kastrering hanhund

[Alexandra_W]

Min V kastrerades som 8-9 månaders utan annan anledning än att jag ville. Ingen vet hade några synpunkter åldersmässigt mer än att de ofta växer mer och bli högre och lite rangligare (precis som med hästar mao) om man kastrerar tidigare. Som fördel framhölls att man helt slipper inlärda testosteronkopplade beteenden

 

[Jenka]

Såret blev infekterat på min, utöver det inga nackdelar såhär 4 år senare.
Mer lättränad. Hur pälsen påverkats kan jag inte avgöra då han började klippas (istället för ryckas) lite innan kastreringen och även det påverkar pälskvalitén.

 

[Jenka]

Fast det finns ny forskning som visar att tidig kastrering ökar risken för vissa sorters cancer..

Källa?
Edit: Sorry, hade visst framkommit tidigare i tråden.

 

[WildWilma]

Kasterade min ena hane för en månad sen på grund av protstataproblem. Han är 5,5 år. har inte märkt någon större skillnad mentalt än men han hade inte heller några "hanhundsproblem" innan. Däremot ser pälsen förjävlig ut, bara en massa underull, nu hade han rätt trist päls redan innan så det var ju inte oväntat. Den beryktade matlusten har inte ökat än, vore önskvärt med denna kinkhund.

Bra att hunden får bli iaf 1 år och helst 1,5 innan kastrering tycker jag så den får bli vuxen i kropp och knopp. Annars skulle jag inte tveka särskilt mycket för att kastrera en blandras.

Hos renraser är det förödande i mindre raser när en stor del av hanarna kastreras tidig av bekvämlighetsskäl. Den genetiska variationen kan påverkas en hel del av det och öka risken för inavelsproblem.

 

[Alexandra_W]

Kasterade min ena hane för en månad sen på grund av protstataproblem. Han är 5,5 år. har inte märkt någon större skillnad mentalt än men han hade inte heller några "hanhundsproblem" innan. Däremot ser pälsen förjävlig ut, bara en massa underull, nu hade han rätt trist päls redan innan så det var ju inte oväntat. Den beryktade matlusten har inte ökat än, vore önskvärt med denna kinkhund.

Bra att hunden får bli iaf 1 år och helst 1,5 innan kastrering tycker jag så den får bli vuxen i kropp och knopp. Annars skulle jag inte tveka särskilt mycket för att kastrera en blandras.

Hos renraser är det förödande i mindre raser när en stor del av hanarna kastreras tidig av bekvämlighetsskäl. Den genetiska variationen kan påverkas en hel del av det och öka risken för inavelsproblem.

Angående sista stycket så absolut - OM individen var avelsmaterial. Min erfarenhet är att det sällan är de som åker på en tidig kastrering - utan då finns det anledningar (översexuella, andra problem mm). Så än så länge är det nog inte ett reellt problem - men det kan bli om det kastreras tidigt på rutin. Samtidigt är rasens bevarande och avelsbasen i första hand något för uppfödarna att arbeta för. Vilket går att göra genom att tex välja eller premiera valpköpare som inte avser kastrera.

(Min tillhör inte ras med oroväckande smal avelsbas, men alldeles för stor, med ett jaktinstinkt rasen inte ska ha och med foderallergi så hade han oavsett ras aldrig kvalat in som avelsmaterial. Även om storleken, jakten och och allergin inte var anledning till kastreringen, men det blev ju ett icke-dilemma att kastrera. Han hade inte i avel att göra även om han blivit perfekt i alla andra avseenden)

 

[Lena Furberg]

Min Beauceron är 11 år, kastrerades vid 1 ungefär eftersom han var kryptorchid. Nu har jag inget att jämföra med, men några nackdelar har jag inte märkt. Alls. Han gjorde sen både MH och senare MT:t vid 4 års ålder och fick bästa resultatet i en kull av 10!

Möjligtvis har jag märkt att andra hundar ogillar honom, redan på håll. Om det sen beror på att han är stor och svart eller på kastreringen vet jag inte. Men på kurser etc är det ofta honom de andra hundarna ogillar och gärna flyger på, helt oprovocerat.

