Gjort något dumt?

[Lingon]

Såvitt jag vet så finns det inte någon försäkring som inkluderar kattpensionat vid sjukdom, och det kan bli ganska dyrt. Försäkring, inkl FORL, är ett måste. Vetkostnaderna kan snabbt åka upp i stora summor.

Jag tänker inte diskutera ute/innekatter men det är betydligt större chans att katten skadar sig vid utevistelse, vilket man måste vara beredd på. Och att katter klöser/river är också relativt vanligt. Nu är Megara lite mer extrem än vanligt men jag tror de flesta kattägare bär på ett eller annat klösmärke. Man kan ha katten som musjägare och inte i övrigt socialisera med dem om man så önskar. De flesta katter lär sig relativt snabbt när de inte är önskvärda.

Jag har haft två katter och jag kan inte minnas att jag blivit klöst. Min man blev det en gång men då var katten väldigt rädd och han var tvungen att få tag på henne för hennes säkerhet. Våra två katter var båda väldigt snälla.

 

[Lingon]

De är kastrerade, chippade och vaccinerade.

Det är meningen att de ska jaga. Det är liksom halva poängen med att ha dem. Vill liksom minska beståndet möss och sork.

De är individer. Inte jaktmaskiner. Har du tur är just dina katter bra jägare. Har du otur är de det inte. Inte att alla katter är bra jägare.

Jag tycker personligen att det är fel att skaffa katt för jaktens skull primärt. Jag tycker att man ska vilja ha katten som individ också. Inte bara jägaren.

Trampandet du tycker är obehagligt är något katter gör när de har de mysigt. Min ena brukade stå och trampa (och dreggla) innan han la sig ner hos mig på kvällen.

Det låter dessutom fullständigt normalt att du inte kan sitta vid datorn utan att ha sällskap. Jag vet hur många gånger jag satt och försökte spela medan jag hade 5 kg katt liggande på mina underarmar/händer.

 

[bettysmatte]

Jag har haft två katter och jag kan inte minnas att jag blivit klöst. Min man blev det en gång men då var katten väldigt rädd och han var tvungen att få tag på henne för hennes säkerhet. Våra två katter var båda väldigt snälla.

Jag har, de senare åren, haft två katter. HELT olika personligheter.

Den ena kom till oss och stannade kvar. Han var världens snällaste katt. Om man satte sig i stallet kom han och kröp upp i knäet, rullade ihop sig och spann som en galning. Sedan hade man nog kunnat sitta där i timmar med honom på det viset.... Jag tror knappast att han rev mig någon gång, förutom kanske den gången när vi flyttade honom från gamla huset och hit. Då var han så rädd.....

Den vi har nu går under smeknamnet "Ninja-katt". Trots att han är 2,5 år så uppför han sig som en kattunge fortfarande. Han ligger ofta i bakhåll och kommer sedan fram och hoppar rakt på en - OFTAST med klorna inne.... Allting som rör på sig jagar han efter, inklusive saxar, balsnören, hästbandage (), osv. MEN han är ändå världens roligaste katt, och samtidigt VÄLDIGT tillgiven . Det är ytterst sällan jag missar honom på morgonen när jag går ut till hästarna. Oftast kommer han springande och jamar i högan sky, för att sedan hålla sig runt mig (läs: strykandes runt mina fötter, så jag nästan snubbar över honom) när jag gör morgonsysslorna med hästarna. Den gamle katten var livrädd för hästarna, men den här har utvecklat en intressant vänskap med shettisen.....
Ja, jag har några ärr efter det lilla "monstret".....

 

[Bexzor]

De är individer. Inte jaktmaskiner. Har du tur är just dina katter bra jägare. Har du otur är de det inte. Inte att alla katter är bra jägare.

Jag tycker personligen att det är fel att skaffa katt för jaktens skull primärt. Jag tycker att man ska vilja ha katten som individ också. Inte bara jägaren.

