inte in, hon tyckte hon hade rätt att säga det. Helknas..

Men om du vet att kollegan tycker det är jobbigt med din graviditet, varför i all världen väljer du henne av alla människor att söka stöd hos för att du är ledsen över att bli kallad tjock för att du är gravid? Det är, tycker jag, rätt klumpigt. Välj någon annan till gravidprat, nån som själv har fått barn och säkert är mycket mer intresserad och lämpad för såna ämnen.

Lite kan man väl tänka efter vem man väljer med att prata med om vad, och försöka välja människor som man tror kan vara intresserade av det man har att säga?

 

[Ava22]

Men alltså, var det den som sa det du sa ifrån till och sen sa den knasiga också, eller jag förstår inte riktigt.

Inte meningen att vara otydlig, en kollega i en annan grupp sa rakt ut om tjockgrejen, som jag sedan berättade för bittra kollegan.

 

[Ava22]

Men om du vet att kollegan tycker det är jobbigt med din graviditet, varför i all världen väljer du henne av alla människor att söka stöd hos för att du är ledsen över att bli kallad tjock för att du är gravid? Det är, tycker jag, rätt klumpigt. Välj någon annan till gravidprat, nån som själv har fått barn och säkert är mycket mer intresserad och lämpad för såna ämnen.

Lite kan man väl tänka efter vem man väljer med att prata med om vad, och försöka välja människor som man tror kan vara intresserade av det man har att säga?

Jag trodde helt ärligt inte att hon skulle reagera så. Hade jag trott det hade jag inte sagt ngt från början. Jag har lärt mig läxan och det var första och sista gången jag berättade sånt för henne. Dumt i efterhand, verkligen.