kastrering hanhund

Har/har haft 3 kastrerade hannar.
1. kastrerades vid 3,5 år pga hanhundsaggressivitet bla.
2. kastrerades innan han kom till mig vid ca 9 mån pga ej stamtavla, ska ej gå i avel.
3. kastrerades vid 18 mån pga överbett, ska ej gå i avel.
1 blev osäker och utåtagerande, där ångrar jag kastreringen. På 2 och 3 kan jag inte se några mentala nackdelar. 2 läckte urin under en period vid ca 18 mån men det är helt borta nu.
2 är det vissa tikar som inte accepterar, har inte haft det problemet med 1 eller 3.
 
@Sol

Varför inte acceptera att det är skillnad på katter, hästar och hundar? För mig är det inte dubbelmoral alls utan det handlar om tre helt olika djur med ganska olika avelssystem. Varför ska det vara ok att avla fram hundar som måste kastreras för att må bra bara för att det är normen på katter och hingstar? På katter och hingstar finns i princip inget alternativ det har jag full förståelse för men det finns för hundar, varför är det då fel att hävda att det är det bästa? (att i aveln ta hänsyn till hundens könsdrifter så den kan leva ett bra liv utan operation).

Det är få uppfödare som är intresserade av att ha lika många hanar som tikar och för att få en större effektiv population är det något av det viktigaste att antalet hanar och tikar som används i avel är så lika som möjligt. Men om uppfödarna inte kan/vill äga dem måste de ju bo hos någon annan. Det är begränsat hur många hundar (tikar och hanar) en uppfödare får ha på foder och de flesta kan inte ha mer än några enstaka hemma för att hinna med dem. Få uppfödare numera håller hundarna på "kennel" i hundgårdar utan de är familjehundar. Jag får inte ihop ekvationen att uppfödarna skulle kunna äga alla hanar som används i avel själva. I min ras är det till och med flera som leasar tikar till avel av "vanliga" hundägare vilket är toppen.

Men nu är det ju inget större problem att hålla hundar fertila tills de är 3 år, de absolut flesta gör ju det. Varför gå över till ett "sämre" system för att upptäcka hälsoproblem?

Jag vet att det är skillnad på hästar, hundar och katter men poängen är att vi kastrerar hästar och katter (och en massa andra djur) för att det underlättar djurhållningen. Vi får djur som passar våra liv bättre och vad gäller hingstar får vi säkrare djur när vi kastrerar dem. Varför ska vi särskilja hundar? Varför ska vi inte kastrera hundar av samma anledning vi kastrerar andra djur, för att det underlättar för oss. Vem är du att bestämma och ha åsikter om vad som funkar för andra och inte?

Det är klart det finns alternativ till kastrering av hingstar och katter, men de alternativen är för krävande och kanske inte alltid praktiskt möjliga för de flesta därför väljer man att kastrera istället.

Att uppfödarna, som borde vara de som brinner mest för rasen, inte vill hålla tillräckligt många hanar i avel är självklart ett problem men det är ett problem som uppfödarna ska lösa. Inte de som köper en hund för sällskap eller för jakt eller för utställning eller något annat icke-avelsrelaterat syfte. En ras där uppfödarna inte har intresse av att göra det som behövs ligger rätt illa till och det är inte schysst att lägga jobbet på att rädda rasen på de som faktiskt inte är uppfödare. Igen, det är skitbra att det finns de som meriterar och hälsotestar sina hundar och sedan låter de gå vidare i avel via uppfödare men vi kan inte betrakta hundar som köps av icke-avelsintresserade som en avelsreserv. Då är det som uppfödare lätt att bli slarvig och planera dåligt för sin avel.

Om jag läst reglerna rätt får SKKs medlemmar hålla 10 hundar ute hos fodervärdar. Jag kan tycka att det är en rätt hög siffra. Lägg till att man kanske har möjlighet att ha 3-4 hundar hemma, eller bara 2-3. Då kan man ändå ha rätt många hundar i avel. Jag har därför lite svårt att tro att det är SKKs regler som hindrar. Jag tror absolut mer på att uppfödarna inte är intresserade av att göra det som krävs för att bedriva sund avel, men igen... lägg inte över ansvaret på andra än uppfödarna.
 
Jag vet att det är skillnad på hästar, hundar och katter men poängen är att vi kastrerar hästar och katter (och en massa andra djur) för att det underlättar djurhållningen. Vi får djur som passar våra liv bättre och vad gäller hingstar får vi säkrare djur när vi kastrerar dem. Varför ska vi särskilja hundar? Varför ska vi inte kastrera hundar av samma anledning vi kastrerar andra djur, för att det underlättar för oss. Vem är du att bestämma och ha åsikter om vad som funkar för andra och inte?

Det är klart det finns alternativ till kastrering av hingstar och katter, men de alternativen är för krävande och kanske inte alltid praktiskt möjliga för de flesta därför väljer man att kastrera istället.