Som fortsättning på ditt inlägg så kan jag nämna vår katt. Hon flyttade till oss för 6 på sen efter att ha bott i stall där kattbeståndet var en aning för stort då alla var okastrerade då barnen gillade kattungar. Denna katt var ute jämt i början hos oss, jagade i alla väder och det kunde gå dagar innan vi såg henne. Hade svårt att hålla vikten trots kastrat pga sina jakter. Idag behagar denna fröken inte ens gå ut om det blåser lite framför nosen när man öppnar dörren. Hon bor mest i soffan eller i hennes fönster där hon ligger och kikar ut. När hon går ut så måste vädret vara behagligt och relativt varmt, och då är hon mest bara ute några timmar innan hon går in igen. Hon är dessutom en översocial katt som tar egna initiativ att kela, därav är hennes position i soffan mellan barnen eller oss vuxna för att inte missa ett tillfälle att få en klapp. Vår andre katt som vi tog bort förra året jagade inget alls trots att hon kunde, hon var mest nöjd med att gå runt på gårdsplan och på markerna runt huset. Mer spanare än jagare kan man säga.

 

[Cocos]

Ang kloandet så gör min katt också så, snutte-trampar liksom maniskt gärna i mitt skrev eller som nu på gravidmagen.
Jag brukar bara ta tag försiktigt i tassen och lyfta den lite, upprepas kanske 2-3 ggr sen lägger hon sig tillrätta ist.
Håller med om att det kan kännas obehagligt och att lyfta bort katten är ju ett alternativ för ärligt talat så tänker iaf int ejag gå med på vad som helst liksom min katt inte heller gör det.

 

[Cocos]

Ang kloandet så gör min katt också så, snutte-trampar liksom maniskt gärna i mitt skrev eller som nu på gravidmagen.
Jag brukar bara ta tag försiktigt i tassen och lyfta den lite, upprepas kanske 2-3 ggr sen lägger hon sig tillrätta ist.
Håller med om att det kan kännas obehagligt och att lyfta bort katten är ju ett alternativ för ärligt talat så tänker iaf int ejag gå med på vad som helst liksom min katt inte heller gör det.

Svarar mig själv pga lat.

Men som flera andra varit inne på låter kanske inte katt som rätt husdjur för dig om du uppfattar dem som så besvärliga.
Man blir liksom kattägd och antingen gillar man det eller så får man köpa ett annat husdjur.

 

[NewDawn]

Jag brukar nästan aldrig skriva, men jag har läst många av dina trådar @Wille, och jag blir helt förbluffad när jag läser denna. Jag tror många antar olika saker från dina tidigare trådar för jag kan inte se att man skulle vara så hård mot en annan användare. Ts skriver att hon puttade bort katten en gång? Hen skriver även att hen de allra flesta gånger accepterar att katten är som ett plåster. Då får hen svar att hon inte accepterar katter? Att hen är taskig som avvisar katten? Ni som skriver det, har ni verkligen aldrig tackat nej till kontakt från ert djur? Ni behöver inte få jobb gjort något gång, skrivit något viktigt meddelande, behövt laga mat, ta ett viktigt samtal, etc? Utan varje gång katten försöker ta kontakt så går det bra?

Jag tycker också det är onödigt att mena på att ts inte ska ha katt för att hen uttrycker obehag över att bli klöst/rispad/biten. Det har jag också. Jag har djur och jag tycker det är obehagligt att dom bits/nafsar. Jag vill helst inte att dom gör det. Händer det? Ja. Är det något jag får leva med? Ja. Älskar jag och tar bra hand om mina djur? Ja. Jag förstår inte hur det inte är förenligt med att man kan vara rädd/tycka det är obehagligt och helst inte vill att det sker?

 

[Daff]

Jag fattar inte heller varför ni är så upprörda över hur @Wille sköter sina katter? Självklart kan man lyfta undan katten om den vill umgås som ett sätt som är obehagligt för en själv, katten kommer lära sig vilket sätt det är okej att gosa på och anpassa sig efter sin ägare.

@Wille vill ha katter som kan hålla undan möss och sorkar så det är ju superbra att skaffa vuxna katter som man vet är duktiga på att jaga och trivs med att vara utomhus.

@Wille tycker du verkar vara en utmärkt kattägare men förstår att det kan kännas överväldigande och att man kan undra om man tagit sig vatten över huvudet ibland. Det kommer förhoppningsvis lägga sig med tiden men om du märker att det var helt fel så går det faktiskt att låta katterna flytta igen, det är helt okej.

 

[Sleepy]

Jag har under många år funderat på att skaffa katt, men inte vågat ta på mig det ansvaret. Möjligheten att få kattvakt är också begränsad till en familj.

