Lösgjordhet (eftergift på tygeln, formen, accepterande av bettet; harmoni, lätthet och mjukhet vid rörelsernas utförande, uppmärksamhet, förtroende och lydnad)
Accepterande av bettet och lydnad skulle behöva tas bort ur den här. Har ingenting med lösgjordhet att göra. En häst kan vara lösgjord av sig själv i hagen. Om vi tittar på vad lösgjordhet är rent fysiologiskt så är det väl "uppvärmd, genom hela kroppen, redo för gymnastiska övningar". Möjligtvis formulerade om till "acceptans för ryttarens hjälpgivning", men den borde ändå inte vara under lösgjordhet.
En punkt för hjälper och samspel skulle vara fint att ha istället, med fokus på osynliga hjälper, mjuka händer, ridning från sätet etc, hur väl hästen lyssnar.
För övrigt anser jag att de högsta klasserna borde ridas på grimma. Ju högre klass, ju mindre skarp utrustning tillåten. Då skulle man se vilka som verkligen har hästen på hjälperna...
Kan man inte rida samma rörelse i grimma så sitter ju inte grunderna. Ju mer skarpa verktyg du har, ju lättare är det att få hästen att göra det du vill utan att den vill.
Och dressyr är som vackrast när båda vill. När det är pardans. Samarbete.
Nja.. Iom att många hästar faktiskt inte accepterar bettet så är de heller ej lösgjorda. Och eftersom att många ryttare rider med för mkt i handen och lägger in mer energi än lösgjordheten tåler tex så måste lösgjordhet vara med. Lösgjordhet är också en mental grej.
Och jag tror inte vi ska underskatta hur svårt det är att rida en häst 100% lösgjord.
Just att man underskattar det är i mina ögon ett av skälen till varför man har så svårt med tex paiff. För en bra piaff kräver lösgjordhet.
Försöker du dra ihop en häst kommer det synas mer för ett otränat öga i piaffen än när man rider mer framåt. Men ridproblemet genomsyrar hela ritten.
Man får heller inte glömma att en helt lösgjorhäst ger ryttaren en stort förtroende och är utsatt. De har inga muskelskydd då som skyddar mot bryrska hjälper, de är som flyktdjur utsatta iom att du som ryttare har så stor inverkan i det läget etc. Så man måste vårda det förtroendet ömt!
Sen ang skarphet på redskap etc så måste man också tänka på tydlighet. Vilka bett och bettlösa är framtagna för vilken typ av ridning och varför?
Är det bussigt mot en häst att tex rida GP i grimma? En grimma som kanar runt och som har en helt annan inverkan än vad bett eller tex en stadig kapson framtagen för just dressyr ger?
Hur inverkar en grimma om man tar i den? Hur inverkar ett bett eller en kapson? Vilka fördelar har det för den ridning man vill syssla med?
Det handlar inte om skärpa, för mig. Utan om hur verktyget påverkar hästen.
Det går att rida min häst i grimma, halsring etc. Precis som det avsuttet går att trampa, göra lite skolor, skänkelvikning etc utan prylar. Men kvaliteten blir inte lika bra som med verktyg anpassade och framtagna för uppgiften.
Visst ska det vara pardans och i lätthet. Men för hästens skull ska det också vara tydligt.