Att uppfödarna, som borde vara de som brinner mest för rasen, inte vill hålla tillräckligt många hanar i avel är självklart ett problem men det är ett problem som uppfödarna ska lösa. Inte de som köper en hund för sällskap eller för jakt eller för utställning eller något annat icke-avelsrelaterat syfte. En ras där uppfödarna inte har intresse av att göra det som behövs ligger rätt illa till och det är inte schysst att lägga jobbet på att rädda rasen på de som faktiskt inte är uppfödare. Igen, det är skitbra att det finns de som meriterar och hälsotestar sina hundar och sedan låter de gå vidare i avel via uppfödare men vi kan inte betrakta hundar som köps av icke-avelsintresserade som en avelsreserv. Då är det som uppfödare lätt att bli slarvig och planera dåligt för sin avel.

Om jag läst reglerna rätt får SKKs medlemmar hålla 10 hundar ute hos fodervärdar. Jag kan tycka att det är en rätt hög siffra. Lägg till att man kanske har möjlighet att ha 3-4 hundar hemma, eller bara 2-3. Då kan man ändå ha rätt många hundar i avel. Jag har därför lite svårt att tro att det är SKKs regler som hindrar. Jag tror absolut mer på att uppfödarna inte är intresserade av att göra det som krävs för att bedriva sund avel, men igen... lägg inte över ansvaret på andra än uppfödarna.

Vi kan nog vara överens om att vi inte är överens i det mesta.

Jag tycket det är superbra att man inte måste välja alla avelsdjur när de är 8 veckor gamla.
Jag tycker en hund ska gå att leva med utan att behöva kastreras för att fungera i en normala fall, och jag vet att jag inte är ensam om den åsikten.

En fundering angående kattaveln, det finns inga mindre seriösa uppfödare där? Som matadoravlar och gör olämpliga kombinationer för populationen med enda syfte att sälja kattungar och tjäna pengar? Dessa kan väl ställa till det rejält även för andra uppfödare och deras avelsplaner?
 
Vi kan nog vara överens om att vi inte är överens i det mesta.
Absolut.

Jag tycket det är superbra att man inte måste välja alla avelsdjur när de är 8 veckor gamla.

Men i praktiken måste man ändå göra det såvida man inte har kommit överens med köparen om att hunden kan vara aktuell för framtida avel.

Jag tycker en hund ska gå att leva med utan att behöva kastreras för att fungera i en normala fall, och jag vet att jag inte är ensam om den åsikten.

Jag vet att du inte är ensam om den åsikten, men verkligheten är en annan. Vad är normala omständigheter? I verkligheten är inte alla hundägare perfekta och man löser sin livssituation så gott man kan.

En fundering angående kattaveln, det finns inga mindre seriösa uppfödare där? Som matadoravlar och gör olämpliga kombinationer för populationen med enda syfte att sälja kattungar och tjäna pengar? Dessa kan väl ställa till det rejält även för andra uppfödare och deras avelsplaner?

Jodå, sådana uppfödare finns men inte särskilt många längre. Det var ett större problem tidigare. Nu får de allt svårare att få tag i avelsmaterial utifrån. Deras linjer är inte heller särskilt intressanta för många av oss. De flesta uppfödare inom min ras är ansvarstagande. Vi tar ett begränsat antal kullar på hanarna, vi håller hanar själva, lånar av varandra, importerar tillsammans osv. Jag är rätt kinkig med vilka jag säljer avelskatter till eftersom jag inte vill att de ska hamna i matadoravel eller hos samvetslösa massproducenter. Behåller hellre katter själv eller sätter ut på foder än att sälja till någon jag inte känner är rätt.
 
Och det finns forskning som visar att kastrerade hundar lever längre trots den ökade risken för vissa typer av cancer. Detta för att okastrerade hundar i högre grad drabbas av vissa infektioner samt trauma (som exempel). Läs mer här.
Dokumentet du hänvisar till är ett vanligt blogginlägg från en näringsidkare som tjänar en stor del av sitt levebröd på just kastrationer i ett land där hundhållningen är helt annorlunda än i Sverige. Vill du använda källor som är värda att ta på allvar för att stödja dina åsikter, måste du vända dig till sådana som publicerats i vetenskapliga tidskrifter och har kvalitetskontrollerats av andra akademiker kunniga på just det området, typ PubMed som är gratisversionen av Medline. När du läst igenom alla dokument där som behandlar kastration av djuret hund, (det tar ett tag, men du kommer att bli kunnig på var forskningsfronten ligger i just den frågan), vet jag att du kommer att ändra åsikt angående hälsorisker med kastrationer av hundar.
 
Dokumentet du hänvisar till är ett vanligt blogginlägg från en näringsidkare som tjänar en stor del av sitt levebröd på just kastrationer i ett land där hundhållningen är helt annorlunda än i Sverige. Vill du använda källor som är värda att ta på allvar för att stödja dina åsikter, måste du vända dig till sådana som publicerats i vetenskapliga tidskrifter och har kvalitetskontrollerats av andra akademiker kunniga på just det området, typ PubMed som är gratisversionen av Medline. När du läst igenom alla dokument där som behandlar kastration av djuret hund, (det tar ett tag, men du kommer att bli kunnig på var forskningsfronten ligger i just den frågan), vet jag att du kommer att ändra åsikt angående hälsorisker med kastrationer av hundar.