Men för ett tag sedan var det en bekant som ville omplacera sina två katter. Söta som få var de och jag ville ha dem. Man kan ju alltid lämna in dem på kattpensionat vid behov, tänkte jag. Och så kan man ha en försäkring som täcker för kattpensionat om man oplanerat hamnar på sjukhus.

Så jag blev kattägare. Innan de kom ordnade jag med låda, kattsand, spade att ta upp resultatet från lådan, bajspåsar, leksaker, godis, sele, koppel, mat- och vattenskålar, borste för pälsvård, transportburar, blötmat och torrmat. Och så fick jag tag i ett klösträd gratis. Det var trasigt men jag lagade så det blev i bruksskick. Jag tecknade också en försäkring för bägge.

Tanken med att ha katt var att dels få sällskap, men också få hjälp med att hålla efter möss och sork. Jag vill inte ha innekatter utan meningen är att de ska få gå ut. Det är också vana vid detta sedan tidigare.

Katterna kom till mig onsdag förra veckan. De gjorde sig snabbt hemmastadda. De är i grunden väldigt trygga katter. Är det någon som är feg så är det den stora, som visat lite osäkerhet.

Den stora kan bitas när man kelar. Så jag kelar inte så mycket med henne och när det sker så är det fullständigt på hennes villkor. Hon är ganska så intensiv med sitt kelande, men jag går ofta ifrån innan hon spårar ur och bits.

Den andra är också kelig men med skillnaden att hon är som ett plåster på mig. Där jag är, där är hon. Ofta i alla fall. Charmigt förvisso, men jag har också börjat känna att jag behöver få egen tid utan katt. Sitter jag vid laptopen så kommer hon och sätter sig framför mig. Och lägger jag mig på soffan kommer hon och lägger sig ovanpå mig. Och så trampar hon och spänner ut klorna när hon gör detta. Jag tycker det är obehagligt. Men jag har tolererat det och försökt skydda mig med en filt. Men i morse fick jag nog och knuffade bort henne. Jag ville verkligen vara i fred i soffan. Hon accepterade läget.

Eftersom jag upplevt dem så trygga och att de uppfattat mig som sin nya människa, så släppte jag ut dem igår under övervakning. Jag hade tänkt använda sele på dem vid första utevistelsen men när den som jag trodde skulle vara mest medgörlig slingrade sig som en mask så gav jag upp den idén. Vi var ute en god stund men när den ena katten var på väg utanför tomten så lyfte jag upp henne och gick hem. Den andra katten sprang efter och sedan in i huset i förväg. Hon visste vart vi skulle.

Efter det här har jag funderat på hur mycket övervakning de behöver när jag släpper ut dem. Det har ju fortfarande inte gått så lång tid sedan de kom till mig.

Och så funderar jag på om de skulle klösa mig någon gång eller om de behöver sårvård någon gång. Hur skulle jag klara det? Jag tänker att jag ju alltid kan lämna in en katt hos veterinären och få sår fixade och liksom betala mig ur problemet, men ska man tro folk på facebook så är jag en dålig människa som tänker så. Jag är också en dålig människa som vill släppa ut mina katter.

Vad jag än gör så får jag skit för det. Det har jag sett så många gånger. Och rädslan att bli klöst får mig att fundera på om det verkligen var en bra idé att skaffa katter. Jag vill bara ha ett så okomplicerat kattägande som jag hade en gång i tiden för många år sedan. Den katten var självständig, höll sig frisk och skadefri, och den varken bet eller klöste mig någon gång. Om jag verkligen ångrar det här, vad gör jag då? Det känns så läskigt med ansvaret. Och så önskar jag ju att den stora katten inte skulle bitas och den lilla katten inte skulle vara som ett plåster.

Men de har gjort ett bra jobb redan under den korta tid de bott här. I förrgår när jag svängde benen över sängkanten möttes jag av en present de fixat till mig - en död halvt uppkäkad mus. Och så ger de mig ju sällskap och någon att prata med. Söta är de också.

Men så roligt. Glad för din skull.

 

[Blimblom]

Många gånger tycker jag att det har framförts relevant kritik i tidigare trådar, men den här gången tycker jag att kritiken är onödigt hård och obefogad.

Håller med, helt förbluffad över vilka växlar som dragits i tråden...

 

[Calmiche]

Jag har under många år funderat på att skaffa katt, men inte vågat ta på mig det ansvaret. Möjligheten att få kattvakt är också begränsad till en familj.

