Gjort något dumt?

[MJLee]

Apropå att knuffa bort katten, något jag reagerade mycket starkt på, så är det naturligtvis helt individuellt. Jag skriker på Megara så folk och katter blir rädda - alla förutom Megara som högaktningsfullt skiter totalt i mig. Men det är en otrolig skillnad med att avvisa en kontaktsökande osäker katt i sitt nya hem med en ny människa än vårt förhållande.

Jag har också lyft/knuffat ner henne från skrivbordet när hon sitter bredvid, först kurrar och stryker sig, sedan stirrar argt. Till slut smalnar ögonen och hon hoppar på mig med tänder och klor och kaninsparkar och då plockar jag bort henne (hon är definitivt inte överstimulerad eftersom jag ignorerar henne totalt). Upprinnelsen är fö oftast den ständiga diskussionen om matportioner. Just som jag skriver det här höjer jag rösten, Sluta Megara! Eftersom hon tuggar på mina datorkablar och eftersom hon är selektivt döv, så puttade jag också undan henne med foten, varpå hon bet mig.

Förhoppningsvis har TS spetsat till sina tidigare beskrivelser av sin problematik, fobier och mående så att hen och katterna får njuta ett fantastiskt liv tillsammans. Inget går upp mot en mjuk, varm katt som sällskap och tröst när allt känns nattsvart.

 

[Hippocampus]

@Wille hur går det med katterna? Har du luskat ut deras favoritmat?

 

[tgd]

Vi blev med katter förra hösten. Jag var, liksom du, kattvan sen tidigare och har haft katter tidigare i livet men senaste åren varit helt utan egna djur. Jag fick under förra våren för mig ett tråkigt hälsobesked som krävde tre omgångar med små operationer men jag är paniskt rädd allt sånt så det tog mig hårt. Såg då att lokala djurskyddsföreningen sökte tillfälliga hem för hemlösa katter under tiden föreningen sökte permanenta hem till dem, vilket då jag och min man anmälde oss till. Jag behövde verkligen distraktionen och något utanför mig själv att engagera mig i så kom väldigt passligt. Hem kom två långhåriga stora fantastiskt ljuvliga och underbara katter! Men fastän vi var två kände vi också av den här ansvarsfrågan och om vi verkligen ville detta i längden. Jag bävade också inför att igen få hemmet fyllt med katthår.

Hur som, tiden gick och föreningen hörde av sig och hade eventuellt nya hem till katterna och frågade hur vi ville göra och vi bad om vi kunde få ytterligare lite tid med dem vilket vi fick. Vi, främst jag, velade under många månader fram och tillbaka hur vi skulle göra med katterna, adoptera dem själva eller släppa iväg dem till annat nytt hem. Absolut inget fel på katterna, de var från första början fullständigt ljuvliga, men vi tvekade inför ansvaret och allt det som följer med att egna husdjur.

Så här ett år senare är vi överlyckliga adoptivägare till dessa katter och vi formligen dyrkar marken de tassar på.

Så så gick det hos oss, men det var många månaders velande av och an innan vi var där.

Med detta vill jag bara säga att jag tror att jag förstår hur det är och känns och att helt enkelt ge det tid

 

[Amha]

Alltså... Du gillar inte när katten tar kontakt med dig på sina villkor och puttar undan henne?!

Jag är ledsen men vad i hela friden pysslar du med?! Fine att du behöver sällskap för att må bättre men blanda inte in oskyldiga djur i det hela. Det gör ont i mig när du beskriver hur du reagerar på deras kontaktförsök.

Nya katter har man inne minst ett halvår innan man släpper ut dem och under den tiden ser man till att bygga ett ordentligt band till dem, på deras villkor.

Ett halvår? det har vår lilla svarta missat. Ett par veckor brukar det låta i mina kretsar. Någon månad kanske. Vår började smita ut (mästare på att fintas) när han var så liten att han fortfarande rymdes i ena handen. Helt hopplös. Satt många gånger på trappan och försökte hålla koll på bilar och väntade in honom. När vi flyttade för några veckor sedan kunde vi hålla honom inne ca 24 h. Sen fintade kattskrället mig och gick ut. Höll sig i krokarna och jag kände väl att det var lite kört att ens försöka. Kallar in honom till kvällen men han är inne flera gånger om dagen med så man vet ju ungefär var han är.

