Klipp vid förlossning (Utbruten från Sommarföräldrar 2019)

Hemmorojder får man generellt av att vara gravid om det vill sig illa och har verkligen inget med snittet att göra utan med det ökade trycket av bebisen. För att undvika förstoppning så ska man redan INNAN snittet äta fiberrik mat, dricka katrinplommonjuice och annat som sätter igång magen.
jag som får planerat snitt har god tid att förbereda magen inför det.

Jag klarade mig helt från hemorrojder trots graviditet och snitt 😁
 
Hemmorojder får man generellt av att vara gravid om det vill sig illa och har verkligen inget med snittet att göra utan med det ökade trycket av bebisen. För att undvika förstoppning så ska man redan INNAN snittet äta fiberrik mat, dricka katrinplommonjuice och annat som sätter igång magen.
jag som får planerat snitt har god tid att förbereda magen inför det.
För min del blev det ju akut snitt då, men jag åt och drack bra innan förlossningen. Eftersom magen är helt uppskuren och man inte kan ta i med magmusklerna när man bajsar så blir det lite jobbigt i början, det var inte jag riktigt beredd på. Fick dricka mycket laktulos efteråt så det är ett tips till er som ska snittas, att förbereda magen på det.
 
För min del blev det ju akut snitt då, men jag åt och drack bra innan förlossningen. Eftersom magen är helt uppskuren och man inte kan ta i med magmusklerna när man bajsar så blir det lite jobbigt i början, det var inte jag riktigt beredd på. Fick dricka mycket laktulos efteråt så det är ett tips till er som ska snittas, att förbereda magen på det.
Ja, jag har järnbrist och dom vill att jag fortsätter med järnpiller efter förlossningen, men tror jag skippar dom sista dagarna, annars lär jag sitta där förstoppad i veckor efteråt :P
 
Jag lägger spoiler ifall nån inte vill läsa.
en vän till mig fick hela operationsärret uppsprucket efter några dagar. Dom fick sy om det och hon hade infektioner på löpande band. Antar att hon hade otur. En annan vän fick en inflammation i livmodern efter akut snitt, har förstått att det händer ibland vid akut snitt. Jag har själv gjort akut snitt och är nöjd, men första tiden var jobbig då jag hade väldigt svårt att bajsa dom första 3 månaderna. Det säger flera vänner som gjort snitt att det är vanligt och att även få problem med hemorrojder osv. (
Fast akut snitt är ju till följd av vaginal förlossning? Dvs den fick avbrytas av någon anledning och ta snitt istället.
Så då är det väl bättre att ta upp komplikationer som följd av planerade snitt då det är det som TS pratar om.
Därför kan jag tycka det kan bli konstigt med statistik- akuta snitt är ju en följd av vaginala förlossningar.
 
Vad för komplikationer? Har själv gjort akut snitt under narkos och mitt enda ”men” efteråt är ett pyttelitet ärr. Och det kan ju knappast räknas som varken men eller komplikation så är nyfiken. Kommer snittas (planerat) vid ev fler barn så kommer aldrig föda vaginalt, så därför nyfiken på vilka komplikationer du pratar om :)

Jag hade ett bekymmersfritt snitt. Var snabbt uppe på benen, behövde bara en bråkdel av mina värktabletter osv.

Den största ”komplikationen” för mig var att inte kunna bära mitt äldre barn på 8 veckor. Praktiskt för mig och känslomässigt för honom. Kunde inte åka iväg själv med båda barnen eftersom jag inte kunde få in vagnen i bil eller buss. Och inte kunna bära en ledsen tvååring som ser sin lillasyster bli buren konstant.

Idag (21 månader senare) kan jag inte göra situps utan satt få ont (som stark träningsvärk som kommer direkt). Allting är läkt som det ska och magmusklerna har gått ihop (kontrollerat). Smärtan är ”oförklarlig” (och som tur var övergående).
 
