Katt och småfåglar

[MissFideli]

@MissFideli har (hade?) en britt som uppenbarligen inte läst rasbeskrivningen utan klättrade runt och balanserade på gardinstänger och inte direkt var halvlat

Hon lever och är bara marginellt lugnare

 

[Snowball]

Jag har haft flera birmor och jag tycker det ibland är lite prydnadskudde över dem, jag sitter här i soffan bredvid dig eller på dig och är söt och blir gärna klappad, gå ut njae kanske om det är fint väder, äta flugor fy vad du är äcklig, jaga fåglar är du inte riktigt klok det är bäst att ducka när de kommer. Sen finns det säkert livligare birmor också men mina var mycket av modell soff/sängkudde
Jag saknar mina birmor

 

[Hyacinth]

Jag har haft flera birmor och jag tycker det ibland är lite prydnadskudde över dem, jag sitter här i soffan bredvid dig eller på dig och är söt och blir gärna klappad, gå ut njae kanske om det är fint väder, äta flugor fy vad du är äcklig, jaga fåglar är du inte riktigt klok det är bäst att ducka när de kommer. Sen finns det säkert livligare birmor också men mina var mycket av modell soff/sängkudde
Jag saknar mina birmor

Låter Najs

 

[Piek]

Min birma är både feg, lat och ganska korkad dock ganska pratglad när hon blir hungrig (alltid)

Nu är hon innekatt men kan inte tänka mig att hon skulle vilja jaga. Inte ens flugor är spännande att försöka fånga.

Hon är fantastisk söt, gosig och bestämd. En helt fantastisk katt

 

[Mia_R]

Jag håller mina katter inne sommartid när fågelungarna blir flygga så de små dumsnutarna inte blir fågelmat på en gång, resten av sommaren får de gå ute om de vill. "Trots" att jag har siames och oriental så upplever jag dem som både tysta och lugna, de röjer visserligen ibland med varandra och ropar om de saknar någon men de älskar gos och att vara tillsammans. Nu när de tyvärr bara är två får vi bättre plats under täcket på nätterna.

Min erfarenhet av siameser är att de är väldigt barnkära.

 

[Breen]

Absolut inte. Jag har kollat runt och är helt övertygad om att en halvlat och tystlåten katt passar oss bäst. Jag vill helst ha en omplacering så vi vet att den gillar barn och hundar. Utevistelse är en möjlighet, men inget måste. Men eftersom vi inte har bilväg nära skulle jag våga.

Jag säger ragdoll. Mina är halvlata (eller hellata) och tystlåtna och de jagar absolut inte. Kommer det en fågel så duckar de och gömmer sig. Mina britter är mer framåt, förvånansvärt aktiva, pratglada och jagar gärna.

 

[sthu]

Jag har en maine coon, latare katt har jag aldrig träffat! Totalt ointresserad av allt utom mat i skål. Inte ens DaBird får fart på henne.

Det tråkiga svaret är nog att det mer hänger på individ än ras många gånger...

 

[Hyacinth]

Jag har en maine coon, latare katt har jag aldrig träffat! Totalt ointresserad av allt utom mat i skål. Inte ens DaBird får fart på henne.

Det tråkiga svaret är nog att det mer hänger på individ än ras många gånger...

Så är det ju, men jag optimerar gärna förutsättningarna om möjligt. Jag vet att man inte kan gardera sig, och att jag kanske kommer bo med Sveriges Främsta Fjäderdräpare, men kan jag slippa det och ändå ha en katt som kan vara ute (två barn, två hundar, vi lever med konstant öppen dörr...) så skulle jag föredra det.

 

[Hyacinth]

Kennel må vara en djungel, men katt är ju tusen gånger värre ska tilläggas. Vilken mardröm.

 

[nilie]

Vissa raskatter kan råka illa ut som utekatter, eftersom de har svårare att försvara sig mot andra katter eller andra djur ( tex ragdoll). En räv attackerar inte gärna en storvuxen katt, som ser ut att kunna skada räven. En katt som ogärna klättrar i träd har sämre flyktmöjligheter. Katter som är totalt orädda för främmande människor kan också råka illa ut.