Har du ens läst texten? Klickade du på länkarna i artikeln? Om du hade gjort det hade du sett att de går vidare till vetenskapliga artiklar publicerade i peer-reviewade tidsskrifter. Jag valde att länka till detta inlägg eftersom den innehåller dessa länkar (som inte enbart visar på positiva effekter av kastrering, vilket du hade märkt om du hade kollat källorna) och för att den lyfter både för- och nackdelar. Skulle jag ha suttit och länkat till enskilda studier hade jag blivit anklagad för cherry picking, hur man än gör har man rumpan bak.

Jag är inte tappad bakom en vagn. Jag är biolog och jag har läst massor av vetenskapliga artiklar om kastrering av hund. Jag är väl bevandrad i de olika vetenskapliga databaserna. Eftersom jag har läst många artiklar vet jag att det inte är svart eller vitt. Hur kastrering påverkar hundar är starkt korrelerat till t.ex. ras och kön. Jag har inte uttryckt att jag tycker att alla hundar ska kastreras, jag tycker bara att varje enskild hundägare ska få ta det beslutet tillsammans med sin veterinär utan att skuldbeläggas av en massa nej-sägare. Jag tycker sannerligen inte att man ska lägga ansvaret för avelsbaserna på enskilda hundägare som inte är intresserade av avel. Jag är tydligen väldigt konstig som tycker att det är uppfödarnas uppgift.

Jag har även tagit del av SVFs rekommendationer gällande kastrering av hund, men de kanske inte betyder något eftersom det är veterinärer som står bakom dem och de tjänar ju vara en massa pengar på att kastrera hundar. Det är ju bara därför de utbildat sig till veterinärer, för att tjäna pengar på att operera friska djur till ingen nytta alls...
 
Ja, om man inte bryr sig om hälsotester och meriteringar av något slag är det ju ett väldigt litet besvär förutsatt att vardagen i övrigt funkar bra med en intakt hund (hunddagis, hundvakter osv.).

Naturligtvis ska man bry sig om hälsotester på avelsdjur, har jag påstått något annat? Oftast är status på leder och mentalitet intressant även för den "vanlige" hundägaren utan tävlings- eller uppfödarambitioner. Och på vilket sätt tycker du att det är besvärligt att röntga, ögonlysa och kanske ta ett blodprov? Min ras skaffas ofta just därför att man tycker det är kul att meritera den i bruks, lydnad och drag, så den delen är inget problem utan ett nöje.

Ifrågasätter du kastrering av andra arter på samma sätt? Du tycker inte att vi ska utsätta hästar och katter för kastrering utan medicinsk indikation heller antar jag. Det lidande en tik drabbas av vid en normalkastrering kan nog inte jämföras med det lidande hon utsätts för om hon drabbas av en livmoderinflammation. Har du träffat på en tik med en sprucken livmoder? Det är betydligt mer riskabelt att kastrera en tik som redan har drabbats av livmoderinflammation än att kastrera en frisk tik. Risken för komplikationer är också större.
Varför drar du in kastrering av djurslag som skiljer sig från hunden på alla avgörande punkter? Är det för att argumenten tryter? Beträffande livmoderinflammationer drabbas en fjärdedel av alla tikar som lever upp över tio-tolvårsåldern. Du kan inte mena på allvar att därför bör alla tikar som inte ska gå i avel kastreras? Enligt ditt sätt att resonera kommer ju ändå det totala lidandet att öka med alla dessa bukoperationer. Eftersom procenten livmoderinflammationer är rasberoende är det också en avelsfråga. Om det avlas på rätt djur så kommer andelen att minska, men då måste man förstås veta vilka tikar som får pyo i unga åldrar för att utesluta deras systrar och mammor från avel, vilket blir svårt om de kastreras.

Och ja, det finns en ökad risk för vissa sjukdomstillstånd hos kastrerade hundar men de lever också längre eftersom de löper mindre risk för bl.a. infektioner och trauma. .
Gör en ordentlig litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar publicerade i ansedda tidskrifter, så kommer du att förstå varför jag inte håller med dig om den andra satsen i ovanstående mening.

Så länge inte alla individer kastreras har jag svårt att se att detta skulle bli ett problem, förutsatt att uppfödare är öppna och ärliga. Det vore ju väldigt märkligt om det endast är de hundar som kommer utveckla dessa sorters problem är de som kastreras. .
Det här ÄR redan ett problem i många raser, rottweiler, dalmatiner, labradorer särskilt av utställningssorten, rhodesian ridgeback etc. etc. så det är bara att acceptera faktum för dig.
Men hej, om du tycker att allt hästfolk borde kunna hantera hingstar och alla som har katter borde kunna leva med en fertil hane så kan jag så visst. Vi ska bara acceptera djurens sanna natur, eller hur?
Men varför drar du befängda slutsatser, och tillskriver mig åsikter som du inte har något som helst stöd för? Hunden är det djur som domesticerades först just för att deras levnadssätt och flockbeteende passar så väl ihop med människans sätt att leva. Detsamma kan inte sägas om varken katter eller hästar. Majoriteten av hanhundsägare och tikägare upplever inga stora problem relaterade till att hundarna är intakta.
 
Angående avelsbas så pratas det även då och då i min ras om hur katastrofalt det är när hundar kastreras. Jag har lite svårt att förstå det med tanke på att det ändå bara är ca 10% av hanarna och 12% av tikarna som gått vidare i avel de senaste 10 åren. Det är i så fall ett mycket större problem för avelsbasen än de relativt få individer som kastreras.
 
Naturligtvis ska man bry sig om hälsotester på avelsdjur, har jag påstått något annat? Oftast är status på leder och mentalitet intressant även för den "vanlige" hundägaren utan tävlings- eller uppfödarambitioner. Och på vilket sätt tycker du att det är besvärligt att röntga, ögonlysa och kanske ta ett blodprov? Min ras skaffas ofta just därför att man tycker det är kul att meritera den i bruks, lydnad och drag, så den delen är inget problem utan ett nöje.

Jag tycker inte att det är besvärligt, men jag är helt övertygad om att många som bara vill ha en familjehund inte är så himla intresserade av att lägga ut en massa pengar på tester. Det är ju inte ens självklart för alla uppfödare att testa sina hundar. Har följt debatten om MH på collies lite på avstånd och så även om HD/AD-röntgen på staffar. Där verkar uppfödarna långt ifrån eniga om vilka tester som ska göras.

Alla skaffar inte en brukshund eller en jakthund. Många skaffar en hund bara för att de vill ha en familjehund. Många är inte intresserade av varken bruks, jakt, lydnad, utställning osv. utan man vill ha en sällskapshund. Eller kanske en hund att ha med ut när man springer/åker skidor/cyklar/promenerar. En familjehund.

Varför drar du in kastrering av djurslag som skiljer sig från hunden på alla avgörande punkter? Är det för att argumenten tryter?

Om du tar dig besväret att läsa alla mina inlägg kommer det framgå.

Beträffande livmoderinflammationer drabbas en fjärdedel av alla tikar som lever upp över tio-tolvårsåldern. Du kan inte mena på allvar att därför bör alla tikar som inte ska gå i avel kastreras? Enligt ditt sätt att resonera kommer ju ändå det totala lidandet att öka med alla dessa bukoperationer. Eftersom procenten livmoderinflammationer är rasberoende är det också en avelsfråga. Om det avlas på rätt djur så kommer andelen att minska, men då måste man förstås veta vilka tikar som får pyo i unga åldrar för att utesluta deras systrar och mammor från avel, vilket blir svårt om de kastreras.

Det är som sagt rasberoende. Om man köper en ras där tikarna löper stor risk att utveckla livmoderinflammation tycker jag inte att det är konstigt eller fel om man väljer att kastrera tiken för att slippa risken för pyo. Att mena att folk ska låta bli att kastrera tikar inom högriskraser för att uppfödarna ska se vilka som utvecklar pyo tycker jag faktiskt är inte så lite grymt. Tikar stryker med i fruktansvärda plågor när det går som allra värst.

Jag har ingen åsikt alls om att alla tikar ska kastreras, som jag redan har skrivit tycker jag att beslutet ska tas av varje enskild hundägare i samråd med sin veterinär.

Gör en ordentlig litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar publicerade i ansedda tidskrifter, så kommer du att förstå varför jag inte håller med dig om den andra satsen i ovanstående mening.

Gjort och jag har ändå inte en svartvit bild av ämnet.

Det här ÄR redan ett problem i många raser, rottweiler, dalmatiner, labradorer särskilt av utställningssorten, rhodesian ridgeback etc. etc. så det är bara att acceptera faktum för dig.

Så uppfödare kan inte selektera bort testosteronstinna hanar eftersom just de hanar som är intakta är helt normala? Och de icke-testosteronstinna hanarna som används i avel nedärver sina galna bröders anlag hela tiden.

Majoriteten av hanhundsägare och tikägare upplever inga stora problem relaterade till att hundarna är intakta.

Men de som väljer att kastrera kanske har andra erfarenheter? Jag har aldrig haft en kastrerad hund. Jag har ingen aning om jag kommer kastrera när jag köper hund. Jag behöver för sakens skull inte förringa de som väljer att kastrera. De har sina skäl och det respekterar jag.
 
Har du ens läst texten? Klickade du på länkarna i artikeln? Om du hade gjort det hade du sett att de går vidare till vetenskapliga artiklar publicerade i peer-reviewade tidsskrifter. Jag valde att länka till detta inlägg eftersom den innehåller dessa länkar (som inte enbart visar på positiva effekter av kastrering, vilket du hade märkt om du hade kollat källorna) och för att den lyfter både för- och nackdelar. Skulle jag ha suttit och länkat till enskilda studier hade jag blivit anklagad för cherry picking, hur man än gör har man rumpan bak.

Jag är inte tappad bakom en vagn. Jag är biolog och jag har läst massor av vetenskapliga artiklar om kastrering av hund. Jag är väl bevandrad i de olika vetenskapliga databaserna. Eftersom jag har läst många artiklar vet jag att det inte är svart eller vitt. Hur kastrering påverkar hundar är starkt korrelerat till t.ex. ras och kön. Jag har inte uttryckt att jag tycker att alla hundar ska kastreras, jag tycker bara att varje enskild hundägare ska få ta det beslutet tillsammans med sin veterinär utan att skuldbeläggas av en massa nej-sägare. Jag tycker sannerligen inte att man ska lägga ansvaret för avelsbaserna på enskilda hundägare som inte är intresserade av avel. Jag är tydligen väldigt konstig som tycker att det är uppfödarnas uppgift.

Jag har även tagit del av SVFs rekommendationer gällande kastrering av hund, men de kanske inte betyder något eftersom det är veterinärer som står bakom dem och de tjänar ju vara en massa pengar på att kastrera hundar. Det är ju bara därför de utbildat sig till veterinärer, för att tjäna pengar på att operera friska djur till ingen nytta alls...
Länkarna i blogginlägget går till EN artikel, om kastrerade golden retrievers i USA. Den artikeln i sig hänvisar till andra artiklar i referenslistan, varav några redogör för NACKDELAR med kastrering. Det glädjer mig att du inte är tappad bakom en vagn, för då är det ingen oöverkomlig uppgift för dig att faktiskt gå i genom allt som publicerats i PubMed angående kastrering av hundar.

Det faktum att du hänvisar till ett blogginlägg från en veterinärklinik i det land på jorden där veterinärerna har största delen av sin inkomst från kastrering av hundar, gör att jag inte känner mig helt säker på att du är otappad eftersom det tyder på en allvarlig brist på källkritik. Varför hänvisade du inte direkt till den vetenskapliga artikeln, som visserligen inte har publicerats i någon medicinsk prestigetidskrift, men som uppfyller kraven på vetenskaplighet?
 
Länkarna i blogginlägget går till EN artikel, om kastrerade golden retrievers i USA. Den artikeln i sig hänvisar till andra artiklar i referenslistan, varav några redogör för NACKDELAR med kastrering. Det glädjer mig att du inte är tappad bakom en vagn, för då är det ingen oöverkomlig uppgift för dig att faktiskt gå i genom allt som publicerats i PubMed angående kastrering av hundar.

Det faktum att du hänvisar till ett blogginlägg från en veterinärklinik i det land på jorden där veterinärerna har största delen av sin inkomst från kastrering av hundar, gör att jag inte känner mig helt säker på att du är otappad eftersom det tyder på en allvarlig brist på källkritik. Varför hänvisade du inte direkt till den vetenskapliga artikeln, som visserligen inte har publicerats i någon medicinsk prestigetidskrift, men som uppfyller kraven på vetenskaplighet?

Ett tips: klicka på alla länkarna.

Att utföra en metaanalys av det slag du föreslår är ett väldigt omfattande arbete och jag måste erkänna att det ligger lite över min kompetens. Jag lämnar metaanalyser till experterna och sedan läser jag dem gärna.

Och igen, läs gärna vad jag skriver. Jag har läst en hel massa studier om kastrering av hund. Du måste acceptera att jag trots det har en mer nyanserad bild av kastrering än du.

Du har inte gett någon respons om SVFs rekommendationer. Är de vinststyrda eller är deras rekommendationer vetenskapligt sunda och rimliga?
 
Jag tycker inte att det är besvärligt, men jag är helt övertygad om att många som bara vill ha en familjehund inte är så himla intresserade av att lägga ut en massa pengar på tester. Det är ju inte ens självklart för alla uppfödare att testa sina hundar. Har följt debatten om MH på collies lite på avstånd och så även om HD/AD-röntgen på staffar. Där verkar uppfödarna långt ifrån eniga om vilka tester som ska göras.

Alla skaffar inte en brukshund eller en jakthund. Många skaffar en hund bara för att de vill ha en familjehund. Många är inte intresserade av varken bruks, jakt, lydnad, utställning osv. utan man vill ha en sällskapshund. Eller kanske en hund att ha med ut när man springer/åker skidor/cyklar/promenerar. En familjehund. .
Priset på röntgen och mh eller bph är en piss i havet jämfört med vad hela hundägandet kostar. Har man en ras där ledproblem uppträder är det oseriöst som valpköpare/hundägare att inte testa, särskilt om man ämnar ha hunden till skidåkning, löpning eller cykling.

Du hänvisar till två hundraser som har mycket allvarliga problem med hälsan och/eller mentaliteten (collien), och framhåller dessa raser som exempel på att uppfödarna är oense om vad ska göras, när det i själva verket är så att de seriösa uppfödarna VILL testa, och charlatanerna vill låta bli. Man baxnar! Aldrig har skiljelinjen mellan seriösa uppfödare och oseriösa varit tydligare. Tack och lov har ju collieklubben nu tagit steg för att eliminera hundar som inte uppfyller en låg miniminivå på mh:t från avel.

Om du tar dig besväret att läsa alla mina inlägg kommer det framgå.
Det är som sagt rasberoende. Om man köper en ras där tikarna löper stor risk att utveckla livmoderinflammation tycker jag inte att det är konstigt eller fel om man väljer att kastrera tiken för att slippa risken för pyo. Att mena att folk ska låta bli att kastrera tikar inom högriskraser för att uppfödarna ska se vilka som utvecklar pyo tycker jag faktiskt är inte så lite grymt. Tikar stryker med i fruktansvärda plågor när det går som allra värst.

Jag har ingen åsikt alls om att alla tikar ska kastreras, som jag redan har skrivit tycker jag att beslutet ska tas av varje enskild hundägare i samråd med sin veterinär.
Gjort och jag har ändå inte en svartvit bild av ämnet.
Tror inte att du har gjort en litteraturgenomgång, för då skulle du kunna svara på frågan om hur många procent av tikarna med pyo som "stryker med i fruktansvärda plågor när det går som allra värst." Jag tycker att du ska estimera den siffran med information ur PubMed.


Så uppfödare kan inte selektera bort testosteronstinna hanar eftersom just de hanar som är intakta är helt normala? Och de icke-testosteronstinna hanarna som används i avel nedärver sina galna bröders anlag hela tiden.
´
Om du har läst grundkursen i genetik, så vet du att konsekvent avel där djur med för höga testosteronnivåer utesluts kommer att leda till lägre testosteronnivåer i populationen även om man använder högnivådjurens bröder. Kan du presentera en trovärdig arvsgång där djur med måttliga nivåer nedärver höga nivåer av en egenskap som är så enkel att upptäcka både på utseende och beteende? Dagens höga testosteronnivåer är ett resultat av utställningsavel där domarna har premierat överdrivet maskulina utseenden.
Men de som väljer att kastrera kanske har andra erfarenheter? Jag har aldrig haft en kastrerad hund. Jag har ingen aning om jag kommer kastrera när jag köper hund. Jag behöver för sakens skull inte förringa de som väljer att kastrera. De har sina skäl och det respekterar jag.
Var i den här tråden hittar du exempel på att de som väljer att kastrera sina hundar FÖRRINGAS? Jag baxnar igen.
 
Grejen som missas tycker jag är att ÄVEN en helt okomplicerad intakt hane kan man ändå uppleva att livet blir ännu mer okomplicerat om man kastrerar. Så pratet om att en normal hane är inte problem intakt etc blir för mig att negligera åsikter...
 
Ett tips: klicka på alla länkarna.

Att utföra en metaanalys av det slag du föreslår är ett väldigt omfattande arbete och jag måste erkänna att det ligger lite över min kompetens. Jag lämnar metaanalyser till experterna och sedan läser jag dem gärna.

Och igen, läs gärna vad jag skriver. Jag har läst en hel massa studier om kastrering av hund. Du måste acceptera att jag trots det har en mer nyanserad bild av kastrering än du.

Du har inte gett någon respons om SVFs rekommendationer. Är de vinststyrda eller är deras rekommendationer vetenskapligt sunda och rimliga?
Jag har bevis för att det är du som inte förstår vad du läser. Du upprepar papegojaktigt att okastrerade hundar har större risk att dö av trauma eller infektion. Här är textavsnittet det påståendet härstammar i från:
"Given the opportunity, intact male dogs are more likely than sterilized dogs to roam, and to fight with other dogs, and intact female dogs show more dominance aggression than spayed females[38],[39]. These behaviors might increase the risks of both infectious and traumatic causes of death among intact dogs."
Det handlar inte om svenska förhållanden som alla normalbegåvade förstår. Var i dagens Sverige stryker hanhundar omkring och slåss med andra hanhundar så allvarligt att de antingen blir ihjälbitna, eller avlider av infektioner härrörande från sårskadorna? Eller blir överkörda för att de springer omkring på egen hand? Och likadant med tikarna, var springer de omkring och är dominansaggressiva mot andra tikar på ett sådant sätt att de förblöder direkt av skadorna eller lite senare av infektionerna? Ingen hund jag vet om har dött på det här sättet. Tyvärr vet jag om några mindre hundar som blivit dödligt skadade av shitbulls, men då har sammanhanget varit ett helt annat.
 
Senast ändrad:
Grejen som missas tycker jag är att ÄVEN en helt okomplicerad intakt hane kan man ändå uppleva att livet blir ännu mer okomplicerat om man kastrerar. Så pratet om att en normal hane är inte problem intakt etc blir för mig att negligera åsikter...

Men det är ju långt från självklart att det blir bekvämare efter kastrering? Det finns gott om kastrerade hundar med samkönad aggressivitet. Det finns kastrerade hanar som gladeligen parar sig med löptikar. Det finns kastrerade hanar som kissar precis lika ofta som intakta hanar.

Lägg till att de ofta får sämre päls och kan få svårare i umgänget med andra hundar (många kastrerade hanar uppfattas som tikar). De får svårare att muskla sig, det går ofta upp i vikt mm.

Att tro att kastrering löser några större problem är nog lite farligt. Att skaffa en hund med avsikt att kastrera den behöver inte alls leda till det resultatet man hoppas på.

Jag är dock för kastrering av "problemhundar" men det är inte dessa som avses här.

Jag har kastrerat min hund nyligen, märker absolut ingen skillnad hittills förutom sämre päls. Skulle fortfarande inte ha honom lös tillsammans med tik i höglöp. Han har kunnat träna samtidigt som och umgås normalt med löptikar hela tiden, aldrig gnällt eller matvägrat på grund av granntikar som löper. Ogillar främmande hundar oavsett kön.
 
Men i praktiken måste man ändå göra det såvida man inte har kommit överens med köparen om att hunden kan vara aktuell för framtida avel.

Är sällan nödvändigt i min ras, de flesta blir glada om någon vill använda deras hund i avel och det är nog få hanhundägare som nekar det om de anser att deras hund är lämplig och att den tilltänkta tiken är det också. De flesta hanar som används i avel i min ras ägs inte av uppfödare och det är inte jättemånga uppfödare som kan använda egenägda/uppföda hanar i sin avel.

Flera leasar ut sina tikar också, vissa har "kommit överens" med uppfödaren medan andra leasar tikar som de inte själva har fött upp.

Att göra de hälsotest som krävs är inget hinder, de görs gladeligen. Hd-röntgen och Mh som är minimikravet gör de flesta innan de fyllt 2 år iaf.

De "seriösa" uppfödarna vill ju använda de bästa hundarna i bra kullar. Men de går ju inte att avgöra vid 8 veckor vem som kommer bli den bästa "brukshunden" eller "vallhunden" i en kull. De kan gissa men det behöver ju inte stämma i slutänden. De flesta tikar väljs ju vid 8 veckor men det är ju himla tur att hanarna inte behöver väljas då också.
 
Priset på röntgen och mh eller bph är en piss i havet jämfört med vad hela hundägandet kostar. Har man en ras där ledproblem uppträder är det oseriöst som valpköpare/hundägare att inte testa, särskilt om man ämnar ha hunden till skidåkning, löpning eller cykling.

Jag vet, men det betyder inte att alla resonerar lika.

Du hänvisar till två hundraser som har mycket allvarliga problem med hälsan och/eller mentaliteten (collien), och framhåller dessa raser som exempel på att uppfödarna är oense om vad ska göras, när det i själva verket är så att de seriösa uppfödarna VILL testa, och charlatanerna vill låta bli. Man baxnar! Aldrig har skiljelinjen mellan seriösa uppfödare och oseriösa varit tydligare. Tack och lov har ju collieklubben nu tagit steg för att eliminera hundar som inte uppfyller en låg miniminivå på mh:t från avel.

Det gör jag för att illustrera att inte ens alla uppfödare är eniga om vad som är nödvändigt och inte. Det är inte lätt för en förstagångsuppfödare att bedöma vilken uppfödare som är seriös och inte. Ofta vänder man sig kanske till rasklubben och om då rasklubben inte anser att vissa hälsotester är nödvändiga tar man väl det som rimligt?

Tror inte att du har gjort en litteraturgenomgång, för då skulle du kunna svara på frågan om hur många procent av tikarna med pyo som "stryker med i fruktansvärda plågor när det går som allra värst." Jag tycker att du ska estimera den siffran med information ur PubMed.

Du får tro vad du vill. Vem har frågat hur många tikar som stryker med? Jag skrev att tikar stryker med i fruktansvärda smärtor för att jag har sett det. Inte för att jag har läst om det eller för att jag har en exakt procent att hänvisa till. Igen för att illustrera att det faktiskt kan gå riktigt illa och för att man kanske ska visa lite större förståelse för de som faktiskt är rädda för att deras tikar ska drabbas av pyo. Varför ska hundägaren som kastrerar sig tik för att hen vill skona sin tik från pyo behöva höra att hen är bekväm, okunnig och skadar rasen?

Om du har läst grundkursen i genetik, så vet du att konsekvent avel där djur med för höga testosteronnivåer utesluts kommer att leda till lägre testosteronnivåer i populationen även om man använder högnivådjurens bröder. Kan du presentera en trovärdig arvsgång där djur med måttliga nivåer nedärver höga nivåer av en egenskap som är så enkel att upptäcka både på utseende och beteende? Dagens höga testosteronnivåer är ett resultat av utställningsavel där domarna har premierat överdrivet maskulina utseenden.

