kastrering hanhund

[Snurrfian]

Våran har varit kemiskt kastrerad i omgångar men jag upplever inte att det behövs längre, jag hade gärna gjort en "riktigt" kastrering men pga hans fysiska problem så vill veterinären inte söva honom om det inte är nödvändigt. Han ska av många olika anledningar aldrig någonsin i avel.
Anledningen till att vi valde kemisk kastrering var att han var stressad och slutade äta med löptikar i området, och med många hundar i närheten så var det ständigt någon som löpte. Men med stigande ålder så har det lugnat ner sig och nu vid sju års ålder så ser jag inget behov längre. Hans päls blev väldigt lockig när han var påverkad och sämre kvalitet men inte något jätteproblem egentligen.

 

[Gnist]

Som uppfödare anser jag att var och en gör som den vill med sin hund, MEN om jag på förhand vet att någon kommer kastrera så får den nog räkna med att inte få köpa den mest lovande valpen rent exteriört

 

[Snurrfian]

Som uppfödare anser jag att var och en gör som den vill med sin hund, MEN om jag på förhand vet att någon kommer kastrera så får den nog räkna med att inte få köpa den mest lovande valpen rent exteriört

Det tycker jag att man ska vara väldigt tydlig med! När vi har pratat med uppfödare när vi har sökt hund så har vi varit tydliga med att vi kommer att jaga mycket och gärna går jaktprov men att ingen av oss är intresserade av utställning men kan tänka oss att ställa ut några gånger om uppfödaren vill det.

 

[Alexandra_W]

Som uppfödare anser jag att var och en gör som den vill med sin hund, MEN om jag på förhand vet att någon kommer kastrera så får den nog räkna med att inte få köpa den mest lovande valpen rent exteriört

Det är helt okej tycker jag. Eller för all del faktiskt inte sälja alls till de som vill kastrera. Men just att som uppfödare/avelsintresserad inte lägga "ansvaret" på att bevara avelsbas osv på någon som är helt ointresserad av att avla utan vill ha en familjemedlem och med så enkel tillvaro som möjligt.

Och det kan man ju göra just genom att vara extra noga med att sälja de mest lovande valparna till specifika hem (eller köra fodervärdsavtal), uppmuntra tex ekonomiskt att röntga, inte kastrera innan x års ålder mm.

Det är just att lägga över ansvar samt att "värdera" hur valpköparen bedömer vikten av tex aldrig behöva bekymra sig om löp, slippa ditt eller datt osv.

(Samma sak görs ju åtminstone av flera uppfödare ang utställning, MH och röntgen. Så borde funka ang kastrering med)

 

[Gnist]

Jag tar alltid reda på hur intressant meritering, utställning, avel är hos köpare och är man ointresserad av allt sånt så får man som sagt inte köpa den mest lovande valpen rent exteriört.

Men i övrigt är det inte min sak som uppfödare att diktera några villkor för valpköparna. Deras hund och de gör precis som de vill både med hälsotester, meritering, avel/kastrering.

Viss är det önskvärt att ffa hälsotester genomförs, så är det ju men det är ju valpköparnas val till syvene och sist.

 

[Sol]

Hade varit toppen om det fungerat i praktiken att uppfödarna tog det ansvaret men med tanke på att matadoravel snarare är regel än undantag i många raser så gör det ju inte det.

Det är nog många som köper en hane utan tanke på att han ska gå i avel men om den hunden är lämplig för avel är det väl toppen om han kan användas i avel i alla fall en gång i en ras med försvinnande liten avelsbas? Att kastrera för att man inte tror att hunden ska användas i avel eller för att man tror att den kommer bli jobbig är väl knappast att rekommendera? Inget av detta kan man veta innan hunden är vuxen (om den inte är krypt heller har blivit sjuk innan dess). Hd-röntgen och MH bör göras oavsett om hunden ska gå i avel eller ej då det är en utvärderingen av föräldradjuren som alla uppfödare bör göra och i min ras gör ca 70 % av hundarna detta.

Det är stor skillnad på katter och hundar. En vettig fertil hundhane är inga problem att leva med, det samma gäller inte katter. Men jag håller med om att uppfödarna bör informera sina valpköpare om vikten att inte kastrera i onödan. Det är ju ofta så att en valpköpare inte har kunskapen om rasens situation med kritiskt liten avelsbas om det är så.