Och nej, vår lilla svarta är bannemig inte som alla andra. Jag kan nog ge honom skulden för några av mina grå hår.

 

[Fraggel_Tess]

Ett halvår? det har vår lilla svarta missat. Ett par veckor brukar det låta i mina kretsar. Någon månad kanske. Vår började smita ut (mästare på att fintas) när han var så liten att han fortfarande rymdes i ena handen. Helt hopplös. Satt många gånger på trappan och försökte hålla koll på bilar och väntade in honom. När vi flyttade för några veckor sedan kunde vi hålla honom inne ca 24 h. Sen fintade kattskrället mig och gick ut. Höll sig i krokarna och jag kände väl att det var lite kört att ens försöka. Kallar in honom till kvällen men han är inne flera gånger om dagen med så man vet ju ungefär var han är.

Och nej, vår lilla svarta är bannemig inte som alla andra. Jag kan nog ge honom skulden för några av mina grå hår.

Min öppnade dörren och gick ut själv andra dagen Men på kvällen kom han tebax och öppnade dörren själv så vi blev skiträdda när dörren öppnades. Vi bor mitt ute på landet).

 

[Tonto]

Alltså... Du gillar inte när katten tar kontakt med dig på sina villkor och puttar undan henne?!

Jag är ledsen men vad i hela friden pysslar du med?! Fine att du behöver sällskap för att må bättre men blanda inte in oskyldiga djur i det hela. Det gör ont i mig när du beskriver hur du reagerar på deras kontaktförsök.

Nya katter har man inne minst ett halvår innan man släpper ut dem och under den tiden ser man till att bygga ett ordentligt band till dem, på deras villkor.

Fast va?

Klart man måste få putta bort djur när man inte vill ha kontaktförsök, jag skulle bli tokig om jag lät mina djur klänga på mig varje gång dom ville ha uppmärksamhet.

 

[athena_arabians]

Fast va?

Klart man måste få putta bort djur när man inte vill ha kontaktförsök, jag skulle bli tokig om jag lät mina djur klänga på mig varje gång dom ville ha uppmärksamhet.

Nu har jag faktiskt träffat TS och det ihop med hennes attityd till ev medryttarhästar gör att jag reagerade starkt på att hon puttar bort kontaktsökande djur.

Det är en enorm skillnad att putta bort djur man har ett band till redan som du har med dina djur jämfört med nya djur som med största sannolikhet inte är helt trygga och söker en stabil kontakt. Att i ett sådant läge putta bort dem anser jag är vidrigt och det står jag för.

Sedan fattar jag inte varför en ens är intresserad av att ha något djur om en blir less av deras kontaktsökande på bara en vecka.

Min katt är efter ett år med mig lite av ett plåster på mig. Den dagen jag är less på det förtjänar jag inte att ha en sådan lojal och trogen katt vid min sida (och helvetet kommer att frysa till is innan det händer).

 

[MJLee]

Fast va?

Klart man måste få putta bort djur när man inte vill ha kontaktförsök, jag skulle bli tokig om jag lät mina djur klänga på mig varje gång dom ville ha uppmärksamhet.

Jag har skrivit tidigare i tråden tror jag om att det är en milsvid skillnad på när man har ett etablerat och tryggt förhållande med sin katt - herregud jag hojtar på Megara och plockar bort henne och kan knuffa ner henne från skrivbordet när hon bits. Och när en katt är osäker och stressad, helt ny både i hus och människa och är därför är (extra) kontaktsökande.

 

[Skjøldur]

Ett halvår har jag aldrig haft mina katter inne. Katter är inga korkade djur. Dessutom är det mycket sällan dom går långt från hemmet första året. 1-2 veckor räcker att ha dom inne eller ta med dom ut under uppsikt. Hade du din inne i sex månader?

Då jag flyttar så har jag dom bara inne i en-två veckor och då de får gå ut ensamma har de halsband med mitt tele nr. När jag bodde nära en byväg så hade de reflexhalsband på sig jämt. Men eftersom de är nya hos TS så kan det vara säkrast att vänta längre än en-två veckor, en månad kanske.

 

[Tonto]

Jag har skrivit tidigare i tråden tror jag om att det är en milsvid skillnad på när man har ett etablerat och tryggt förhållande med sin katt - herregud jag hojtar på Megara och plockar bort henne och kan knuffa ner henne från skrivbordet när hon bits. Och när en katt är osäker och stressad, helt ny både i hus och människa och är därför är (extra) kontaktsökande.

Och jag tror att det är viktigt att sätta gränser redan från början så att djuren inte gör som dom vill i början utan tillsägelse och sen helt plötsligt inte får göra samma beteende sen. Det blir så o-konsekvent.

Sen tycker jag väl inte att det är ok att skrika och putta på djur oavsett hur länge man haft dom, men att konsekvent och lugnt plocka bort ett djur ifrån en situation man inte vill ha den är helt okej oavsett hur nytt djuret är.

 

[Grazing]

Nu har jag faktiskt träffat TS och det ihop med hennes attityd till ev medryttarhästar gör att jag reagerade starkt på att hon puttar bort kontaktsökande djur.

Det är en enorm skillnad att putta bort djur man har ett band till redan som du har med dina djur jämfört med nya djur som med största sannolikhet inte är helt trygga och söker en stabil kontakt. Att i ett sådant läge putta bort dem anser jag är vidrigt och det står jag för.

Sedan fattar jag inte varför en ens är intresserad av att ha något djur om en blir less av deras kontaktsökande på bara en vecka.

Min katt är efter ett år med mig lite av ett plåster på mig. Den dagen jag är less på det förtjänar jag inte att ha en sådan lojal och trogen katt vid min sida (och helvetet kommer att frysa till is innan det händer).

Fast i alla förhållanden man har oavsett vad det är för typ av djur så måste man ha ett ge och ta förhållande. Djuren får inte hantera oss hur dom vill och vi får inte hantera dom hur som helst. Att ha ett extremt klängigt djur är heller inte någonting positivt tycker jag, det kan mycket väl tyda på en viss typ av stress/understimulans och är inte särskilt sunt det heller.

Precis som vi måste respektera när dom visar att dom vill vara ifred så måste dom respektera när vi visar att vi vill vara ifred. Man måste ha en balans. Det handlar om att ge och ta helt enkelt.

 

[Tonto]

Fast i alla förhållanden man har oavsett vad det är för typ av djur så måste man ha ett ge och ta förhållande. Djuren får inte hantera oss hur dom vill och vi får inte hantera dom hur som helst. Att ha ett extremt klängigt djur är heller inte någonting positivt tycker jag, det kan mycket väl tyda på en viss typ av stress/understimulans och är inte särskilt sunt det heller.

Precis som vi måste respektera när dom visar att dom vill vara ifred så måste dom respektera när vi visar att vi vill vara ifred. Man måste ha en balans. Det handlar om att ge och ta helt enkelt.

Ja jag håller med. Jag skulle aldrig stå ut med ett djur som satt på mig som ett plåster. Det är likadant oavsett om det är djur eller människor, alla pallar inte att ha någon som sitter fast på en hela tiden, det gör inte en till en sämre djurägare för det.

 

[MJLee]

Och jag tror att det är viktigt att sätta gränser redan från början så att djuren inte gör som dom vill i början utan tillsägelse och sen helt plötsligt inte får göra samma beteende sen. Det blir så o-konsekvent.

Sen tycker jag väl inte att det är ok att skrika och putta på djur oavsett hur länge man haft dom, men att konsekvent och lugnt plocka bort ett djur ifrån en situation man inte vill ha den är helt okej oavsett hur nytt djuret är.

Jag förstår helt din ståndpunkt och håller helt med om att i vanliga fall är det absolut förbjudet att varken höja rösten eller putta ner en katt från skrivbordet där hon har sin kattsäng. Men jag och Megara har ett ganska speciellt förhållande, vilket är poängen. Allas förhållande med sin katt är annorlunda. Med Megara är hon så trygg med mig att hon ger fullständigt fan i vad jag gör, och är inte en kontaktsökande ny osäker katt. I början när vi båda lärde känna varandra så fanns det inte i min hjärna att höja rösten eller göra något annat än gosa och jag älskade (och älskar) när hon är klistrig och kontaktsökande. Hon är fortfarande gärna med mig vad jag än gör och när vi sitter i soffan kryper hon ibland upp och bökar in sig. När hon söker/vill ha kontakt då slickar hon mig, och det får hon göra så länge hon vill.

Aldrig, aldrig att jag skulle putta eller knuffa bort henne när vi ligger i sängen för att sova och hon ligger mellan mina ben och hennes sträva lilla tunga slickar ihärdigt högt upp på insidan av låren. Jag skulle aldrig komma på tanken att knuffa bort henne då utan nöjer mig med att försöka hålla händerna för så hon slickar på dem istället och väntar tills hon tröttnar.

När hon hoppar på och biter och river mig är hon på dåligt humör eller ställer sig och demonstrativt tuggar på kablar precis där jag ser henne, jo då gör jag så. Inte för att hon bryr sig det minsta. Hon är uppe fortare än jag hinner puffa ner henne. När jag höjer rösten och hojtar, sluta! när hon tuggar på kablar så ger hon mig ett svavelgult onda ögat och fortsätter med stor förtjusning, tills jag tar bort henne fysiskt (inte brutalt eller burdust). Inte för att det hjälper heller eftersom hon är tillbaka och tuggar vidare snabbare än jag kan plocka bort henne.

Vilket gör att jag a) antingen får ta bort sladden (svårt när det är en ethernet kabel som jag dragit genom hela lägenheten och lindar in i folie men det kan lika gärna vara en usb kabel, en mobilkabel, särskilt märkeskablar, en a/c sladd, en hdmi kabel, en vga kabel osv osv). Den kabel finns inte som hon inte sätter tänderna i, eller b) ger henne mat. Megara har redan hunnit slakta ett stort antal sladdar. Mat är ett hett och ständigt diskussionsämne mellan oss.

Eftersom TS skulle bli triggad kommer jag inte lägga upp någon bild hur mina armar och händer ser ut, men tro mig, när det gått så långt att jag knuffar ner henne så ser jag redan ut som köttfärs och hon sitter bredvid mig och gör utfall och sätter klor och tänder i mig. Hårt (hon är inte kontaktsökande till mig utan till mat). Hon är som sagt speciell och vårt förhållande är mycket speciellt. Vilket återigen är min poäng. I vanliga fall, med lite umm, mindre speciella katter, är det inte ok att knuffa bort den när den söker kontakt, eller höja rösten. Nikita min älskade förra katt höjde jag aldrig rösten med eller skulle komma på tanken att knuffa bort, och hon var ett klister. Även när hon skrek, så det dånade, när jag pratade i telefon, inklusive telefonintervjuer. Eller för den delen satte klor och tänder i mig, vilket hon gjorde ibland.

Nej jag svälter inte Megara om någon undrar, men om hon fick tillräckligt med mat som hon anser att hon är i behov av så skulle hon vara en brun pälsboll.

Edit: för att citera Jackson Galaxy som är en känd kattolog så säger man aldrig nej utan finner bättre alternativ. Om katten är osäker och kontaktsökande och 'klistrig' så gör en mjuk kattsäng bredvid så katten föredrar den och man kan bara sträcka ut handen ibland och gosa. Många kattägare har en korg eller liknande bredvid sin dator så katten kan 'vara med' utan att ge upphov till nya och intressanta inställningar på datorn. Vill TS inte ha en klisterkatt, sätt samman bäddar, korgar, kartonger, whatever som katten föredrar.