 

[escodobe]

Benji kasterades vid 8 månader. Ej mitt beslut.
Mognade aldrig mentalt, blev enorm för en labrador eftersom han aldrig blev könsmogen och därför växte alldeles för länge. Har fått ullig päls som tar evigheter att torka och därför ofta luktar surt. Vid 6 års ålder har han artros, och eftersom forskning visar att kastrering i ung ålder kan leda till ledoroblem så är det stor chans att det är pga kastreringen han har fått artros. Blir riden på av ALLA hanar, de lämnar honom inte ifred och han kan inte säga ifrån. Blir allmänt mobbad av andra hundar.

Det enda positiva är att han inte bryr sig om löptikar, men det vet vi ju inte om han hade gjort ändå.

Kommer aldrig kastrera utan medicinsk anledning.

Kastrerade min rottis när han var åtta år pga medicinska orsaker. Han blev mycket knepigare och opålitlig med andra hundar och inkontinent.
Det enda positiva var att han blev frisk.

 

[WildWilma]

Angående sista stycket så absolut - OM individen var avelsmaterial. Min erfarenhet är att det sällan är de som åker på en tidig kastrering - utan då finns det anledningar (översexuella, andra problem mm). Så än så länge är det nog inte ett reellt problem - men det kan bli om det kastreras tidigt på rutin. Samtidigt är rasens bevarande och avelsbasen i första hand något för uppfödarna att arbeta för. Vilket går att göra genom att tex välja eller premiera valpköpare som inte avser kastrera.

(Min tillhör inte ras med oroväckande smal avelsbas, men alldeles för stor, med ett jaktinstinkt rasen inte ska ha och med foderallergi så hade han oavsett ras aldrig kvalat in som avelsmaterial. Även om storleken, jakten och och allergin inte var anledning till kastreringen, men det blev ju ett icke-dilemma att kastrera. Han hade inte i avel att göra även om han blivit perfekt i alla andra avseenden)

Med "bekvämlighetskastrering" menar jag inte av hundar som av olika skäl ändå inte ska gå i avel, som sjukdom och mentala problem (översexuell inräknad). Men det är skrämmande många som kastrerar unga hanar i förebyggande syfte utan att egentligen veta om det skulle bli problem. Sen får man nog räkna med att de är lite mer hormonstinna under könsmognaden men det brukar stabilisera sig när de blir vuxna.

Det kan inte i någon ras vara rimligt att uppfödare ska äga alla hanar som går i avel. Att det ofta är uppfödarnas egna hanar som används är en anledning till att min ras och säkert fler raser nu hotas av utrotning på grund av en smal avelsbas. Sen är det ju uppfödarna som tar beslutet om vilka hanar de ska använda och det är sorgligt att det sällan är rasens genetiska variation som påverkar det valet

 

[Lovisaleonora]

Kastrerat tre hanhundar sedan 2007. Bara positiva effekter. Hittills ingen negativ bieffekt noterad.

 

[Alexandra_W]

Med "bekvämlighetskastrering" menar jag inte av hundar som av olika skäl ändå inte ska gå i avel, som sjukdom och mentala problem (översexuell inräknad). Men det är skrämmande många som kastrerar unga hanar i förebyggande syfte utan att egentligen veta om det skulle bli problem. Sen får man nog räkna med att de är lite mer hormonstinna under könsmognaden men det brukar stabilisera sig när de blir vuxna.

Det kan inte i någon ras vara rimligt att uppfödare ska äga alla hanar som går i avel. Att det ofta är uppfödarnas egna hanar som används är en anledning till att min ras och säkert fler raser nu hotas av utrotning på grund av en smal avelsbas. Sen är det ju uppfödarna som tar beslutet om vilka hanar de ska använda och det är sorgligt att det sällan är rasens genetiska variation som påverkar det valet

Nej inte äga alla. Men går ju att stimulera/motivera valpköpare att behålla intakta x tid osv. Som vissa uppfödare gör för att stimulera att de deltar i MH, röntgas mm. För tvinga valpköpare som vill "bekvämlighetskastrera" går ju inte.