Så eftersom uppfödarna är dumma i huvudet och ägnar sig åt matadoravel ska icke-uppfödare ta över uppfödarnas ansvar? Uppfödarna är väl fortfarande lika dumma i huvudet, eller? Kommer de helt automagiskt bli smarta och sluta med matadoravel bara för att det finns fertila hanhundar ute hos icke-uppfödare?

Och det är inte du som bestämmer vad som är ett problem att leva med och inte. Om Pelle tycker att det är jobbigt att Buster slutar äta, tappar vikt och tappar lusten att göra någonting när tikarna löper måste det väl vara Pelle som bestämmer om det är ett problem eller inte? Det här är inte en extrem hypotetisk historia ens, jag har jobbat i djuraffär och såg detta i princip dagligen. I en stor stad finns det nästan alltid tikar som löper vilket kan vara oerhört stressande för även en "normal" hane. Hälsosamt är det inte heller.

Eller om Sofia som regelbundet är hundvakt till tikar väljer att kastrera sin hane för att det underlättar hennes vardag, varför ska det inte vara okej? Varför ska hennes vardag behöva vara besvärligare än nödvändigt bara för att någon uppfödare eventuellt någon gång i framtiden kanske kommer vara intresserad av att låna hennes hane?

Om uppfödare bedömer att en ras löper risk att dö ut pga. brist på avelsmaterial får de väl lösa det genom att sätta ut fler hundar hos fodervärdar (eftersom dialog med valpköpare inte fungerar). De kanske får samarbeta breda för att hålla fler hundar i avel tillsammans. A kanske inte har tid eller plats för 7 hundar medan B kanske har både tid och plats men inte råd, då kanske de kan slå sig ihop och lösa problemet?

 

[WildWilma]

Fast fortfarande. Om Anna köper en hund - och det för Anna är bekvämt att ha en kastrerad hund. Ska Anna avstå det för att en avelsbas kanske blir utarmad? Eller är det uppfödarnas ansvar att via fodervärd etc se till att det finns intakta avelsdjur?

Någon som kastrerar för det är bekvämt är inte intresserad av avel. Vem är då en "avlare" att avgöra vad som Anna tycker är enklast och mest praktiskt?

I vår ras räcker det inte med foderhundar osv. och det är just det som har lett till den katastrofala situationen vi har idag när alla är släkt med alla i princip.

Tack och lov verkar de flesta inte ha den inställningen att de är bra att kastrera för att det är "bekvämt". För den dagen kommer de flesta av våra raser att försvinna...

 

[WildWilma]

Så eftersom uppfödarna är dumma i huvudet och ägnar sig åt matadoravel ska icke-uppfödare ta över uppfödarnas ansvar? Uppfödarna är väl fortfarande lika dumma i huvudet, eller? Kommer de helt automagiskt bli smarta och sluta med matadoravel bara för att det finns fertila hanhundar ute hos icke-uppfödare?

Och det är inte du som bestämmer vad som är ett problem att leva med och inte. Om Pelle tycker att det är jobbigt att Buster slutar äta, tappar vikt och tappar lusten att göra någonting när tikarna löper måste det väl vara Pelle som bestämmer om det är ett problem eller inte? Det här är inte en extrem hypotetisk historia ens, jag har jobbat i djuraffär och såg detta i princip dagligen. I en stor stad finns det nästan alltid tikar som löper vilket kan vara oerhört stressande för även en "normal" hane. Hälsosamt är det inte heller.

Eller om Sofia som regelbundet är hundvakt till tikar väljer att kastrera sin hane för att det underlättar hennes vardag, varför ska det inte vara okej? Varför ska hennes vardag behöva vara besvärligare än nödvändigt bara för att någon uppfödare eventuellt någon gång i framtiden kanske kommer vara intresserad av att låna hennes hane?

Om uppfödare bedömer att en ras löper risk att dö ut pga. brist på avelsmaterial får de väl lösa det genom att sätta ut fler hundar hos fodervärdar (eftersom dialog med valpköpare inte fungerar). De kanske får samarbeta breda för att hålla fler hundar i avel tillsammans. A kanske inte har tid eller plats för 7 hundar medan B kanske har både tid och plats men inte råd, då kanske de kan slå sig ihop och lösa problemet?