 

[bettysmatte]

Jag skulle aldrig putta bort min katt när han kommer och är snäll, gosig och social, även om jag håller på att formligen ramla över honom ibland.... Däremot kan jag både skrika (av smärta mest) och putta bort honom om "galenskapen" far i honom, och det gör den rätt ofta. Han är en väldigt lekfull katt fortfarande, trots att han är 2,5 år, och ibland glömmer han nog helt enkelt att man inte kan leka med matte på samma sätt som med en annan katt. En klo i min arm eller mitt ben gör ONT..... Och att jag skriker då - ja, det faller sig rätt naturligt...... Men då är vi ju i en helt annan situation, tänker jag.

 

[Kilauea]

Hittade tråden först nu. Hur går det med katterna, @Wille ?

Vi har sett till att våra varit lite halvt hungriga i början när vi släppt ut dom. Och så skramlat med maten när vi ropat in. I dessa lägen är torrfoder guld värt, det är svårt skramla med blötmat . Vi har då skramlat med maten även inne, just för att dom ska lära sig.

 

[Wille]

@Wille jag tror det kommer gå superbra med dina katter. Det är superkul att du skaffat husdjur, tror det gör mycket för dig. Ett tips är att klippa klorna, då blir de lite mindre vassa och risken för rispor minskar. Katterna kommer att lära sig att du inte gillar när de trampar på dig så länge du är konsekvent. Du kanske kan prova att låta dem ha lite olika leksaker som de kan aktivera sig med när de är inomhus också?

Ja, jag ska klippa klorna på dem. Trodde jag hade en gammal klotång men hittar den inte. Och igår när jag var till djuraffären så glömde jag bort det. Leksaker har de fått av lite olika slag. Köpte en senast igår. Men den blev ingen hit. Katterna tyckte förvisso den var kul, men leken slutade abrupt när de satte klorna i den och det inte gick att få leksaken att röra sig längre.

Jag tycker du verkar ta väl hand om dina katter. Man kan inte flörta sig till tillgivenhet från en katt och inte tvinga dem - så att de söker sig till dig som de gör, visar på att de tycker om dig. Katter väljer sina människor och trivs de inte så flyttar de.

Jag har också en katt (inflyttad från ingenstans) som blir överväldigande kelig ibland; börjar låtsasbitas och hålla fast med klorna. Inte jättehårt men det blir för mycket IBLAND. Då bara reser jag mig vänligt men bestämt och sätter ner katten och går därifrån. Inget mer. Annars hade jag t.ex. inte kunnat jobba en minut, eftersom de gärna ligger på keyboarden till datorn så fort jag sätter mig där.

Katter brukar heller aldrig klösas så rejält att det blöder, OM de inte blir jätteskrämda eller inte litar på en. Jag tror knappast dina katter kommer att plötsligt vilja skada dig. De verkar snarare tycka väldigt bra om dig. De har valt dig.

Om maten: Vanlig blötmat på burk är bäst; torrfoder innehåller lite för mycket kolhydrater för kattdjur, men är ok om det är vad de tycker om. Dreamies är rent godis som jag försöker undvika - våra katter blir beroende av dem, som en drog nästan, och tigger hela tiden som besatta....

Mina gillar inte blötmaten jag serverat. Har väl inte hittat rätt sort. Men jag upptäckte här om dagen att min ena katt blivit en tjockis. Så nu ska jag byta foder. Köpte en dyr provpåse igår.

Det låter som en bra ide att låta den stora katten kela på sina egna villkor ifall den är lite bitsk.
Att den mindre är klängig kan bero pga stressen med nytt hem, och blir förhoppningsvis bättre med tiden

Jag tror många reagerade på ditt ordval, att du knuffade bort henne, även om en katt inte tar fysisk skada av att knuffas ner från soffan, så tycker många att det inte är ett trevligt sätt att hantera katter på. Så i framtiden är det bättre om du lyfter ner katten när du känner att du vill vara ifred.