Norska skogkatter är robusta och duktiga på att klättra i träd. De är storvuxna och räven tar inte dem i första hand. Dock kan de vara duktiga på att ta småfåglar. Jag har en sån - en mördarmaskin. Han är 9 år, men blir bara duktigare och duktigare på att ta fåglar. Hemskt, tycker jag. Jaktinstinkt kan vara individuellt och alla norska skogkatter är inte lika.. Min tidigare skogkatt tog sällan småfåglar. Han hade inte så stor jaktinstinkt. Tog någon mus i unga år, men gillade mest att lata sig och bevaka sitt revir som äldre katt.

 

[Hyacinth]

Vissa raskatter kan råka illa ut som utekatter, eftersom de har svårare att försvara sig mot andra katter eller andra djur ( tex ragdoll). En räv attackerar inte gärna en storvuxen katt, som ser ut att kunna skada räven. En katt som ogärna klättrar i träd har sämre flyktmöjligheter. Katter som är totalt orädda för främmande människor kan också råka illa ut.

Norska skogkatter är robusta och duktiga på att klättra i träd. De är storvuxna och räven tar inte dem i första hand. Dock kan de vara duktiga på att ta småfåglar. Jag har en sån. Det kan vara individuelt. Min tidigare skogkatt tog sällan småfåglar. Han hade inte så stor jaktinstinkt. Tog någon mus i unga år, men gillade mest att lata sig och bevaka sitt revir som äldre katt.

Tack för input

Det är i alla fall några hundra meter till närmsta andra katt, men jag vet inte hur stora revir de har?
Vi får fundera lite, helst vill jag ha en omplacering.

 

[TinyWiny]

Tack för input

Det är i alla fall några hundra meter till närmsta andra katt, men jag vet inte hur stora revir de har?
Vi får fundera lite, helst vill jag ha en omplacering.

Katters revir är inte jättestora men en katt kan gå långt. Tre mil är inget för en okastrerad som letar partner t ex.
Jag har drygt 300 meter till närmaste grannarna. Den ena grannens katt är här då och nu (men lärde sig i somras att inte gå in på vår tomt) medans den andra grannens katter aldrig syns till här. Tredje grannen vet jag inte ens om de har katt...
När vi hade både stallkatter och innekatter så var reviren strikt uppdelade mellan dem. Linjen gick i mitten av huset. Innekatterna gick aldrig åt baksidan och stallkatterna gick aldrig mot husets framsida. Vår ena innekatt gick dock en lång lov åt ena sidan för att komma till skogen som ligger bakom huset. Några av mina stallkatter mötte jag ofta i skogen, ca 800 meter bort. En bra bit bortom grannarnas katters revir.
Hur stora revir de har beror alltså på och de kan ha revir som går omlott till viss del eller som går vid sidan av varandras. En okastrerad katt har ett revir som är väldigt stort och de rör sig ofta bortom det också. Vissa katter går bara undan för varandra medans andra slåss så snart de möts. Jag har haft många hemlösingar här och de allra flesta har på ett mycket smidigt sätt flutit in i flocken utan slagsmål. Bara en av dem slogs med övriga.

Min nuvarande omplacering från katthemmet har mig veterligen aldrig tagit några fåglar. Däremot tar hon möss i parti och minut. Att hitta en katt som inte tar fåglar alls kan vara omöjligt men att hitta någon som inte har det som sin specialitet borde inte vara jättesvårt. Jag har bara haft en som hellre tog fåglar än möss.

 

[cirkus]

Jag har ragdoll, abessinier och somali. Ingen av dom har tagit en fågel nånsin vad jag känner till. Ragdollpojken har kommit hem med både möss, ormar och kopparödlor. Abyn och somalisarna har tagit kopparödlor och framför allt en jäkla massa stora insekter typ trollsländor.

Mina katter lever i fred med alla grannkatter utom en, men den är dum på riktigt, den har till och med gått in i en annan grannes hus (dit där min ena katt numera flyttat) och försökt spöa upp husets två katter. Framför allt mina somalisar är extremt trevliga och lätta att ha i flock. Abyn är väldigt dominant och ena ragdollen har flyttat vad jag tror berodde på kattungarna som jag hade i somras

 

[Lingon]

Tack för input

Det är i alla fall några hundra meter till närmsta andra katt, men jag vet inte hur stora revir de har?
Vi får fundera lite, helst vill jag ha en omplacering.

