Sv: Kattjakten fortsätter!
Det låter som att det är huskatter du är ute efter? (Ingen värdering i det, det är bara lite olika fokus på vad man bör fråga efter)
Fråga om: de vet vem pappan är? Temperament går i arv även på faderssidan, så ungar efter en skygg hane kan tyvärr bli svåra trots att deras mamma är världens gulligaste.
Hur man har jobbat med socialiseringen? Socialiseringsfönstret är stängt när man får hem kattungen, så uppväxten hos uppfödaren är A och O. De ska vara vana vid all form av hantering (klippa klor, öppna mun, bli fasthållna/burna) och hushållsliv för att bli trevliga sällskapskatter. Ungar som vuxit upp utan det kan ägna resten av livet åt att gömma sig under soffan när gäster kommer, trots att de aldrig varit med om något otäckt. Hanteringen är superviktig, köp inte en kattunge som inte klarar det. Det blir supersvårt om något händer som kräver vård tex. Katter uppvuxna i barnfamiljer är ofta trevliga på den punkten, så länge barnen bemöter dem bra. Att det är lite liv och rörelse är bara bra för ungarna
Är de vaccinerade? Majoriteten av huskattungarna är det tyvärr inte, då får man vara beredd att lägga en tusenlapp på vaccin och chip direkt när man får ungen (jag räknar med att varje unge kostar 1300-1500 i "startvård", inte med kastrering då)
Det är även vettigt att kräva besiktning innan köp. Du vill inte ha en katt med hälsoproblem redan från början, och ingen lekman kan avgöra detta på samma sätt som en kunnig vet. Dessutom är det en klar fördel för försäkringen om du har ett friskintyg vid start. Det krävs inte och gör formellt ingen skillnad, men då har du en extra säkerhet om de senare skulle påstå att det hänt innan införsäkring.
Är det utekatter som aldrig blivit avmaskade är det bar att göra det innan vaccination, annars avmaskar man inte om man inte har anledning till det. (Finns "Kolla masken" om man är osäker. Hellre träckprov än extra avmaskningar)
Sällskapskatter tycker jag man väljer efter egna preferenser, eftersom båda ändå ska kastreras. Ha aldrig en katt okastrerad i onödan, det finns så många nackdelar med det: jobbiga, skvättande, skrikande hankatter, dito löphonor, livmoderinflammationer som biefekt av löpande, juvertumörer som bieffekt av p-piller, humörförändringar pga hormoner hos fertila katter (eller pga p-piller), rangstrider och osämja.
Skaffar man en hona och en hane måste minst en av dem kastreras ganska tidigt, det finns honor som löper vid 4 mån ålder, och det finns hanar som parar med lyckat resultat i den ålder. Veterinärer brukar även vara dåliga på att upplysa om att hanar kan vara fertila i upp till en månad efter kastrering, så man inte tror att det är safe så fort kulorna är borta. Jag kastrerar de ungar som av någon anledning inte bör gå i avel vid 15-16 veckors ålder.
Vad mer? Förvissa dig om att ungarna verkligen kommer vara MINST 12 veckor innan de flyttar. Många skarvar lite med det när de fattar hur jobbig en kull med 10-veckors kan vara. Det är superviktigt för deras språk, en katt som inte blivit uppfostad av sin mor och syskon blir ofta bitig och besvärlig med gränsdragningar. Immunförsvaret behöver också den extra tiden, trots att katten "klarar sig" utan sin mamma. Mina flyttar vid 14-18 veckors ålder, och jag ser skillnad vuxentemperament åt det bättre hållet för de som stannar längre.
Försäkra gärna katten innan du hämtar den. De första veckorna som busig unge i ny miljö är riskfyllda, och dessutom har man 30 dagar sjukdomskarens på nästan alla bolag.