Men för ett tag sedan var det en bekant som ville omplacera sina två katter. Söta som få var de och jag ville ha dem. Man kan ju alltid lämna in dem på kattpensionat vid behov, tänkte jag. Och så kan man ha en försäkring som täcker för kattpensionat om man oplanerat hamnar på sjukhus.

Så jag blev kattägare. Innan de kom ordnade jag med låda, kattsand, spade att ta upp resultatet från lådan, bajspåsar, leksaker, godis, sele, koppel, mat- och vattenskålar, borste för pälsvård, transportburar, blötmat och torrmat. Och så fick jag tag i ett klösträd gratis. Det var trasigt men jag lagade så det blev i bruksskick. Jag tecknade också en försäkring för bägge.

Tanken med att ha katt var att dels få sällskap, men också få hjälp med att hålla efter möss och sork. Jag vill inte ha innekatter utan meningen är att de ska få gå ut. Det är också vana vid detta sedan tidigare.

Katterna kom till mig onsdag förra veckan. De gjorde sig snabbt hemmastadda. De är i grunden väldigt trygga katter. Är det någon som är feg så är det den stora, som visat lite osäkerhet.

Den stora kan bitas när man kelar. Så jag kelar inte så mycket med henne och när det sker så är det fullständigt på hennes villkor. Hon är ganska så intensiv med sitt kelande, men jag går ofta ifrån innan hon spårar ur och bits.

Den andra är också kelig men med skillnaden att hon är som ett plåster på mig. Där jag är, där är hon. Ofta i alla fall. Charmigt förvisso, men jag har också börjat känna att jag behöver få egen tid utan katt. Sitter jag vid laptopen så kommer hon och sätter sig framför mig. Och lägger jag mig på soffan kommer hon och lägger sig ovanpå mig. Och så trampar hon och spänner ut klorna när hon gör detta. Jag tycker det är obehagligt. Men jag har tolererat det och försökt skydda mig med en filt. Men i morse fick jag nog och knuffade bort henne. Jag ville verkligen vara i fred i soffan. Hon accepterade läget.

Eftersom jag upplevt dem så trygga och att de uppfattat mig som sin nya människa, så släppte jag ut dem igår under övervakning. Jag hade tänkt använda sele på dem vid första utevistelsen men när den som jag trodde skulle vara mest medgörlig slingrade sig som en mask så gav jag upp den idén. Vi var ute en god stund men när den ena katten var på väg utanför tomten så lyfte jag upp henne och gick hem. Den andra katten sprang efter och sedan in i huset i förväg. Hon visste vart vi skulle.

Efter det här har jag funderat på hur mycket övervakning de behöver när jag släpper ut dem. Det har ju fortfarande inte gått så lång tid sedan de kom till mig.

Och så funderar jag på om de skulle klösa mig någon gång eller om de behöver sårvård någon gång. Hur skulle jag klara det? Jag tänker att jag ju alltid kan lämna in en katt hos veterinären och få sår fixade och liksom betala mig ur problemet, men ska man tro folk på facebook så är jag en dålig människa som tänker så. Jag är också en dålig människa som vill släppa ut mina katter.

Vad jag än gör så får jag skit för det. Det har jag sett så många gånger. Och rädslan att bli klöst får mig att fundera på om det verkligen var en bra idé att skaffa katter. Jag vill bara ha ett så okomplicerat kattägande som jag hade en gång i tiden för många år sedan. Den katten var självständig, höll sig frisk och skadefri, och den varken bet eller klöste mig någon gång. Om jag verkligen ångrar det här, vad gör jag då? Det känns så läskigt med ansvaret. Och så önskar jag ju att den stora katten inte skulle bitas och den lilla katten inte skulle vara som ett plåster.

Men de har gjort ett bra jobb redan under den korta tid de bott här. I förrgår när jag svängde benen över sängkanten möttes jag av en present de fixat till mig - en död halvt uppkäkad mus. Och så ger de mig ju sällskap och någon att prata med. Söta är de också.

Klorna är ofta mer hanterbara om de klipps, dock är det ju inte så bra för utekatter om de behöver försvara sig.