Det är en ökad risk för skador om man har utekatter vs innekatter, men det finns massor med utekatter i Sverige, och dessa katter mår toppen, det är inge fel att ha utekatt, men tyvärr är det bäst att inte nämna det på nätet eftersom man oftast får skit om man har utekatter.


Det jag funderar lite på är ju att du tidigare skrivit att du inte ens orkar laga ordentlig mat till dig själv, då är frågan om du faktiskt har ork att ta hand om 2 katter varje dag, året runt, i 10-15 år? för katterna kommer behöva omvårdnad även när du har en dålig dag/period.
Och du har även skrivit att du inte orkar hålla ordning och städat hemma, och att detta stör dig massor. Katter stökar ner något enormt med hår, kattsand, hårbollar, spyor och välter ner saker/hittar på bus. Orkar du det?

Katterna kanske är bra för ditt mående, men det kan även vara så att katterna kanske kommer ta mer energi så du kommer ha ännu mindre energi till att laga mat och hålla rent hemma, vilket kommer få dig att må sämre och göra att det tar längre tid för dig att bli friskt?

Att rensa kattlådan några gånger per dag och ge mat och byta vatten, funkar bra. Jag gör alltid sånt jag måste göra. Precis som med skolan. Jag är faktiskt riktigt bra i skolan. Att mitt liv är helt utan glädje och entusiasm betyder inte att jag skiter i allt.

Men jag har också hjälp av boendestödet så jag får hjälp med dammsugning, städ m.m.

Trampade förresten i något som jag tror var en spya, direkt på morgonen idag. Städade så klart upp det. Där går gränsen för vad jag kan skita i.

@Wille hur går det med katterna? Har du luskat ut deras favoritmat?

Det går bra med dem, men jag vet inte än vad de gillar för mat. Måste ju byta torrfoder också, då den ena blivit en tjockis.

Ja jag håller med. Jag skulle aldrig stå ut med ett djur som satt på mig som ett plåster. Det är likadant oavsett om det är djur eller människor, alla pallar inte att ha någon som sitter fast på en hela tiden, det gör inte en till en sämre djurägare för det.

Min röda har jag faktiskt gett smeknamnet Mammas lilla plåster. Men det är ok. Hon är inte så intensiv med klorna. I stället brukar hon slicka på mig. Men sitter jag vid datorn så får de inte gå över tangentbordet. Det har de accepterat och lägger sig bredvid i stället, även om det ibland kan ifrågasätta förbudet.

Hittade tråden först nu. Hur går det med katterna, @Wille ?

Vi har sett till att våra varit lite halvt hungriga i början när vi släppt ut dom. Och så skramlat med maten när vi ropat in. I dessa lägen är torrfoder guld värt, det är svårt skramla med blötmat . Vi har då skramlat med maten även inne, just för att dom ska lära sig.

Det går bra med dem. De går får gå ut numera och det går hur bra som helst. De håller sig oftast i närheten och kommer på inkallning. Mutor behövs inte. De är också så sällskapliga att de håller mig sällskap när jag själv är ute. De följer mig gärna dit jag går.

Men när de är ute måste jag hålla koll på när de vill in och de får bara vara ute när jag är hemma. De vill inte vara ute så länge. Idag har jag dock fått första kattluckan installerad. Ska installera en till så de kan komma och gå som de vill. (Har ju en farstudörr och en dörr in till huset.)

 

[Wille]

Min stora katt klättrade i träd idag. Bra motion för henne.

Sen har jag fått städa upp spya nummer två idag.

 

[Kilauea]

Min stora katt klättrade i träd idag. Bra motion för henne.

Visa bifogad fil 78587

Sen har jag fått städa upp spya nummer två idag.

Vilken fining!

 

[Blimblom]

Min stora katt klättrade i träd idag. Bra motion för henne.

Visa bifogad fil 78587

Sen har jag fått städa upp spya nummer två idag.

Jättefin!!

 

[Lingon]

Min stora katt klättrade i träd idag. Bra motion för henne.

Visa bifogad fil 78587

Sen har jag fått städa upp spya nummer två idag.

Så fin!!

Är det hårbollar de spyr upp?