Sv: Kastrera vuxen hingst, för/nackdelar?
Jag har haft en halvblodshingst som vi lät kastrera som 8-9-åring någon gång. Som hingst var han väldigt väluppfostrad och fungerade kanon. Hade full koll på när det var "arbete" och när det var "fritid". Jag kunde utan problem träna/rida ut tillsammans med brunstiga ston. Självklart "dansade han" och "bröstade upp sig" när man ledde honom förbi de andra hästarna, men bara när han var "naken" och aldrig med utrustning. Och man hade fortfarande kunnat hålla honom med en sytråd. Anledningen till kastreringen var att han skulle säljas och det är mer svårtsålt som hingst och dessutom lockar en annons på en hingst till sig en hel del konstigt folk. (obs min erfarenhet - vet inte om det är så egentligen)
Kastreringen var hemsk! (särsillt för mig). Själva ingreppet gick bra och såret läkte fort och fint. Men hästen var som förbytt! Från att ha varit en glad, positiv och vacker häst som stod högt i energi till att bli i det närmaste deprimerad (höll i sig några månader). Förlorade all sin utstråling och gnista. Jag var förkrossad av förändringen! Efter att de första månadernas "håglöshet" gått över tror jag inte att han själv led av det. De som inte träffat honom innan uppfattade nog honom som en trevlig, lugn, tam och väldigt medgörlig häst som var allmänt nöjd med livet.
Självklart är livet enklare med en valack än en hingst. Med tanke på hagar, rädsla (många är faktiskt rädda för att hantera hästar-särskilt om det är en stor häst eller ännu värre en hingst), lättar att hålla dem i hull, lättare att hitta uppstallning osv. Sen om hingsten lider något (mer än kanske kortvarigt) av att förändra personlighet låter jag vara osagt. Själv tror jag ju inte riktigt att dom minns hur dom var innan och saknar det, men jag vet inte....
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag endast har erfarenhet av denna häst som kastrerats sent (våra andra uppfödningar kastrerades vid 3-4) så om det är vanligt låter jag vara osagt. Men tar man beslutet ska man vara beredd på att dom kan bli "tamare" eller hur man ska uttrycka det - på gott och ont. Samtidigt ska man också vara beredd på att i vissa fall blir dom inte "tamare".
Jag har haft en halvblodshingst som vi lät kastrera som 8-9-åring någon gång. Som hingst var han väldigt väluppfostrad och fungerade kanon. Hade full koll på när det var "arbete" och när det var "fritid". Jag kunde utan problem träna/rida ut tillsammans med brunstiga ston. Självklart "dansade han" och "bröstade upp sig" när man ledde honom förbi de andra hästarna, men bara när han var "naken" och aldrig med utrustning. Och man hade fortfarande kunnat hålla honom med en sytråd. Anledningen till kastreringen var att han skulle säljas och det är mer svårtsålt som hingst och dessutom lockar en annons på en hingst till sig en hel del konstigt folk. (obs min erfarenhet - vet inte om det är så egentligen)
Kastreringen var hemsk! (särsillt för mig). Själva ingreppet gick bra och såret läkte fort och fint. Men hästen var som förbytt! Från att ha varit en glad, positiv och vacker häst som stod högt i energi till att bli i det närmaste deprimerad (höll i sig några månader). Förlorade all sin utstråling och gnista. Jag var förkrossad av förändringen! Efter att de första månadernas "håglöshet" gått över tror jag inte att han själv led av det. De som inte träffat honom innan uppfattade nog honom som en trevlig, lugn, tam och väldigt medgörlig häst som var allmänt nöjd med livet.
Självklart är livet enklare med en valack än en hingst. Med tanke på hagar, rädsla (många är faktiskt rädda för att hantera hästar-särskilt om det är en stor häst eller ännu värre en hingst), lättar att hålla dem i hull, lättare att hitta uppstallning osv. Sen om hingsten lider något (mer än kanske kortvarigt) av att förändra personlighet låter jag vara osagt. Själv tror jag ju inte riktigt att dom minns hur dom var innan och saknar det, men jag vet inte....
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag endast har erfarenhet av denna häst som kastrerats sent (våra andra uppfödningar kastrerades vid 3-4) så om det är vanligt låter jag vara osagt. Men tar man beslutet ska man vara beredd på att dom kan bli "tamare" eller hur man ska uttrycka det - på gott och ont. Samtidigt ska man också vara beredd på att i vissa fall blir dom inte "tamare".