 

[WildWilma]

Nej inte äga alla. Men går ju att stimulera/motivera valpköpare att behålla intakta x tid osv. Som vissa uppfödare gör för att stimulera att de deltar i MH, röntgas mm. För tvinga valpköpare som vill "bekvämlighetskastrera" går ju inte.

De bör iaf informera om vikten av att inte slentriankastrera (krypta undantagna) samt undvika valpköpare som redan från början uppger att de vill kastrera oavsett. Ingen har dock sagt något om detta till mig när jag köpte mina hanar.

 

[urkella]

Min bc blev kemiskt kastrerad i samband med 1 års sprutan. Förutom tråkig päls och han har blivit lite mer osäker vid vissa hundmöten så har det bara varit positivt
Han är mer matfixerad men har inte gått upp något i vikt. Kissar rejält 2 gånger i början av varje runda sedan klar vilket är super när vi tränar drag. Lägger mer fokus på leka med mig än andra hundar så agiliryträningen går bättre
Vovven från Spanien var kastrerad när han kom så vet inte hur han hade varit kastrerad. Han har sina rädslor som vi jobbar på men tror mer det är från hans bakgrund och inte kastreringen som ligger i grunden där.

 

[Alexandra_W]

De bör iaf informera om vikten av att inte slentriankastrera (krypta undantagna) samt undvika valpköpare som redan från början uppger att de vill kastrera oavsett. Ingen har dock sagt något om detta till mig när jag köpte mina hanar.

Min Vs uppfödare är extremt anti kastrering. Extremt. Jag var ärlig och sa att jag inte kommer slentriankastrera men att jag bara behöver EN enda anledning så kommer jag att göra det. Och jag fick ju köpa honom. Men hon blev inte glad när hon hörde han var kastrerad. Jag blev extra glad jag kastrerat tidigt när jag hörde att två kullsyskon var extremt översexuella dock. (Det som var den där enda lilla anledning jag behövde för att kastrera var att han var dryg som attans den första gång han träffade löptik. Gnällig och blockerad. Det i kombo med nämnda anledningar att inte ha i avel samt att han var mopsig på min äldre hane iom könsmogenheten var mer än skäl att kastrera för mig. Men jag är pro kastrering, förutom avelsbas ser jag bara fördelar för en familjehund faktiskt, och är öppen med det. )

 

[Sol]

Fast det finns ny forskning som visar att tidig kastrering ökar risken för vissa sorters cancer..

Och det finns forskning som visar att kastrerade hundar lever längre trots den ökade risken för vissa typer av cancer. Detta för att okastrerade hundar i högre grad drabbas av vissa infektioner samt trauma (som exempel). Läs mer här.

 

[Sol]

Med "bekvämlighetskastrering" menar jag inte av hundar som av olika skäl ändå inte ska gå i avel, som sjukdom och mentala problem (översexuell inräknad). Men det är skrämmande många som kastrerar unga hanar i förebyggande syfte utan att egentligen veta om det skulle bli problem. Sen får man nog räkna med att de är lite mer hormonstinna under könsmognaden men det brukar stabilisera sig när de blir vuxna.

Det kan inte i någon ras vara rimligt att uppfödare ska äga alla hanar som går i avel. Att det ofta är uppfödarnas egna hanar som används är en anledning till att min ras och säkert fler raser nu hotas av utrotning på grund av en smal avelsbas. Sen är det ju uppfödarna som tar beslutet om vilka hanar de ska använda och det är sorgligt att det sällan är rasens genetiska variation som påverkar det valet

Fast de som kastrerar sina hundar av "bekvämlighetsskäl" avser ju inte att avla på dem, eller hur? Om uppfödare vill att köpare ska hålla sina hundar okastrerade för eventuell framtida avel får de helt enkelt diskutera detta med valpspekulanterna innan de säljer sina valpar. Gissningsvis vill ju då uppfödarna även att hundarna på något sätt ska meriteras och/eller hälsotestas också vilket man också måste diskutera innan det blir någon affär. Det handlar helt enkelt om att föra en dialog.

Jag som kommer från kattsidan ser inget konstigt alls med att vi uppfödare får räkna med att äga alla avelshanar (avelshonor också för den delen) själva. Vi får samarbeta för att hålla uppe antalet hanar i avel, importera för att bredda den genetiska variationen osv. Jag tycker väl inte att det är orimligt att vi uppfödare ska vara de som förvaltar avelsbaserna heller.

