Jag vet inte riktigt hur det här ska hanteras.
Har en tonåring som går i sjuan. Verkar rätt tillfreds med klassen och skolan men ibland slinker det med att en klasskompis tråkar honom och snackar skit bakom ryggen sådär så att han "inte" ska höra men ooops, får höra ändå.
Han vet att den här klasskompisen är en feg och ynklig en som är rätt liten och rädd inombords, men nu i tonåren så råkar den här klasskompisen ha en del fördelar som ger honom lite mer status + att han gör allt för att hänga med i rätt kretsar, vilket min tonåring inte gör och inte heller har ambitionerna att göra. Han vill bara vara ifred.
Jag känner den här klasskompisens föräldrar lite ytligt, har haft med dom att göra tidigare i olika sammanhang och har väl tyckt att de verkar rätt reko. Men undantag från ett tillfälle då jag hörde att de tipsat sin son om att hålla sig borta från svaga personer i klassen och vara med de starka för att själv slippa bli utsatt. (Helt cyniskt och sjukt råd om ni frågar mig).
Jag står nu på en gräns där jag inte riktigt vet om jag ska agera, alltså ta kontakt med de här föräldrarna och på något vis lufta det här med att deras son inte verkar bära sig schysst åt i skolan eller vänta och se.
När ungarna är så här stora så kan det ju slå helt fel och tråkningarna öka när mamma "hjälper", speciellt om föräldrarna inte förstår eller tar det på allvar.
Hur skulle ni göra? Det verkar ju inte handla om regelrätt mobbing, men samtidigt så pass att sonen berättar om det hemma.
Har en tonåring som går i sjuan. Verkar rätt tillfreds med klassen och skolan men ibland slinker det med att en klasskompis tråkar honom och snackar skit bakom ryggen sådär så att han "inte" ska höra men ooops, får höra ändå.
Han vet att den här klasskompisen är en feg och ynklig en som är rätt liten och rädd inombords, men nu i tonåren så råkar den här klasskompisen ha en del fördelar som ger honom lite mer status + att han gör allt för att hänga med i rätt kretsar, vilket min tonåring inte gör och inte heller har ambitionerna att göra. Han vill bara vara ifred.
Jag känner den här klasskompisens föräldrar lite ytligt, har haft med dom att göra tidigare i olika sammanhang och har väl tyckt att de verkar rätt reko. Men undantag från ett tillfälle då jag hörde att de tipsat sin son om att hålla sig borta från svaga personer i klassen och vara med de starka för att själv slippa bli utsatt. (Helt cyniskt och sjukt råd om ni frågar mig).
Jag står nu på en gräns där jag inte riktigt vet om jag ska agera, alltså ta kontakt med de här föräldrarna och på något vis lufta det här med att deras son inte verkar bära sig schysst åt i skolan eller vänta och se.
När ungarna är så här stora så kan det ju slå helt fel och tråkningarna öka när mamma "hjälper", speciellt om föräldrarna inte förstår eller tar det på allvar.
Hur skulle ni göra? Det verkar ju inte handla om regelrätt mobbing, men samtidigt så pass att sonen berättar om det hemma.
Senast ändrad: