H
Hemliga mamman
Jag skriver under anonymt nick eftersom det finns folk här som vet vem jag är och jag vill inte "hänga ut" dottern så inför folk hon känner. Känner ändå att jag vill skriva ur mig och förhoppningsvis få lite tips/stöd från er underbart kloka människor.
Dottern på 16 år mår inte bra. Hon har varit så i snart två år. Jag trodde jag hade sett och hört "allt" men i går fick jag reda på att det inte alls var så.
Jag visste om att hon skär sig, att hon inte äter som hon borde och att hon festar alldeles för vilt, rymmer hemifrån... Två gånger har vi fått åka till akuten pga sånt hon gjort.
Vad jag fick veta igår var att hon dessutom byter (sex)partners som andra byter underkläder, att hon varit på rena knarkarfester och att hon gjort både det ena och det andra för at få sprit och knark.
Bup här är inte mycket att hänga i julgranen, de står lika handfallna som jag och säger att de inte vet vad de ska göra, hon går inte att prata med etc. Vi får ingen hjälp från något håll. Försöker ha någon vuxen med/i närheten av henne så ofta det går, men jag jobbar och är ensamstående. Ibland kan hennes utflyttade storebror eller mormor "rycka in" men det är inte alltid någon kan. Jag tror jag vet varför hon började må så här, men hon blir bara arg och menar att det inte alls är därför.
Finns här någon klok människa som har något förslag på var jag kan vända mig? Eller kanske något annat peppande, stärkande eller tipsande ord för det behöver jag/vi i massor.
Dottern på 16 år mår inte bra. Hon har varit så i snart två år. Jag trodde jag hade sett och hört "allt" men i går fick jag reda på att det inte alls var så.
Jag visste om att hon skär sig, att hon inte äter som hon borde och att hon festar alldeles för vilt, rymmer hemifrån... Två gånger har vi fått åka till akuten pga sånt hon gjort.
Vad jag fick veta igår var att hon dessutom byter (sex)partners som andra byter underkläder, att hon varit på rena knarkarfester och att hon gjort både det ena och det andra för at få sprit och knark.
Bup här är inte mycket att hänga i julgranen, de står lika handfallna som jag och säger att de inte vet vad de ska göra, hon går inte att prata med etc. Vi får ingen hjälp från något håll. Försöker ha någon vuxen med/i närheten av henne så ofta det går, men jag jobbar och är ensamstående. Ibland kan hennes utflyttade storebror eller mormor "rycka in" men det är inte alltid någon kan. Jag tror jag vet varför hon började må så här, men hon blir bara arg och menar att det inte alls är därför.
Finns här någon klok människa som har något förslag på var jag kan vända mig? Eller kanske något annat peppande, stärkande eller tipsande ord för det behöver jag/vi i massor.