J
Jangvik
Jag bor i en lägenhet i centrala Göteborg. Det är en motorled ett stankast ifrån mig och vägar runtom mitt hus.
Jag sitter här med hög musik och tittar. Efter en stund skall kan ut i köket för att fixa nåt, kommer inte ens ihåg vad. När jag går tillbaka så ser jag att ytterdörren är öppen. Jag får panik! Självfallet har hon gått ut! Jag slänger på mig skor snabbt som attan och börjar irra runt på min våning. Ingen katt. Jag går tillbaka och tittar i lägenheten. Ingen katt. Jag börjar kallsvettas. Teorin om att hon gått längst ner i huset och suttit vid dörren tills nån öppnat då hon kutat ut börjar spela upp sig i mitt huvud med Hajens ledmotiv i bakgrunden.
Jag har öppet dörren när jag går igen ifall hon skulle komma tillbaka av nån anledning. Jag letar igenom hela huset och gör en snabb sweep utanför också. Hopplöst går jag tillbaka till lägenheten efter att jag ställt upp dörren längst ner på glänt ifall hon skulle hitta tillbaka. När jag kommer upp och stänger förren ser jag den lilla svarta katten komma ut ifrån vardagsrummet.
Hon har alltså hittat tillbaka igen, själv, när jag var och letade efter henne. Bara gud vet var nånstans.
Har nog aldrig kramat henne så hårt innan!
Flickvännen jobbar nu och glömde antagligen att låsa dörren och sedan i den höga musiken har lilla Tea öppnat dörren själv.
Usch, kattjäkel, sluta skrämmas!
Jag sitter här med hög musik och tittar. Efter en stund skall kan ut i köket för att fixa nåt, kommer inte ens ihåg vad. När jag går tillbaka så ser jag att ytterdörren är öppen. Jag får panik! Självfallet har hon gått ut! Jag slänger på mig skor snabbt som attan och börjar irra runt på min våning. Ingen katt. Jag går tillbaka och tittar i lägenheten. Ingen katt. Jag börjar kallsvettas. Teorin om att hon gått längst ner i huset och suttit vid dörren tills nån öppnat då hon kutat ut börjar spela upp sig i mitt huvud med Hajens ledmotiv i bakgrunden.
Jag har öppet dörren när jag går igen ifall hon skulle komma tillbaka av nån anledning. Jag letar igenom hela huset och gör en snabb sweep utanför också. Hopplöst går jag tillbaka till lägenheten efter att jag ställt upp dörren längst ner på glänt ifall hon skulle hitta tillbaka. När jag kommer upp och stänger förren ser jag den lilla svarta katten komma ut ifrån vardagsrummet.
Hon har alltså hittat tillbaka igen, själv, när jag var och letade efter henne. Bara gud vet var nånstans.
Har nog aldrig kramat henne så hårt innan!
Flickvännen jobbar nu och glömde antagligen att låsa dörren och sedan i den höga musiken har lilla Tea öppnat dörren själv.
Usch, kattjäkel, sluta skrämmas!