Tyvärr är nog många uppfödare rätt ointresserade av populationsgenetik. Men om nu uppfödarna inser att det kanske inte är så bra att alla använder samma hanar vore det ju toppen om det faktiskt finns några andra hanar att använda men det är faktiskt inte självklart om merparten av de som vill ha en hund av rasen anser att det är bekvämast att ha en kastrerad hund. Vi får väl göra som produktionsdjurs industrin och skaffa stora spermalager så kan vi tömma hanarna, frysa in simmarna och sen kastrera hanarna (istället för att äta upp dem)

Tack och lov verkar kastreringshysterin vara värre i vissa andra raser...

Som sagt jag har varit mer positiv till kastrering än jag är nu, nu tänker jag på lite högre nivå än individnivå, lite mindre egoistiskt helt enkelt, eller kanske mer egoistiskt, ja jag vill kunna köpa en kelpie och 10 eller 20 år också, ser dock inte ut som det kommer gå

 

[Sol]

I vår ras räcker det inte med foderhundar osv. och det är just det som har lett till den katastrofala situationen vi har idag när alla är släkt med alla i princip.

Tack och lov verkar de flesta inte ha den inställningen att de är bra att kastrera för att det är "bekvämt". För den dagen kommer de flesta av våra raser att försvinna...

Men då är det ju i praktiken löst inom din ras. De som köper är öppna för att låna ut till avel och uppfödarna kan ju för all del välja att inte sälja till någon de vet kommer kastrera. Om det blir ett problem att fler kastrerar kommer uppfödarna tvingas att tänka om på något sätt.

Jag föder upp en ras där alla individer per definition är släkt med varandra eftersom alla härstammar från en och samma katt. Inavelsproblematik får förebyggas mha importer, utparningar och inte låta någon linje överrepresenteras. "Trots" att vi uppfödare i allt större omfattning kastrerar kattungar innan de flyttar växer rasen numerärt och det har nog aldrig importerats så många katter som nu (på hundsidan har ni det lättare, ni kan inseminera) och de utparas stadigt med andra raser så utan att ha räknat på det skulle jag säga att den genetiska variationen ökar också.

Det har med avelsplanering och samarbete att göra.

Sedan är jag en så tråkig människa att jag inte anser att en ras inte har ett egenvärde i sig. Om rasen inte är tillräckligt populär för att man ska kunna hålla en livskraftig population so be it. Det kanske inte finns utrymme för hur många raser som helst?

 

[Sol]

Tyvärr är nog många uppfödare rätt ointresserade av populationsgenetik. Men om nu uppfödarna inser att det kanske inte är så bra att alla använder samma hanar vore det ju toppen om det faktiskt finns några andra hanar att använda men det är faktiskt inte självklart om merparten av de som vill ha en hund av rasen anser att det är bekvämast att ha en kastrerad hund.

Men kunskap och intresse för populationsgenetik uppstår ju inte från intet. Ett överflöd av lämpliga avelsdjur gör ingen nytta när uppfödarna inte är intresserade av att använda dem. Jag tror insikten måste komma först. Här skulle ju SKK rent praktiskt kunna göra något genom att sätta avelsspärr på hanar som lämnat sin lämpliga kvot avkommor. Vilket i min mening vore en bättre väg att gå för att rädda raserna än tävlingsförbudet för kastrerade hanar.

Vi får väl göra som produktionsdjurs industrin och skaffa stora spermalager så kan vi tömma hanarna, frysa in simmarna och sen kastrera hanarna (istället för att äta upp dem)

Det är väl egentligen inte en dum idé. En spermabank kommer dock fortfarande inte göra uppfödarna smartare. Om kattsperma gick att förvara över en längre tid skulle jag lätt låta veterinären tömma hanarna på sperma när de ändå ligger i narkos för kastrering.

 

[WildWilma]

Men kunskap och intresse för populationsgenetik uppstår ju inte från intet. Ett överflöd av lämpliga avelsdjur gör ingen nytta när uppfödarna inte är intresserade av att använda dem. Jag tror insikten måste komma först. Här skulle ju SKK rent praktiskt kunna göra något genom att sätta avelsspärr på hanar som lämnat sin lämpliga kvot avkommor. Vilket i min mening vore en bättre väg att gå för att rädda raserna än tävlingsförbudet för kastrerade hanar.



Det är väl egentligen inte en dum idé. En spermabank kommer dock fortfarande inte göra uppfödarna smartare. Om kattsperma gick att förvara över en längre tid skulle jag lätt låta veterinären tömma hanarna på sperma när de ändå ligger i narkos för kastrering.

I min ras är det flera uppfödare som har kommit till den insikten men nu är förtvivlade över hur svårt det är att hitta hanar då många är avlidna, kastrerade, krypta, sjuka, rädda eller ligger för nära släktskapsmässigt. Det finns inget överskott av lämpliga hanar som inte används öht.

Mer frusen sperma är nog också en del i en större lösning.

Sen är det ju toppen att se så att hanarna fungerar som vuxna även om de inte kastreras för till skillnad mot katter så bör man kunna förvänta sig att leva med en okastererad hundhane utan att få hemmet nerkissat, ligga vaken på nätterna eller ha en hund som svälter sig själv eller vägrar att arbeta bara för att granntiken löper. Funkar inte detta så brister det någonstans och avel är iaf inte lämpligt.

 

[WildWilma]

Men då är det ju i praktiken löst inom din ras. De som köper är öppna för att låna ut till avel och uppfödarna kan ju för all del välja att inte sälja till någon de vet kommer kastrera. Om det blir ett problem att fler kastrerar kommer uppfödarna tvingas att tänka om på något sätt.

Jag föder upp en ras där alla individer per definition är släkt med varandra eftersom alla härstammar från en och samma katt. Inavelsproblematik får förebyggas mha importer, utparningar och inte låta någon linje överrepresenteras. "Trots" att vi uppfödare i allt större omfattning kastrerar kattungar innan de flyttar växer rasen numerärt och det har nog aldrig importerats så många katter som nu (på hundsidan har ni det lättare, ni kan inseminera) och de utparas stadigt med andra raser så utan att ha räknat på det skulle jag säga att den genetiska variationen ökar också.

Det har med avelsplanering och samarbete att göra.

Sedan är jag en så tråkig människa att jag inte anser att en ras inte har ett egenvärde i sig. Om rasen inte är tillräckligt populär för att man ska kunna hålla en livskraftig population so be it. Det kanske inte finns utrymme för hur många raser som helst?

Jättebra att ni har lyckats. Har den effektiva populationen ökat i samma takt som antalet djur?

Det kräver som sagt samarbete på flera plan och en gemensam strategi. En utopi i många hundraser.

Rasen jag har är väldigt populär och efterfrågan enorm, antalet individer är på över 1000 i Sverige men den effektiva populationen på ca 50. Importer sker men de flesta är besläktade med de som redan finns i sverige. En del tar in frusen sperma, det är toppen!

Som sagt så finns det inte en lösning på problemet men jag liksom SKK anser att kastrering av potentiellt lämpliga avelsdjur (oftast är det ju svårt att veta vilken hund som är lämplig för avel innan den är 3 år) inte är bra i den situationen som många mindre raser befinner sig i.

 

[Sol]

Jättebra att ni har lyckats. Har den effektiva populationen ökat i samma takt som antalet djur?

Jag har som sagt inte räknat på det, men eftersom antalet katter i avel har ökat samt antalet importer och utparningar vågar jag svara ja på den frågan.

Det kräver som sagt samarbete på flera plan och en gemensam strategi. En utopi i många hundraser.

Då kanske SKK skulle försöka ta tag i den biten, se vad det är som hindrar uppfödare från att samarbeta och hur man kan lösa det.

Rasen jag har är väldigt populär och efterfrågan enorm, antalet individer är på över 1000 i Sverige men den effektiva populationen på ca 50. Importer sker men de flesta är besläktade med de som redan finns i sverige.

Och i den situationen svär jag i kyrkan och säger att det är dags att på allvar börja utreda vilken ras som kan vara lämplig att para ut med. En effektiv avelspopulation om 50 individer är katastrofalt och då ska man inte tro att problemet kommer lösas genom att folk bara inte kastrerar sina hundar.

Som sagt så finns det inte en lösning på problemet men jag liksom SKK anser att kastrering av potentiellt lämpliga avelsdjur (oftast är det ju svårt att veta vilken hund som är lämplig för avel innan den är 3 år) inte är bra i den situationen som många mindre raser befinner sig i.

Men har stödjer de detta på någonting annat än på antaganden? Har det gjorts någon undersökning? Har de tagit del av forskning från andra länder?

På kattsidan förs samma diskussion fast då handlar det om att kastrera kattungar före leverans eller inte. Där finns nu en svensk undersökning som visar på att svenska uppfödare som kastrerar tidigt inte skadar avelsbaserna eftersom vi planerar därefter.

 

[Mia_R]

Jag känner till uppfödare som deklarerar inavelsprocenten i varje parning, något som fler uppfödare borde ta efter. Matadoravel är ett elände men inget som man kan lasta valpköparna för utan det är uppfödaren som har ansvaret.

 

[Liran]

Fast fortfarande. Om Anna köper en hund - och det för Anna är bekvämt att ha en kastrerad hund. Ska Anna avstå det för att en avelsbas kanske blir utarmad? Eller är det uppfödarnas ansvar att via fodervärd etc se till att det finns intakta avelsdjur?

Någon som kastrerar för det är bekvämt är inte intresserad av avel. Vem är då en "avlare" att avgöra vad som Anna tycker är enklast och mest praktiskt?

Ser man hunden som en vara vilken som helst, så ska Anna naturligtvis kastrera om hon tycker det är obekvämt med en fertil hund. Ser man hunden som en levande varelse och därmed tillhörande en mycket speciell varukategori blir svaret annorlunda.

Det är ju inte enbart uppfödarna som bevarar och utvecklar en ras, utan det är uppfödare och valpköpare tillsammans. Om rasen ifråga är den ras som Anna trivs bäst med, har hon ett stort intresse av att det kommer att finnas friska, trevliga och rastypiska exemplar att köpa när den gamla hunden levt färdigt. Och hon kan ta sin del av ansvaret för fortsatt tillgång till valpar genom att behålla sin sunda, stabila och trevliga hund intakt. Det är ju faktiskt ett försvinnande litet besvär att låta sin hanhund gå i avel en eller ett par gånger.

Sedan kommer den etiska aspekten, har man verkligen rätt att av bekvämlighet utsätta ett friskt djur för det lidande en kastrering innebär för en tik, för det är en stor operation? Nu pratar jag inte om tikar som löper fyra gånger om året och blir svårt skendräktiga efteråt, utan om fungerande tikar. Dessutom finns det ju som nämnts säkra indikationer på att hundarnas framtida hälsa påverkas av kastrering.

Slutligen är det i långa loppet en hjälp för aveln om problem med överdriven testosteronproduktion eller täta löp och knepiga skendräktigheter inte mörkas genom operationer. Vi vet att det finns många hundar av båda könen som fungerar utmärkt utan ingrepp, och det är ju naturligtvis dit all avel ska sikta.

 

[Sol]

Det är ju inte enbart uppfödarna som bevarar och utvecklar en ras, utan det är uppfödare och valpköpare tillsammans. Om rasen ifråga är den ras som Anna trivs bäst med, har hon ett stort intresse av att det kommer att finnas friska, trevliga och rastypiska exemplar att köpa när den gamla hunden levt färdigt. Och hon kan ta sin del av ansvaret för fortsatt tillgång till valpar genom att behålla sin sunda, stabila och trevliga hund intakt. Det är ju faktiskt ett försvinnande litet besvär att låta sin hanhund gå i avel en eller ett par gånger.

Ja, om man inte bryr sig om hälsotester och meriteringar av något slag är det ju ett väldigt litet besvär förutsatt att vardagen i övrigt funkar bra med en intakt hund (hunddagis, hundvakter osv.).

Sedan kommer den etiska aspekten, har man verkligen rätt att av bekvämlighet utsätta ett friskt djur för det lidande en kastrering innebär för en tik, för det är en stor operation? Nu pratar jag inte om tikar som löper fyra gånger om året och blir svårt skendräktiga efteråt, utan om fungerande tikar. Dessutom finns det ju som nämnts säkra indikationer på att hundarnas framtida hälsa påverkas av kastrering.

Ifrågasätter du kastrering av andra arter på samma sätt? Du tycker inte att vi ska utsätta hästar och katter för kastrering utan medicinsk indikation heller antar jag. Det lidande en tik drabbas av vid en normalkastrering kan nog inte jämföras med det lidande hon utsätts för om hon drabbas av en livmoderinflammation. Har du träffat på en tik med en sprucken livmoder? Det är betydligt mer riskabelt att kastrera en tik som redan har drabbats av livmoderinflammation än att kastrera en frisk tik. Risken för komplikationer är också större.

Och ja, det finns en ökad risk för vissa sjukdomstillstånd hos kastrerade hundar men de lever också längre eftersom de löper mindre risk för bl.a. infektioner och trauma.

Slutligen är det i långa loppet en hjälp för aveln om problem med överdriven testosteronproduktion eller täta löp och knepiga skendräktigheter inte mörkas genom operationer. Vi vet att det finns många hundar av båda könen som fungerar utmärkt utan ingrepp, och det är ju naturligtvis dit all avel ska sikta.

Så länge inte alla individer kastreras har jag svårt att se att detta skulle bli ett problem, förutsatt att uppfödare är öppna och ärliga. Det vore ju väldigt märkligt om det endast är de hundar som kommer utveckla dessa sorters problem är de som kastreras.

Men hej, om du tycker att allt hästfolk borde kunna hantera hingstar och alla som har katter borde kunna leva med en fertil hane så kan jag så visst. Vi ska bara acceptera djurens sanna natur, eller hur?

 

[WildWilma]

@Sol

Lever du själv med hund?

Jag har haft häst, katt och hund och det är en jävla skillnad. Jag hoppas att vi kan fortsätta hålla våra hundar utan att behöva operera dem för att kunna leva med dem. Så har det varit innan det blev tillåtet att kastrera utan medicinska orsaker och kan förhoppningsvis förbli så. Att dölja avelsproblem med kastrering är inget vidare. Och NEJ det är inte samma för häst och katt det vet jag.

Avel på hundar får ej ske innan de är mentalt vuxna och för många raser är det runt 3 år. Många raser har även rekommendationer på hälsoundersökningar (som hjärtultra) som man bör göra vid tidigast 3 års ålder i vissa fall. Sen är det ju självklart bra om hunden är ytterligare några år innan den går i avel för att upptäcka eventuella andra problem (tikar är ju svårare att vänta med än hanar).

Angående populationsgenetiken så tänker jag inte ta det mer för denna specifika ras på grund av min nuvarande position men jag är helt övertygad om att situationen inte är unik för min ras. Ja något behöver göras på ALLA nivåer, ingen kommer ensam lösa problemet.

Grymt sammanfattat @Liran

 

[Kilauea]

Ser man hunden som en vara vilken som helst, så ska Anna naturligtvis kastrera om hon tycker det är obekvämt med en fertil hund. Ser man hunden som en levande varelse och därmed tillhörande en mycket speciell varukategori blir svaret annorlunda.

Det är ju inte enbart uppfödarna som bevarar och utvecklar en ras, utan det är uppfödare och valpköpare tillsammans. Om rasen ifråga är den ras som Anna trivs bäst med, har hon ett stort intresse av att det kommer att finnas friska, trevliga och rastypiska exemplar att köpa när den gamla hunden levt färdigt. Och hon kan ta sin del av ansvaret för fortsatt tillgång till valpar genom att behålla sin sunda, stabila och trevliga hund intakt. Det är ju faktiskt ett försvinnande litet besvär att låta sin hanhund gå i avel en eller ett par gånger.

Sedan kommer den etiska aspekten, har man verkligen rätt att av bekvämlighet utsätta ett friskt djur för det lidande en kastrering innebär för en tik, för det är en stor operation? Nu pratar jag inte om tikar som löper fyra gånger om året och blir svårt skendräktiga efteråt, utan om fungerande tikar. Dessutom finns det ju som nämnts säkra indikationer på att hundarnas framtida hälsa påverkas av kastrering.

Slutligen är det i långa loppet en hjälp för aveln om problem med överdriven testosteronproduktion eller täta löp och knepiga skendräktigheter inte mörkas genom operationer. Vi vet att det finns många hundar av båda könen som fungerar utmärkt utan ingrepp, och det är ju naturligtvis dit all avel ska sikta.

Det är ju ett bukingrepp för honkatter med.

 

[Sol]

Lever du själv med hund?

Inte just nu, men jag har levt med hund (okasterade hela högen, men några tikar hade mått bra av att kastreras) större delen av mitt liv och jag jobbar dagligen med hundar.

Jag har haft häst, katt och hund och det är en jävla skillnad. Jag hoppas att vi kan fortsätta hålla våra hundar utan att behöva operera dem för att kunna leva med dem. Så har det varit innan det blev tillåtet att kastrera utan medicinska orsaker och kan förhoppningsvis förbli så. Att dölja avelsproblem med kastrering är inget vidare. Och NEJ det är inte samma för häst och katt det vet jag.

Jag också och jag vänder mig emot hela argumentationen att om man inte klarar av en intakt hund ska man ingen hund ha. Vi resonerar inte så med något annat djur. Med hunden ska vi minsann anpassa oss efter "deras natur" (vad gäller könsdrifter, dock inte jakt- eller kampinstinkt) och om vi inte klarar av det ska vi låta bli. Med det följer att om man inte kan hantera hingstar eller fertila hankatter ska man inga ha. Varför ska vi inte acceptera dem som de är? Om de är så jobbiga att folk måste kastrera dem har aveln gått åt pipsvängen, eller? Kan tillägga att jag idag lever med bland annat en fertil hankatt och fertila honkatter så jag skulle minsann kunna bysta upp mig och säga att därför borde alla andra klara av det också... annars ska de inga katter ha.

Jag blir förbluffad över denna dubbelmoral.

I min värld ska vi hålla tamdjur så att de mår bra, fungerar i samhället och främst i sin familj. Det ska vara en bra situation för alla. Många hundar lever under extrema förhållanden, i storstäder med hundar runt omkring sig hela tiden. Det är inte naturligt på något sätt och det är därför inte särskilt konstigt att det uppstår problem. Självklart finns det avelsrelaterade problem också, men vi ska inte hymla om att hundar många gånger lever under extrema förhållanden. Det är stor skillnad att bo på vischan med 3 jakthundar (som jag har gjort en stor del av livet) mot att bo i en storstad, ha hunden på dagis och alltid ha hundar (inkl. löptikar) runt omkring sig.

Avel på hundar får ej ske innan de är mentalt vuxna och för många raser är det runt 3 år. Många raser har även rekommendationer på hälsoundersökningar (som hjärtultra) som man bör göra vid tidigast 3 års ålder i vissa fall. Sen är det ju självklart bra om hunden är ytterligare några år innan den går i avel för att upptäcka eventuella andra problem (tikar är ju svårare att vänta med än hanar).

Får och får, lagstiftningen är väl inte direkt så exakt. Vi har samma situation på kattsidan, de har också ärftliga sjukdomar som inte dyker upp förrän senare i livet t.ex. HCM (en hjärtsjukdom) som brukar dyka upp efter 3 års ålder. Vi uppfödare försöker ändå inte tvinga köpare att hålla sina hanar fertila tills de blivit 3-5 år gamla. Vi får planera aveln efter de förutsättningar som råder. Djuren som icke-uppfödarna köper är ingen avelsreserv. Det är jättebra om någon entusiast vill meritera, hälsotesta och sedan låna ut sin hane (eller hona) för avel men det är inget mer än bonus. Absolut ingenting jag kräver av någon.

 

[WildWilma]

@Sol

Varför inte acceptera att det är skillnad på katter, hästar och hundar? För mig är det inte dubbelmoral alls utan det handlar om tre helt olika djur med ganska olika avelssystem. Varför ska det vara ok att avla fram hundar som måste kastreras för att må bra bara för att det är normen på katter och hingstar? På katter och hingstar finns i princip inget alternativ det har jag full förståelse för men det finns för hundar, varför är det då fel att hävda att det är det bästa? (att i aveln ta hänsyn till hundens könsdrifter så den kan leva ett bra liv utan operation).

Det är få uppfödare som är intresserade av att ha lika många hanar som tikar och för att få en större effektiv population är det något av det viktigaste att antalet hanar och tikar som används i avel är så lika som möjligt. Men om uppfödarna inte kan/vill äga dem måste de ju bo hos någon annan. Det är begränsat hur många hundar (tikar och hanar) en uppfödare får ha på foder och de flesta kan inte ha mer än några enstaka hemma för att hinna med dem. Få uppfödare numera håller hundarna på "kennel" i hundgårdar utan de är familjehundar. Jag får inte ihop ekvationen att uppfödarna skulle kunna äga alla hanar som används i avel själva. I min ras är det till och med flera som leasar tikar till avel av "vanliga" hundägare vilket är toppen.

Men nu är det ju inget större problem att hålla hundar fertila tills de är 3 år, de absolut flesta gör ju det. Varför gå över till ett "sämre" system för att upptäcka hälsoproblem?