 

[WildWilma]

Fast de som kastrerar sina hundar av "bekvämlighetsskäl" avser ju inte att avla på dem, eller hur? Om uppfödare vill att köpare ska hålla sina hundar okastrerade för eventuell framtida avel får de helt enkelt diskutera detta med valpspekulanterna innan de säljer sina valpar. Gissningsvis vill ju då uppfödarna även att hundarna på något sätt ska meriteras och/eller hälsotestas också vilket man också måste diskutera innan det blir någon affär. Det handlar helt enkelt om att föra en dialog.

Jag som kommer från kattsidan ser inget konstigt alls med att vi uppfödare får räkna med att äga alla avelshanar (avelshonor också för den delen) själva. Vi får samarbeta för att hålla uppe antalet hanar i avel, importera för att bredda den genetiska variationen osv. Jag tycker väl inte att det är orimligt att vi uppfödare ska vara de som förvaltar avelsbaserna heller.

Hade varit toppen om det fungerat i praktiken att uppfödarna tog det ansvaret men med tanke på att matadoravel snarare är regel än undantag i många raser så gör det ju inte det.

Det är nog många som köper en hane utan tanke på att han ska gå i avel men om den hunden är lämplig för avel är det väl toppen om han kan användas i avel i alla fall en gång i en ras med försvinnande liten avelsbas? Att kastrera för att man inte tror att hunden ska användas i avel eller för att man tror att den kommer bli jobbig är väl knappast att rekommendera? Inget av detta kan man veta innan hunden är vuxen (om den inte är krypt heller har blivit sjuk innan dess). Hd-röntgen och MH bör göras oavsett om hunden ska gå i avel eller ej då det är en utvärderingen av föräldradjuren som alla uppfödare bör göra och i min ras gör ca 70 % av hundarna detta.

Det är stor skillnad på katter och hundar. En vettig fertil hundhane är inga problem att leva med, det samma gäller inte katter. Men jag håller med om att uppfödarna bör informera sina valpköpare om vikten att inte kastrera i onödan. Det är ju ofta så att en valpköpare inte har kunskapen om rasens situation med kritiskt liten avelsbas om det är så.

 

[Alexandra_W]

Fast vad ÄR egentligen onödan, och är det hundägaren eller någon annan som ska avgöra det?

Den första jag kastrerades är anledningen jag gärna kastrerar. Han var den mest okomplicerade fertila hane du kunde tänka dig. Inga problem leva med löptikar ens. Visst ville han gärna men inte mer än så. Fungerade med alla hundar osv.

Nio år gammal fick han testikelcancer och kastrerades. Resultatet blev totalt ointresse med löptikar, ingen risk för valpar samt att han körde långkiss hemmavid istället för att skvätta.

DET var för mig positivt. Han var INGET problem innan - men det var ändå positivt med att inte behöva hålla isär under höglöp samt långkiss.

Jag är ofta hundvakt åt pappas tik. Har varit superpraktiskt med en kastrerad V. Behöver inte bekymra mig om tiken är i löp eller ej när hon ska passas. Har jag bråttom en morgon kan jag pinka hunden lika snabbt som en tik. Inga problem hälsa på hos vänner med tikar, även om de är i höglöp är det riskfritt.

Är det "i onödan" eller "slentrian" att kastrera för en bekvämare tillvaro? Ät det slentrian eller i onödan att kastrera en tik för att slippa framtida pyo? Vem bestämmer.

 

[Madick]

Jag undrar om någon här inne kastrerat sin hanhund, även kemisk kastrering är intressant.
Vad blev nackdelarna?

Vi har en blandrashane som är tänkt att kastreras, men läser att urinkontinens är en vanlig nackdel. Vet att det är vanligt på tikar, men är det lika vanligt på hanar?
Har läst massor på internet på olika veterinärsidor men tänkte kolla er erfarenhet.

Ozzy är nykastrerad, 2 år gammal och vi kastrerade då en testikel inte kom ner och han började bli påverkad av den ökade hormonbildningen. Än så länge BARA fördelar. Han äter bättre, har slutat rymma, är gladare och lugnare.

