Gjort något dumt?

[Grazing]

Jag hoppas naturligtvis att det ska gå bra nu när hon skaffat dem, vad det gäller fobin så förstår jag inte riktigt vad du menar. Om man har så svåra besvär att man inte ens tål att se blod på bild, eller knappt prata om det, så har jag svårt att tro att det ändrar sig. TS har ju aktivt vägrat ens försöka göra något åt det, vet inte ens om hon vaccinerat sig pga fobi.

Fast jag har en sådan fobi, kan inte ens skriva faktiskt vad det är för det är extremt illa här hemma och på dom flesta andra ställen men möter jag på det i stallet tex är det hanterbart, trots att det är så illa utanför stallet. Fobi är aldrig så svart eller vitt. Fruktansvärt otäckt och panikkänsla uppstår givetvis även i den miljön men det är ändå mera hanterbart.

 

[MJLee]

Det jag har skrivit är i respons till hur TS själv har beskrivit sin livssituation. Dvs extrem blodfobi - och ja, skälet till att det tas upp är att TS enligt egen utsago är så extrem att hen måste lämna när det diskuterades av några andra personer och dessutom fick ångest av en bild jag la upp med några rispor (som fö faktiskt sved! så det så ).

Att hen är mycket isolerad och inte har något socialt umgänge, dvs vem tar hand om katterna vid en akut situation. Att om hemsituationen är så kaotiskt som den beskrivits och TS redan har ångest över det, så kommer katterna bidra till kaoset. Katthår, som någon nämnde, hårbollar (semi-långhåringar), pälsvård borsta och kamma.

Varför skriver jag i tråden om jag irriterar mig? Därför att det handlar om två levande varelser. Varelser som är beroende av TS omsorg och där man får ställa sina egna behov/fobier åt sidan, och med tanke på vad TS själv skrivit tidigare kanske inte kan göras. Kommer katten in med blodet forsande och ena tassen uppskuren. Då biter man ihop. Kontaktar den vetvård man brukar ha som en del av försäkringen som via videolänk förklarar hur man bäst rengör och lägger bandage på innan transport till närmaste veterinär. Är det på en helg (katter har en fantastisk förmåga att behöva vård på helgerna, gärna halv tolv en storhelg) och det inte finns någon mottagning öppen blir det distriktaren som man kan få vänta på i evigheter. Och under tiden kan inte katten bloda ner överallt, förutom det faktorn att den lider.

Jag tror alla skulle vara glada om katterna får TS att må bättre genom att ta ansvar för någon annan än hen själv och att katterna gör det enklare att fixa hemmet eftersom de måste ha det rent i lådan, få mat på fasta tidpunkter så att ligga på soffan/sängen inte orka gå upp eller göra någonting finns inte på världskartan.

Men ffa, vi talar om två levande varelser som TS nu har ansvar för och som kommer att fara illa om TS inte kan överkomma vissa av sina problem.

 

[Mia_R]

Fast jag har en sådan fobi, kan inte ens skriva faktiskt vad det är för det är extremt illa här hemma och på dom flesta andra ställen men möter jag på det i stallet tex är det hanterbart, trots att det är så illa utanför stallet. Fobi är aldrig så svart eller vitt. Fruktansvärt otäckt och panikkänsla uppstår givetvis även i den miljön men det är ändå mera hanterbart.

Enligt TS själv kan hon inte hantera det alls, men jag hoppas verkligen att om det behövs att hon för katternas skull inte bara lämnar dem i sticket eller stoppar in dem i en transportbur och kör iväg till veterinär utan att ha någon som helst koll på vad som är tokigt.

 

[Görel]

Jag har också en fobi mot vidriga äckliga djur som jag tack och lov möter sällan. Gjorde det dock när jag var ute och gick med min då 26-åring som inte skulle ridas mer. Jag vände hästen och gick snabbt tillbaka, och först när hästen stod trygg i stallen kunde jag panika. Jag sprang inte eftersom hästen inte var ren i trav, och jag hoppade inte upp eftersom hästen inte skulle ha någon på ryggen mer utan mitt djurs välfärd gick före min panik.
Jag kan inte se det på bild och lämnar ett sällskap som pratar om det.

Om man känner tillräckligt för sitt djur tror jag att man kan ta sig förbi sina fobier och göra vad man kan för att hjälpa och skydda det.

 

[Grazing]

Men det är ju inte bara det. TS har ju suckat och gnällt över hur jobbigt det är att vara både hund och kattvakt några dagar. Klart folk tycker det är märkligt när Ts skaffar djur då.

Men det är väl skillnad på att passa andras djur och att ha egna? Jag pratar ju inte för alla men för mig så är det urjobbigt att passa andras djur men egna har jag inga problem med.

Folk kan väl tagga ner lite och inse att det inte går att känna en person rakt igenom genom det den skriver på ett forum.

 

[Hippocampus]

Alltså... Du gillar inte när katten tar kontakt med dig på sina villkor och puttar undan henne?!

Jag är ledsen men vad i hela friden pysslar du med?! Fine att du behöver sällskap för att må bättre men blanda inte in oskyldiga djur i det hela. Det gör ont i mig när du beskriver hur du reagerar på deras kontaktförsök.

Nya katter har man inne minst ett halvår innan man släpper ut dem och under den tiden ser man till att bygga ett ordentligt band till dem, på deras villkor.

Vem har bestämt att man ska ha inne katter ett halvår? Aldrig hört och aldrig gjort.

 

[ainasoja]

@Wille håller tummarna att det blir kärlek mellan er i framtiden. Det tar tid att lära känna djur.

Men. Förlåt för mitt men. Släpp inte ut katterna på några månader så att dom vet var dom hör hemma och inte får för sig att traska till sitt gamla hem. Du hade tur sist du hade dom ute men det är inte säkert att du har lika stor tur nästa gång och det hade ju varit olyckligt.

Lycka till med dom små liven

 

[athena_arabians]

Vem har bestämt att man ska ha inne katter ett halvår? Aldrig hört och aldrig gjort.

De behöver lära sig var deras nya hem är samt bonda med ägaren så en har en chans att få in dem... och ja, det kan mycket väl ta ett halvår eller tom mer.

Jag vet det eftersom jag vuxit upp med katter. Fråga vem som helst som har någon form av riktig koll på katter.

 

[åke]

De behöver lära sig var deras nya hem är samt bonda med ägaren så en har en chans att få in dem... och ja, det kan mycket väl ta ett halvår eller tom mer.

Jag vet det eftersom jag vuxit upp med katter. Fråga vem som helst som har någon form av riktig koll på katter.

Ett halvår har jag aldrig haft mina katter inne. Katter är inga korkade djur. Dessutom är det mycket sällan dom går långt från hemmet första året. 1-2 veckor räcker att ha dom inne eller ta med dom ut under uppsikt. Hade du din inne i sex månader?

 

[åke]

Va bra! Då har jag tydligen inte riktig koll på katter. Alla mina katter måste ha varit översmarta då som kom hem.

Samma här.

 

[Raderad medlem 120709]

Ett halvår låter väldigt länge för mig som också är uppvuxen med katt. Jag började att låta min nuvarande vara ute inom ett par veckor efter han flyttat in, dock under uppsikt så att han inte irrade iväg. Däremot fick han inte vara ute helt själv innan han var ett halvår gammal, eftersom lokalsinnet inte är ordentligt utvecklat innan dess.

Men på redan vuxna katter? Där har jag alltid fått höra att runt två veckor inne är den generella rekommendationen, sedan kan man börja gå ut med dem under uppsikt under en invänjningsperiod. Min upplevelse är att de väldigt fort lär sig var de hör hemma. Att säga sex månader som någon allsmäktig sanning och antyda att om man inte håller det är man en okunnig och dålig kattägare, alltså näe. Skärpning.

 

[athena_arabians]

Ett halvår har jag aldrig haft mina katter inne. Katter är inga korkade djur. Dessutom är det mycket sällan dom går långt från hemmet första året. 1-2 veckor räcker att ha dom inne eller ta med dom ut under uppsikt. Hade du din inne i sex månader?

Japp. Plus att med vuxna katter hade jag definitivt gjort det, för att vara säker på att de kommer hem. Jag tar inga chanser med mina pälsklingar.

 

[athena_arabians]

Ett halvår låter väldigt länge för mig som också är uppvuxen med katt. Jag började att låta min nuvarande vara ute inom ett par veckor efter han flyttat in, dock under uppsikt så att han inte irrade iväg. Däremot fick han inte vara ute helt själv innan han var ett halvår gammal, eftersom lokalsinnet inte är ordentligt utvecklat innan dess.

Men på redan vuxna katter? Där har jag alltid fått höra att runt två veckor inne är den generella rekommendationen, sedan kan man börja gå ut med dem under uppsikt under en invänjningsperiod. Min upplevelse är att de väldigt fort lär sig var de hör hemma. Att säga sex månader som någon allsmäktig sanning och antyda att om man inte håller det är man en okunnig och dålig kattägare, alltså näe. Skärpning.

Du kan skärpa dig själv. Plus att vad gäller TS så var väl inte det det värsta. Men ska man nu släppa ut dem tidigare så bör man nog låta bli att putta bort dem när de gör kontaktförsök.