Jag har gjort en planerad buköppning, det var inte ens något barn inblandat eller akut, fick infektion direkt och blev kvar på sjukhuset en vecka med olika antibiotikakurer och så mycket blodprover att mina armar och händer var sönderstuckna.
Kan inte tänka mig hur jobbigt det måste vara att ha en bebis samtidigt som något sådant händer.
Trots två jobbiga förlossningar så vill jag absolut inte skära upp magen igen. Med tanke på att jag haft gräsliga erfarenheter av epidural och EDA dessutom så kommer det inte på fråga. Har fortfarande smärta i ryggraden vid sticken trots att det är över tre år sedan senast. Ibland såpass ont att man inte ens kan röra lätt vid området.
 
Varberg och Göteborg är extremt restriktiva med planerade snitt tyvärr. Folk med extrem rädsla byter om domn kan tom län för att inte ens ta kampen.
Undrar hur fördelningen med akuta vs kontraktsnitt ser ut i Gbg och Varberg. Uppsala ligger planerade på ca 10%.

Sen jobbar olika län olika mycket med förlossningsrädsla. Och det är skillnad på rädsla och kontrollbehov, om du frågar mig. Jag hoppas verkligen det går bra för dig och du får en fin upplevelse. Det fick jag med andra barnet och Det är coolt!
 
Sen jobbar olika län olika mycket med förlossningsrädsla. Och det är skillnad på rädsla och kontrollbehov, om du frågar mig. Jag hoppas verkligen det går bra för dig och du får en fin upplevelse. Det fick jag med andra barnet och Det är coolt!

Jag har inga komplikationer av mitt planerade snitt. Det gick väldigt bra. Men jag hade nog väldigt rimliga förväntningar. Jag har ett ärr och det är läskigt att ta på området, och magen ser lite skrynklig ut efter två barn. Men det ser jag som väldigt logiska konsekvenser.
 
Fast akut snitt är ju till följd av vaginal förlossning? Dvs den fick avbrytas av någon anledning och ta snitt istället.
Så då är det väl bättre att ta upp komplikationer som följd av planerade snitt då det är det som TS pratar om.
Därför kan jag tycka det kan bli konstigt med statistik- akuta snitt är ju en följd av vaginala förlossningar.
Okej, men den första jag nämnde va ett planerat snitt.
 
Jo, det har jag fått, dels med psykiatriker som utredde (hittade inga psykiska besvär att jobba med) och sen psykologkontakt, men efter snittbeslutet så fanns det inte så mkt mer att prata om med psykologen. All ångest var som bortblåst.
Så dom tyckte jag skulle höra av mig till en kurator istället efter att bebisen var född.
Men om jag ska ha fler barn så ska jag nog gå fler gånger hos aurora innan.


Så det är därför jag säger att vägen har varit extremt lång och tuff, tog 30 veckor innan jag kunde släppa rädslan och ångesten inför förlossningen och många turer till diverse folk, läkare, psykologer, psykiatriker osv.
Här tycker jag att du tänker klokt. Jag tycker så synd om dig att du har (haft) de här tankarna och rädslorna som stör/stört din förväntan inför barnet. Hoppas att du kan vara bättre förberedd innan nästa graviditet!
 
Dricka mycket vätska och se till att komma upp och röra på sig är också viktigt för att få igång magen efter snitt :up:

Jag har tre helt okomplicerade kejsarsnitt och en hemsk vaginal förlossning bakom mig och är förstås som alla andra färgad av mina erfarenheter. Båda förlossningssätten utgör risker och har sina fördelar. Det man kan säga generellt är väl att även ett helt komplikationsfritt snitt är ett större ingrepp i kroppen (än en hyfsat komplikationsfri vaginal förlossning), det är ju en bukoperation vilket alltid innebär ärrvävnad, risk för sammanväxningar i vävnaderna osv.

Sen finns ju alltid extrema exempel med båda delar men frågan är vad mycket det tillför diskussionen. Det är inte vanligt att bli helt förstörd i underlivet och behöva ha stomi efter vaginal förlossning, lika lite som svåra komplikationer vid kejsarsnitt är vanliga. Graviditet och förlossning kommer aldrig att bli helt riskfritt, så är det ju bara.

Upplever att såna här trådar urartar lätt i att erfarenheter, egenupplevda och sånt som man hört av andra, slängs fram och tillbaka som om de vore allmängiltig sanning och det blir ju väldigt vanskligt att bilda sig en uppfattning utifrån det.
 
Fast akut snitt är ju till följd av vaginal förlossning? Dvs den fick avbrytas av någon anledning och ta snitt istället.
Är det så? Det förekommer ju ibland att det blir väldigt bråttom med snitt p g a att barnet/mamman inte mår bra, för att andra komplikationer tillstöter under graviditeten. Heter det ändå "planerat" snitt?
 
Jag har inga komplikationer av mitt planerade snitt. Det gick väldigt bra. Men jag hade nog väldigt rimliga förväntningar. Jag har ett ärr och det är läskigt att ta på området, och magen ser lite skrynklig ut efter två barn. Men det ser jag som väldigt logiska konsekvenser.

Oj jag har inte märkt att det är läskigt att ta på området. Har du ingen känsel? Hade min mage blivit skrynklig efteråt hade jag nog sett det som en personlig komplikation och opererat (plastik) medan andra inte bryr sig. På samma sätt som jag inte direkt ser att ha ont i snittet dagarna/veckorna efteråt eller få ett ärr eller ens att jag fick barnsängsfeber som komplikation utan mer att det hör till. Alla är olika och vad man anser vara en hemsk komplikation för en själv kanske är helt oviktigt för en annan.
 
Läs igen, mer än hälften av mina nära vänner skrev jag. inte hälften av alla som fött barn i hela världen.
Min kompis unge och min kompis höll på att stryka med under förlossningen, hon hade ingen ork kvar och pulsen gick ner på bebisen, fostervattnet var grönt, hade han inte kommit ut efter 1 minut så hade det blivit urakut snitt.Dom drog ut honom med sugklocka, första barnet. Hon ville ha snitt inför barn nummer två men blev övertalad att testa igen, då gick det visserligen bra.

Jag vet precis
vad du skrev. Min poäng var att du kom med lika mycket skrämselpropaganda som de du anklagade för att göra just det.
 
Är det så? Det förekommer ju ibland att det blir väldigt bråttom med snitt p g a att barnet/mamman inte mår bra, för att andra komplikationer tillstöter under graviditeten. Heter det ändå "planerat" snitt?
Förstår nog inte din fråga?
Menar du under förlossningen eller tidigare i graviditeten?
 
Jag hade ett bekymmersfritt snitt. Var snabbt uppe på benen, behövde bara en bråkdel av mina värktabletter osv.

Den största ”komplikationen” för mig var att inte kunna bära mitt äldre barn på 8 veckor. Praktiskt för mig och känslomässigt för honom. Kunde inte åka iväg själv med båda barnen eftersom jag inte kunde få in vagnen i bil eller buss. Och inte kunna bära en ledsen tvååring som ser sin lillasyster bli buren konstant.

Idag (21 månader senare) kan jag inte göra situps utan satt få ont (som stark träningsvärk som kommer direkt). Allting är läkt som det ska och magmusklerna har gått ihop (kontrollerat). Smärtan är ”oförklarlig” (och som tur var övergående).

Att inte bära tycker inte jag är en komplikation (obs för mig!) utan hade sett som självklart att då pappan är hemma i 8 veckor och sköter bärandet/skötsel av större barnet.

Det med magen och träning lät mindre roligt, du är ”bara” inte otränad/ovan då? Funkar andra sorters övningar för magen?
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
14
· Visningar
1 104
Senast: Kilauea
·
Gravid - 1år Nu tänkte jag att jag skulle försöka skriva ner min förlossningsberättelse, och jag börjar med något så trevligt som en slempropp...
Svar
19
· Visningar
2 080
Senast: vindvissla
·
Gravid - 1år Här kommer min underbara förlossning som jag mer än gärna delger mig av for en positiv bild av hur det kan vara! Orkar dock inte fixa...
Svar
8
· Visningar
2 564
Senast: paradiset
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp