Sv: kliniken skickar inte papperna
Nej, jag förstår det, och skulle resonera lika. För även om det är djurägaren som har det slutgiltiga ansvaret för att en häst inte går och lider i väntan på utdömningssvar t ex, så den KÄNSLOMÄSSIGA delen ska ju inte föraktas. Och den har tack och lov de veterinärer och kliniker jag haft att göra med varit fullt införstådd med. Även om HÄSTEN rent hälsomässigt skulle kunna vänta både en och tre månader med att åka på den där sista färden till Trapalanda, så är det oftast hjärtkross för djurägaren att gå och se hästen därhemma i hagen, och veta att det är över, tiden är utmätt.
Försäkringsbolagen är också medvetna om det och försöker hantera livskadeärenden så fort de kan, två av de stora bolagen vet jag har 'inom en arbetsvecka' som mål att få ut svaret till djurägaren, även om det av olika anledningar kan dröja längre. Och nu sist, så det dröjde lite (ringde efter en vecka till bolaget, en vecka eter klinikbesök alltså), och deras veterinär ville specialgranska det. (Begripligt, jag hade blivit mer förvånad om han INTE nappat åt sig den livskadeanmälan och tyckt 'vänta, den vill jag studera', då han och jag innan haft ett samtal, då jag ringde och undrade om de ersatte op. Det gjorde det, men han var noga med att se så att jag begrep att det var en DRYG konvalescens och man fick räkna med minst 6 månader, uppemot året, innan de kunde beräknas vara tillbaka i arbete. Och så 2 månader efter op:en kommer livskadeanmälan in. Så förstår att han ville se, dock behövde ju han tyvärr bara liksom alla andra studera skräcksynerna som syntes på UL efter op för att konstatera att det var hopplöst och kört. 3 v efter OP var det lika illa som innan, 8 v efter OP var det tio ggr värre.. ). I alla fall, jag ringde, och skaderegleraren tyckte att 'veterinären ville granska, men jag ska träffa honom i eftermiddag, och sen har jag svar'. Sen ringde hon upp samma eftermiddag, och talade om att jag hade deras tillstånd till avlivning. Så jag slapp vänta på papprena. Hästen fick somna dagen efter.
Jag är sån som tycker det jobbigaste är att FATTA beslutet, när det är fattat vill jag eg ha det som med den innan, jag åker hem med tomt släp. För mig finns inget värre - ÄVEN om de inte har ont (då skulle det vara outhärdligt) - än att gå där, och veta att 'snart..', och som sagt, detta brukar både kliniker och bolag vara väl medvetna om. Så att tycka att fem veckors 'väntetid' på att de skickar papprena är normalt är i min värld inte bara horribelt, det är otroligt nonchalant med.
Nej, jag förstår det, och skulle resonera lika. För även om det är djurägaren som har det slutgiltiga ansvaret för att en häst inte går och lider i väntan på utdömningssvar t ex, så den KÄNSLOMÄSSIGA delen ska ju inte föraktas. Och den har tack och lov de veterinärer och kliniker jag haft att göra med varit fullt införstådd med. Även om HÄSTEN rent hälsomässigt skulle kunna vänta både en och tre månader med att åka på den där sista färden till Trapalanda, så är det oftast hjärtkross för djurägaren att gå och se hästen därhemma i hagen, och veta att det är över, tiden är utmätt.
Försäkringsbolagen är också medvetna om det och försöker hantera livskadeärenden så fort de kan, två av de stora bolagen vet jag har 'inom en arbetsvecka' som mål att få ut svaret till djurägaren, även om det av olika anledningar kan dröja längre. Och nu sist, så det dröjde lite (ringde efter en vecka till bolaget, en vecka eter klinikbesök alltså), och deras veterinär ville specialgranska det. (Begripligt, jag hade blivit mer förvånad om han INTE nappat åt sig den livskadeanmälan och tyckt 'vänta, den vill jag studera', då han och jag innan haft ett samtal, då jag ringde och undrade om de ersatte op. Det gjorde det, men han var noga med att se så att jag begrep att det var en DRYG konvalescens och man fick räkna med minst 6 månader, uppemot året, innan de kunde beräknas vara tillbaka i arbete. Och så 2 månader efter op:en kommer livskadeanmälan in. Så förstår att han ville se, dock behövde ju han tyvärr bara liksom alla andra studera skräcksynerna som syntes på UL efter op för att konstatera att det var hopplöst och kört. 3 v efter OP var det lika illa som innan, 8 v efter OP var det tio ggr värre.. ). I alla fall, jag ringde, och skaderegleraren tyckte att 'veterinären ville granska, men jag ska träffa honom i eftermiddag, och sen har jag svar'. Sen ringde hon upp samma eftermiddag, och talade om att jag hade deras tillstånd till avlivning. Så jag slapp vänta på papprena. Hästen fick somna dagen efter.
Jag är sån som tycker det jobbigaste är att FATTA beslutet, när det är fattat vill jag eg ha det som med den innan, jag åker hem med tomt släp. För mig finns inget värre - ÄVEN om de inte har ont (då skulle det vara outhärdligt) - än att gå där, och veta att 'snart..', och som sagt, detta brukar både kliniker och bolag vara väl medvetna om. Så att tycka att fem veckors 'väntetid' på att de skickar papprena är normalt är i min värld inte bara horribelt, det är otroligt nonchalant med.
jag får ont i magen vart enda gång jag åker ut till stallet och ser honom i hagen och just nu är jag bara så trött på att jag ska behöva ringa och tjata och bedja dom om att skynda sig så jag kan få ta bort min häst. de känns ju hemskt.