 

[WildWilma]

Fast vad ÄR egentligen onödan, och är det hundägaren eller någon annan som ska avgöra det?

Den första jag kastrerades är anledningen jag gärna kastrerar. Han var den mest okomplicerade fertila hane du kunde tänka dig. Inga problem leva med löptikar ens. Visst ville han gärna men inte mer än så. Fungerade med alla hundar osv.

Nio år gammal fick han testikelcancer och kastrerades. Resultatet blev totalt ointresse med löptikar, ingen risk för valpar samt att han körde långkiss hemmavid istället för att skvätta.

DET var för mig positivt. Han var INGET problem innan - men det var ändå positivt med att inte behöva hålla isär under höglöp samt långkiss.

Jag är ofta hundvakt åt pappas tik. Har varit superpraktiskt med en kastrerad V. Behöver inte bekymra mig om tiken är i löp eller ej när hon ska passas. Har jag bråttom en morgon kan jag pinka hunden lika snabbt som en tik. Inga problem hälsa på hos vänner med tikar, även om de är i höglöp är det riskfritt.

Är det "i onödan" eller "slentrian" att kastrera för en bekvämare tillvaro? Ät det slentrian eller i onödan att kastrera en tik för att slippa framtida pyo? Vem bestämmer.

Har hunden något hälsoproblem (extrem stress inräknat) på grund sina könshormoner anser jag inte att det är "i onödan" att kastrera. En sådant hund ska iaf inte användas i avel. Men att kastrera en hane innan den är 1 år för att man tycker att det är jobbigt att den kissar flera gånger per promenad, det tycker jag är "i onödan". Skaffar man både tik och hane så anser jag att man ska vara beredd att lösa det utan operationer. Jag kan mycket väl förstå de som kastrerar sin tik för att minska risken för pyo, skulle själv överväga samma men med tanke på avelsbasen i små raser bör man tänka till även där.

Jag var mycket mer för kastrering innan jag skaffade min första egna hund (hane). Min erfarenhet var av en hane som slutade äta när granntiken löpte och en annan som pep dygnet runt om det fanns en löptik över en km bort och som försökte sätta på katterna. Men inte alla hanar är så tack och lov. Sen blev jag aktiv i rasklubben och har under de senaste åren sakta men säkert insett hur många som kastrerar "bara för att" och samtidigt blivit insatt i hur jäkla sårbar en liten hundras är.

Jag vill att min hundras ska finna även i framtiden, ni andra kanske inte tänker att era raser riskerar att försvinna på grund av begränsad avelsbas? Jag inser att det inte kommer att bli så om inte flera stora förändringar sker och en av förändringarna måste vara den slentrianmässiga kastreringen av unga hundar (utan hälsomässig motivering). Det är inte en lösning men en viktig del i hela lösningen om rasen ska kunna överleva.

Har precis kastrerat min ena hane, han fick förstorad prostata och skulle av mentala skäl (rädslor) inte användas i avel sam att han kommer från väldigt vanliga linjer och har 3 kullsyskon som gått i avel.

Jag är tveksam till att min andra hane kommer gå i avel i framtiden men låter honom vara intakt, han är en väl fungerande hund trots detta. Han har för rasen lite mer unika linjer samt inget av hans kullsyskon har gått i avel än (de är bara 3 år). Hade som kriterie när jag letande valp att det skulle finnas väl fungerande intakta hanar i linjerna. Kommer ha samma kriterier nästa gång.

Genom att allt fler kastrerar sina hundar så göms "problemhundar" och det blir svårare och svårare att veta om man får tag på en valp med goda förutsättningar att kunna må bra och fungera om man lämnar den intakt.

 

[Alexandra_W]

Fast fortfarande. Om Anna köper en hund - och det för Anna är bekvämt att ha en kastrerad hund. Ska Anna avstå det för att en avelsbas kanske blir utarmad? Eller är det uppfödarnas ansvar att via fodervärd etc se till att det finns intakta avelsdjur?

Någon som kastrerar för det är bekvämt är inte intresserad av avel. Vem är då en "avlare" att avgöra vad som Anna tycker är enklast och mest praktiskt?