Är det inte lättare för en katt att anpassa sig till barn och hundar om de får växa upp med dem? Jag tror att det kan vara svårare (inte omöjligt) att ta in en vuxen katt till hundarna än att ta in en kattunge. Kattungen är mer anpassningsbar och formbar än den vuxne. Men med rätt vuxen individ går det säkert också.

 

[TinyWiny]

Är det inte lättare för en katt att anpassa sig till barn och hundar om de får växa upp med dem? Jag tror att det kan vara svårare (inte omöjligt) att ta in en vuxen katt till hundarna än att ta in en kattunge. Kattungen är mer anpassningsbar och formbar än den vuxne. Men med rätt vuxen individ går det säkert också.

Min erfarenhet är tvärtom. Jag har haft diverse olika konstelationer men ser det som lättare med vuxen katt då hen har lite kurage och kan säga ifrån mot hundar och barn. Det är ju inte bara katten som ska anpassa sig utan alla får anpassa sig till varandra

 

[Hyacinth]

Min erfarenhet är tvärtom. Jag har haft diverse olika konstelationer men ser det som lättare med vuxen katt då hen har lite kurage och kan säga ifrån mot hundar och barn. Det är ju inte bara katten som ska anpassa sig utan alla får anpassa sig till varandra

Typ så jag tänker. En katt med lite skinn på näsan och vana. En kattunge är så himla liten.

 

[bollen__]

Det kanske beror på Individ också? Margit, mammas katt, är inte särskilt imponerad av hundarna. Mina hundar har vuxit upp med henne, men man kan nog inte påstå att Margit uppskattar deras sällskap särskilt mycket.
Rut, min kattunge, det tog bara någon dag så var hon och hundarna kompisar, hon är inte ett dugg rädd för dom och hon vill både gosa med dom och leka.
Jag har alltid tänkt att det är lättare med en kattunge, än en vuxen katt. Men det kanske mer handlar om individ.

 

[Lingon]

Typ så jag tänker. En katt med lite skinn på näsan och vana. En kattunge är så himla liten.

Fördelen med en kattunge är att den inte har något bagage. Vill man att hundarna och katten ska bli vänner så tror jag sannolikheten ökar om man skaffar en kattunge.

 

[Sol]

Vissa raskatter kan råka illa ut som utekatter, eftersom de har svårare att försvara sig mot andra katter eller andra djur ( tex ragdoll). En räv attackerar inte gärna en storvuxen katt, som ser ut att kunna skada räven. En katt som ogärna klättrar i träd har sämre flyktmöjligheter. Katter som är totalt orädda för främmande människor kan också råka illa ut.

Norska skogkatter är robusta och duktiga på att klättra i träd. De är storvuxna och räven tar inte dem i första hand. Dock kan de vara duktiga på att ta småfåglar. Jag har en sån - en mördarmaskin. Han är 9 år, men blir bara duktigare och duktigare på att ta fåglar. Hemskt, tycker jag. Jaktinstinkt kan vara individuellt och alla norska skogkatter är inte lika.. Min tidigare skogkatt tog sällan småfåglar. Han hade inte så stor jaktinstinkt. Tog någon mus i unga år, men gillade mest att lata sig och bevaka sitt revir som äldre katt.

Varför skulle inte en ragdoll kunna försvara sug? Eller andra raskatter för den delen. Pälsen lämpar sig inte alltid för utelivet men försvara sig gör de flesta vuxna katter tämligen likartat.

 

[Lager]

@MissFideli har (hade?) en britt som uppenbarligen inte läst rasbeskrivningen utan klättrade runt och balanserade på gardinstänger och inte direkt var halvlat

Får jag presentera hålet i väggen där gardinstången en gång satt.

Även nedan: Krakel spektakel-britten som rev ned stång och gardin efter halsbrytande klättring och balansgång. Lugn och lat. Jovisst.