Knepigt och svårt - tonårsproblem

Puppan

Trådstartare
Jag vet inte riktigt hur det här ska hanteras.
Har en tonåring som går i sjuan. Verkar rätt tillfreds med klassen och skolan men ibland slinker det med att en klasskompis tråkar honom och snackar skit bakom ryggen sådär så att han "inte" ska höra men ooops, får höra ändå.

Han vet att den här klasskompisen är en feg och ynklig en som är rätt liten och rädd inombords, men nu i tonåren så råkar den här klasskompisen ha en del fördelar som ger honom lite mer status + att han gör allt för att hänga med i rätt kretsar, vilket min tonåring inte gör och inte heller har ambitionerna att göra. Han vill bara vara ifred.

Jag känner den här klasskompisens föräldrar lite ytligt, har haft med dom att göra tidigare i olika sammanhang och har väl tyckt att de verkar rätt reko. Men undantag från ett tillfälle då jag hörde att de tipsat sin son om att hålla sig borta från svaga personer i klassen och vara med de starka för att själv slippa bli utsatt. (Helt cyniskt och sjukt råd om ni frågar mig).

Jag står nu på en gräns där jag inte riktigt vet om jag ska agera, alltså ta kontakt med de här föräldrarna och på något vis lufta det här med att deras son inte verkar bära sig schysst åt i skolan eller vänta och se.
När ungarna är så här stora så kan det ju slå helt fel och tråkningarna öka när mamma "hjälper", speciellt om föräldrarna inte förstår eller tar det på allvar.

Hur skulle ni göra? Det verkar ju inte handla om regelrätt mobbing, men samtidigt så pass att sonen berättar om det hemma.
 
Senast ändrad:
Sv: Knepigt och svårt - tonårsproblem

det är svårt... när mina barn va i den åldern så la jag mig i så lite som möjligt, förutsatt att det inte rör sig om ren mobbing (det rörde sig inte om mobbing här, men väl skit och konflikter) vissa konflikter där jag tyckt det gått lite långt kontaktade jag klassföreståndarna som tog upp det med berörda personer på ett mkt. bra vis utan att redogöra att jag haft kontakt.

på något sätt så måste dom ju lära sig att hantera livet och allt det för med sig själva, med stöd och uppmuntran hemifrån givetvis. livet är ju så där, tom. när man blir gammal ;) det finns alltid folk som snackar skit och försöker skapa konflikter. bäst är ( tror jag ) att lära barnen att dom duger som dom är och att dom är bra :) samt att skaka av sig vad andra säger "bakom ryggen" och söka sig till människor som man trivs ihop med ;)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Knepigt och svårt - tonårsproblem

Fasen vad bra svarat!

Ja, jag tänker ungefär som du, men så blir jag osäker ibland så det kändes bra att ventilera det här. För det känns inte som om det är någon mobbing men att det är något som pågår som inte riktigt kommer till punkt någon gång så att sonen kan släppa det.
Att prata med klassläraren tänkte jag inte ens på att man kunde göra, man får lite tunnelseende ibland. Bra idé!
 
Sv: Knepigt och svårt - tonårsproblem

jo, jag känner oxå många ggr. att jag vill skydda dom mot allt ont, tråkigt och jobbigt och ta alla "smällar" för dom. men på sikt så gör man ju inte dom någon tjänst om man "curlar" allt för mkt. dom måste ju få chansen att lära sig hantera "livet" själv.

min lillasyster sa jämt (innan hon fick egna barn) att - lika bra att dom lär sig från början att livet är orättvist. krasst men ändå lite sant :crazy: bara barna får självförtroende, självkänsla och uppmuntran hemifrån :D
 
Sv: Knepigt och svårt - tonårsproblem

Det är jättesvårt !

Jag pratar väldigt mycket med min son om just såna här saker. Han berättar om de grabbar som är typiskt småkillar inombords, men som gör allt för att vara tuffa och coola. Som tycker ner andra för att själva inte bli nedtryckta. Och är taskiga för att inte själva bli utsatta. Som kan vara jätteschyssta när de är ensamma, men får de en lite flock kan de bli vidriga.

Om min son skulle bli utsatt så s kulle vi prata om det hemma, egentligen kolla av hur stor var "skadan" och vad berodde det egentligen på att han blev utsatt - vi skulle antagligen komma fram till att den som är dum är en liten lort som egentligen har dålig självkänsla - och ta oss en funderare på hur vi skulle kunna hjälpa personen i fråga.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 964
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Vi var nyligen på utvecklingssamtal för äldsta barnet, som går i fyran. Vid samtalet fick vi höra att han ligger väldigt långt fram i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
6 290
Senast: hastflicka
·
Övr. Barn Min sjuåring kissar på sig nästan dagligen. Vi har efter rätt lång väntetid fått en tid till barn-ungdomsmottagning, men att det nog...
Svar
18
· Visningar
3 016
Senast: Badger
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 101
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp