kastrering hanhund

[Liran]

Ingen av mina tikar har varit påverkade under löpet på annat sätt än att de har varit ovanligt intresserade av andra hundar.

Skendräktigheten har märkts av mer. Alla utom en har bäddat, alternativt grävt lyor i trädgården. Alla har varit lika pigga på att följa med ut på promenad eller göra saker som vanligt. Som sagt, de har bara varit hormonellt påverkade på fritiden.

Vilken typ av hundar har du erfarenhet av? Alla mina har varit av den oömmare modellen psykiskt, jag tror att hormonerna märks mer på känsligare hundar . Eller har de hundar som är mycket påverkade ägare som tror att löp och skendräktigheter omöjliggör vanligt hundliv?

 

[Sol]

Vilken typ av hundar har du erfarenhet av? Alla mina har varit av den oömmare modellen psykiskt, jag tror att hormonerna märks mer på känsligare hundar . Eller har de hundar som är mycket påverkade ägare som tror att löp och skendräktigheter omöjliggör vanligt hundliv?

Vi har haft jämthundar, hamilton- och finnstövare. Stövarnas löp och skendräktighet gick väl an, men jämtarna gick inte att göra något vettigt med. Hela höstjakten gick åt skogen. De borde ha kastrerats för sin egen skull och för jaktens skull, men det beslutet låg tyvärr inte på mig. Skulle inte påstå att vi trodde att löp och skendräktighet omöjliggjorde ett vanligt jakthundsliv, det var så.

I jobbet träffar jag alla möjliga raser och jag skulle nog inte säga att det är hundägarnas inställning som försvårar det vanliga hundlivet utan deppiga tikar som faktiskt inte vill eller orkar med som normalt.

 

[Snurrfian]

Alla mina har varit av den oömmare modellen psykiskt, jag tror att hormonerna märks mer på känsligare hundar . Eller har de hundar som är mycket påverkade ägare som tror att löp och skendräktigheter omöjliggör vanligt hundliv?

Ursäkta men va? Är känsliga hundar mer påverkade av hormoner? Eller gäller det bara tikar?
Jag har valt bort tikar själv av flera anledningar men träffar flera tikar regelbundet. Den ena är en tax från jaktlinjer som driver allt som kommer i hennes väg. Hon var hopplös runt löp, först började hon kissa inne, kissa oftare än min hane ute på promenader. Vid själva löpet låg hon mest och tryckte i bädden, ville inget och kunde nafsa åt en. Sen blev hon skendräktig och helt koko och så småningom klingande det av och hon blev normal igen. Sen togs livmodern och äggstockarna bort pga av en pyo och helt plötsligt är det en normal hund året om. Känslig är nog det sista man skulle kalla henne. Svägerskans rum däremot skulle man nog kunna kalla känslig men hon har inte haft några problem vid löp.

 

[Babouti]

Det har dock noll och inget öht med avel att göra utan det är så för att på utställning bedöms även den naturliga mentaliteten och med en kastrerad hanhund är det ganska troligt att den framstår som avsevärt lugnare i temperamentet när den är omgiven av andra könsmogna hanar, än den var när den hade kulorna kvar och alltså hade högre halt av testosteron i kroppen.

Att det har noll och inget med avel att göra är helt fel. Jag skulle säga att det enbart har med avel att göra. SKK skriver följande angående beslutet att förbjuda kastrerade hanar på utställning:

"Svenska Kennelklubben menar att det är oroande om ett stort antal hundar kastreras i tidig ålder, utan medicinsk eller annan indikation, och på så vis utesluts från avelsarbetet. Vid en hundutställning bedöms hundens utseende och mentalitet, men en kastrering skapar en hormonell balansstörning som kan påverka hunden på flera sätt. Om hunden har kastrerats före könsmognad är det svårt att göra en riktig bedömning av exteriör eller beteende som resultatet av avel."

Länk till bakgrunden till beslutet: http://rottweilerklubben.se/wp-content/uploads/2013/11/Kastrerad-hanhund_stående_låg.pdf

 

[Liran]

Vi har haft jämthundar, hamilton- och finnstövare. Stövarnas löp och skendräktighet gick väl an, men jämtarna gick inte att göra något vettigt med. Hela höstjakten gick åt skogen. De borde ha kastrerats för sin egen skull och för jaktens skull, men det beslutet låg tyvärr inte på mig. Skulle inte påstå att vi trodde att löp och skendräktighet omöjliggjorde ett vanligt jakthundsliv, det var så.