Det är helt okej att sätta gränser mot sina katter på ett sjysst sätt, oftast blir det enklast att "förhandla" lite och ge ett alternativ. Min ena är ett plåster och ska jag spela så vill jag inte heller ha honom ivägen, vilket han jämnt försökte tidigare. Jag lyfte bort honom lugnt och bestämt, ibland flera gånger i rad, till samma plats på soffan, dvs bredvid mig och där får han ligga om han vill va nära medan jag spelar. Numera så försöker han inte klänga sig upp framför mig men är han väldigt kelsjuk så "frågar" han genom att lägga sin tass på min axel, då brukar jag gosa en stund med honom för det gör han inte så ofta då vi redan har en rutin att när jag lägger bort laptopen så har vi en gosstund.

Man får ge och ta helt enkelt Nu har du inte haft katterna så länge och ju mer tiden går desto mer kommer ni lära känna varandra och hitta en rutin.

 

[Sryoqwe]

Jag tyckte först det var roligt, men med tanke på TS historik och framförallt hennes enormt stora blodfobi som gör att hon har svårt att öht leva ett normalt liv och hennes motvilja mot att göra något för någon annan, så känns inte katt som rätt val.

Blod ÄR ett stort problem för TS, inte så det enbart ger ett obehag som är hanterbart utan ren skär panik om man ska tro på vad hon själv skriver.

Ts skrev ju i trådstarten att hon hade hittat en halvt uppäten mus i sovrummet på morgonen och det som något positivt, så då var det ju inga problem? Då behövde hon ju antagligen även städa undan den och om inte jag har missat något så har inte Ts skrivit något om att det skulle vara ett problem.

 

[Grazing]

Jag har betydligt mer erfarenhet av katter än vad du har och din inställning till hur en hanterar levande varelser som är beroende av en är helt ärligt hemsk. Varför har du skaffat katter när du inte är intresserad av att lära dig hur de fungerar och tycker de är obehagliga när de beter sig som fullt normala katter?!

Men visst, fortsätt som du gör. Risken är rätt stor att du kommer att bli rejält riven med blodvite som följd och/eller att de helt sonika sticker.

Fast det där stämmer ju inte alls. Ingen katt blir ett monster för att man begär lite eget space, snarare tvärtom så upplever jag att dom tar det som en utmaning och försöker på andra sätt få ens uppmärksamhet. Och det står ju ingenstans att all kontakt nekas, bara att man faktiskt också behöver lite utrymme själv.

 

[Daff]

Jag hoppas naturligtvis att det ska gå bra nu när hon skaffat dem, vad det gäller fobin så förstår jag inte riktigt vad du menar. Om man har så svåra besvär att man inte ens tål att se blod på bild, eller knappt prata om det, så har jag svårt att tro att det ändrar sig. TS har ju aktivt vägrat ens försöka göra något åt det, vet inte ens om hon vaccinerat sig pga fobi.

Men snälla du, det är väl i så fall TS problem och knappast något du måste berätta för henne?

Jag tror @Wille är medveten om sin fobi och har en plan för hur hon ska agera om katterna orsakar någon typ av blodflöde så jag tror inte att du behöver oroa dig för henne eller hennes katter.

 

[Wille]

Jag fattar inte heller varför ni är så upprörda över hur @Wille sköter sina katter? Självklart kan man lyfta undan katten om den vill umgås som ett sätt som är obehagligt för en själv, katten kommer lära sig vilket sätt det är okej att gosa på och anpassa sig efter sin ägare.

@Wille vill ha katter som kan hålla undan möss och sorkar så det är ju superbra att skaffa vuxna katter som man vet är duktiga på att jaga och trivs med att vara utomhus.

@Wille tycker du verkar vara en utmärkt kattägare men förstår att det kan kännas överväldigande och att man kan undra om man tagit sig vatten över huvudet ibland. Det kommer förhoppningsvis lägga sig med tiden men om du märker att det var helt fel så går det faktiskt att låta katterna flytta igen, det är helt okej.

Jag känner mig totalt usel. Att jag tagit ett dåligt beslut att ta hand om två katter. Och jag får det verkligen bankat i skallen i den här tråden. Jag kan aldrig starta en enda tråd där jag inte får en massa skit. Det blir jämt så. Jag är en usel människa som inte borde leva ens. Så känns det.

Ts skrev ju i trådstarten att hon hade hittat en halvt uppäten mus i sovrummet på morgonen och det som något positivt, så då var det ju inga problem? Då behövde hon ju antagligen även städa undan den och om inte jag har missat något så har inte Ts skrivit något om att det skulle vara ett problem.