 

[åke]

Japp. Plus att med vuxna katter hade jag definitivt gjort det, för att vara säker på att de kommer hem. Jag tar inga chanser med mina pälsklingar.

Fast det tar inte sex månader för katter att bo in sig om dom trivs.

 

[Dopy]

De behöver lära sig var deras nya hem är samt bonda med ägaren så en har en chans att få in dem... och ja, det kan mycket väl ta ett halvår eller tom mer.

Jag vet det eftersom jag vuxit upp med katter. Fråga vem som helst som har någon form av riktig koll på katter.

Fast bara för att du är uppvuxen med katter betyder inte det att du är jätte erfaren gällande katter...

De flesta jag känner har haft katterna inne i 2-8 veckor, och under denna tiden även haft kontrollerad utevistelse (koppel) och efter dessa 2-8 veckor släppt ut katten, och det har aldrig varit något problem.
Jag har ALDRIG hört någon rekommendera att man ska ha katten inne i 6 månader. Bara kattungar jag vet att man brukar rekommendera att hålla inne tills de är kastrerade, vilket normalt görs när kattungen är 6 månader.

 

[Dopy]

Japp. Plus att med vuxna katter hade jag definitivt gjort det, för att vara säker på att de kommer hem. Jag tar inga chanser med mina pälsklingar.

Om du inte vill ta några chanser med dina pälsklingar borde du inte låta de gå ut alls! En utekatt löper stor risk för att råka ut för skador, olyckor, vilda djur, osv.
Vill man inte ta några chanser bör man ge sin katt ett bra liv inomhus istället, men det ställer mer krav på ägaren för att få en innekatt att trivas.

 

[Gunnar]

Jag har rensat bort ett antal i mitt tycke rätt onödiga och otrevliga inlägg.

 

[startpompe]

Angående nålfobi och liknade så klarar jag inte av sår eller blod heller, har och hållit på att svimmat inte bara en gång av det. Men det har aldrig påverkat mig när det gäller de egna djuren, då håller jag mig lugn kan tvätta/plåstra osv utan problem. Så bara för att man har problem i vissa sammanhang behöver det inte vara så i alla.

 

[Dopy]

Det låter som en bra ide att låta den stora katten kela på sina egna villkor ifall den är lite bitsk.
Att den mindre är klängig kan bero pga stressen med nytt hem, och blir förhoppningsvis bättre med tiden

Jag tror många reagerade på ditt ordval, att du knuffade bort henne, även om en katt inte tar fysisk skada av att knuffas ner från soffan, så tycker många att det inte är ett trevligt sätt att hantera katter på. Så i framtiden är det bättre om du lyfter ner katten när du känner att du vill vara ifred.

Det är en ökad risk för skador om man har utekatter vs innekatter, men det finns massor med utekatter i Sverige, och dessa katter mår toppen, det är inge fel att ha utekatt, men tyvärr är det bäst att inte nämna det på nätet eftersom man oftast får skit om man har utekatter.


Det jag funderar lite på är ju att du tidigare skrivit att du inte ens orkar laga ordentlig mat till dig själv, då är frågan om du faktiskt har ork att ta hand om 2 katter varje dag, året runt, i 10-15 år? för katterna kommer behöva omvårdnad även när du har en dålig dag/period.
Och du har även skrivit att du inte orkar hålla ordning och städat hemma, och att detta stör dig massor. Katter stökar ner något enormt med hår, kattsand, hårbollar, spyor och välter ner saker/hittar på bus. Orkar du det?

Katterna kanske är bra för ditt mående, men det kan även vara så att katterna kanske kommer ta mer energi så du kommer ha ännu mindre energi till att laga mat och hålla rent hemma, vilket kommer få dig att må sämre och göra att det tar längre tid för dig att bli friskt?

 

[Lingon]

Ett halvår låter väldigt länge för mig som också är uppvuxen med katt. Jag började att låta min nuvarande vara ute inom ett par veckor efter han flyttat in, dock under uppsikt så att han inte irrade iväg. Däremot fick han inte vara ute helt själv innan han var ett halvår gammal, eftersom lokalsinnet inte är ordentligt utvecklat innan dess.

Men på redan vuxna katter? Där har jag alltid fått höra att runt två veckor inne är den generella rekommendationen, sedan kan man börja gå ut med dem under uppsikt under en invänjningsperiod. Min upplevelse är att de väldigt fort lär sig var de hör hemma. Att säga sex månader som någon allsmäktig sanning och antyda att om man inte håller det är man en okunnig och dålig kattägare, alltså näe. Skärpning.

Vad hjälper det om man har katten under uppsikt när den drar iväg??