I jobbet träffar jag alla möjliga raser och jag skulle nog inte säga att det är hundägarnas inställning som försvårar det vanliga hundlivet utan deppiga tikar som faktiskt inte vill eller orkar med som normalt.

Eftersom vi båda har erfarenhet av tikar som fungerar under löp och skendräktighet, (att man drar sig för att släppa en drivande hund i skogen under höglöp förstår jag), kan vi konstatera att sådana tikar existerar. Alltså är det ett problem som ska lösas avelsvägen, inte med operativa ingrepp.

Ni borde lämnat tillbaka den värdelösa jakthunden till jämthundsuppfödaren, och diskuterat problemet med alla som är intresserade av rasen, för att få till ändring på sikt. Senare avelsdebut för tikarna eftersom skendräktighets och löpproblem ofta tilltar med åldern är en åtgärd som måste till, förutom att utesluta tikar som är så påverkade att de inte kan göra sitt jobb från avel.

Jag vill nog påstå att de deprimerade hundar du träffar på ditt jobb också är ett resultat av mindre bra avel. En tik ska inte må dåligt av sin hormoncykel, och det finns det som sagt många tikar som inte gör.

 

[Liran]

Ursäkta men va? Är känsliga hundar mer påverkade av hormoner? Eller gäller det bara tikar?
Jag har valt bort tikar själv av flera anledningar men träffar flera tikar regelbundet. Den ena är en tax från jaktlinjer som driver allt som kommer i hennes väg. Hon var hopplös runt löp, först började hon kissa inne, kissa oftare än min hane ute på promenader. Vid själva löpet låg hon mest och tryckte i bädden, ville inget och kunde nafsa åt en. Sen blev hon skendräktig och helt koko och så småningom klingande det av och hon blev normal igen. Sen togs livmodern och äggstockarna bort pga av en pyo och helt plötsligt är det en normal hund året om. Känslig är nog det sista man skulle kalla henne. Svägerskans rum däremot skulle man nog kunna kalla känslig men hon har inte haft några problem vid löp.

Om du läst ordentligt så hade du sett att jag skrev "jag tror", eftrsom det är min erfarenhet. Tiken du berättar om skulle inte ha fötts med genomtänkt avel, och jag hoppas innerligt att hon inte fick några avkommor innan hon kastrerades, vilket var alldeles rätt åtgärd i det här fallet.

 

[Snurrfian]

Om du läst ordentligt så hade du sett att jag skrev "jag tror", eftrsom det är min erfarenhet. Tiken du berättar om skulle inte ha fötts med genomtänkt avel, och jag hoppas innerligt att hon inte fick några avkommor innan hon kastrerades, vilket var alldeles rätt åtgärd i det här fallet.

Jag tror att du har fel... man kanske måste ha hela bilden framför sig, taxar har en hel del problem med sina ryggar, just den här taxen med syskon har inga problem alls och de är nu 10år och fortfarande aktiva jakthundar. Vilket är värst, diskbråck eller problem vid löp? Självklart vill man undvika båda men man måste ibland göra valet för det ena. Men nej hon har inte gått i avel, trots att hon är jaktchampion, spårchampion och fått bra kritik på utställningar.

 

[Liran]

Jag tror att du har fel... man kanske måste ha hela bilden framför sig, taxar har en hel del problem med sina ryggar, just den här taxen med syskon har inga problem alls och de är nu 10år och fortfarande aktiva jakthundar. Vilket är värst, diskbråck eller problem vid löp? Självklart vill man undvika båda men man måste ibland göra valet för det ena. Men nej hon har inte gått i avel, trots att hon är jaktchampion, spårchampion och fått bra kritik på utställningar.

Om tiken lider av sin hormoncykel är det ju ett solklart fall av defekt-avel. Det är alltså numera förbjudet i djurskyddslagen att avla på sådana djur, eller att föda upp dem. Man måste inte välja antingen eller, utan man kan välja en tax med frisk rygg, utan hormonproblem i linjerna. I en så pass stor ras som tax är det möjligt. Om du nöjer dig med mindre är du inte en seriös valpköpare med rasens bästa i sikte.

Dessutom är ju taxarnas ryggproblem också defektavelsrelaterade.