Nej, det var inget problem. Ofräscht förvisso att behöva bära ut den, men inte ogörligt på något sätt. Jag tycker katterna var duktiga som tog den.

 

[Nevermind]

@Wille jag tror det kommer gå superbra med dina katter. Det är superkul att du skaffat husdjur, tror det gör mycket för dig. Ett tips är att klippa klorna, då blir de lite mindre vassa och risken för rispor minskar. Katterna kommer att lära sig att du inte gillar när de trampar på dig så länge du är konsekvent. Du kanske kan prova att låta dem ha lite olika leksaker som de kan aktivera sig med när de är inomhus också?

 

[Daff]

Jag reagerade på ett mycket otrevligt inlägg från henne och vet genom allt för många trådar och år där jag och flera andra försökt stötta och hjälpa henne hur hon är, så du behöver inte lägga dig i det jag skriver. utan ignorera istället om det inte passar.

Och varför ignorerar du inte hennes trådar då om du blir så irriterad?

Jag tycker att du är otrevlig och orättvis mot @Wille och säger ifrån precis som jag skulle säga ifrån om ett barn blev mobbat av ett annat på skolgården.

 

[Daff]

Jag känner mig totalt usel. Att jag tagit ett dåligt beslut att ta hand om två katter. Och jag får det verkligen bankat i skallen i den här tråden. Jag kan aldrig starta en enda tråd där jag inte får en massa skit. Det blir jämt så. Jag är en usel människa som inte borde leva ens. Så känns det.

Jag förstår att du känner så. För din egen skull tycker jag att du ska sätta de användare som får dig att känna så på ignorera så slipper du se det iaf men förstår om det känns svårt.

Jag vet att vi är många som inte alls tycker att det är ett uselt beslut utan är glada för din skull och tycker det låter som att katterna kommer få ett väldigt fint liv hemma hos dig

 

[Otherside]

Jag känner mig totalt usel. Att jag tagit ett dåligt beslut att ta hand om två katter. Och jag får det verkligen bankat i skallen i den här tråden. Jag kan aldrig starta en enda tråd där jag inte får en massa skit. Det blir jämt så. Jag är en usel människa som inte borde leva ens. Så känns det.

Nej, det var inget problem. Ofräscht förvisso att behöva bära ut den, men inte ogörligt på något sätt. Jag tycker katterna var duktiga som tog den.

Jag tycker du verkar ta väl hand om dina katter. Man kan inte flörta sig till tillgivenhet från en katt och inte tvinga dem - så att de söker sig till dig som de gör, visar på att de tycker om dig. Katter väljer sina människor och trivs de inte så flyttar de.

Jag har också en katt (inflyttad från ingenstans) som blir överväldigande kelig ibland; börjar låtsasbitas och hålla fast med klorna. Inte jättehårt men det blir för mycket IBLAND. Då bara reser jag mig vänligt men bestämt och sätter ner katten och går därifrån. Inget mer. Annars hade jag t.ex. inte kunnat jobba en minut, eftersom de gärna ligger på keyboarden till datorn så fort jag sätter mig där.

Katter brukar heller aldrig klösas så rejält att det blöder, OM de inte blir jätteskrämda eller inte litar på en. Jag tror knappast dina katter kommer att plötsligt vilja skada dig. De verkar snarare tycka väldigt bra om dig. De har valt dig.

Om maten: Vanlig blötmat på burk är bäst; torrfoder innehåller lite för mycket kolhydrater för kattdjur, men är ok om det är vad de tycker om. Dreamies är rent godis som jag försöker undvika - våra katter blir beroende av dem, som en drog nästan, och tigger hela tiden som besatta....

 

[sthu]

@Wille jag kan inte läsa nånting som tyder på att du inte borde ha katt. Du verkar vilja göra det allra bästa för dem och på din beskrivning låter det som att de trivs.
Ge det tid bara. För både din och katternas skull, så ni lär känna varandra ordentligt.

Angående att lyfta bort en katt som blir för intensiv i sitt kelande. Det gör jag dagligen. Varenda morgon och varenda kväll, när Maggan vill gosa så gärna att hon börjat bitas. Då lyfter jag helt sonika bort henne. Hon verkar inte får några men av det, och inte lärt sig något heller.