Precis problemet är att domare har premierat testosteronstinna hanar, inte att folk har kastrerat testosteronstinna hannar. Jag svarade på ett påstående om att kastrering döljer denna typ av problem. Något jag har svårt att förstå eftersom det rimligtvis är de hanar som används i aveln som är av största vikt. Om de har normala testosteronnivåer är det vad de främst kommer nedärva.

Var i den här tråden hittar du exempel på att de som väljer att kastrera sina hundar FÖRRINGAS? Jag baxnar igen.

Det skrivs om att folk endast kastrerar för att de är bekväma. I princip alla argument som inte handlar om att kastrera av veterinärmedicinska skäl underkänns.
 
@WildWilma har du läst vad jag skrivit innan?

Att inte bekymra sig om löp, och att en hane långkissar är för många klart underlättande i vardagen. Oavsett om hunden har svårt att dra jämnt med andra hundar av samma kön. Sen missade du att jag skrev även en helt okomplicerad fertil hund. Dvs en som både före och efter kastrering går lika bra ihop med andra hundar oavsett kön.

Även andra har tagit upp samma effekt. Hunddagis underlättas kraftigt om du har en kastrat, att lämna till hundvakt eller ta emot anhörigs hund i perioder underlättas med kastrater etc.

De flesta hundar är trevliga, bussiga hundar både fertila och som kastrater. Ändock är för många hundägare att helt ta bort även en lätthanterlig könsdrift något som förenklar vardagen och upplevs som positivt.
 
Jag har bevis för att det är du som inte förstår vad du läser. Du upprepar papegojaktigt att okastrerade hundar har större risk att dö av trauma eller infektion. Här är textavsnittet det påståendet härstammar i från:
"Given the opportunity, intact male dogs are more likely than sterilized dogs to roam, and to fight with other dogs, and intact female dogs show more dominance aggression than spayed females[38],[39]. These behaviors might increase the risks of both infectious and traumatic causes of death among intact dogs."
Det handlar inte om svenska förhållanden som alla normalbegåvade förstår. Var i dagens Sverige stryker hanhundar omkring och slåss med andra hanhundar så allvarligt att de antingen blir ihjälbitna, eller avlider av infektioner härrörande från sårskadorna? Eller blir överkörda för att de springer omkring på egen hand? Och likadant med tikarna, var springer de omkring och är dominansaggressiva mot andra tikar på ett sådant sätt att de förblöder direkt av skadorna eller lite senare av infektionerna? Ingen hund jag vet om har dött på det här sättet. Tyvärr vet jag om några mindre hundar som blivit dödligt skadade av shitbulls, men då har sammanhanget varit ett helt annat.

Så du menar att svenska hundar inte rymmer? Du har aldrig hört talas om hanhundar som rymmer för att komma åt löptikar? Du kan inte tänka dig att intakta hundar är något mer rymningsbenägna under iaf löptider? Jag känner till fall med hundar som klättrar över hundgårdsstängsel och sticker iväg. Jag känner tyvärr till fall där det lett till att hunden blivit påkörd (på landsbygden, inte i staden). Ett extremt fall där hunden lyckades bita och krafsa sig igenom en låst trädörr för att komma åt löptiken. Ingen ökad skaderisk där? Hundar som sliter sig från matte/husse på promenaden för att komma åt en löptik eller spöa upp en annan hane? Du har aldrig hört talas om hanhundsaggressiva hanar? Du menar att testosteronhalten är helt irrelevant för denna typ av beteenden? Att den inte påverkar könsdrift, aggressivitet och risktagande beteende?

Jag känner f ö uppfödare som haft blodvite mellan sina tikar också efter att de har slagits genom hundgårdsgaller.

Så det är inte så att dessa risker endast gäller för lösdrivande hundar.
 
I min ras hade det varit förödande om folk kastrerade sina hundar för att få en "enklare vardag". Sjukdomarna debuterar sent och kastrerar man tidigt så tappar man kanske potentiella avelsdjur.

Det är faktiskt valpköpares ansvar med att hjälpa till med rasen, inte bara uppfödarna.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi har skaffat en tik och i familjen finns en hane som snart fyller 10 år. Första löpet var påfrestande för både människor och hundar i...
Svar
7
· Visningar
580
Hundhälsa Jag har funderingar om jag ska kastrera min 2-åriga storpudel. Jag är fullt medveten om att kastrering inte nödvändigtvis är en lösning...
2
Svar
22
· Visningar
1 973
Senast: hastflicka
·
Hundhälsa Hej! Jag har en krypt hanhund där ena testikeln är kvar i buken. Jag vill inte diskutera varför, men jag tror inte att inte operera bort...
2
Svar
28
· Visningar
2 903
Hundhälsa Hej! Vi har en hane som är krypt. Han är idag 2,5 år gammal ungefär. Vi har fått bekräftat genom ultraljud att den andra kulan ligger...
2
Svar
21
· Visningar
1 867

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp